DAGENS TEXTER; Dan. 3, 4 och 1 Joh. 3
Dan. 3; DE TRE MÄNNEN I DEN BRINNANDE UGNEN, måste läsas, en fantastisk läsning av Herrens omsorg och mirakler när vi tror på Gud Ord. Våran David Hallman 24 år, spelar “SÄCKPIPA” och här i Dan. 3:5, 10, 15 står det om säckpipa och när folket hörde säckpipan och de andra instrumenten spela skulle de falla ner och tillbedja avgudarna. Men Vi som är “födda på nytt” utav Anden tillbeder Jesus Guds Son när säckpipor och andra instrument börja ljuda och lova Herren tillsammans med lovsångarna.
Dan. 4; Nebkadnessats dröm om det avhuggna trädet. Daniel uttyder kungens dröm och kungen omvände sig och började lova den Högste Himmelens Gud.
“Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte. Alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: “Vad är det du gör?” Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike och min ära. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.” Dan. 4:31-34
Daniel var 14 år när han fördes bort till Babel. Han var med i den första deportationen år 597 f. Kr. Dessa unga män som bortfördes var av förnäm börd, sådana som icke hade något lyte och som var intellektuella begåvade. De skulle nu undervisas i 3 år i kaldeernas (babyloniska) språk och kultur, så att de skulle bli skickliga att tjäna vid konungens hov som representanter för sitt folk. Meningen var att de helt och hållet skulle babyloniseras, vilket inte skedde. De fick nya namn och identitet, de var kastade i lejonens bur och i den brinnande ugnen men inget fick dom att förråda sina fäders Gud; Abraham, Isak och Jakobs Gud. Daniel blev av Nebukadnessar förordnad till herre över Babels hövdingdöme och högste föreståndare för alla de vise i Babel. Daniel upphöjdes till tredje mannen i riket. Daniel är ett exempel att inte böja sig för avgudarna utan hålla fast vid sin tro. Herren avsätter och tillsätter konungar, han leder konungars hjärtan som vattenbäckar. Daniel var 14 år när han fördes bort till Babel 605 f. Kr. alltså föddes Daniel år 619 f. Kr. Daniel fick sina syner i Babel år 554 f. Kr nästan 50 år efter ankomsten till Babel.
ÖVERSIKT AV DANIELS BOK.
I. DANIELS HISTORIA kap.1-6
1. De tre läroåren i Babel; kap. 1
2. Nebukadnessats dröm;kap. 2
3. Daniels vänner i den brinnande ugnen; kap. 3
4. Nebukadnessars nya dröm; kap. 4
5. Belsassars gästabud; kap. 5
5. Daniel i lejongropen; kap. 6
II. DANIELS SYNER; kap. 7-12
1. De fyra djuren och Människosonen ; kap. 7
2. Väduren och bocken; kap. 8
3. Daniels bön och de 70 årsveckorna; kap. 9
4. Uppenbarelsen vid Hiddekel; kap.10
5. Världsmakternas kamp; kap. 11
6. Epilog; kap. 12; Den stora vedermödan. Den dubbla uppståndelsen. Avslutande budskap.
1 Joh. 3;
GUDS BARN.
“Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” 1 Joh. 3:1-3
DJÄVULENS BARN.
“Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud.” 1 Joh. 3:8-10
DEN SOM HATAR SIN BRODER ÄR EN MÖRDARE!
“Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.” 1 Joh. 3:11-15
ÖPPNA HJÄRTAN ATT HJÄLPA DÄR HJÄLPEN BEHÖVS MEST MILJONER SVÄLTER I FLYKTINGLÄGER I SYDSUDAN.
“Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.”1 Joh. 3:16-18
BÖN OCH ORDET!
“Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.” 1 Joh. 3:21,22
ÖVERSIKT AV JOHANNES FÖRSTA BREV.
I. GEMENSKAP MED GUD OCH HANS FOLK; 1:5-10
1. Vandring i mörkret; v. 5,6
2. Vandring i ljuset; v.7-10
II. KRISTUS OCH ANTIKRIST; kap. 2
1. Jesus Kristus vår förespråkare; v. 1,2
2. Kristus vår förebild; v. 3-14
3. Världen och dess begär; v. 15-17
4. Antikrist och hans förnekelse av Fadern och Sonen; v. 18-23
5. Att förbli i Gud och hans ord.; v.24-29
III. GUDS BARN OCH DJÄVULENS BARN. kap. 3
1. Barnaskapets härlighet; v. 1-3
2. Djävulens barn lever i synd; v. 4-10
3. Guds barn lever i kärlek; v. 11-24
IV. SANNINGENS ANDE OCH VILLFARELSENS ANDE; 4:1-6
1. Att pröva andarna; v. 1
2. Andarnas kännetecken; v. 2-6
V. GUDS KÄRLEK OCH VÅR; 4:7-21
1. Guds kärlek v. 7-10
2. Vår kärlek; v.11-21
VI. ETT SEGRANDE LIV: kap.5
1. Den segern som övervunnit världen; v. 1-5
2. Guds vittnesbörd om sin Son; v. 6-13
3. Bön och förbön; 14-21
Maria Hallman