Vi fortsätter studiet i Matteusevangeliet och har kommit till kap 6:1 där Jesus fortsätter att lägga fram visdomen från Gud. Vi läser från svenska reformationsbibeln för att göra det lite mer spännande. (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)
Ge akt på er gåva*, så att ni inte ger den inför människorna för att bli sedda av dem. Annars har ni ingen lön hos er Fader, som är i himlarna.2. Därför, när du ger en gåva, så låt inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de ska bli prisade av människorna. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön.
3. Men när du ger en gåva, så låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör 4. så att dina gåvor förblir i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, ska själv belöna dig synligt*.
Detta med pengar och vår kärlek till dem ligger djupt i människohjärtat. Det handlar ofta om kampen mellan Gud och mammon. I mammon ligger den mänskliga tryggheten, i Gud ligger trons trygghet. Det handlar om kött eller ande. Det är därför det är så viktigt att ha ett rätt offrande. Ett offrande som ger mig själv poäng i andras ögon ger mig inga poäng hos Gud. Då kan jag inte förvänta mig något beröm hos honom. Ett offrande i hemlighet, ger full pott i himlen och bygger på min väntande skatt där. Så enkel är principen enligt Jesus. Att leva ut sin fromhet i det fördolda är äkta fromhet. Det är så lätt att bli hycklare.
Man kan skratta åt följande berättelse: I ett årsmöte i en församling läste man upp årets räkenskaper. När man kom till givna gåvor, redovisades summorna. Men så sade man “Så har vi fått en extra gåva här i år, men gåvogivaren vill förbli anonym”, varvid en man nere i en av bänkarna reser sig och sade “Jo, jag tyckte det blev bäst så”…..Visst ligger det något djupt mänskligt i den där berättelsen, men ack så dåraktigt. Det är lätt att bli en hycklare.
Jesus var verkligen intresserad av människornas offrande. Vid ett tillfälle satt han och såg hur människorna gick fram till offerboxen i templet och lade märke till hur mycket som offrades. Mark. 12:41-44. Det var där han såg “änkans skärv” . Gud vet hur mycket våra offer är värda. Under en period arbetade vi på en tv-kanal och dit offrades det betydande belopp via telefon. Gåvorna blev sen upplästa vi tv-sändningen och man berättade platsen som givaren ringt från. Ibland fick man nämna givarens namn. Många gånger ville folk vara anonyma. Vi hade några mycket rika personer som ringde nu och då när det var kris på tv-kanalen. Vid ett tillfälle när en man ringt in och offrat 500 000 kronor så sa han “ni kanske tycker det är mycket pengar, men det är det inte för mig…” För en del kanske ett offer på 100 kronor ger mer lön i himlen än en annans offer på 1 miljon. Endast Gud vet. Hur som helst så blir ingen fattigare av att ge. Det står att den som ger åt den fattige lånar åt Herren!
Detta med offertal och kollektpredikningar har säkert en plats i undervisningen. Vi behöver verkligen bli påminda om vad bibeln säger i dessa frågor. Men man får akta sig så att det inte blir till ett manipulerande med folks känslor, att lyssnarna börjar offra utifrån dåligt samvete, eller att de känner sig tvingade. Då har man visserligen fått in pengar för att fylla behoven, men samtidigt har det skett i strid mot Guds ord, då”Gud älskar en glad givare”.
Historiskt sett har ett stigande offrande och väckelse med varandra att göra. I vissa väckelser t.ex. på Azusa street 312, 1906-1909, togs inga kollekter upp överhuvudtaget. Alla behov möttes ändå, offerboxen som stod vid utgången flödade alltid över av mynt och sedlar. Man kunde se hur folk gick fram till ledaren William Seymore och stack sedlar i hans fickor, allt under ett starkt brus av bön och lovsång i lokalen.
Det är givetvis så att när våra hjärtan blir berörda av Guds ande och vi blir mjuka i hjärtat så kommer allt på rätt plats. Vår tro på Gud blir större än vår tro på tryggheten i mammon, och vi offrar villigt till Gud mer än vad vi brukar annars.
Här finns mycket att säga och undervisa om men jag tror att jag tar ett exempel till. Min svärmor, som dog för 15 år sedan, var en trogen medlem i sin församling. Inte för att hon var något helgon, hon var en dam med bestämda åsikter och temperament. Men hon hycklade inte. Hon sade sin mening och hon kanske hade tjänat på att låta bli ibland. Men hon var med i samma församling i sjuttio år. Hennes pastor var alltid i hennes ögon, världens bästa pastor. Hon berömde alltid andra då man besökte henne, aldrig att hon talade illa om andra. Men man kunde få en tillrättavisning rakt över bordet! Hur som helst så fick jag på slutet ta över arbetet med att skriva hennes räkningar och skicka dem till banken. Då upptäckte jag hur mycket hon offrade. Förutom att hon offrade tionde till församlingen, bakade och skänkte ostkakor och bröd till församlingens auktioner. Förutom alla måltider och kaffebord hon dukade upp för folk från när och fjärran, och alla presenter hon ständigt skänkte till barn och barnbarn, så gav hon regelbundet till en mängd olika missions organisationer. Inte stora belopp, hon hade en pytteliten pension. Men 10-15 kr hit och 25 kronor dit, 100 kr dit osv. En liten präktig lista varje månad. Dessa räkningar fylldes i först och sen de andra. Detta visste inte någon utom jag och svärmor. Gud hade en rejäl belöning för henne i himlen, det är jag övertygad om.
Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se