Sveriges relationer i Mellanöstern blir allt mer komplicerade, nu senast kom regeringen, med Margot Wallström och Stefan Lövén i spetsen, på kant med den viktiga maktfaktorn arabförbundet, efter fördömanden av SaudiArabiens antidemokratiska styre och medeltida lagstiftning. Det må ju vara hänt, att Wallström har rätt i sak. Men frågan är bara kan man bete sig hur som helst på storpolitikens maneger? Verkar som om Wallström, Löven & C:O, får gång på gång sig en näsbränna av det internationella samfundet. Man skäms för politikerna. Det är inte bra att Sverige gång på gång blir smutskastat i den internationella pressen, att Sveriges utrikesminister får åka med ogjort ärende hem från Israel då politikerna vägrat träffa henne.
Idag läser vi att Benjamin Netanjahu anklagar Skandinavien (läs Sverige) att konspirera mot honom, för att få han och Likudpartiet att förlora valet den 17 Mars. (http://rt.com/news/240697-netanyahu-scandinavia-accuse-elections/)
I tider där Israel blir alltmer utsatt och hotat, skulle de skandinaviska länderna, med Sverige i spetsen stått upp på barrikaderna och slagit en politisk “skyddsring” kring den enda fungerande demokratin i hela mellanöstern. Men istället får vi följa en alltmer dramatisk vänstervridning, propalestinsk och antisemitisk regeringslinje. Det står otroligt mycket på spel nu i Mellanöstern. Det drar ihop sig. Iran, Irak, Syrien, Libanon, Israel, Ryssland, Ukraina, Nord-Korea, USA, Pakistan, Afghanistan… nu börjar bitarna av scenen komma på plats för Harmageddon. Jag väljer att läsa och lägga ut översättningen av Premiärminister Benjamin Netanyahus omstridda tal i USA:s Kongress. Läs det och börja be. Läget är allvarligt, värre än vi förstått.
Stefan Hallman
“Var starka och frimodiga. Var inte rädda eller förfärade”
Premiärminister Benjamin Netanyahus tal till USA:s kongress förra veckan fick stor uppmärksamhet i världens medier – men innehållet i talet mötte nästan inte alls något intresse i svenska medier. Här kommer därför en översättning av några centrala delar av den israeliske premiärministerns tal.
Mina vänner, jag är djupt tacksam för möjligheten att tala för tredje gången inför världens mest betydelsefulla lagstiftande församling, USA:s kongress. Jag vill tacka alla för att ni är här i dag. Jag vet att mitt tal har orsakat mycket kontroverser. Jag beklagar djupt att några ser min närvaro här som politisk. Det var aldrig min intention.
Jag vill tacka er, demokrater och republikaner, för ert genensamma stöd för Israel, år efter år, decennium efter decennium. Jag vet att, oberoende av vilken sida av gången ni sitter på, står ni med Israel. Den säregna alliansen mellan Israel och USA har alltid stått över politiken, eftersom USA och Israel delar en gemensam framtid, en framtid av förlovade land som rymmer frihet och erbjuder hopp. Israel är tacksamt för det stöd som Amerikas folk och Amerikas presidenter gett oss, från Harry Truman till Barack Obama.
Mina vänner, när jag har kommit hit i dag som premiärminister för Israel, känner jag en djup skyldighet att tala till er om en fråga som mycket väl skulle kunna hota överlevnaden för mitt land och framtiden för mitt folk: Irans strävan efter kärnvapen.
Vi är ett gammalt folk. I vår nästan 4000-åriga historia har många försökt att vid flera tillfällen förgöra det judiska folket. I morgon kväll, i samband med den judiska högtiden Purim, kommer vi att läsa i Esters bok. Vi kommer att läsa om en mäktig persisk kunglig rådgivare med namnet Haman, som planerade att förgöra det judiska folket för cirka 2500 år sedan. Men en modig judisk kvinna, drottning Ester, avslöjade komplotten och gav för det judiska folket deras rätt att försvara sig mot sina fiender. Komplotten omkullkastades. Vårt folk räddades.
Idag står det judiska folket inför ett nytt försök, från ytterligare en persisk potentat, att förgöra oss. Irans högste ledare ayatolla Khamenei har spytt ut det äldsta hatet av antisemitism med den nyaste tekniken. Han twittrar om att Israel måste förintas. Du vet, i Iran är det inte precis gratis med internet. Men han skickar tweets på engelska att Israel måste förstöras.
För dem som tror att Iran hotar den judiska staten, men inte det judiska folket, lyssna på Hassan Nasrallah, ledare för Hizbollah, den ledande Iran-stödda terroristen. Han sa: ”Om alla judar samlas i Israel, kommer det att spara oss besväret att jaga dem runt om i världen.”
Men Irans regim är inte bara ett judiskt problem, lika lite som den tyska nazi-regimen bara var ett judiskt problem. De sex miljoner judar som mördades av nazisterna var en bråkdel av de 60 miljoner människor som dödades i andra världskriget. Så utgör även Irans regim ett allvarligt hot, inte bara mot Israel, utan också mot freden i hela världen. För att förstå hur farligt Iran skulle vara med kärnvapen, måste vi till fullo förstå vilken typ av regim det handlar om. Folket i Iran är mycket begåvade människor. De är arvtagare till en av världens stora civilisationer. Men 1979 blev landet kapat av religiösa fanatiker – religiösa fanatiker som omedelbart införde en mörk och brutal diktatur.
Det året utarbetade dessa fanatiker en ny författning för Iran. De instruerade revolutionens väktare inte bara för att skydda Irans gränser, men också för att fullborda det ideologiska uppdraget jihad. Regimens grundare, ayatolla Khomeini, uppmanade sina anhängare att “exportera revolutionen i hela världen.”
Jag står här i Washington DC och skillnaden är så tydlig. USA:s grunddokument lovar liv, frihet och strävan efter lycka. Irans grunddokument utlovar död, tyranni och strävan efter jihad. Och i takt med att stater kollapsar i hela Mellanöstern, fyller Iran tomrummet för att uppnå just det.
Irans allierade i Gaza, dess lakejer i Libanon, dess revolutionära vakter på Golanhöjderna håller fast Israel med tre tentakler av terror. Uppbackad av Iran, slaktar Assad syrier. Uppbackade av Iran härjar shiitiska miliser i Irak. Uppbackade av Iran, tar houthierna kontroll över Jemen och hotar de strategiska sunden vid mynningen av Röda havet.
Låt er inte luras. Kriget mellan Iran och ISIS gör inte Iran till en vän till Amerika. Iran och ISIS tävlar om den krona som tillhör militant islam. En kallar sig den Islamiska republiken. Den andra kallar sig Islamiska staten. Båda vill införa ett militant muslimskt imperium, först i regionen och sedan över hela världen. De är bara inte överens om vem som ska bli härskare över detta imperium.
I detta dödliga maktspel, finns det ingen plats för Amerika eller för Israel, ingen fred för kristna, judar eller muslimer som inte delar den medeltida islamistiska tron, inga rättigheter för kvinnor, ingen frihet för någon. Så när det gäller Iran och ISIS så är fienden till din fiende fortfarande din fiende.
Skillnaden är att ISIS är beväpnade med slaktknivar, stulna vapen och Youtube, medan Iran snart kan vara beväpnat med interkontinentala ballistiska missiler och kärnvapen. Vi måste alltid komma ihåg – jag säger det en gång till – den största faran som vår värld står inför är äktenskapet mellan militant islam och kärnvapen. Att besegra ISIS och låta Iran få kärnvapen skulle vara att vinna kampen, men förlora kriget. Vi kan inte låta det hända.
Men det, mina vänner, är precis vad som kan hända, om uppgörelsen som förhandlas om nu accepteras av Iran. Avtalet kommer inte att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen. Det skulle snarare garantera att Iran fick dessa vapen, mängder av dem.
Låt mig förklara varför. Medan det slutliga avtalet ännu inte har undertecknats, är vissa delar av den eventuella uppgörelsen nu offentliga handlingar. Det behövs inte en underrättelsetjänst och hemlig information för att veta detta. Du kan googla det. Om det inte sker en dramatisk förändring, vet vi att ett avtal med Iran kommer att innefatta två stora eftergifter.
Den första stora eftergiften är att Iran tillåts behålla en stor infrastruktur för kärnkraft, vilket skulle förse landet med en kort startsträcka för att skapa bomben. Startsträckan består av den tid det tar att samla tillräckligt med vapenuran eller plutonium för en atombomb. Enligt avtalet ska inte en enda kärnanläggning rivas. Tusentals centrifuger som används för att anrika uran skulle fortsätta att vara i drift. Tusentals fler skulle tillfälligt kopplas från, men inte förstöras. Eftersom Irans kärnprogram skulle lämnas i stort sett intakt, skulle Irans starttid vara mycket kort – ungefär ett år enligt amerikanska bedömare, ännu kortare enligt Israel.
Och om Irans arbete med avancerade centrifuger, snabbare och snabbare centrifuger, inte stoppas, kan starttiden till bomben vara ännu kortare, mycket kortare. Det är sant att vissa begränsningar skulle införas på Irans kärnenergiprogram och att Irans överlåtelse till dessa begränsningar skulle övervakas av internationella inspektörer. Men här är problemet. Du ser, inspektörer kan dokumentera övertramp, men de kan inte stoppa dem. Inspektörerna visste när Nordkorea bröt överenskommelsen och skapade bomben, men de hindrade inte någonting. Nordkorea stängde av kamerorna, sparkade ut inspektörerna. Inom några år, fick de bomben.Nu förvarnas vi att inom fem år kan Nordkorea ha en arsenal på 100 atombomber.
Liksom Nordkorea, har även Iran trotsat internationella inspektörer. De har gjort det vid minst tre olika tillfällen – 2005, 2006, 2010. Liksom Nordkorea har Iran brutit sönder låsen och stängt av kamerorna. Även om jag vet att detta inte kommer som en chock för någon av er, men Iran trotsar inte bara inspektörer, de leker också ganska bra kurragömma med dem.
Mina vänner, att stå upp mot Iran är inte lätt. Att stå upp mot mörka och mordiska regimer är aldrig enkelt. Med oss i dag finns Förintelsens överlevande och Nobelpristagaren Elie Wiesel. Elie, ditt liv och arbete inspirerar till att ge mening åt orden, “Never Again.” Och jag önskar att jag kunde lova er, Elie, att vi har tagit lärdom av historien. Jag kan bara uppmana världens ledare att inte upprepa tidigare misstag. Att inte offra framtiden för det närvarande; att inte ignorera aggression i hopp om att få en illusorisk fred.
Men jag kan garantera er detta, de dagar då det judiska folket förblev passiva inför folkmordsfiender, de dagarna är över. Vi är inte längre utspridda bland folken, maktlösa utan att kunna försvara oss. Vi har återställt vår suveränitet i vårt gamla hemland. Och soldaterna som försvarar vårt hem har gränslöst mod. För första gången på 100 generationer kan vi, det judiska folket, försvara oss.
Det är därför som jag i egenskap av Israels premiärminister kan lova er en sak: Även om Israel kommer att stå ensam, kommer Israel att stå. Men jag vet att Israel inte står ensam. Jag vet att Amerika står med Israel. Jag vet att ni står med Israel. Ni står med Israel eftersom ni vet att historien om Israel inte bara är historien om det judiska folket, men om den mänskliga anda som gång på gång vägrar att ge efter för historiens fasor.
Mitt emot mig där uppe i galleriet, med utsikt över oss alla i denna kammare, hänger bilden av Mose. Mose ledde vårt folk från slaveri till portarna av det förlovade landet. Och innan Israels folk gick in i landet Israel, gav Mose oss ett budskap som har inspirerat vår beslutsamhet i tusentals år. Jag lämnar er med hans budskap i dag, “Var stark och frimodig. Var inte rädd eller förfärad.”
(från tidningen Inblicks hemsida www.inblick.se)