Välkommen till CTVC.se

Matt 6: 9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Ge oss idag vårt dagliga bröd 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.

Bönen fader vår är nog den mest kända bönen i världen. Innan vi börjar studera den i detalj måste följande sägas.

För det första är det en bön för Jesu lärjungar, det var dem han lärde att bedja bönen, enligt Lukas (Luk 11:1) var det som svar på en begäran från en av hans lärjungar. Om denna bön ska få någon mening så måste den bedjas av en som bestämt sig att följa Jesus, en lärjunge. Det är inte en barnabön eller en bön för familjen. Det är en viktig bön med ett otroligt innehåll, men den ska bedjas av en lärjunge. Låt oss se på hur bönen är uppbyggd. Den är uppdelad i två delar; Den första delen har tre olika önskningar och har med Gud och hans härlighet att göra.

Detta är absolut nödvändigt, då det viktigaste och mest centrala i en kristens liv är att Gud ska bli förhärligade genom ens liv.Om Gud får den suveräna platsen i våra liv, om Han verkligen får inta tronplatsen i våra hjärtan, kommer allt annat också komma rätt. Bön får aldrig bli ett sätt att få Gud att rätta sig efter våra önskningar, Bön skulle alltid vara ett sätt för oss att böja vår vilja under Guds.

Den andra delen av bönen handlar om våra behov. Den handlar om tre delar av de mänskliga behoven men också om tre olika områden av livet människan befinner sig. Först begär man bröd, vilket handlar om att upprätthålla själva livet och man för då fram sitt nuvarande behov inför tronen. För det andra begär man förlåtelse och för därmed det förflutna inför Guds tron. För det tredje handlar det om hjälp i frestelsen och därmed för man fram framtiden inför Guds ansikte.

Så i denna bön handlar det om både nu, igår och för framtiden. I bönen för man inte bara hela sitt liv inför Gud utan man för också hela Gud till bedjaren. När vi ber om bröd, tilltalar vi Gud fader skaparen. När vi ber om förlåtelse tilltalar vi egentligen Guds son, Jesus Kristus vår frälsare och återlöser. När vi till slut ber om hjälp i frestelsen så handlar det om att få hjälp från Den Helige Ande som är mitt ibland oss nu för att hjälpa oss med sina nådegåvor och ge styrka och visdom.

5. Och när du ber, ska du inte vara som hycklarna, för de älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att be, så att människorna ska se dem. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. 6. Men du, när du ber, gå in i din kammare och när du har stängt din dörr, be till din Fader som är i det fördolda. Och din Fader, som ser i det fördolda, ska belöna dig synligt*. 7. Och när ni ber ska ni inte vara mångordiga som hedningarna, för de menar att de ska bli hörda för sina många ords skull. 8. Ni ska därför inte likna dem. För er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom.

Bönen har och hade en väldigt central och viktig plats i den judiska tron. Den absolut viktigaste av alla religiösa plikter i den Israelitiska nationen var bönen. Rabbinerna uttryckte det så att “bönen är störst, större än alla goda gärningar”. Rabbinerna sade också om familjeandakten att “Den som ber i sitt hus omger det med en mur starkare än järn”. Men ett asntal av olika felaktigheter hade smugit sig in i den judiska bönevanan. Inte för att det skulle gälla bara för judarna, utan det finns i alla religioner. Det handlar inte om att förneka bönen eller undvika den, men att det blir en felaktigt utförd andakt.För det första blev bönen formaliserad.

1) Två olika böner var föreskrivna judarna under dagen. Den första var “Schema”, hämtad från 5 Mos 6:4-9; 11:13-21, 4 Mos 15: 37-41. “Schema” är det hebreiska imperativt för att höra…alltså Lyssna! “Hör o Israel, Herren vår Gud är en”. Hela “Schema” skulle reciteras av judarna på morgonen och på kvällen. Så tidigt som möjligt på morgonen, när det var så ljust att man kunde skilja mellan blått och vitt. Men i alla fall innan 9 på morgonen och efter 9 på kvällen. Skulle han inte hinna hem innan 9 på kvällen fick han vackert stanna till där han befann sig och uträtta sin bön om det så var ute på gatan eller i en dörrport. Många älskade att bedja “Schema”, men det var oundvikligt att det också blev ett allmänt slarv och att man bara rabblade bönen så snabbt man kunde för att sen gå vidare. Men som sagt alla löper risk att normalisera sitt böneliv och att det blir bara munnens bekännelse men inte hjärtats innerliga uttryck för längtan efter Gud.

Den andra bönen judarna hade att utföra var 2)  “Adertonbönen”, “Shemoneh èsreh”, den bestod av arton böner från början men består nu av nitton böner som fortfarande bes av judarna i synagogan. Den här bönen skulle bedjas tre gånger om dagen, på morgonen, eftermiddagen och kvällen. Många bad givetvis med innerlighet, men många rabblade bara sina böner, och blev för många nästan som en magisk ramsa, som man inte vågade vara utan.

Inte underligt att Jesus talade om hycklarna som stod i gathörnen och bad sina långa böner. Hos judarna fanns böner för alla tillfällen, man bad för maten, när man tände spisen, när åskan gick osv osv. Allting hade sin speciella bön. Detta var ju något underbart egentligen, men blev också orsaken till formalism och legalism. Man bad med sådan fart och vana att man bara sladdrade fram orden, då man kom på att tiden var inne.

En berömd Rabbi, Rabbi Eliezer, var så rädd för att bli lagisk och formell i bönen att han hittade på en ny bön för varje dag.

Judarna var också noga med var deras böner bads. Man ville helst be i templet eller synagogan. Även Jesu lärjungar gick till templet för att be, Apg 3:1. Det var också en förkärlek till att be långa böner. Rabbinerna menade att om en man bad länge skulle hans bön bli hörd. man tänkte att om man bara bankar länge nog på Guds dörr kommer han att till slut öppna.

Det finns mycket att säga om bönen och Jesus hade mycket att lära sina lärjungar. Han varnade för att inte rabbla “tomma ord” som hedningarna. (Här står det mångordiga, men i grekiskan betyder ordet – tomma kärl..) Man ska alltså inte rabbla en massa man varken menar eller begriper.

Sen står det också att man ska gå in i sin kammare och be bakom stängd dörr. Här betyder det grekiska ordet egentligen garderob! Alltså tyngdpunkten ligger på att avskilja sig, söka upp en enslig plats för att söka Gud. Söka bara honom, inte visa upp sig. Då kommer Gud att möta en hjärtats uppriktiga bön. Jesus gick upp på på berget för att be, Petrus gick upp på taket. Det finns många exempel på människor som menar allvar att söka Gud ger sig ut i avskilda platser som öknar eller skogar.

En berömd bedjare i pingstväckelsens barndom var Bevington. Han brukade söka upp en ihålig stock i skogen och där kunde han stanna i många dagar under det han sökte Gud i intensiv bön och fasta. Han var känd för att få uppenbarelser från Gud och att när han bad för sjuka blev de friska. Ibland sökte man honom för att få kunskap om vad borttappade ting fanns, och de fick ofta hjälp. han bad tills Gud uppenbarade det.

Vi form återkomma till detta stora ämne längre fram….

Fortsättning följer…./Stefan Hallman….www.ctvc.se

38. Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39. Men jag säger er, att ni inte ska stå emot det onda, utan vem som än slår dig på din högra kind, så vänd också den andra åt honom. 40. Och om någon vill gå till rätta med dig och ta din livklädnad*, så låt honom få din mantel också.  41. Om någon tvingar dig att gå en mil*, så gå två med honom.

Vi fortsätter vårt studium över Matteusevangeliet. Nu handlar det om att vända andra sidan till som man brukar säga. Men vad handlar det egentligen om och vad betyder det? Igår konstaterade vi att den kristne har en ny anda i sitt liv,  en ande av att inte hämnas eller att kräva sitt. Idag fortsätter Jesus med tre exempel. Om att bli slagen, att avtvingas sin mantel och att tvingas gå en mil åt någon. Vi ska se att dessa exempel kräver en förklaring utifrån den historiska kontext Jesu åhörare levde i.

När det gäller att bli slagen i ansiktet, så står det att om någon slår dig på din högra kind…så vänd den andra till honom. Ok, men om vi förutsätter att de flesta människor är högerhänta, betyder det att för att kunna slå dig på din högra kind måste han klappa till dig med baksidan av sin högra hand. Detta var enligt den rabbins lagen, en dubbel kränkning, mot att bli slagen med handflatan. Här säger Jesus alltså; att om så vore att du blir dubbelt kränkt, ska du inte slå tillbaka utan ödmjukt hålla fram den andra kinden. Det andra alternativet är att man blir slagen på kinden av någon som står bakom en. Det är ännu värre. Antingen talar det om att någon som är ens vän, står i samma grupp, plötsligt klappar till en bakifrån, alltså en väns svek, eller att en fiende smyger sig på en bakifrån och slår till helt plötsligt. Lika illa det. Men oavsett säger Jesus att vi inte ska hämnas! Detta är kraftfullt och talar om en livsstil som är väldigt främmande för de flesta. Detta verkar fegt och blödigt på något sätt. Inte kan man bara stå och ta emot kränkningar och förnedringar av andra!…Eller kan man?

Enligt Jesus är det absolut möjligt. Och nödvändigt. En kristen livsstil är totalt annorlunda och radikal. Guds rike är ett fredsrike och enda vägen att få slut på den ande av hämnd och våld är att någon ger efter. Här har vi kristna ett stort ansvar och en stor uppgift. Men dessvärre är våra kyrkor fulla av människor som utkämpar bittra släktfejder och förgiftade positionskamper. Ingen vill ge efter, det handlar om åsikter om det mesta. Allt ifrån hur pastorn sköter sitt jobb eller körledarens val av solosångare. Ett evigt käbblande och stridande. Oftast utspelas detta bara i hemlighet, vid kaffeborden med likasinnade som åhörare. Men under ytan i en sådan församling pyr det. Det gror alla möjliga bittra rötter. Där kan det aldrig bli väckelse. Guds Ande vägrar komma till ett sådant sammanhang. I sådana församlingar orkar pastorerna inte stanna länge.Här behövs öppnade ögon och omvändelse.

Det andra exemplet Jesus använder är om att någon vill ta din livklädnad. Här får vi först titta på vad en livklädnad var för något. Ordet “tunik” betyder ett plagg av linne som man bar närmast kroppen. En fattig hade oftast ett par sådana att byta med. Men Jesus säger att vi ska erbjuda också vår mantel. Mantel står det, men det var egentligen mer än det. Det var också en persons sovtäcke.Därför säger lagen i 2 Mos 22:26. “Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka till honom innan solen går ner. 27. Ty det är det enda täcke han har att skyla sin kropp med. Vad skall han ha på sig när han sover? Och det skall ske att när han ropar till mig, skall jag höra honom, ty jag är barmhärtig.”

Så vad Jesus egentligen säger är att en kristen inte ska stå upp för sina legala rättigheter. Att man inte ska strida för sitt eget utan leva för andra. Häpnadsväckande och omöjligt om man inte är fylld med Kristi kärlek. Att hellre lida nöd än stå upp och kämpa för sin rätt är ju tvärtemot va denna världens hjältar gör…

Men vi måste förstå att den värld som man levde i vid denna tid var en tid av ockupation. Det romerska rikets makt vilade tungt över alla medborgare. Inte endast genom skatteoket de fick bära utan också att när som helst, hur som helst kunde de betryckta invånarna bli kommenderade att göra tjänst för de romerska soldaterna. Ordet för tvinga “aggareuein” kommer från ett persiskt ord som betyder kurir. Persien hade på sin storhets tid ett fantastiskt post system. Allting var indelat i dags etapper. Vid varje dags slut fanns det en plats för postkuriren att sova på, ny häst och mat och dryck. Allt för att hålla postväsendet igång. Men om det av någon anledning inte fungerade kunde man kräva att en privatperson ryckte in och tjänstgjorde, med sin häst, utan betalt, allt för att posten skulle komma fram. Därifrån ordet “aggareuin” tvinga. Judarna levde under en ständig fruktan att när som helst kunde en representant för ockupationsmakten lägga bladet av sitt spjut på en civilpersons axel och kräva hjälp med något. Det kunde vara tjänster av de mest skilda slag och givetvis en del av soldaterna var mer korrupta än andra och utnyttjade sin situation. Ett bibliskt exempel på detta tvingande, var när Simon från Cyrené tvingades att bära Jesus kors ut till Golgata.

Därför står vi kristna inför stora utmaningar. Kan vi utöva den livsstil som Jesus pekade ut. Det yttersta tecknet på den vägen är Jesu lidande och offer för vår skull. Han fördes utan protest, ut för att korsfästas. Han valde lydnadens väg. Kan vi följa detta, eller är vi inte bättre än världsmänniskan som sträcker på sig och proklamerar sin frihet att göra som hon själv tycker och tänker? Sen finns det olika nivåer av detta. Ta t.ex. situationen för en vanlig arbetare, hur utför han sitt jobb? Är det att mot mesta möjliga lön göra så lite som möjligt? Eller att motvilligt sakta lyda sin chef? Här finns en utmaning, för chargongen ute på arbetsplatserna handlar ofta om detta. Man ska inte fjäska menar folk. Och så pratas det en massa dynga om chefer och arbetsledare. Här kan man göra skillnad! Visa på Kristus genom din livsstil. Våga tiga när du ska tiga och tala när du ska tala. Men tala rätt och älska din nästa. Visa att Kristus lever i dig!

Matt 5:38. Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39. Men jag säger er, att ni inte ska stå emot det onda, utan vem som än slår dig på din högra kind, så vänd också den andra åt honom. 40. Och om någon vill gå till rätta med dig och ta din livklädnad*, så låt honom få din mantel också. 41. Om någon tvingar dig att gå en mil*, så gå två med honom. 42. Ge åt honom som ber dig, och vänd dig inte bort från honom som vill låna av dig.

“…men han slog mig först..” kunde man höra nästan varje dag i mitt hem när jag växte upp. Det var bråk mellan oss sex bröder och det var alltid någon som gav sig på den andre och sen när man slog tillbaka sprang han till mamma för att få hjälp. Det enda försvar man hade då var just att man indignerat, i rättvisans namn hänvisade till “..men han slog mig först…” Precis som om det vore en bindande lag, att om jag bara hade en orsak så fick jag hämnas! Det gjorde det också. En lag som ligger nedbäddad djupt i människans fallna själ och som genom årtusenden orsakat blodshämnder, släktfejder, krig och mord mm. Denna lag har fått en beteckning, den kallas “Lex Talionis” och är en av de äldsta lagarna i världen.

Den äldsta varianten av denna lag finns i “Hamurabis lag”. Hammurabi regerade i det gammal babyloniska riket c:a 2285 -2242 f.kr. Här görs en intressant uppdelning mellan gentlemen och arbetare. “Om en gentleman skadar en annan gentlemans öga, får han betala genom att få ögat skadat, men om en gentleman skadar en arbetares öga får han betala en mina silver” . Och så fortsätter det att räkna upp alla möjliga olika situationer och detaljer hur man reglerar oförätter och skador emellan människor. Regeln är uppenbar; om någon tillfogar någon annan får han betala med att få en likadan skada tillfogad sig.

Denna lag finns också i bibeln. I 2 Mos 21:23. Men om det sker någon skada skall liv ges för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, . 25. brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

3 Mos 24:19. Om en man skadar sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort:20. skada för skada, öga för öga, tand för tand. Samma skada han har vållat en annan skall tillfogas honom själv.

5 Mos 19:21. Visa honom inget medlidande: Liv för liv, öga för öga, tand för tand,hand för hand, fot för fot.

Helt klart blir man upprörd när man läser detta, men innan vi börjar döma låt oss bara se några saker: För det första behöver vi förstå att denna lag “Lex Talionis” är början på ett försök att begränsa bestraffningarna. Detta var från början en lag om hämnd. I den värld av stamkrig och blodshämd som härjade i mellanöstern behövdes detta. För om en person från en stam blev skadad av en man från en annan stam, sade blodshämnden att man skulle bestraffa alla i den andres stam. Straffet var oftast inget mindre än döden!

För det andra begränsade denna lag bestraffningen. En person kunde själv inte iståndsätta någon hämnd eller bestraffning utan det var alltid en domares sak att utdöma bestraffningen.

För det tredje, så följdes aldrig, åtminstone bland judarna, denna lag bokstavligen. Man hade en utformat en tillämpning av denna lag, Baba Kamma, vilken man hade som riktmärke när man utdömde bestraffning. Om en man blev skadad av någon annan så utdömdes bestraffningsansvar utifrån fem olika kategorier; 1) För skadan. Här såg man på hur skadan hade fått en slavs värde att minska på marknaden och så fick man betala mellanskillnaden.2) Smärta. Vilket belopp, ansåg den skadade att han kunde acceptera som kompensation för sin smärta? 3) Läkedom. Här fick den som orsakat skadan stå för alla kostnader i samband med läkarvård och medicin osv. 4) Tidsförlust. Hur mycket förlorade den skadade pga att han inte kunde arbeta? Men det utdömdes också 5) ett straff för kränkning, till ett belopp som den skadade accepterade.

För det fjärde, måste det sägas att denna lag inte på något sätt uttrycker fullheten av gamla testamentets etik. Man måste också se andra uttryck för vad GT säger i dessa frågor, t.ex. 3 Mos 19:18. Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa så som dig själv. Jag är HERREN.

Ord 25:21Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.
22Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig.

Ord 24:29 Säg inte: “Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom, jag skall ge var och en vad han förtjänat.”

Så när det gäller denna lag, “Lex Talionis”, så reglerade den bestraffningen och var en nådens lag, Den lät också domaren utdöma bestraffningen. Den utfördes inte heller, tack och lov aldrig bokstavligt, utan reglerades med ekonomiska medel. Men när Jesus kom så strök han ett streck över den lagen, han utplånade själva dess princip, därför att själva tanken på hämnd har ingen plats i en kristens liv. Se Rom 12:19“Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»”

Återigen är Jesu ord revolutionerande och omskakande. Vi minns ju när Jesu lärjungar, Jakob och Johannes, “åskans söner” ville kalla ner eld från himlen över det samariska folket…; Luk 9:53 Men folket ville inte välkomna honom eftersom han var inställd på att gå till Jerusalem. 54 Hans lärjungar Jakob och Johannes såg det och sa: ˮHerre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som utplånar dem?ˮ 55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem. 

Själva grundtonen i evangeliet är att förlåtelse och inte hämnd. Vi blir utsatta för både ett och annat. men bättre lida för goda gärningar för onda. Låt oss lämna över allt i våra liv till Herren.  Vi har inte alltid rätt kunskap varken om våra egna liv eller andras. Men Gud är den rättfärdige domaren som vet allt, känner allt och kan utfärda rätta domar. Låt Honom ta hand om ditt ärende…

Mose talade till stamledarna för Israels barn och sade: Detta är det som HERREN har befallt:2. Om en man ger ett löfte till HERREN eller svär en ed så att han binder sig* med en förpliktelse, då skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i allt efter det som hans mun har talat**.

Det fanns två felaktiga sätt som judarna använde eder och löften. Det ena var ett lättsinnigt sätt att avge löften. Det hade blivit en lättsinnig vana att börja ett uttalande med att säga ;”jag svär på mitt liv” eller “jag svär vid mitt huvud”. Det andra sättet var att undvika att använda Guds namn för att komma undan. Man tänkte att – om jag inte använder Guds namn när jag lovar något så är det inte bindande. Men använder jag Guds namn så måste jag hålla löftet – Resultatet blev att man svor istället vid himlen eller Jerusalem eller Jorden eller vid sitt huvud osv. Man gjorde det så skickligt att det gick slentrian och ingen trodde längre på ett löfte. Det är det Jesus vänder sig emot. Den som inbillar sig att man kan svära vid något för att inte Gud ska vara inblandad bedrar sig. Allt tillhör Herren och han är allestädes närvarande, det går inte lura Gud. Tro inte att man genom smarta finter och bedrägliga konster kan smyga undan bort från Guds ansikte.

Detta är väldigt viktigt att tänka igenom, det gäller ju inte bara hur man talar utan hela livet är ju inblandat. Religiöst hyckleri är fruktansvärt. Utnyttjande av kristna människor genom smarta finter och halvlögner kommer inte gå förbi ostraffat. Att t.o.m. predikanter och missionärer överdriver om resultatet av sina ansträngningar, allt för att få lyssnarna att öppna sina plånböcker är bedrövligt. Men att kritisera i smyg och sprida skvaller är lika illa. Jesus talar om en väg att leva där man har integritet. Där ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Vi lever våra liv i Guds närvaro dygnet runt, överallt. Vi kan inte ha olika språk – ett i kyrkan och ett annat på jobbet t.ex. När min far var ganska nyfrälst och hade gått i kyrkan ett tag, så kom han med detta uttalande; “Jag har upptäckt ett fel hos dessa kristna människor – de pratar för mycket skit och dricker för mycket kaffe!”

Nåväl, det var hans känsla, men det ligger en hel del i vad han sa. Vid ett annat tillfälle så hade jag och min gode vän Alf Lax varit på möte i Smyrna kyrkan i Göteborg. Vi samlades med alla de andra vid kaffeborden efter det härliga mötet, och tog för oss av kaffet och bullarna. Men inte Alf. Under det att sorlet i lokalen tilltog och pratet tog fart, så tittade Alf klurigt på oss andra och började mumla “Vad snackar dom om?” sa han. “Snackar dom om Jesus eller?” fortsatte han. Sen plötsligt reser han sig upp och ropar med hög röst “Vad snackar ni om? Snackar ni om Jesus eller?” Sen satte han sig ner. Det blev helt tyst under 30 sekunder. Det gick som en chockvåg genom lokalen. Sen fortsatte kaffe gemenskapen men de flesta fick en tankeställare. Det var säkert ett nyttigt “Profeterande” den gången, även om vi som var med Alf blev generade.

Hur som helst, helgelse behövs, absolut. Tungan har liv och död i sin makt, så är det.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se

Matt 5:31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev. 5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

Vi fortsätter med ytterligare ett exempel av den kultur angående äktenskap som gällde då kristendomen växte fram. Nu ska vi titta på hur romarna såg på äktenskapet.

Äktenskapets historiska utveckling i romarriket är en tragisk berättelse. Hela den romerska religionen och det romerska samhället byggde ursprungligen på hemmet. Själva basen som den romerska republiken vilade på var “patria posestas”, faderns makt; faderns hade bokstavligen talat makten över sin familjs liv och död. En romersk son kunde aldrig bli den som bestämde i familjen så länge hans fader var i livet. Spelar ingen roll om han blev konsul, eller fick den högsta utmärkelse och tjänst som fanns att uppbringa i romarriket, för så länge hans fader var i livet så var det fadern som bestämde.

För romarna betydde hemmet allting. En romersk husmor levde inte avskild, som t.ex. den grekiska hemmafrun. Hon tog del i livet fullt ut.Så hög var den romerska moralen, att under de fem första århundradena var det inte en enda skilsmässa! Den förste som skilde sig från sin fru var Spurius Cavilius Rugga, det skedde år 234 f.kr och han gjorde det för hans fru kunde inte få barn och han längtade efter ett barn. Men sen kom det grekiska synsättet att infiltrera Rom alltmer och resultatet blev förödande. Vid 200-talets  f.kr, början var skilsmässa lika vanligt som äktenskap.

Den romerske senatorn SENECA (d.ä.) talar om kvinnor som gifter sig för att skilja sig och som skiljer sig för att gifta sig. Kvinnor som identifierar årtalen inte efter vilken konsul som har makten utan efter vilken man de var gifta med just då. Den romerske poeten Juvenal berättar om en kvinna som var gift åtta gånger på fem år. En annan romersk poet Partial, talar om en kvinna som var gift tio gånger. Så det var ett otroligt förfall i det romerska riket. Det som en gång var dess stolthet och styrka sågs nu enbart som något nödvändigt ont. Cynsiskt hade man nu ett talesätt “Äktenskapet har bara två glada dagar – dagen man första gången får sluta sin hustru i famnen och – dagen man begraver henne”.

På grund av att äktenskapet blev så impopulärt var man tvungen att införa speciella straffskatter för den som levde ogift. Man införde ny lag som sa att den ogifte inte fick ärva sina föräldrar. Man införde dessutom speciella privilegier för de som fick barn, för barn ansågs vara en plåga. Allt detta för att rädda själva äktenskapet i Romarriket. Så när kristendomen först dök upp med denna nya syn på äktenskapets status och med kravet om fullständig trohet så var det en chock, näst intill skrattretande för det samhälle de levde i.

Fortsättning följer……./Stefan Hallman www.ctvc.se

31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev. 5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

När Jesus uttalade dessa ord, så var det en verklig utmaning. Aldrig hade äktenskapet som institution varit så hotat som under den första kristna tiden. Själva familjetanken och tankarna om äktenskap och trohet var i totalt upplösningstillstånd. Kristendomen föddes i en världsmiljö med dubbel bakgrund, nämligen den judiska och den grekisk/Romerska. Därför måste vi studera vilken utmaning som de första kristna hade när de började hävda den kristna äktenskapstanken. Låt oss börja med den judiska synen och bakgrunden när det gäller äktenskapet.

Det finns ingen miljö som höll äktenskapet högre än vad judarna gjorde. Det ansågs som en plikt för varje judisk man att äkta en hustru och att få många barn. Enda undantaget var om han valde att överlåta sitt liv att endast studera Guds lag. Om en man valde bort äktenskapet, sades det att han bröt mot det positiva budet i 1 Mosebok att föröka sig och uppfylla Jorden. Man sade att då “förminskade man Guds avbild i världen” och att man “dräpte Guds efterkommande”.

Egentligen hatade judarna skilsmässor. Man visste vad Gud sagt i Mal 2:16, där Gud uttryckligen säger “Jag hatar skilsmässa”. Rabbinerna hade ett talesätt “Gud har tålamod med de flesta synder, men inte med okyskhet”! “Okyskhet får Gud att ta bort sin härlighet” sade man. Rabbinerna menade att “Guds altare gråter tårar när en man skiljer sig från sin ungdoms älskade”. Så äktenskapet var hållt i stor ära och respekt. Tragiskt nog så kunde man inte leva upp till det idealet. Det grundläggande problemet var synen på kvinnan. En kvinna ansågs vara, inte en jämlik medmänniska, men en sak! Hon var totalt beroende av sin far eller sin man, hon hade egentligen inga rättigheter överhuvudtaget. Därför var det så att en kvinna kunde inte skilja sig från sin man oavsett anledning, men en man kunde skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst! I 5:e Mos 24:1 står det ” Om en man tar sig en hustru och gifter sig med henne och det sker att hon inte finner något välbehag i hans ögon, därför att han har funnit något orent hos henne, låt honom då skriva ett skilsmässobrev till henne och ge det i hennes hand och skicka bort henne från sitt hus.”  Allt en man hade att göra var att skriva ett skilsmässodokument, ge det till sin hustru i två vittnens närvaro och sen skicka iväg henne!

Problemet låg i tolkningen av ordet “orent”. Här fanns det två olika läroriktningar, två olika skolor. Den ena hette Shammai vilken var den strängare inriktningen och den andra, Hillel, var den mer liberala och generösare tolkningen. Shammai menade att “oren” betydde okyskhet, och ingenting annat än okyskhet. Den enda anledningen till skilsmässa var otukt enligt shammai. Men Hillel menade att detta ord ska tolkas att en man kan skilja sig från sin hustru av vilket skäl som helst. T.ex. om hon försaltat maten, om hon gick utan huvudbonad offentligt, om hon talade med en främling på gatan, om hon talade illa om sin mans föräldrar osv osv. Någon Rabbi gick så långt att han menade att det räckte med att en man såg en kvinna som var vackrare än sin egen hustru.

Så när Jesus för fram sin syn på äktenskap och skilsmässa så var det ett laddat ämne. Längre fram ska vi titta grundligare på vad Jesus talade om äktenskapet. Inte minst var ju fariséerna och de skriftlärde oerhört nyfikna på vilken ställning Jesus hade till skilsmässor. Mer om detta i kapitel 19!

Fortsättning följer i morgon, då ska vi se vad grekerna och romarna hade för ståndpunkt i denna fråga!

Stefan Hallman/www.ctvc.se

27. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider*: Du skall inte göra hor**. 28. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor* med henne i sitt hjärta.  29. Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går för­lorad än att hela din kropp kastas i helvetet*. (Matt. 10:28, 18:9. Mark. 9:43. *Grek. gehenna.) 30. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

Än en gång är det Guds son som talar. Det är endast han som har auktoritet att ändra betydelsen av Guds lag. Han vänder sig inte mot budordet utan lyfter fram lagens rätta mening. Judarna hade ju som bekant utvecklat ett system och ett hårklyveri kring lagens bud in i “absurdum”. Man menade att det som inte direkt var förbjudet i lagen, det var tillåtet! Så Jesus kommer och lyfter ridån så att lyssnarna ska begripa vad Gud egentligen menar. Enligt Paulus så var lagens främsta mening att vara en spegel i vilken vi skulle se vårt rätta tillstånd. Så även här, människans tillstånd är så fördärvat att hon bär på själva källan till syndiga begär inom sig, i sitt hjärta.

Kom ihåg att äktenskapsbrott var så allvarligt att lagens straff var döden (3 Mos 20:10) ” Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru skall han som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru döden dö, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.”  Så Jesus visar än en gång att det var än en gång inte bara själva handlingen utan också de förbjudna tankarna som var synd i Guds ögon. Hur långt ifrån Guds rena och heliga värld vandrar inte mänskligheten! Men frågan är om någon kan leva syndfritt i detta avseende? Eller menar Jesus att alla är redan äktenskapsbrytare? I denna fråga tvistar de lärde. Men de flesta menar nog att Jesus talar inte om den naturliga normala lusten som är en medfödd del av den mänskliga instinkten och den mänskliga naturen. Inte heller är det tal om en tillfällig blick eller ett ögonblicks impuls utan att man börjar nära och omhulda impulsen tills den upptar hela ens sinne.

Men vi måste dessutom påminna oss om att vid syndafallet skedde en förändring i människans konstitution. De känslor som skulle vara underordnade människans andliga människa, som levde i närhet till Guds väsen, tog istället herraväldet och hennes andliga funktioner blev förlamade vid förlusten av livet i Gud (se Ef 4:17-19) Ordet som används i Matt 5 om dessa begär är “epithymeo” och är enligt Paulus den drift, den motivering som driver den fallna människan. Den människa som är dömd att gå under. Paulus menar också att även hos den pånyttfödda människan finns dessa begärelser och om den troende ger efter och följer dessa krafter in i en livsstil i synd, kan hon inte räkna med att förbli en kristen!

Så det finns verkligen två sidor av detta. Å ena sidan så har vi en fallen natur som vi inte kan bli av med. Men å andra sidan säger Guds ord att vi har som ett efterföljelsens krav att leva i seger över dessa lustar och begärelser. I Romarbrevet 8:13 skriver Paulus”Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva”!

I Gal 5 lägger Paulus ut denna kamp i klara ordalag och beskriver dessa, fallna lustar, som köttets begär. “Låt er ande leda er så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är en fiende till anden, och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill”. Gal 5:16-17

Det är denna inneboende, begärelse, från den fallna naturen, som Jesus gör sina lyssnare uppmärksamma på. Här finns en kamp att utkämpa och enligt Nya Testamentet finns det absolut en väg att leva i seger över dessa krafter. Jesus utmanar direkt all felaktig undervisning som tror sig hitta kryphål i lagen för att få frihet till att leva i synd. I vår moderna tid, med all dess liberalisering och kravlösa livsstilsmentalitet, är det mer än aktuellt att förkunna dessa verser med frimodighet!

I Matt 5 talar Jesus också om ögat och handen som följder till synd. Ordet som används här är det grekiska skandalon och bygger på ett ord som har betydelsen bete. Alltså det som sätts i en djurfälla för att locka in djuret. Så ordet kom att få betydelsen “allt som lurar människan in i fördärv”. Ordet användes t.ex. för att beskriva en stötesten på vägen, eller ett rep som spänts över stigen för att få någon att falla. Det användes också om att man grävt en djup grop och täckt över den för att få någon eller något att falla i gropen.

Självklart menar inte Jesus att man bokstavligt ska hugga av sig handen eller riva ut ögat. Men han betonar allvaret i syndens kraft. Att synden kommer faktiskt ta människor till helvetet om de inte lägger om sitt liv. Här får varje människa själva ställa sig inför olika val. Om det finns vanor eller något i min livsstil som är ett djävulens bete för att få mig på fall, är det då inte bättre att offra det och vinna det eviga livet…! Jesus försökte öppna ögonen på sina lyssnare då och han gör det än idag…!

Ännu en bild i bergspredikan att reda ut. För oss verkar kanske bilden lite märklig, men för Jesu dåvarande publik var situationen både verklig och vanlig. Vi läser texten, som vanligt från Svenska reformationsbibelns översättning. (http://www.bibel.se/objfiles/1/SRB)

Matt 5:25. Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse. 26. Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Här beskriver Jesus en situation som var en vanlig syn i både det grekiska, romerska och judiska samhället. 2 personer som är på väg till domstolen för att reda ut sina mellanhavanden. Det fanns en lag i det romerska samhället som sade att den som hade en tvist med någon annan och de inte kunde ordna upp det dem emellan, hade rätt att kalla denne inför domaren. Om då den andre vägrade att komma inför rätten, så kunde han tillkalla ett vittne och helt enkelt tvinga, med våld om så behövdes, personen att komma med till domaren. Bland grekerna fanns det ett förfarande som kallades apagoge, tillfällig häktning. Det innebar att målsägaren själv arresterade den anklagade. Han grep honom i rocken vid halsen, och höll honom så hårt, och på ett sådant sätt, att om den anklagade försökte vrida sig ur, riskerade att strypas. Detta fodrade att den anklagade hade blivit tagen på bar gärning. Det var vanligast vid tjyveri, klädstöld, ficktjyveri, inbrott och kidnappning (kidnappning av duktiga slavar var ett vanligt brott i grekland) Det kunde också handla om att någon tog fast någon som blivit utvisad ur staden eller någon som blivit berövad sina medborgerliga rättigheter. Så det var inte ovanligt att man såg två personer på väg till rätten i det grekiska samhället, den ene fasthållen av den andre.

När det gällde det judiska förfarandet till vilket Jesus förstås hänvisar, så handlade det oftast om pengaskuld och om inte skulden reglerades, eller man gjorde upp i godo, skulle allt ner till minsta mynt betalas. Dessa fall skulle avgöras av stadens lokala äldsteråd. Man satte en datum för när målsägaren och den anklagade skulle komma inför rådet. I en liten stad eller by var det mycket möjligt att man kunde se dem på väg till rådet tillsammans. Om en man blev dömd skyldig, överlämnades han åt domstols polisen. Matteus kallar denne person för hyperetes, medan Lukas kallar personen vid det mer vanliga praktor (Luk 12:58). Denna domstols polis hade som uppgift att se till att skulden blev reglerad men om det inte skedde, skulle han fängsla den skyldige till dess skulden var betald.

1) Här handlar det först om ett praktiskt råd till lyssnarna, se till att medan ni är på väg till domaren, att göra upp med din motpart för att inte få problem. Ödmjuka dig i tid, redan under vägen till rätten. Du kommer inte undan! Många gånger kan sådana situationer utvecklas till något mycket värre och mycket mer långvarigt. Hela släkter kan bli indragna och utvecklas till historiska släktfejder mellan familjer. Detta till skada för byn eller samhället där man gemensamt bodde.

2) Men framför allt är ju detta en bild Jesus använder för att betona något mycket allvarligare. I den bilden så är människan den skyldige och är på väg till domaren som är Gud. Detta handlar om den ultimata skulden och det ultimata eviga straffet. Här är det verkligen kris. Här finns det ingen chans att komma undan. Här gäller det att inse detta och ödmjuka sig i tid. Gud är den yttersta auktoriteten, det finns ingen högre instans eller position. Det är honom man syndat mot, uppror mot den Allsmäktige och evige Guden. Detta kräver lagens strängaste straff…fördömelse från Honom som är av evighet. Utestängning från Guds ljus och kärlek i evighet. Därför…Hör vad Jesus säger…ditt beslut får avgörande betydelse för hur din evighet kommer att gestalta sig… Att ödmjukt omvända sig är en lösningen…Gör det!

Matt 5:23. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24. så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och för­ sona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.

När Jesus sade detta i bergspredikan så var det välkänt för judarna. Han återgav egentligen en urgammal princip från judendomen. Principen var enkel; Om någon begick en felaktig handling så stördes relationen mellan honom och Gud och offret var tänkt att återställa den relationen. Men två saker måste nämnas här; 1) Det var aldrig så att offret kunde försona medvetet framkallad synd. Det kallades av judarna “att synda med handen högt”. Om en människa syndade obetänkt, att i ett ögonblicks passion eller frestelse begick en överträdelse, så var offret en framkomlig väg för att bli återupprättad hos Gud.Men om en man med öppna ögon, genomtänkt och medvetet begick en synd så hjälpte inte några offer. 2) Om offret skulle vara effektivt, så måste offret inkludera syndens bekännelse och sann omvändelse, och sann omvändelse medför också att man vill återställa och återföra eller återupprätta det som syndaren gjort.

Den stora försoningsdagen i Israel var ju till för att försona hela nationens synd. Men judarna var helt klara på att inte ens offret på stora försoningsdagen kunde ge förlåtelse om inte man först var försonad med sin nästa.Klyftan mellan Gud och människa kunde inte överbryggas förrän klyftan mellan mig och min nästa var övervunnen. T.ex om någon kom för att offra då han hade begått en stöld, så var hans offer meningslöst så länge han inte återfört det stulna till sin ägare, och om man upptäckte att det stulna inte var återställt så betraktades offret som orent och fördes utanför templet och förstördes.

En del offer var ställföreträdande.Tanken med detta var att ett ställföreträdande offerdjur utsågs. Den som ville komma inför Gud fick då placera sina händer på djurets huvud och överföra sin synd till djuret under det att han högt bekänner ” Jag bekänner Gud att jag syndat, jag har varit ond, jag har gjort uppror, jag har gjort……(synden detaljeras), men jag omvänder mig, detta offer är för min synd”.

Jesus tecknar en levande bild för oss då tillbedjan aldrig offrade själv sitt offer. Han hade ju först att ta sig igenom tempel ingången, passera olika separerade förgårdar; hedningarnas förgård, kvinnornas förgård och männens förgård. Därefter kom han till prästernas förgård och dit in kunde ingen lekman gå. Där fick den som skulle offra stanna vid ett staket och räcka över sitt offer till en präst och lägga sina händer på det och bekänna sin synd. Men om offret ska vara gällande måste han överbrygga klyftan till sin nästa. Vi minns att Jesus är vår perfekta överstepräst och påminner oss att han känner och vet hur vi har det, dock utan synd, som det står i hebreerbrevet…

På detta sätt gör Jesus bilden klar för oss; vi kan inte räkna med att vara försonade hos Gud om vi inte ser till att vara försonade med vår nästa där det är möjligt och dessutom följer de praktiska konsekvenser som det innebar; så långt det går återbörda eller återställa det som förstörts eller stulits vid syndatillfället.

Ibland kanske någon undrar varför Gud känns långt borta eller varför man inte får svar på bön. Då är det dags att börja rannsaka sig själv, tänka igenom hur man lever sitt liv om det inte finns något eller någon man måste göra upp med. Många gånger sker ju detta vid t.ex. nattvardsfirandet. Detta återkommer vi till senare. Men helt klart, det kristna livet är ingen lekstuga och Gud låter inte gäcka sig. Tro inte att du kan lura Gud, han har dessutom sista strået. Det är endast han som känner ditt hjärta. Så det är bäst att göra upp här och nu innan det är för sent…Det är enda lösningen!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Idag fortsätter vi med att i bergspredikan studera Jesu förstärkningar av lagen. Vi ska titta vad de olika orden, “dumhuvud” och “dåre” står för. Vad menar Jesus med detta?

Matt 5.22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud** till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets*** eld.

Ordet för dumhuvud är Raka på grekiska och ordet för dåre är moros på grekiska. Raka, översatt i texten till dåre, är ett för milt uttryck. Ordet är nästan omöjligt att ge en bra översättning. Det uttrycker egentligen mer av hur man säger, alltså själva tonen i vad man uttrycker. Det handlar om förakt. Att kalla någon för raka, var att kalla honom  för hjärnlös idiot, en dum dåre, tomskalle eller klumpig idiot. Det uttrycker att en man avvisar en annan med arrogans och förakt. Någon har översatt det med “jag spottar på dig”. Om man blev vred på någon skulle man hamna under dom sa Jesus. Men att kalla någon för raka, skulle generera en värre dom. Då skulle man bli ställd inför stora rådet, judarnas högsta domstol. Det är som Jesus skulle ha sagt att – den inbitna, långsinta vreden är en svår synd, men föraktets synd är värre!

Det finns olika orsaker till att man blir föraktfull mot sin nästa. Det kan ha med att man är född i en “finare” familj att göra. Det kan vara pengar och makt som är orsaken. Man kanske tycker att man är mer intelligent än andra. Det intellektuella snobberiets förakt är nog det värsta. Då är man inte öppen för förändring. Om det är något som alla visa människor har gemensamt är det deras insikt om sin egen obetydlighet. Går man med förakt i sitt hjärta mot andra, då är det illa ställt och man borde knappast kalla sig kristen.

Men nu går Jesus vidare och talar om att någon kallar en annan för dåre. Detta är också en alldeles för mild översättning. Ordet är moros. Ordet betyder ursprungligen slö, håglös. trög och kom därför att betyda dum. Men egentligen handlar det inte om ointelligens utan att göra fel val och uppföra sig på fel sätt. Det lutar mer åt att ha fel moral. Därför är moros ett allvarligare ord och innehåller en mer kränkande betydelse än ordet raka. Ordet används t.ex. om de oförståndiga flickorna i Matt 25, som inte hade vett nog att se till att ha olja i sina lampor då brudgummen kom. De uppförde sig mer förkastligt än oförståndigt egentligen även om det rörde sig om bägge delarna. Även mannen som byggde sitt hus på sanden kallas för moros. Matt 7:26. Detta är ett typiskt exempel på en man som handlar både oförsvarligt och oförståndigt – vettlöst handlade han. Att kalla någon för moros, var att smäda en person, att ifrågasätta hans moraliska karaktär och därför förtjänade det en strängare dom enligt Jesus.

Till sist ska vi titta på ordet Gehenna. Det vi vanligtvis kallar helvetet.Det används flitigt i nya testamentet. Men det är ett ord som har historisk förankring och kommer egentligen från den geografiska platsen Gehinnom dalen som ligger sydväst om Jerusalem. Det var den ökända dal där kung Ahas en gång hade introducerat den hedniska guden Molok för judarna, till vilken man offrade barnen genom att bränna dem levande på ett altare. 2 Krön 28:3. Kung Josia, som reformerade gudsdyrkan av Jahve till judarna, lär totalförbjuda moloktillbedjan och bestämde att platsen för evigt skulle vara fördömd. Resultatet blev att Hinnor dalen blev en plats dit allt avfall och sopor fördes från Jerusalem och brändes upp.Det blev som en allmän förbränningsugn. Alltid brann det en eld där och röken låg tjock och illaluktande över dalen. Så Gehenna blev i folkets medvetande lika med en plats dit allt orent och förbannat fördes. En plats där allt värdelöst och ont brändes upp. Platsen i folks medvetande fick illustrera en mycket mer fasansfull plats. Det eviga helvete som är berett för satan och hans änglar. En plats dit dessvärre även människor en gång kommer att hamna…

Så vad Jesus säger är att den som bär på en inbiten vrede är illa och förtjänar dom. Den som föraktar sin nästa och “spottar på honom” skall dömas inför högsta domstolen. Men den som förstör en mans rykte, svärtar ner honom å det grövsta, förtjänar inget bättre än att föras till det brinnande Gehenna. Detta är ord och inga visor. Att vara en Jesu efterföljare kräver disciplin och överlåtelse. Kristendom är ingen lekstuga för självupptagna och överlägsna intellektuella. Däremot är det en fristad för de visa, de som upptäckt att de själva inte räcker till. De som sträcker sig efter Kristi nåd och barmhärtighet. De som respekterar och hjälper sin nästa. De förtjänar varken fällande dom av högsta domstolen eller att kastas i ett evigt helvete. De tillhör framtiden och den eviga himlen. Hoppas du är med bland dem.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

21. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte dräpa, och den som dräper, han blir skyldig under domen. 22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld. “

Judarna hade ju fått budorden när Mose steg ner från Sinaiberg. I den heliga lagen som var skriven på stentavlor direkt av Guds finger, stod det bl.a.” 2 Mos 20:13. Du skall inte dräpa.” Jesus säger inte till dem “ni har läst” utan “ni har hört”, detta då de flesta inte kunde läsa skriften. Det var vanligt folk som lyssnade på Jesus. Men Jesus kommer nu och förstärker detta bud och menar att den som blir arg på sin broder kommer under dom osv. Detta måste varit omskakande för lyssnarna. Det är ju en sak att dräpa någon, det lyckas väl de flesta undvika. Men att undgå att ens bli arg på någon, det måste ju vara omöjligt.! Detta “utan giltigt skäl” finns ej med i de större grundtexterna. Därmed blir det ett totalförbud mot vrede. Det handlar därför inte bara att undvika att slå en man, men t.o.m att undvika att ens ha onda tankar mot honom i sitt hjärta. Grekiskan har två olika ord för vreden. Thymos, är den vrede som kommer som ett torrt strå antänt av elden. Alltså en häftig uppflammande vrede som snabbt lägger sig. Men det fanns också orgé, vilket handlar om en långlivad vrede, inbiten, som man när och vårdar med tiden. En vrede man inte vill ska försvinna. Det är den vreden som dömas inför domstol.

Det fanns en sådan domstol i alla städer och byar. I den lilla byn, med färre än 150 personer, bestod domstolen av tre personer, i de lite större byarna av 7 och i de städerna av 23 personer. Så Jesus fördömer vreden, men det är fler som gör. Jakob 1:19-20 “19. Därför*, mina älskade bröder, ska varje människa vara snar till att höra, sen till att tala och sen till vrede. Ords. 17:27. *UN: Detta vet ni. 20. För en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud”. Paulus skriver i Kol 3:8 “8. Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smä­delse och skamligt tal från er mun.”

Att bli vred är en sak, om det handlar om att bli vred på orättvisa och ondska. Den heliga vreden visade också Jesus. Han välte borden för penningväxlarna i templet och jagade iväg dem med en reppiska. Men när vi talar om den själviska vreden som ligger och pyr på insidan, ligger på lur som en orm i en mans hjärta så är det rena ondskan. Den kan inte tillåtas, den är totalförbuden och ett sådant tillstånd får en kristen inte tillåta sig att befinna sig i. Då har man Gud emot sig och man drar på sig Guds dom och Guds vrede.

Kämpar du med sådan bitterhet och inre vrede kommer det till slut äta upp dig inifrån och göra dig sjuk! Detta får du börja bearbeta och driva ut ur ditt hjärtas lustgård. Den vreden är planterad utifrån någon orätt begången mot dig och bygger på att du ska hämnas. Men du måste överlåta hämnden åt Herren. Jesus vill förlåta dig och ge dig frid, överlåt dessa känslor till honom. Förlåt den som skadat dig. Man kan ha en rättmätig vrede, det har de flesta, men det betyder inte att det är rätt att ha den kvar. Självklart finns det orsak till att man utvecklar vrede mot en broder. Men man måste göra sig av med den. Att förlåta och gå vidare är enda möjligheten.

Förlåtelse är att ge bort som gåva min rätt att döma någon. Att trots att jag har alla skäl i världen att döma och fördöma någon, så…ger jag bort det som en gåva. Jag förlåter för att jag själv blivit förlåten. Det är en kristen, mogen och helgad attityd. Det är Jesus som visat oss vägen. Det är enda lösningen…!

Idag läser vi Matt 5:17-20, texten är från reformationsbibelns översättning den finner du på nätet (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

17. Tro* inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 18. För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte en minsta bokstav* eller en enda prick** i lagen förgås förrän allt har skett.Matt. 24:35. Luk. 16:17, 21:33. (*Grek. iota, som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. **Det minsta strecket i en hebreisk bokstav.) 19. Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i him­melriket. Jak. 2:10. 20. För jag säger er, att om er rätt­färdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.

Det är intressant att Jesus säger att han kommit för att fullborda lagen. Han själv bröt ju flera gånger mot lagens bud! Han iakttog inte de noggranna handtvättnings reglerna. Han bröt mot sabbatsbudet då han helare sjuka på sabbaten, vilket var förbjudet enligt lagen. Faktum är att han dömdes och dog som en lagöverträdare. Trots det så talar han här om lagen med en oerhörd respekt och betonar att inte minsta prick eller minsta bokstav i lagen ska förgås förrän allt har skett. Minsta bokstaven är jota och minsta pricken är ju endast en litet streck av en hebreisk bokstav. Han talar också om konsekvensen av att ifrågasätta och förminska lagens bud.

Nu måste vi reda ut begreppen lite om vi ska få fason på det här. Judarna hade nämligen olika betydelser när de talade om lagen; 1) De menade De tio budorden, 2) De menade de fem Moseböckerna (Pentateuchen=de fem bokrullarna) Vilket var de absolut viktigaste för judarna 3) De talade om lagen och profeterna, vilket oftast var ett uttryck för hela Gamla testamentet. Men framförallt menade de 4) Den muntliga lagen, eller de skriftlärdas lag. Det var framförallt denna lag som användes så flitigt av fariséerna och de skriftlärde som både Jesus och Paulus fördömde med kraft.

Så vad var då denna muntliga lag för något? Jo, faktum är att i gamla testamentet finner man inte så väldigt detaljerat påbud och lagar för den enskildes liv. I de tio budorden finner man vägvisning i stora drag, där varje människa har att leva i relation till de enskilda buden. Alla buden är var och ett, ett uttryck för Guds principer för våra liv här nere. Men det är inga detaljer skrivna. Inga tolkningar hit och dit som ska reglera alla aspekter av våra liv. Det är den stora bilden vi ser i budorden och det är den som Jesus kommit för att fullborda. Men för judarna så var inte detta nog. De ville absolut ha alla detaljer klara för sig. De menade att om något inte fanns beskrivet tydligt i texten så måste själva meningen med texten sökas implicit. Dvs att sanningen fanns där men man måste söka och bedja och diskutera med de lärde tills man hittade en lösning på livets olika problem och frågeställningar. Det är ut ur detta arbete som själva gruppen av skriftlärda växte fram. Genom århundraden ända fram till 300 talet e.kr. så kallades dessa lagar för “den orala lagen” eller “de skriftlärdas lag”. Den lagen var alltså ett resultat av kanske 1500 års stötande och blötande, mumlande och diskuterande, bedjande och vädjande av de skriftlärda judarna.

Fariséerna var ju en falang av de skriftlärde som gick allra längst. De överlämnade hela sina liv för att följa denna stränga lag. Här handlar det om flera tusen lagar gällande alla möjliga små detaljer. Vi kan titta på några exempel för att förstå bättre vad det handlar om. I lagen står det att man ska helga vilodagen. Alltså inte arbeta. Men vad menar Gud med arbete? Att bära en börda är arbete. Men vad är då en börda? Så då säger de skriftlärdas lag att “en börda är mat likvärdig en vikt av ett torkat fikon, det är vin nog för att fylla ett glas, mjölk nog för en man att svälja, honung tillräckligt för att lägga på ett sår,vatten nog för att tvätta ögonen, papper nog för att kunna skriva ner en notis, tillräckligt med bläck att skriva två bokstäver, vass nog för att kunna göra en penna osv. Så fortsatte det i oändlighet.

Det var dessa lagar som Jesus gick så hårt emot. Han fördömde fariséerna, se t.ex. i det 23 kapitlet hos Matteus: Matt 23:23. Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, som ger tionde av mynta och dill och kummin men försum­mar det viktigaste i lagen: domen*och barmhärtigheten och tron. Detta borde ni göra utan att försumma det andra. 3 Mos. 27:30. 4 Mos. 18:21. Mik. 6:8. Luk. 11:42, 18:12. *Alt. övers.: rättvisan. 24. Ni blinda ledare, som silar bort myggen men sväljer kamelen. Inte underligt att Jesus var hård mot fariséerna, Jesus menade att deras bud och livstil t.o.m. stängde själva himlen för folket.

På 300-talet samlade man dessa lagar i olika böcker, kallade Mishna. De utgör 63 olika lagsamlingar och skrivna i en bok blir det 800 sidor! Men sen kom man på att dessa lagar måste ju också förklaras och så blev det ett stort verk till kallad Talmud. Det finns 80 olika utgåvor av Talmud. Så nog har de ortodoxa judarna mycket att följa och diskutera!

Men det var ju inte dessa lagar Jesus kom för att fullborda. Han kom och fullbordade lagen som helhet, Jesus visade oss hur en människa som lever helt efter lagen ska leva. Lagens fullhet är nämligen kärlek till Gud och människan. Jesus visade oss den perfekta kärleken, den utgivande, självuppoffrande kärleken som t.o.m ger sitt liv för sina vänner. Som visar lydnad ända in i döden.

Om du vill följa Guds lag, stirra dig inte blind på alla mänskliga måsten och bud. Se på Jesus, han har visat vägen. Det är honom vi ska följa och efterlikna. Gör du det så går du rätt. Kom ihåg den rike mannen som kom till Jesus. Han menade sig hållit buden sen sin ungdom. Men ett fattades honom – sälj allt och kom sedan och följ mig, sa Jesus. Det är att hålla buden. Följ Jesus. Älska Herren av hela din själ och ande och av all din kraft. Gud är god och värd att älska. Se på Jesus varje stund. Där har vi lösningen.

Jag forsätter med undervisningen i bergspredikan. Det handlar om ljus. Det är en stor ära för oss kristna att bli omtalade som världens ljus. För det var det Jesus sade om sig själv…”Jag är världens ljus” Joh 9:5. Så när Jesus befallde att vi kristna skulle vara världens ljus, befallde han inget mindre än att vi skulle vara som Honom själv! Men nu till texten, som vi som vanligt hämtat från svenska reformationsbibelns översättning (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

14. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Joh. 8:12. 2 Kor. 4:6. Fil. 2:15. 15. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. Mark. 4:21. Luk. 8:16, 11:33. *Ett sädesmått av trä. 16. Så låt ert ljus lysa inför män­niskorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.

När Jesus använde detta uttryck så var det ett välkänt uttryck för judarna. Man talade t.ex om Jerusalem som “ett ljus för hedningarna” och när man talade om en berömd rabbi så sa man att han var en “lampa i Israel”. Utifrån detta får vi också en liten aning om vad Jesus menade. Judarna visste att det var inte de själva som tänt ljuset i Israel, det var ett Guds verk. Inget de kunnat göra själva. Det var ett ljus som tillhörde himmelens Gud, det var lånat. På samma sätt är det med de kristna, de kan inte i egen kraft bli världens ljus. Det går inte. Vi ska återspegla ljuset som kommer från Herren. Det ljus vi har kommer från vår insida, vi är endast ett återsken av Kristus som bor i våra hjärtan. Vi skulle vara som en skinande brud, som strålar på grund av den kärlek till sin brudgum som hon bär på i sitt hjärta. Några saker att tänka på när det gäller ljuset;

1) Ett ljus är något som i första hand är till för att synas! De lampor man hade på denna tid var inte mycket mer än ett fat med olja med en flytande veke i. Om man betänker hur mörka husen var, de var byggda egentligen utan fönster, kanske ett cirkelrunt hål högt upp på väggen, men annars inga andra öppningar. Så hade man endast dessa primitiva, svårtända ljusstakar och om man mitt i natten var tvungen att gå på toa t.ex. skulle man ha med sig ljuset att lysa upp vägen med. För att inte ljuset skulle slockna ställde man det under en lerkärls skäppa till skydd för regn och vind. Men dess huvudsakliga uppgift för ett ljus är att synas. Det finns därför egentligen inget som heter att man är lärjunge i hemlighet, för antingen kommer hemligheten förstöra lärjungaskapet eller så förstör lärnungaskapet hemligheten! Det är bara så, fatt följer man Jesus så är det en offentlig handling. Man lämnar mörkrets furste och går ut i hans underbara ljus. Därför bör man inte döpas i smyg osv. Visst finns det hemliga kristna, som av olika skäl måste smyga eller hålla sin tro dold. Men alla kristna är kallade att låta Guds ljus skina genom dem.

2) En kristens ljus ska ju inte bara skina i kyrkan. Om man lämnar sin tro vid kyrkporten när man går hem från mötet så är det något som är tokigt. Det är ju självklart att den kristnes liv ska lysa igenom var han än går fram i livet. Oavsett vem han möter eller har att göra med så ska den kristna livsstilen, Jesu kärlek och ljus synas och påverka och peka på Gud. Lika frälst som man är i kyrkan på Söndagen ska man vara på jobbet, skolan, affären, i bilen, eller vad du än går fram. Man kan inte ha ett liv på jobbet, där man låter som de andra, ser ut som alla andra, ha en livsstil som alla andra och sen komma och spela helgon i kyrkan…! Däremot kan man komma från kyrkan och sprida evangelie ljus och ge världen hopp. Jesus sade att vi är världens ljus, inte Kyrkans ljus!

3) En kristens ljus ska också vara ett ledningsljus. Alltså ,att precis som båtar och skepp ska ta sig fram i kanaler och in i farleder, så leds ju de av olika fyrar och ledningsljus, på samma sätt kan vi kristna visa vår omgivning på rätta vägen. I praktiken kan det betyda att vid olika situationer våra handlingar visar vägen att följa. Ta t.ex. en situation på jobbet, där någon arbetskamrat mobbar en annan. Ingen vågar öppna munnen och säga ifrån trots att alla vet att det är fel. Då kan du som kristen, ta till orda och gå i försvar för den mobbade och alla andra kommer säkert stämma in i vad du gör. Men det behövdes någon som vågade visa vägen. Det är du som kristen som ska vara ett ledningsljus för andra. Men framför allt ska du vara där när andra behöver dig. Många ser i hemlighet upp till de kristna och förväntar sig att du ska finnas där då det hettar till eller händer något. Du är världens ljus och kan visa vägen till himlen.

4) En kristnes ljus, kan också vara ett varningsljus! Det kan vara så att du som kristen ser vad andra inte ser. Om någon är på väg att ta ett riktigt dåligt beslut i sitt liv. Kanske det har med relationer att göra eller någon omoralisk handling som kan ge väldigt obehagliga konsekvenser, så måste du vara ett varningsljus. Här är det fara å färde! Detta kan vara obekvämt och obehagligt, man ska ju inte lägga sig i eller hur… Men ibland är det absolut nödvändigt. Om t.ex. en kristen arbetskamrat kommer och berättar att hon ska börja en yogakurs då är det din plikt att varna henne för detta, att det kan leda till att hon blir djupt indragen i hinduistisk meditation som är direkt skadligt för hennes liv…osv. Visst kan man vara ovislig i sitt sätt att gå fram, men man kan ju också gå fram med visdom man fått från Gud, och rädda människor från katastrofer.

Vi kristna ska vara ett ljus som syns, som kan leda andra rätt, vi ska också vara ett varningens ljus om det behövs. Låt oss skina för Jesus, låt oss ge världen hopp och förmedla Guds härlighet till människor vi möter oavsett det är i kyrkan eller ute i världen.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Vi fortsätter att fundera över vad Jesus talar om i Matt “5:13. Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det till än att kastas ut och trampas ner av människorna.” Igår skrev jag om saltets olika positiva egenskaper; att rena, bevara och smaksätta. Det finns många intressanta bibliska tankar gällande salt. I GT finns begreppet saltförbund,varvid det menas förbundet mellan Gud och människa 4 Mos 18:

10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er. 2 Krön. 36:16. Matt. 23:34. Luk. 6:23. Apg. 5:41, 7:52. 2 Kor. 4:17. Jak. 1:2, 5:10.

Har svårt att släppa detta ämne, jag blir gripen när jag läser dessa verser. Jesus talar om glädje och jubel! Ordet på grekiska består av två ord som betyder “hoppa av glädje”! De första kristna visste vad det handlade om ” Apg 5:40… och kallade in apostlarna, lät prygla dem och befallde att de inte skulle tala i Jesu namn, och lät dem gå. 41. Och de gick från Stora rådet, glada över att de ansetts värdiga att lida vanära för hans* namns skull.” Så när man får lida för namnet Jesus eller rättfärdighets skull, så förbereder det oss för stor lön. En lön som långt mycket mer, uppväger det lidande vi utsatts för här. Paulus skriver i 2 Kor 4:17 ” För vår bedrövelse som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss en evig härlighet, som uppväger den i rikaste mått.” !

Temat känns igen hos Jakob, som menar att detta är bara glädje – ingenting annat! Jakob 1:2 ” 2. Mina bröder, håll det för ingenting annat än glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar.”  Detta är ju fantastiskt. Vilket oerhört perspektiv på tillvaron. Att få vandra här med ett inre fyllt av frid och jublande glädje. Övertygad om att det bästa väntar i nästa värld. Att livet här på jorden är som en kort parantes i evighetsperspektiv! Cassie Bernall, en av de unga studenterna på Columbine Highschool befann sig i biblioteket, den 20 april 1999, när en av attentatsmännen, Eric Harris, kom in och satte en pistol mot hennes huvud, och frågade om hon trodde på Gud? Cassie som endast några veckor tidigare lämnat sig till Jesus valde att frimodigt säg “Ja”! Det blev hennes sista ord i denna värld, Eric Harris tryckte av och den 17 åriga studenten dog omedelbart. Hennes familj, vännerna i kyrkan, kunde dock mitt i sin sorg, glädja sig över att Cassie nu gått vidare till en bättre värld. De skrev också snart en bok om hennes öde. Evangeliet ger glädje även i döden.

Cassie Bernall, kunde ju valt att säga nej. Det är många som förnekat sin tro inför mycket mindre hot. Kanske någon frågat inför de ofrälsta kompisarna på skolan, eller på arbetsplatsen och man valt att släta över det eller komma med en liten lögn. Allt för att bli socialt accepterad. I våra dagar hör vi de mest fruktansvärda historierna om vad kristna utsätts för både i Syrien, Irak och Afrika. Temat är detsamma – Islamisterna delar upp folket i två grupper – de som är muslimer skonas – de kristna mördas, oftast på ett grymt bestialiskt sätt… Trots att många av dessa kristna är det endast till folkgrupp och tradition, så när det verkligen gäller, så uttalar man sin tro på Jesus även inför hot om död eller tortyr. Hur mycket mer förberedda ska då inte vi vara! Vi som hört predikningar så att det rinner ur öronen på oss, som har rader med biblar och kristna böcker på våra hyllor och ingenting hotar om vi går offentligt i kyrkan.

Vi ska glädja oss...för vi ställer oss i samma led som profeterna!  Om man fick välja skulle jag vill ha samma öde som Elia, som togs upp till himlen med Herrens hästar och vagnar. Men det var inte fallet för alla. Hebreerbrevets författare skriver i 11 kapitlet om trons hjältar, om allt de fick gå igenom för sin tros skull. Hebr 11:35ff “Andra tortera­ des och accepterade ingen befrielse för att de skulle få en bättre uppstån­delse. 1 Kon. 17:23. 2 Kon. 4:36. 36. Och andra fick utstå hån och gisselslag, och dessutom bojor och fängelse. Jer. 20:2. Apg. 22:25. 2 Kor. 11:25. 37. De blev stenade, söndersågade, satta på prov*, dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och getskinn, led brist, blev plågade och misshandlade. Det sägs att Jesaja blev ihjälsågad med svärd, Johannes döparen halshöggs, Jesus korsfästes likaså Petrus. Listan kan göras lång över vad de heliga fått gå igenom.

Detta är en ganska besk sida av lärjungaskapet. Alla behöver kanske inte bli martyrer rent fysiskt, men alla blir dock ställda inför valet nu och då – att frimodigt bekänna sin tro eller i feghet förneka sin Herre. Jag tror att det är bra att vara förberedd. Att tänka igenom hur man ska gensvara på utmaningen. Vi lever våra liv här på jorden en kort tid. Men vi lever inför ögonen på både änglar, demoner, Gud och djävul. Ibland utsätts vi för prövning. Det är Gud som tillåter det. Satan begärde att få sålla lärjungarna som vete. Han begärde att få pröva Job.. Gud hade sådan tilltro till både lärjungarna och Job att Satan fick tillåtelse att testa dem. Hoppas han har en sådan tilltro till din förmåga att stå när det verkligen gäller. Hoppas jag kommer stå när den dagen kommer…

Fortsättning följer…Stefan Hallman www.ctvc.se

Idag fortsätter jag min utläggning över Matteusevangeliet. Jag läser bergspredikan och reflekterar över verserna om förföljelse i Matt5:10-12

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Det är en stor nåd att få kallas rättfärdig. Vi är nämligen alla syndare. Gamle Adam, med sin längtan efter uppror och synd, bor någonstans i vårt väsen och gör sig påmind då och då. Men ändå kallas vi som gått in i förbund med Gud, genom Jesu blod, för rättfärdiga. Jag skrev en 10 poängs uppsats över “rättfärdigheten i bibeln” när jag studerade till pastor. Där upptäckte jag att rättfärdigheten i bibeln har en mycket djupare och vidare koppling till olika nivåer av välsignelser från Gud. Mycket större och härligare än vad vi får ut av det svenska ordet. Det svenska ordet Rättfärdig, har sitt ursprung inom den tyska juridiken och betyder egentligen att någon är “färdig att gå inför rätten utan rädsla att bli dömd”. Men i hebreiskan, kopplas begreppet Sedaka, till andra former av sidor av välsignelse från Gud; ynnest, vänlighet, kärlek, fred, överflöd, närhet osv. Så när vi blir och kallas rättfärdiga av Gud, så är det något helt underbart som drabbat oss.

Men vi kan ju inte bara kallas rättfärdiga utan vi måste ju leva ett liv i enlighet med det goda som har drabbat oss. Ibland kommer dock vår nya livsstil att gå stick i stäv med hur vår ogudaktiga omgivning lever. Resultatet kan bli att människor runt omkring oss blir påverkade när de ser vår föredömliga livsstil. I bästa fall, får de sitt samvete väckt och blir nyfikna på vem Jesus är. I sämsta fall, hos den som inte vill ha med Gud och göra, väcks en vrede och ett hat mot den rättfärdige och det är då som förföljelsen börjar.

Bibeln säger att vi “ska inte ge djävulen något tillfälle” att komma åt oss. Han söker anledningar för att kunna anklaga oss. Det är därför det får så tråkiga konsekvenser när påstådda kristna efterföljare lever ett liv i synd. Att man avskaffat “syndakatalogen” i församlingarna är nog bra på ett sätt. Men menar man att nu får man inte överhuvudtaget gå till rätta med synden då har man börjat vandra en fel och farlig väg. Dess värre har det blivit så och konsekvenserna av den nya livsstilen, med en ny syn på att dricka alkohol, ett nytt sätt att se på äktenskap, skilsmässa och omgifte, har mynnat ut i en flodvåg av problem. Pastorer som börjat supa, som åker dit för rattfylla, och svärtar ner omgivningens tilltro och tillit till den kristna kyrkan är bara toppen av ett isberg.

Skilsmässotrenden i församlingarna breder ut sig allt starkare. Nu när det är så vanligt med skilda och omgifta pastorer – varför skulle då vanliga medlemmar kämpa för sina äktenskap? Det är ju pastorernas uppgift och kallelse att läsa bibeln, förklara för dem som varken har tid att läsa den eller kunskap att förstå den. Pastorns liv ska ju vara en förebild för de “får” han blivit satt att vaka över. Om en pastor väljer att skilja sig, det är alltid ett val…, så borde han samtidigt direkt avsäga sig sin tjänst för Guds rikes skull. Jag är gift sen 30 år med Maria, vi har fått kämpa nu och då i vår relation, men aldrig har det fått oss att ens tänka tanken att skilsmässa skulle vara ett alternativ. Vi är ju sammanfogade av Gud, vi har lovat varandra trohet, vi älskar varandra även om det någon gång smärtar då vi sårat varandra. Men vi ber om förlåtelse och ödmjukar oss, då går solen upp igen och allt är väl! Jag får återkomma till detta med äktenskap och skilsmässa. Se gärna på tvprogrammen med Maria Hallman här på vår hemsida.

Vad har då detta med förföljelse att göra? Jag har studerat kyrkohistoria och väckelsehistoria i 30 år. Jag har samlat på mig böcker och information om församlingens väg och kamp genom 2000 år. Det finns ett genomgående tema som är intressant när man talar om förföljelse, nämligen att väckelse och förföljelse går hand i hand. Församlingstukt och församlingstillväxt går hand i hand. Bibeltro och församlingsinflytande går också hand i hand. Med andra ord; om församlingen lever ett radikalt liv, med ett bibliskt ledarskap som bestämt sig för att ha bibeln som rättesnöre och formar både församling och sina egna liv efter den, så ger man världen hopp och skapar respekt bland de utomstående. Men om församlingsledningen, äldste och pastorer, väljer att förneka vissa av bibelns sanningar för att inte stöta sig med världen, då har man börjat färden mot katastrofen. Om man inte längre vågar visa vägen, tala om för folk vad som är rätt och fel, då har man inget på en predikostol att göra. De kristna pastorerna ska var “Guds ords tjänare” inte tvärtom!

I Guds värld verkar allt gå i vågor. I GT ser vi hur Israels barn kanske vandrade nära Gud i lydnad under en tid. Sen fick välståndet och välsignelserna folket att vandra bort från Gud och börja tillbedja avgudarna. Då sände Gud en dom över sitt folk, de blev attackerade av sina fiender. Då ödmjukade sig folket och började ropa till Herren och Herren svarade på bön. Han sände sin hjälp och folket började vandra rätt med Gud igen.

Jag tror att om inte vi får se en förändring i det kristna Sverige kommer Gud låta saker ske för att väcka vårt behov av Honom. Jag tror att det kommer en dom över vårt land. Bibeln säger att domen skall börja med Guds hus. Vi lever i allvarliga tider. Immigrationskrisen i Europa kan vara något den kristna, avfälliga kyrkan i Europa dragit på sig. När man inte från kristet håll ens förstår att göra skillnad på Allah och Jahwe, när man låter Islams företrädare, mullor och Imamaer tala i kyrkorna i Sverige….Jesus hjälp oss. Nu är det illa och nu är det nog. Låt oss börja säga som det är, sluta låtsas och spela världsligt vis för att bli accepterad och slippa motstånd!

Jan Hanvold på Visjon Norge inbjöd mig och Maria som gäster på hans direktsändning. Den första frågan jag fick var: Vad är det med de svenska pastorerna -är de fega eller? Mitt svar blev: Nej, men de går i flock! Låt oss sluta se på vad andra gör eller hur andra tänker. För Guds skull, du ska ju en dag stå till svars för ditt eget liv! Vad ska du säga, du svenske pastor eller ledare som har kanske 10 biblar i din bokhylla!

Att bli förföljd för rättfärdighets skull är en förmån och ett äre märke. Men det kräver lite ryggrad och lite mod. Kraften till att kämpa emot djävulen och hans demoner finns i Guds ord och den Helige Ande. Tillbaka till bönen och ordet! Det är enda vägen, annars kommer församlingen besegras och utrotas. Det har skett förr och sker just nu. Kristendomen utrotades i Turkiet, platsen där Paulus bildat så många församlingar. NordAfrika var en gång kristenhetens teologiska och andliga kraftcentrum. Idag är det borta. Det försvann i samband med Islams invasion på 700 talet.

Idag invaderas Europa av muslimer. De kommer inte att lämna sin kultur eller religion bakom sig. Från asylboendena över hela Europa kommer alarmrapporter om hur de flyende kristna utsätts för attacker och förföljelser från dessa “stackars muslimer” som det heter i PK media. Öppna ögonen, våga se sanningen…

Nu måste jag sluta…mer kommer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22.12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Idag pågår den största väckelse som någonsin varit i hela världshistorien. Det är fantastiskt att höra om väckelsen i Asien, mellanöstern, SydAmerika och Afrika. Men samtidigt växer motståndet och förföljelsen av de kristna. Jag skrev något om det igår. Tänka att Jesus kan säga att vi är saliga mitt under förföljelse och trångmål. Det är svårt att förstå. Vissa delar av förföljelsen känner man ju igen och har upplevt – att vara hånad och att man blivit lögnaktigt blir förtalad för Kristi skull – det har funnits med i bilden nu och då sen man blev frälst. När vi skrev boken homosexualitet är synd, så blåste det kanska hett om öronen. Mediadrevet gick och tv-kanalerna och radiokanalerna ville intervjua om denna, i deras ögon, fruktansvärda bok, och visa upp dessa fruktansvärda författare. Hur kunde någon ha fräckheten att påstå att våra fina homosexuella skulle leva i synd – Nej Usch och fy på er! Under några månader fick vi hatmejl från i första hand homo-lobbyn i Sverige. Vi sparade dem, det blev nästan en full pärm! De är fyllda av hat och hot, de lovade att komma och våldta våra pojkar bl.a.

Men det var inte så farligt med världens förföljelse. Då var det värre att drabbas av kristenhetens utstötning. Det fanns ingen kristen bokhandel i Sverige som vågade sälja boken. Även de som beställde några exemplar, sände tillbaka dem när de såg drevet gå. T.om. Livets ord. På Nyhemsveckan gick vi runt med böckerna i en ryggsäck. Folk kom till oss och köpte dem nästan i smyg. Vi kände oss som vi var knarkförsäljare eller hemliga agenter. Folk sprang i fatt oss ute på parkeringen och frågade efter boken. Det var helt galet. Varför och hur kommer det sig att denna människofruktan gripit hela kristenheten? Nog om det.

Men så här har det varit för alla som haft en vilja att stå upp för Guds ords sanning. Det började med den första församlingen, sen har det fortsatt. Men förföljelserna har kommit i vågor. Likasom det inte  varit väckelsetider jämt, så har det inte varit förföljelsetider alltid. Det började med Stefanus avrättning, varvid församlingen spreds ut över världen. Sen kom en tid då det romerska styret inte visste riktigt var de kristna var för något. Man trodde det var en judisk sekt i första hand. Och för judarna fanns det ett speciellt undantag i religionsutövandet. När alla andra människor från olika länder och med olika religioner stod under de romerska bestämmelserna att offra till kejsaren, så måste inte judarna det. Romarna visste av erfarenhet, att skulle de komma med ett sådant krav skulle de få utplåna hela det judiska folket. Därför fick de vara i fred med sin religion. Så i början kunde de kristna i skydd av detta undantag, växa sig allt starkare. Men snart började romarna upptäcka att här pågick något under ytan som här och där började påverka samhället.

Redan i början av 40-talet eft.kr. så blev judarna utvisade från Rom av kejsar Claudius, “uppviglade av en viss Chrestus” står det i en romersk historikers skrifter. Detta tror man härrör från att den kristna gruppen i Rom blivit upptäckt och utsatt för förföljelse av judarna, och romarna slängde ut allihop från Rom, både judar och kristna. Akvila och priscilla som det står om i apostlagärningarna var två av dem som fick lämna Rom. Detta skedde år 41 e.kr.Sen dröjer det några år, missionsbefallningen åtlyds av de kristna missionärerna där Paulus var den främste.

När man träffas till apostlamötet i Jerusalem år 49 som står beskrivet i apg 15, så ser vi hur evangeliet redan har stor framgång i Turkiet, det har nått NordAfrika och många andra länder i regionen. Men Judarna i Jerusalem, Turkiet och Grekland visar stort motstånd och förföljer missionärerna då de kommer för att predika. Mindre grupper kommer dock till tro och bildar nya församlingar. Så verket går fort vidare. Evangeliet har en ostoppbar kraft. Men världens barn uppviglas alltmer av satan. Det sprids lögner om de kristna, man anklagar dem för att stjäla barn och äta dem vid sina nattvardsstunder. Man ser med misstänksamhet på att de har en vilodag. osv.

Inte minst i de större städerna utgör de en alltmer synlig grupp. Paulus skriver i sina hälsningar i sitt brev till Rom, att hälsa till dem i Kejsarens hus. Nu började det brännas. På riktigt. Den fullständigt sinnessjuke kejsar Nero vill i sitt storhetsvansinne bygga en helt ny stad. Han låter bränna staden Rom och när ryktet i staden går att det är kejsaren som ligger bakom, då måste han snabbt finna någon annan att skylla på. Han får reda på att det finns en massa mystiska typer som kallas de kristna. Han låter genom sina hemliga poliser sprida ryktet att det är dessa som har tänt på staden. Därmed är den första, övergripande förföljelsen igång. Nu tar hämnden över, och blodbadet börjar. De kristna samlas in, man släpar dem till Colloseum och offrar dem som byten för rovdjuren under folkets jubel. Man korsfäster och sargar, män, kvinnor och barn. Man knyter in dem i oljeindränkta säckar och spikar dem på pålar och använder dem som levande facklor i Neros trädgårdar…

Nåväl, så var det. Och det har fortsatt alltsedan dess. Nästa förföljelsevåg kom c:a 30 år senare, under kejsar Deocletianus på 90-talet. Det var då aposteln Johannes utvisades till Patmos. Ibland har förföljelserna varit lokala, ibland har de drabbat hela romarriket eller hela nationer. Ibland har straffet för att inneha en bibel eller att vägra offra till kejsaren varit olika. Ibland dödsstraff, ibland märkte man dem genom att sticka ut ett öga. Oftast blev deras egendomar konfiskerade och de blev sålda som slavar, familjemedlemmarna skickades åt olika håll och träffades aldrig mer.

Men trots att detta har pågått, först under det romerska väldets tid, fram till 324, då kristendomen blev påbjuden, som enda tillåtna religion i Romarriket, sedan under den Romersk katolska stormaktstiden, så har inte den sanna tron kunna utrotas.

Mer om detta imorgon.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Jesus var helt ärlig och rättfram när han talade om vad lärjungaskapet skulle innebära. Om någon följde Jesus i denna värld så blir det ett evigt liv i himlen som väntar. Men vägen dit kommer att bli smal. Han är inte som en försäljare som gör allt för att pracka på dig just hans enastående produkt. Jesus är äkta och hans budskap berör den som har längtan efter sanningen inom sig. Den som har ett hjärta efter Gud kommer att känna igen tonen och följa Jesus även om det innebär lidande och smälek. Detta är ett tema som går igenom hela NT. Petrus skriver 1 Petr 3:12 “14. Ja, även om ni får lida för rätt­ färdighetens skull, är ni saliga. Och var inte rädda för deras hotelser, låt er inte heller skrämmas.” 

Genom alla tider har Guds folk utsatts för förföljelse och trångmål. Det känns nästan onödigt att berätta om de kristnas lidande genom historien i dessa dagar när vi dagligen nås av rapporter om de radikala muslimernas hatbrott, plågande och mördande av de kristna utöver världen. Enligt FN så mördas årligen 100 000 kristna. Enligt FBI är det så många som 200 000 kristna som mördas för sin tro… Detta är ofattbart för oss i här i Norden. Vi har åtminstone i 100 år varit trygga i våra församlingar, sluppit några större förföljelse, även om vi alla har märkt av, att under ytan hos de flesta av världens barn ligger ett motstånd mot den kristna tron.

När jag gick i skolan hade vi några kristna klasskamrater och så länge vi gick i låg och mellanstadiet, så var det ingen som brydde sig om det, men när vi kom upp i högstadiet, då plötsligt började folk att håna dem för sin tro. Var kom det ifrån? De var ju samma människor, våra kompisar – men nu började man se dem som dårar och löjliga typer! Anledningen till detta är att i världen finns en andemakt som hatar Gud. När man är barn så är man fortfarande oskyldig och även om synden kan visa sig redan långt ner i barnaåren så är det först när man blir äldre som ondskans rätta ansikte blommar fram. Jesus kallade Satan för “denna världens furste” och det är han verkligen. När djävulen erbjöd Jesus hela världen, om Jesus skulle falla ner och tillbe Jesus, så var det verkligen på riktigt.

När Jesus besegrade djävulen genom sin korsdöd på Golgata, så togs nycklarna till döden och dödsriket ifrån djävulen. Men han är fortfarande kvar här i världen, och går som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka, enligt Petrus. En annan vers berättar att djävulen vet att hans tid är kort. Det är därför som vi kristna är “gäster och främlingar” här i världen. Vi tillhör inte denna världen, vi tillhör Guds rike. Därför ska vi inte bli förvånade om vi springer på motstånd och hat av icke kristna runt omkring oss. Vi befinner oss egentligen i ett krig. Satan vill inte ha oss här, varken oss eller Israel och det judiska folket. Satan hatar allt som påminner honom om att Gud har vunnit seger och att snart är hans tid ute. Dessutom vet han vad Gud utlovat i Guds ord. Staten Israel är en ständig påminnelse om att snart kommer profetiorna att gå i uppfyllelse. Församlingens verksamhet är ett hot och han och hans demoner försöker ständigt förgöra de kristnas tro.

Ska man vara kristen, så måste man acceptera att dessa villkor ligger i avtalet mellan dig och Gud. Han har inte utlovat att om du blir kristen kommer du leva ett liv fritt från problem och ett ständigt, lättsamt surfande på materialismens vågor. Många här i Sverige har genom åren frågat mig om när vedermödan börjar? Jag har sagt – öppna ögonen och se ut över världen. De kristna förföljs i hundratals länder över världen – i Irak, Syrien,Pakistan, Indien, Kina, NordAfrika, Sudan, Somalia, Nigeria, Kenya, NordKorea…Så vedermödan är redan här åtminstone när det gäller förföljelsen av de kristna! Vi behöver ju bara se på nyheterna på tv. Isis härjningar i mellanöstern visar upp djävulens rätta ansikte. I deras spår lämnar de efter dig korsfästa kristna, kristna barn spetsade på pålar, våldtäkter och slaveri. Och halshuggningar. Jag såg videon där Isis halshögg ett trettiotal Syriska kristna soldater vid stranden i Libyen…De viskade Jesus, Jesus…sen gjorde knivarna sitt verk och havet färgades rött under det att martyrernas blod sprutade från deras kroppar… Dessa kristna hade bestämt sig, de vägrade lämna sin tro och konvertera till Islam.

Imorgon kommer jag berätta något om alla de förföljelse våra kristna syskon gått igenom under århundradena fram till nu. Det är en sorglig historia. Men det är också en berättelse om den triumferande församlingen! Trots motståndet och lidandet har det funnits en grupp som bestämt sig. Att oavsett vad som sker med dem kommer de aldrig förneka Jesus.

Detta är en skrämmande sida av resultatet av att följa Jesus. Men det är en sida som vi borde tala mer om. Vi borde oroas över att församlingen inte utgör ett större hot mot världen. Så länge vi inte är offensiva mot djävulens rike, så låter han oss vara. Men märk väl, så fort någon börjar predika alltför starkt och bibelförankrat något som går emot det politiskt/andligt korrekta i världen då blir man genast förföljd, utsatt för smutskastning och utstött också i de kristna leden…

Mer om detta i morgon. Efterföljelsen har ett pris. Låt oss följa Jesus…på Riktigt.

Matt 5:9. Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn.

Vi behöver se lite närmare på begreppen här för att förstå det bättre. 1) För det första så stor ordet frid. På grekiska heter det “Eirene” och i hebreiskan “Shalom“. På hebreiskan betyder ordet mycket mer än avsaknad från bråk och trubbel eller frihet från krig. Det betyder “att allting verkar i honom för att föra honom till sin högsta punkt, att alla hans behov ska bli mötta“. Om du möter en arab och han säger Salaam, vilket betyder samma sak, menar han inte endast att du ska slippa onda ting utan att du ska nå allt det goda i ditt liv.

För det andra kan man notera att välsignelsen kommer över fridstiftarna. Det är inte nödvändigtvis att den kommer över fridsälskarna. Ibland kräver situationen action. Om Svenska försvaret ser  en konflikt  tonar upp sig, en hotande och farlig situation och man inte gör något, då är man inte fridsstiftande.  Det är många som tänkt att han älskar fred, men som i stället skjuter problemet framför sig och framför honom ligger konflikten och väntar. Detta därför han vägrade att se situationen i vitögat, ta i den omedelbart vilket situationen krävde! Bibelns fredsstiftande handlar inte om att undvika konflikter, det handlar om att möta dem, ta itu med dem och besegra dem!

Det står “de ska kallas Guds barn…” , men det gramatiskt riktiga sättet att översätta detta “son “huios” son av Gud. Detta är ett vanligt sätt för hebreiskan att uttrycka sig på. I hebreiskan finns inte så många adjektiv och ofta när man ska beskriva något använder man i stället “son till” + ett abstrakt substantiv. Därför kan en man kallas en “en son av frid, istället för uttrycket en fridfull man. Barnabas i NT kallas en son av tröst istället för en tröstande och omhändertagande man.

Så meningen “Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn”. Så den rätta meningen av uttrycket borde enligt bibelforskaren Matthew Henry vara

” Välsignade är fridstiftarna, de utför ett arbete som är ett gudalikt arbete. Den man som är fridsmakare är engagerad samma arbete som den fredsstiftande Guden utför”.

Bland judarna fanns det ytterligare en aspekt på ordet Frid. Detta uttryck användes ofta av fariséerna och var säkert ett koncept som också Jesus anammade. Rabbinerna tryckte hårt på att en viktig uppgift för en man var att upprätta rätta relationer mellan man och man. Det är det Jesus har i tanke. Det finns människor som är riktiga problemmänniskor. De är som vädercentra för bitterhet och strid. Man finner dem överallt. De är problemmakare. De kommer till en plats och snart är de involverade i strider och splittring, det kan vara var som helst, på arbetsplatsen eller i kyrkan. Dessa människor utför i verkligheten djävulens verk. De går hans ärenden. Men prisat vare Gud så finns det dess motsats, människor som är fridstiftare. Hos dem kan inte närvaron avbitterheten existera, det är människor som bygger broar och helar klyftor och helar de sårade och bittra.

Den som splittrar utför djävulens handlingar, men den som förenar, helar och utför Guds verk.

Det är bara frågan om vem är du? Och vem skulle du vilja vara?

“Saliga är de som skapar frid de ska kallas Guds barn!”

Fortsättning följer…/Stefan Hallman  www.ctvc.se