DAGENS TEXTER; Ps. 56, 57, 58 och Apg. 28: 1-15
Ps. 56; En psalm av David där han uttrycker sin förtröstansfulla bön under förföljelse. David hade blivit tagen av filisteerna i Gat. Men där gjorde sig David som en galning för att komma undan kungen Akish i Gat. Låt oss läsa om detta i 1 Sam. 21: 10-15
Davids flykt till Gat
“David bröt upp och flydde den dagen för Saul och kom till Akish, kungen i Gat. Men Akish tjänare sade till honom: “Är det inte David, landets kung? Är det inte om honom man sjunger under dansen: “Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen.”David lade märke till dessa ord, och han blev mycket rädd för Akish, kungen i Gat. Därför ändrade han sitt beteende inför dem och låtsades vara galen, när de ville hålla fast honom. Han ritade på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget. Då sade Akish till sina tjänare: “Ni ser ju att mannen är galen. Varför tar ni honom till mig? Har jag då sådan brist på galningar att ni behövde föra den där hit, för att han skulle bära sig vansinnigt åt inför mig? Skall en sådan få komma in i mitt hus?”1 Sam. 21:10-15
Men mitt i förföljelsen så förtröstar David på Herren och ger honom lov och pris och ära för att Herren Gud räddat honom från all olycka. Läs och begrunda!
Ps. 57; Davids bön och lovsång i nöden, han var förföljd av Saul och denna gången gömmer sig David i grottan tillsammans med 400 andra som var missnöjda och ville att David skulle bli deras ledare.
“David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra detta, kom de dit ner till honom. Alla som var i svårigheter, alla som hade fordringsägare och alla som var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man slöt sig till honom.”1 Sam. 22:1,2
1 Sam. 24:1-14 David och Saul i grottan
“David drog upp därifrån och uppehöll sig bland En-Gedis bergfästen. När Saul kom tillbaka från filisteerna, talade man om för honom att David var i En-Gedis öken. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen, fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: “Se, detta är den dag som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, så att du får göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: ” Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att jag skulle räcka ut min hand mot honom. Han är ju Herrens smorde.” David höll tillbaka sina män med stränga ord och tillät dem inte att överfalla Saul. Och Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. Då steg också David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: “Min herre och konung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Han sade till Saul: “Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Du har ju nu med egna ögon sett hur jag skonade dig, när Herren i dag hade gett dig i min hand i grottan och man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag skall inte räcka ut handen mot min herre. Han är ju Herrens smorde. Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av fliken på din mantel men inte dödade dig, kan du se och förstå att jag inte har velat göra något ont eller begå något brott och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. Herren skall döma mellan mig och dig, och Herren skall hämnas mig på dig, men min hand skall inte komma vid dig. Det är som det gamla ordspråket säger: “Från de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt är.” Min hand skall inte komma vid dig.” 1 Sam. 24:1-14
Här visar David sin ödmjukhet och respekt mot Saul, han som inget annat än förtjänade döden efter allt han gjort i kampen mot hotet som David var. Saul hade 3000 man med sig vilket tillfälle att förödmjuka honom och David hade ju lätt kunnat döda honom där i grottan men istället skar han av ett hörn av Sauls kappa för att bevisa för honom att David ville inte “Röra Herrens smorde” David har mycket att lära oss, vilken förtröstan han hade till Herren och han visste att Herren kommer att ta hand om Saul, annars kunde han väl inte skriva vad han skrev ? Läs nedan….
“De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.” Ps. 57:7,8
Ps. 58; En psalm av David där han var förvissad om att Gud kommer i slutändan döma de orättfärdiga. Här kommer ett uttryck som är till alla “soffliggare” och Ni tror att Ni är andliga därför att Ni inte rösta på något politiskt parti ? Det ska jag en gång för alla få ur dig; Läs denna psalmen 58.
“För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.” Ps. 58:2
Jesus hade röstat på ett politiskt parti om han hade levat i Sverige idag. Vi ska engagera oss i samhället och döma det onda och uppmuntra det goda. Och vara väldigt FRIMODIGA MED DEN KRISTNA TRON I ALLA SAMHÄLLSNIVÅER!
Apg. 28:1-15; Paulus och de andra var nu 3 månader på ön Malta. Och det första som händer är att Paulus blir biten av en huggorm och alla förväntar sig att han skulle falla ner och dö, därför att rättvisans gudinna hade straffat honom. Men infödingarna fick inte rätt på något avseende, istället när de förstod att Paulus inte dog av det dödliga ormbettet, blev Paulus istället en gud för infödingarna. Paulus fick bo på den finaste lantgården på ön hemma hos Publius. Och då visades det sig att Publius far hade diarre´och då lade Paulus sina händer på honom och botade honom. Efter dessa händelser var det fritt fram på ön, många kom till Paulus och blev botade i Jesu namn. Öns befolkning visade sin uppskattning med att förse Paulus med allt de behövde för fortsatt resa. Från Malta kom de till Syrakusa på ön Sicilien som idag tillhör Italien. Efter en kort sjöresa nära kusten kom de äntligen till Rom.
Maria Hallman