DAGENS TEXTER; Ps. 50, 51, 52 och Apg. 27: 1-25
Ps. 50; En psalm av Asaf; Herrens dom över sitt folk. Vem var då Asaf ? Jo, han var en levit och lovsångare anställd av kung David. Läs hela psalmen och dessutom texten nedan.
“David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna. Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda. Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminít.” 1 Krön. 15:16-21
Ps. 51; En psalm av David; Bön om syndernas förlåtelse efter att profeten Natan hade avslöjat Davids synd med Bat-Seba.
Natans strafftal och Davids ånger
“Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: “Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom.” Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: “Så sant Herren lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig.” Natan sade då till David: “Du är den mannen! Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand. Jag har gett dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn. Jag har gett dig Israels och Juda hus. Och om detta hade varit för litet skulle jag ha gett dig ännu mer. Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd. Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig. Så säger Herren: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen.”Då sade David till Natan: “Jag har syndat mot Herren.” Natan sade till David: “Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö. Men eftersom du genom denna handling har kommit Herrens fiender att förakta honom, måste den son som just har fötts åt dig dö.” 2 Sam. 12:1-14
Det är inte bara David och Bat-Seba som syndar, större eller mindre synder och därför kan både du och jag bedja denna Psalmvers;
“Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.” Ps. 51:12-14
Ps. 52; En psalm av kung David när edomiten Doeg kom och sade till Saul; “David har gått in i Ahimeleks hus.” Doeg dödade 85 präster med linnekåpor på Sauls befallning, bara därför att dessa präster ställde sig possitiva med David, så fruktansvärt och så onödigt.
“Edomiten Doeg, som också stod där bland Sauls tjänare, sade då: “Jag såg Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. Denne frågade då Herren för honom och gav honom reskost. Han gav honom också fili- steen Goliats svärd.”
Då sände kungen bud och lät kalla till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob, och de kom alla till kungen. Saul sade: “Hör nu på mig, du Ahitubs son.” Han svarade: “Här är jag, min herre.” Saul sade till honom: “Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Isais son? Varför har du gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, för att han skulle sätta sig upp mot mig och ligga i bakhåll för mig, så som nu sker?” Ahimelek svarade kungen: “Vem bland alla dina tjänare är så betrodd som David, han som är konungens svärson och har tillträde till din inre krets och är högt ärad i ditt hus? Var då detta första gången som jag frågade Gud för honom? Nej, verkligen inte! Därför må konungen inte lägga skuld på mig, sin tjänare, eller på någon i min fars hus, för din tjänare visste alls ingenting om allt detta.”Men kungen sade: “Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.” Kungen sade till drabanterna som stod där omkring honom: “Kom fram och döda Herrens präster, för de håller också med David. Fastän de visste att han flydde, avslöjade de det inte för mig.” Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand för att stöta ner Herrens präster. Då sade kungen till Doeg: “Gå fram du och stöt ner prästerna!” Edomiten Doeg gick då fram och stötte ner prästerna och dödade den dagen åttiofem män som bar linne-efod. Invånarna i Nob, både män och kvinnor, barn och spädbarn, blev slagna av Saul med svärd. Nötboskap, åsnor och får blev också slagna med svärd. Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar och han flydde bort till David. Ebjatar talade om för David att Saul hade dödat Herrens präster.” 1 Sam. 22:9-21
Apg. 27: 1-25; Paulus 4:e sjöresa och denna gången till Rom. Här är flera nya namn som dyker upp och flera nya platser som dyker upp. Paulus var en fånge som skulle föras till kejsaren i Rom, men vilken dramatik på dessa skepp. Lägg märke till att Paulus varnade besättningen ta inte den vägen utan ta denna vägen, men de ville inte lyssna till det profetiska ordet. Stormen kom och de förlorade allt utan deras liv. Läs och begrunda!
Stormen
“När så en svag sydlig vind blåste upp, menade de att de kunde genomföra vad de hade föresatt sig. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. Inte långt därefter svepte en kraftig virvelstorm, den så kallade Nordosten, ner från ön. Då skeppet fångades upp av den och inte kunde hålla upp mot vinden, gav vi efter och lät det driva. Vi kom i lä bakom en liten ö som heter Kauda och lyckades med knapp nöd bärga skeppsbåten. När de hade dragit upp den, tog de nödutrustningen i bruk och slog trossar om skrovet. Och eftersom de var rädda att de skulle kastas upp på Syrtenbankarna, lade de ut drivankaret och lät skeppet driva. Då vi var hårt ansatta av stormen, började de dagen därpå kasta lasten överbord, och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning överbord. Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och stormen låg på, så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.
De hade nu inte ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: “Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust. Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inte en enda av er skall mista livet, bara fartyget skall gå under. En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt, och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig. Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig. Men vi måste kastas upp på en ö.” Apg. 27:13-26
Maria Hallman