Förstår du vad du läser? – dag 3 Matteusevangeliet 1:1-17 del 3

Året 2015 skrev Maria Hallman (min hustru) sin bibelblogg varje morgon och utlade skriften utifrån Gideoniternas bibelläsningsplan där man läser hela bibeln under ett år. Det var en fantastisk bedrift och jag beundrar henne för det. Nu är det min tur. Jag har dock inte samma ambition.

Mitt tema blir ”Förstår du vad du läser”. Jag kommer att läsa ett bibelavsnitt varje dag och utlägga mina tankar kring detta avsnitt. Till min hjälp har jag givetvis ett antal kommentarer och bibelhandböcker från mitt teologiska bibliotek. För att inte ställa för stora krav på den som vill följa min undervisning så tar jag ganska korta avsnitt varje dag. Jag håller mig till Nya testamentet och börjar från början. För att göra det lite intressantare använder jag…

Svenska Reformationsbibelsällskapets översättning av Textus Receptus 1894 samt revidering av Karl XII:s Kyrkobibel från 1703 Andra upplagan utgiven såsom särtryck 27 december 2015 (http://www.bibel.se/bibeln)

Matteusevangeliet 1:1-17 del 3

Detta avsnitt framhåller 2 speciella fakta om Jesus.

För det första – det stryker under att han var Davids son. Det var en av huvudorsakerna till att släkttavlan sattes samman. Detta omnämns i NT om och om igen. I den första nytestamentliga predikan som finns nedskriven så betonas detta starkt av Petrus (Apg 2:29-36) Paulus skriver i Rom 1:3 “om hans Son som är född av Davids säd efter köttet”, i 2 Tim 2:8 skriver han “Kom ihåg att Jesus Kristus, av Davids säd, har uppstått från de döda, enligt det evangelium jag predikar,” också Johannes säger i Uppenbarelseboken 22:16…”Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgon­stjärnan”.

Tittar man också i evangelierna så hör man folkets röst, t.ex efter det Jesus helat en dövstum i Matt 12:23 “Och allt folket blev utom sig av häpnad* och sa: Är denne inte Davids son?”.Eller som i Matt 15:22 där kvinnan från Tyrus och Sidon som önskar hjälp för sin dotter ” ropade till honom och sa: O, Herre, Davids Son, förbarma dig över mig…”

Detta är betydelsefullt, för det är helt klart att att var skarorna, massorna det vanliga folket som kallade på Jesus som Davids son. För judarna var ett väntande folk. De glömde inte, kunde inte glömma att de var Guds utvalda folk. Trots allt de gått igenom av katastrofer och elände så stod det ändå klart att de var det utvalda folket, de levde med sin bestämmelse. Och bland det vanliga folket, så var det denna längtan som bar dem, att in till denna värld skulle komma en ättling till kung David som skulle leda dem till den upprättelse och härlighet som var deras rättmätiga bestämmelse. Detta var deras dröm.

Och Jesus är svaret på alla människors drömmar. Även om de flesta inte ser det så. Människan söker istället tillfredsställa sina drömmar i rikedomar, makt och överflöd i materiella tillgångar eller att i förverkliga sig själva och sina egna tankar och idéer. Men om människors längtan efter frid, fred, ljuvlighet, tillfredställelse och succés någonsin ska få sin uppfyllelse så är det endast, och jag skriver endast, genom Jesus Kristus dessa kan få sin fullbordan. Jesus och det liv han erbjuder är svaret på alla människors djupaste livsdrömmar.

För det andra – så betonar det attJesus var profetiornas uppfyllelse. Det var i honom som profeternas ord fick sin verklighet. Kanske det idag har gått lite blasé över detta med bibliska profetior, åtminstone för en del. Man har hört så mycket och sett så lite, och saker och ting förändras med tiden. Men profetiorna innehåller stora och viktiga bibliska sanningar och tankar och är av evighetsvärde. De talar om att i detta universum vi lever, så finns det en design och ett syfte som Gud så småningom kommer att fullborda. Vi är på väg mot något fantastiskt och han “som styr konungarnas hjärtan som vattenbäckar” kommer i sin tid låta allt falla på plats. Tiden var inne, allt var tillrättalagt för Jesu första tillkommelse, snart är allt klart för hans andra tillkommelse och då sker allt med hast som är förutbestämt…

Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se