Förstår du vad du läser? Dag 42

Idag fortsätter jag min utläggning över Matteusevangeliet. Jag läser bergspredikan och reflekterar över verserna om förföljelse i Matt5:10-12

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Det är en stor nåd att få kallas rättfärdig. Vi är nämligen alla syndare. Gamle Adam, med sin längtan efter uppror och synd, bor någonstans i vårt väsen och gör sig påmind då och då. Men ändå kallas vi som gått in i förbund med Gud, genom Jesu blod, för rättfärdiga. Jag skrev en 10 poängs uppsats över “rättfärdigheten i bibeln” när jag studerade till pastor. Där upptäckte jag att rättfärdigheten i bibeln har en mycket djupare och vidare koppling till olika nivåer av välsignelser från Gud. Mycket större och härligare än vad vi får ut av det svenska ordet. Det svenska ordet Rättfärdig, har sitt ursprung inom den tyska juridiken och betyder egentligen att någon är “färdig att gå inför rätten utan rädsla att bli dömd”. Men i hebreiskan, kopplas begreppet Sedaka, till andra former av sidor av välsignelse från Gud; ynnest, vänlighet, kärlek, fred, överflöd, närhet osv. Så när vi blir och kallas rättfärdiga av Gud, så är det något helt underbart som drabbat oss.

Men vi kan ju inte bara kallas rättfärdiga utan vi måste ju leva ett liv i enlighet med det goda som har drabbat oss. Ibland kommer dock vår nya livsstil att gå stick i stäv med hur vår ogudaktiga omgivning lever. Resultatet kan bli att människor runt omkring oss blir påverkade när de ser vår föredömliga livsstil. I bästa fall, får de sitt samvete väckt och blir nyfikna på vem Jesus är. I sämsta fall, hos den som inte vill ha med Gud och göra, väcks en vrede och ett hat mot den rättfärdige och det är då som förföljelsen börjar.

Bibeln säger att vi “ska inte ge djävulen något tillfälle” att komma åt oss. Han söker anledningar för att kunna anklaga oss. Det är därför det får så tråkiga konsekvenser när påstådda kristna efterföljare lever ett liv i synd. Att man avskaffat “syndakatalogen” i församlingarna är nog bra på ett sätt. Men menar man att nu får man inte överhuvudtaget gå till rätta med synden då har man börjat vandra en fel och farlig väg. Dess värre har det blivit så och konsekvenserna av den nya livsstilen, med en ny syn på att dricka alkohol, ett nytt sätt att se på äktenskap, skilsmässa och omgifte, har mynnat ut i en flodvåg av problem. Pastorer som börjat supa, som åker dit för rattfylla, och svärtar ner omgivningens tilltro och tillit till den kristna kyrkan är bara toppen av ett isberg.

Skilsmässotrenden i församlingarna breder ut sig allt starkare. Nu när det är så vanligt med skilda och omgifta pastorer – varför skulle då vanliga medlemmar kämpa för sina äktenskap? Det är ju pastorernas uppgift och kallelse att läsa bibeln, förklara för dem som varken har tid att läsa den eller kunskap att förstå den. Pastorns liv ska ju vara en förebild för de “får” han blivit satt att vaka över. Om en pastor väljer att skilja sig, det är alltid ett val…, så borde han samtidigt direkt avsäga sig sin tjänst för Guds rikes skull. Jag är gift sen 30 år med Maria, vi har fått kämpa nu och då i vår relation, men aldrig har det fått oss att ens tänka tanken att skilsmässa skulle vara ett alternativ. Vi är ju sammanfogade av Gud, vi har lovat varandra trohet, vi älskar varandra även om det någon gång smärtar då vi sårat varandra. Men vi ber om förlåtelse och ödmjukar oss, då går solen upp igen och allt är väl! Jag får återkomma till detta med äktenskap och skilsmässa. Se gärna på tvprogrammen med Maria Hallman här på vår hemsida.

Vad har då detta med förföljelse att göra? Jag har studerat kyrkohistoria och väckelsehistoria i 30 år. Jag har samlat på mig böcker och information om församlingens väg och kamp genom 2000 år. Det finns ett genomgående tema som är intressant när man talar om förföljelse, nämligen att väckelse och förföljelse går hand i hand. Församlingstukt och församlingstillväxt går hand i hand. Bibeltro och församlingsinflytande går också hand i hand. Med andra ord; om församlingen lever ett radikalt liv, med ett bibliskt ledarskap som bestämt sig för att ha bibeln som rättesnöre och formar både församling och sina egna liv efter den, så ger man världen hopp och skapar respekt bland de utomstående. Men om församlingsledningen, äldste och pastorer, väljer att förneka vissa av bibelns sanningar för att inte stöta sig med världen, då har man börjat färden mot katastrofen. Om man inte längre vågar visa vägen, tala om för folk vad som är rätt och fel, då har man inget på en predikostol att göra. De kristna pastorerna ska var “Guds ords tjänare” inte tvärtom!

I Guds värld verkar allt gå i vågor. I GT ser vi hur Israels barn kanske vandrade nära Gud i lydnad under en tid. Sen fick välståndet och välsignelserna folket att vandra bort från Gud och börja tillbedja avgudarna. Då sände Gud en dom över sitt folk, de blev attackerade av sina fiender. Då ödmjukade sig folket och började ropa till Herren och Herren svarade på bön. Han sände sin hjälp och folket började vandra rätt med Gud igen.

Jag tror att om inte vi får se en förändring i det kristna Sverige kommer Gud låta saker ske för att väcka vårt behov av Honom. Jag tror att det kommer en dom över vårt land. Bibeln säger att domen skall börja med Guds hus. Vi lever i allvarliga tider. Immigrationskrisen i Europa kan vara något den kristna, avfälliga kyrkan i Europa dragit på sig. När man inte från kristet håll ens förstår att göra skillnad på Allah och Jahwe, när man låter Islams företrädare, mullor och Imamaer tala i kyrkorna i Sverige….Jesus hjälp oss. Nu är det illa och nu är det nog. Låt oss börja säga som det är, sluta låtsas och spela världsligt vis för att bli accepterad och slippa motstånd!

Jan Hanvold på Visjon Norge inbjöd mig och Maria som gäster på hans direktsändning. Den första frågan jag fick var: Vad är det med de svenska pastorerna -är de fega eller? Mitt svar blev: Nej, men de går i flock! Låt oss sluta se på vad andra gör eller hur andra tänker. För Guds skull, du ska ju en dag stå till svars för ditt eget liv! Vad ska du säga, du svenske pastor eller ledare som har kanske 10 biblar i din bokhylla!

Att bli förföljd för rättfärdighets skull är en förmån och ett äre märke. Men det kräver lite ryggrad och lite mod. Kraften till att kämpa emot djävulen och hans demoner finns i Guds ord och den Helige Ande. Tillbaka till bönen och ordet! Det är enda vägen, annars kommer församlingen besegras och utrotas. Det har skett förr och sker just nu. Kristendomen utrotades i Turkiet, platsen där Paulus bildat så många församlingar. NordAfrika var en gång kristenhetens teologiska och andliga kraftcentrum. Idag är det borta. Det försvann i samband med Islams invasion på 700 talet.

Idag invaderas Europa av muslimer. De kommer inte att lämna sin kultur eller religion bakom sig. Från asylboendena över hela Europa kommer alarmrapporter om hur de flyende kristna utsätts för attacker och förföljelser från dessa “stackars muslimer” som det heter i PK media. Öppna ögonen, våga se sanningen…

Nu måste jag sluta…mer kommer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 41 Förföljelse

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22.12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Idag pågår den största väckelse som någonsin varit i hela världshistorien. Det är fantastiskt att höra om väckelsen i Asien, mellanöstern, SydAmerika och Afrika. Men samtidigt växer motståndet och förföljelsen av de kristna. Jag skrev något om det igår. Tänka att Jesus kan säga att vi är saliga mitt under förföljelse och trångmål. Det är svårt att förstå. Vissa delar av förföljelsen känner man ju igen och har upplevt – att vara hånad och att man blivit lögnaktigt blir förtalad för Kristi skull – det har funnits med i bilden nu och då sen man blev frälst. När vi skrev boken homosexualitet är synd, så blåste det kanska hett om öronen. Mediadrevet gick och tv-kanalerna och radiokanalerna ville intervjua om denna, i deras ögon, fruktansvärda bok, och visa upp dessa fruktansvärda författare. Hur kunde någon ha fräckheten att påstå att våra fina homosexuella skulle leva i synd – Nej Usch och fy på er! Under några månader fick vi hatmejl från i första hand homo-lobbyn i Sverige. Vi sparade dem, det blev nästan en full pärm! De är fyllda av hat och hot, de lovade att komma och våldta våra pojkar bl.a.

Men det var inte så farligt med världens förföljelse. Då var det värre att drabbas av kristenhetens utstötning. Det fanns ingen kristen bokhandel i Sverige som vågade sälja boken. Även de som beställde några exemplar, sände tillbaka dem när de såg drevet gå. T.om. Livets ord. På Nyhemsveckan gick vi runt med böckerna i en ryggsäck. Folk kom till oss och köpte dem nästan i smyg. Vi kände oss som vi var knarkförsäljare eller hemliga agenter. Folk sprang i fatt oss ute på parkeringen och frågade efter boken. Det var helt galet. Varför och hur kommer det sig att denna människofruktan gripit hela kristenheten? Nog om det.

Men så här har det varit för alla som haft en vilja att stå upp för Guds ords sanning. Det började med den första församlingen, sen har det fortsatt. Men förföljelserna har kommit i vågor. Likasom det inte  varit väckelsetider jämt, så har det inte varit förföljelsetider alltid. Det började med Stefanus avrättning, varvid församlingen spreds ut över världen. Sen kom en tid då det romerska styret inte visste riktigt var de kristna var för något. Man trodde det var en judisk sekt i första hand. Och för judarna fanns det ett speciellt undantag i religionsutövandet. När alla andra människor från olika länder och med olika religioner stod under de romerska bestämmelserna att offra till kejsaren, så måste inte judarna det. Romarna visste av erfarenhet, att skulle de komma med ett sådant krav skulle de få utplåna hela det judiska folket. Därför fick de vara i fred med sin religion. Så i början kunde de kristna i skydd av detta undantag, växa sig allt starkare. Men snart började romarna upptäcka att här pågick något under ytan som här och där började påverka samhället.

Redan i början av 40-talet eft.kr. så blev judarna utvisade från Rom av kejsar Claudius, “uppviglade av en viss Chrestus” står det i en romersk historikers skrifter. Detta tror man härrör från att den kristna gruppen i Rom blivit upptäckt och utsatt för förföljelse av judarna, och romarna slängde ut allihop från Rom, både judar och kristna. Akvila och priscilla som det står om i apostlagärningarna var två av dem som fick lämna Rom. Detta skedde år 41 e.kr.Sen dröjer det några år, missionsbefallningen åtlyds av de kristna missionärerna där Paulus var den främste.

När man träffas till apostlamötet i Jerusalem år 49 som står beskrivet i apg 15, så ser vi hur evangeliet redan har stor framgång i Turkiet, det har nått NordAfrika och många andra länder i regionen. Men Judarna i Jerusalem, Turkiet och Grekland visar stort motstånd och förföljer missionärerna då de kommer för att predika. Mindre grupper kommer dock till tro och bildar nya församlingar. Så verket går fort vidare. Evangeliet har en ostoppbar kraft. Men världens barn uppviglas alltmer av satan. Det sprids lögner om de kristna, man anklagar dem för att stjäla barn och äta dem vid sina nattvardsstunder. Man ser med misstänksamhet på att de har en vilodag. osv.

Inte minst i de större städerna utgör de en alltmer synlig grupp. Paulus skriver i sina hälsningar i sitt brev till Rom, att hälsa till dem i Kejsarens hus. Nu började det brännas. På riktigt. Den fullständigt sinnessjuke kejsar Nero vill i sitt storhetsvansinne bygga en helt ny stad. Han låter bränna staden Rom och när ryktet i staden går att det är kejsaren som ligger bakom, då måste han snabbt finna någon annan att skylla på. Han får reda på att det finns en massa mystiska typer som kallas de kristna. Han låter genom sina hemliga poliser sprida ryktet att det är dessa som har tänt på staden. Därmed är den första, övergripande förföljelsen igång. Nu tar hämnden över, och blodbadet börjar. De kristna samlas in, man släpar dem till Colloseum och offrar dem som byten för rovdjuren under folkets jubel. Man korsfäster och sargar, män, kvinnor och barn. Man knyter in dem i oljeindränkta säckar och spikar dem på pålar och använder dem som levande facklor i Neros trädgårdar…

Nåväl, så var det. Och det har fortsatt alltsedan dess. Nästa förföljelsevåg kom c:a 30 år senare, under kejsar Deocletianus på 90-talet. Det var då aposteln Johannes utvisades till Patmos. Ibland har förföljelserna varit lokala, ibland har de drabbat hela romarriket eller hela nationer. Ibland har straffet för att inneha en bibel eller att vägra offra till kejsaren varit olika. Ibland dödsstraff, ibland märkte man dem genom att sticka ut ett öga. Oftast blev deras egendomar konfiskerade och de blev sålda som slavar, familjemedlemmarna skickades åt olika håll och träffades aldrig mer.

Men trots att detta har pågått, först under det romerska väldets tid, fram till 324, då kristendomen blev påbjuden, som enda tillåtna religion i Romarriket, sedan under den Romersk katolska stormaktstiden, så har inte den sanna tron kunna utrotas.

Mer om detta imorgon.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 40 Efterföljelsens pris

Vi fortsätter vårt studium i Matteus evangeliet, vi är nu i kapitel 5 och har kommit till vers 10-12.

10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Jesus var helt ärlig och rättfram när han talade om vad lärjungaskapet skulle innebära. Om någon följde Jesus i denna värld så blir det ett evigt liv i himlen som väntar. Men vägen dit kommer att bli smal. Han är inte som en försäljare som gör allt för att pracka på dig just hans enastående produkt. Jesus är äkta och hans budskap berör den som har längtan efter sanningen inom sig. Den som har ett hjärta efter Gud kommer att känna igen tonen och följa Jesus även om det innebär lidande och smälek. Detta är ett tema som går igenom hela NT. Petrus skriver 1 Petr 3:12 “14. Ja, även om ni får lida för rätt­ färdighetens skull, är ni saliga. Och var inte rädda för deras hotelser, låt er inte heller skrämmas.” 

Genom alla tider har Guds folk utsatts för förföljelse och trångmål. Det känns nästan onödigt att berätta om de kristnas lidande genom historien i dessa dagar när vi dagligen nås av rapporter om de radikala muslimernas hatbrott, plågande och mördande av de kristna utöver världen. Enligt FN så mördas årligen 100 000 kristna. Enligt FBI är det så många som 200 000 kristna som mördas för sin tro… Detta är ofattbart för oss i här i Norden. Vi har åtminstone i 100 år varit trygga i våra församlingar, sluppit några större förföljelse, även om vi alla har märkt av, att under ytan hos de flesta av världens barn ligger ett motstånd mot den kristna tron.

När jag gick i skolan hade vi några kristna klasskamrater och så länge vi gick i låg och mellanstadiet, så var det ingen som brydde sig om det, men när vi kom upp i högstadiet, då plötsligt började folk att håna dem för sin tro. Var kom det ifrån? De var ju samma människor, våra kompisar – men nu började man se dem som dårar och löjliga typer! Anledningen till detta är att i världen finns en andemakt som hatar Gud. När man är barn så är man fortfarande oskyldig och även om synden kan visa sig redan långt ner i barnaåren så är det först när man blir äldre som ondskans rätta ansikte blommar fram. Jesus kallade Satan för “denna världens furste” och det är han verkligen. När djävulen erbjöd Jesus hela världen, om Jesus skulle falla ner och tillbe Jesus, så var det verkligen på riktigt.

När Jesus besegrade djävulen genom sin korsdöd på Golgata, så togs nycklarna till döden och dödsriket ifrån djävulen. Men han är fortfarande kvar här i världen, och går som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka, enligt Petrus. En annan vers berättar att djävulen vet att hans tid är kort. Det är därför som vi kristna är “gäster och främlingar” här i världen. Vi tillhör inte denna världen, vi tillhör Guds rike. Därför ska vi inte bli förvånade om vi springer på motstånd och hat av icke kristna runt omkring oss. Vi befinner oss egentligen i ett krig. Satan vill inte ha oss här, varken oss eller Israel och det judiska folket. Satan hatar allt som påminner honom om att Gud har vunnit seger och att snart är hans tid ute. Dessutom vet han vad Gud utlovat i Guds ord. Staten Israel är en ständig påminnelse om att snart kommer profetiorna att gå i uppfyllelse. Församlingens verksamhet är ett hot och han och hans demoner försöker ständigt förgöra de kristnas tro.

Ska man vara kristen, så måste man acceptera att dessa villkor ligger i avtalet mellan dig och Gud. Han har inte utlovat att om du blir kristen kommer du leva ett liv fritt från problem och ett ständigt, lättsamt surfande på materialismens vågor. Många här i Sverige har genom åren frågat mig om när vedermödan börjar? Jag har sagt – öppna ögonen och se ut över världen. De kristna förföljs i hundratals länder över världen – i Irak, Syrien,Pakistan, Indien, Kina, NordAfrika, Sudan, Somalia, Nigeria, Kenya, NordKorea…Så vedermödan är redan här åtminstone när det gäller förföljelsen av de kristna! Vi behöver ju bara se på nyheterna på tv. Isis härjningar i mellanöstern visar upp djävulens rätta ansikte. I deras spår lämnar de efter dig korsfästa kristna, kristna barn spetsade på pålar, våldtäkter och slaveri. Och halshuggningar. Jag såg videon där Isis halshögg ett trettiotal Syriska kristna soldater vid stranden i Libyen…De viskade Jesus, Jesus…sen gjorde knivarna sitt verk och havet färgades rött under det att martyrernas blod sprutade från deras kroppar… Dessa kristna hade bestämt sig, de vägrade lämna sin tro och konvertera till Islam.

Imorgon kommer jag berätta något om alla de förföljelse våra kristna syskon gått igenom under århundradena fram till nu. Det är en sorglig historia. Men det är också en berättelse om den triumferande församlingen! Trots motståndet och lidandet har det funnits en grupp som bestämt sig. Att oavsett vad som sker med dem kommer de aldrig förneka Jesus.

Detta är en skrämmande sida av resultatet av att följa Jesus. Men det är en sida som vi borde tala mer om. Vi borde oroas över att församlingen inte utgör ett större hot mot världen. Så länge vi inte är offensiva mot djävulens rike, så låter han oss vara. Men märk väl, så fort någon börjar predika alltför starkt och bibelförankrat något som går emot det politiskt/andligt korrekta i världen då blir man genast förföljd, utsatt för smutskastning och utstött också i de kristna leden…

Mer om detta i morgon. Efterföljelsen har ett pris. Låt oss följa Jesus…på Riktigt.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 39 Frid

Matt 5:9. Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn.

Vi behöver se lite närmare på begreppen här för att förstå det bättre. 1) För det första så stor ordet frid. På grekiska heter det “Eirene” och i hebreiskan “Shalom“. På hebreiskan betyder ordet mycket mer än avsaknad från bråk och trubbel eller frihet från krig. Det betyder “att allting verkar i honom för att föra honom till sin högsta punkt, att alla hans behov ska bli mötta“. Om du möter en arab och han säger Salaam, vilket betyder samma sak, menar han inte endast att du ska slippa onda ting utan att du ska nå allt det goda i ditt liv.

För det andra kan man notera att välsignelsen kommer över fridstiftarna. Det är inte nödvändigtvis att den kommer över fridsälskarna. Ibland kräver situationen action. Om Svenska försvaret ser  en konflikt  tonar upp sig, en hotande och farlig situation och man inte gör något, då är man inte fridsstiftande.  Det är många som tänkt att han älskar fred, men som i stället skjuter problemet framför sig och framför honom ligger konflikten och väntar. Detta därför han vägrade att se situationen i vitögat, ta i den omedelbart vilket situationen krävde! Bibelns fredsstiftande handlar inte om att undvika konflikter, det handlar om att möta dem, ta itu med dem och besegra dem!

Det står “de ska kallas Guds barn…” , men det gramatiskt riktiga sättet att översätta detta “son “huios” son av Gud. Detta är ett vanligt sätt för hebreiskan att uttrycka sig på. I hebreiskan finns inte så många adjektiv och ofta när man ska beskriva något använder man i stället “son till” + ett abstrakt substantiv. Därför kan en man kallas en “en son av frid, istället för uttrycket en fridfull man. Barnabas i NT kallas en son av tröst istället för en tröstande och omhändertagande man.

Så meningen “Saliga är de som skapar frid*, för de ska kallas Guds barn”. Så den rätta meningen av uttrycket borde enligt bibelforskaren Matthew Henry vara

” Välsignade är fridstiftarna, de utför ett arbete som är ett gudalikt arbete. Den man som är fridsmakare är engagerad samma arbete som den fredsstiftande Guden utför”.

Bland judarna fanns det ytterligare en aspekt på ordet Frid. Detta uttryck användes ofta av fariséerna och var säkert ett koncept som också Jesus anammade. Rabbinerna tryckte hårt på att en viktig uppgift för en man var att upprätta rätta relationer mellan man och man. Det är det Jesus har i tanke. Det finns människor som är riktiga problemmänniskor. De är som vädercentra för bitterhet och strid. Man finner dem överallt. De är problemmakare. De kommer till en plats och snart är de involverade i strider och splittring, det kan vara var som helst, på arbetsplatsen eller i kyrkan. Dessa människor utför i verkligheten djävulens verk. De går hans ärenden. Men prisat vare Gud så finns det dess motsats, människor som är fridstiftare. Hos dem kan inte närvaron avbitterheten existera, det är människor som bygger broar och helar klyftor och helar de sårade och bittra.

Den som splittrar utför djävulens handlingar, men den som förenar, helar och utför Guds verk.

Det är bara frågan om vem är du? Och vem skulle du vilja vara?

“Saliga är de som skapar frid de ska kallas Guds barn!”

Fortsättning följer…/Stefan Hallman  www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 38 Renhet!

Matteusevangeliet 5:8. “Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud.”

Inför detta bibelord borde varje människa stanna till och tänka en stund. Det grekiska ordet för renhet är “Katharos”, ett ord som använts som ett öknamn på väckelsekristna och fromma troende genom hela kyrkohistorien – “kättare“. Katharos har flera olika betydelser, det tillämpades i grekiskan för flera olika ändamål som alla kan ge sitt ljus över hur den kristne ska leva.

1.Det betydde från början ren i fysisk bemärkelse. T.ex. om smutsiga kläder eller en smutsig kropp som tvättats ren. 2. Det användes om säd, som sållats, siktats och rensats från alla agnar. Eller om en armé´som renats från alla missnöjda, feghet, ovilliga och ineffektiva soldater, och därmed blivit en styrka bestående endast av förstklassiga, kämpande soldater. 3. Det avvänds vanligen ihop med ett annat grekiskt adjektiv “akeratos”. Det kan användas t.ex. för “oförfalskat” mjölk eller vin, som inte utblandats med vatten, eller om metall som är helt ren utan inblandning av någon legering. “Katharos”- “renhjärtad” betyder då oblandad, oförfalskad och icke blandad. Därför är denna saligprisning så krävande då den kunde översättas: “Salig är den vars motiv alltid är fullständigt oblandade, för de ska se Gud”!

Det svenska ordet för renhet, har 24 motsvarigheter i hebreiskan och grekiskan och är ett begrepp som ofta återkommer. Det talas mycket om ceremoniell och kultisk renhet. Efterhand blev den judiska gudsdyrkan allt mer fokuserad på yttre renhet och utvärtes tecken på fromhet och gudsdyrkan. Det var detta som Jesus på sin tid mötte mest motstånd ifrån. Jesus hade att kämpa de största kamperna mot fariséerna och de skriftlärde, då han betonade att den yttre renheten hade ingen betydelse i jämförelse med hjärtats inre renhet. Den renhet Jesus kom för att ge, inte bara kräva, är en gudsfruktan befriad från allt onödigt, den är ren och oförfalskad, oblandad.

Det är nog sällsynt, om inte omöjligt, för någon människa, att hon har enbart rena motiv för sina handlingar. Även i den mest fromma handling smyger det sig in något av syndens smutsiga begär. Det kan handla om dubbelbottnade motiv som man knappt är medveten om själv. I varje offer och gåva man ger, kan det smyga sig in ett begär att någon skall se min fromhet – att man låter stöta i basun – som fariséerna gjorde. Eller att man gärna vill att andra ska se hur mycket tid jag lägger på städningen i kyrkan. Man vill gärna låta andra veta när man haft några dagar av bön och fasta osv. Detta är dessvärre en del av våra korrupta hjärtans tillstånd och vi bekämpar alla detta inflytande genom vår bön och helgelse. Inte ens den mest helgade predikant undgår frestelsen att söka bekräftelse och beröm från sina lyssnare. Det berättas om John Bunyan, baptistpastorn på 1700-talet, som satt i fängelse för sin tro och i fängelset bl.a. skrev “Kristens resa”. Efter att han hållt en gripande predikan gick en man fram till honom och sa -Vilken fantastisk predikan pastorn höll idag! – Jo, svarade Bunyan, “det berättade djävulen för mig när jag gick nedför trappan från talarstolen!”

Det är nedsmutsningen från denna värld och dess synd som gör våra hjärtan korrupta. Men när våra tankar och önskningar, när vår liv blir genomträngda och uppfyllda av Gud och inget annat, då blir vi helt rena. Det är då, och den dagen kommer, som vi blir fullkomligt rena, det är då vi blir honom lika och får se Honom så som Han är!

Detta är den verkligt troendes önskan och begär, det är det som är kampen och den ständig bönen “Jesus rena mig från all synd, förlåt all min skuld och låt mig få höra din röst och skåda dig med mitt hjärta”!

Då blir man salig i sin gudstillbedjan!

 

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Äktenskap, familj och skilsmässa del 3

Maria Hallman fortsätter med att ge raka besked i svåra frågor.Vad säger bibeln om äktenskap? Är omgivet ett alternativ enligt bibeln? Detta och många andra intressanta frågor besvarar Maria Hallman i sin undervisningsserie. Del 3

Förstår du vad du läser? Dag 37

 

“Matt 5:7. Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. “

En av Nya testamentets allra viktigaste uppmaningar är att vi måste förlåta för att vi ska få förlåtelse. I Jak 2:13 läser vi ” För domen ska utan barmhärtig­het drabba den som inte har visat barmhärtighet.” Och Jesus avslutar liknelsen om den obarmhärtige tjänaren som inte ville fria från skulden trots att han själv precis fått sin skuld avskriven av sin herre, med orden Matt 18:35. Så ska också min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser*. Likaså har Herren lärt oss i bönen fader vår att “Matt 6:12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga.” och han avslutar med Matt 6:14. För om ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska också er himmelske Fader förlåta er. Men om inte ni förlåter män­niskorna deras överträdelser, så ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.”

Det är ett återkommande och viktigt tema, att endast de barmhärtiga kommer att få barmhärtighet. Ordet för barmhärtigheten är eleomon och det ordet är i septuaginta (den grekiska översättningen av GT) likvärdigt med ordet Sedaka (rättfärdighet) och Chaesed (nåd). Det betydde då att rättfärdighet och barmhärtighet hörde ihop. Därför var det väldigt viktigt inom judendomen att ge gåvor och allmosor till de fattiga. T.ex. skulle man vart tredje år fördela årets tionden till leviter, främlingar, faderlösa och änkor (5 Mos 14:28-29). Befallning fanns också om att låta efterskörden lämnas åt de fattiga på både kornåker, vingård och olivlundar. (3 Mos 19:9-10) Man skulle låna ut åt den fattige (5 Mos 15:7-11) och vart sjunde år skulle alla skulder efterskänkas! (5 Mos 15:1-2)

På Jesu tid hade man i varje stad tre olika officiella allmoseutdelare och medel till dessa kassor kunde drivas in med tvång om det behövdes. Det talar om hur viktigt det var för judarna med barmhärtighet och allmosor. Det fanns två sätt att få in pengar till de fattiga, dels genom “kistans gåvor” som kom in genom att man offrade i en kista i synagogan för stadens fattiga, dels skålens gåvor vilket var mat och pengar som insamlats i skålar. Det fanns ju vid denna tid många tiggare som i huvudsak levde av allmosor. De satt vid på gatorna eller vid de rikas dörrar eller vid ingången till synagogor och templet med sina skålar framräckta. Jesus brukade själv ge allmosor (Joh 13:29) och var ju själv beroende av andras givmildhet.

Ordet för barmhärtighet på grekiska, eleomon, hade dock en djupare betydelse som vi sett. Det hade sitt ursprung också i ordet Chaesed (nåd) vilket betydde; förmågan att ta sig in under sin nästas skinn för att se med den hans ögon, tänka hans tankar och känna med hans känslor! Helt klart är att detta är långt mer än att bara tycka synd om. Det kräver mer än att bara känslomässigt bli berörd. Det kräver att man identifierar sig med personen så att man ser saken och känner de känslor han känner. Då kommer ofta saken i ett nytt ljus. Det är detta som framkommer i det vi kallar sympati, vilket kommer från två ord. Det ena är syn = med, och ordet pashein= att lida. Sympati betyder att man upplever saker tillsammans med den andre, helt enkelt att man går igenom vad den andre går igenom.

Den engelska drottningen Viktoria, var god vän med en kyrkoherde och hans fru, paret Tulloch. Så dog drottningens man, prins Albert och drottning Viktoria blev lämnad ensam. Ungefär vid samma tid dog kyrkoherden och fru Tulloch blev också änka. En dag när fru Tulloch låg och vilade på soffan, rasslade det till i dörren och drottningen stod i rummet. Fru Tulloch skulle snabbt resa sig för att betjäna drottningen. Men drottning Viktoria steg snabbt fram till soffan och sade “ligg kvar, idag har jag inte kommit hit i form av drottning utan som en kvinna som förlorat sin man, till en som har det likadant”.

Det är så Herren har kommit till oss, med nåd, barmhärtighet och medkänsla. Det är vad evangeliet innehåller – Gud kom till oss inte i höghet och kylig makt men som en människa i Jesus Kristus. Det är viktigt att vi låter detta bli en del av oss att vi ser vår nästa med sympati och medkänsla. Att vi är barmhärtiga och då inte bara till känslan. Om man identifierar sig med sin nästa så ser man ofta situationen med andra ögon. Salig är den som är barmhärtig, han skall få barmhärtighet!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 36 Hunger

Jag håller på och studerar Matteusevangeliet. Jag skriver ett stycke här i min blogg varje morgon. Jag läser nu saligprisningarna i bergspredikan.

6. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. Jes. 55:1, 65:13. Matt. 11:28. Joh. 6:35(http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Här stod det om hunger och törst. Jag har aldrig, vad jag vet, behövt att vara utan vatten eller mat någon dag i mitt liv. Om jag inte valt det själv, fastat har jag gjort vid ett antal tillfällen. Efter nån dag börjar kroppen reagera och kräver att få sina behov tillfredsställda. Då upptäcker man vad hunger är. Aldrig har mat luktat så fantastiskt och man tänker på hur gott allting egentligen smakar!

För de som levde i mellanöstern vid Jesu tid så var det aldrig självklart att man kunde äta sig mätt eller dricka sig otörstig. En arbetare tjänade en denar om dagen och det var bara några ören. En gång i veckan kanske man hade råd att äta lite kött, annars var det oftast lite bröd, möjligtvis linser eller någon grönsak. Många dagar fick man vara utan. Det fanns inga feta bland vanligt folk. Man var hungrig för det mesta. Vatten var absolut ingen självklarhet. Var man dessutom på resa så var det extra svårt. Att ta sig fram i i hettan, i ökenområden och torra bergsklyftor, där sanden och dammet ständigt trängde in i din mun, gjorde att man ständigt var törstig. Inte underligt att det står så mycket om törst i bibeln. Man hade kanske någon vattenlägel med sig och fick läska sig med ljummet, nästan varmt vatten. Då längtade man efter att få komma till en brunn med kallt och klart vatten. David, stod mitt under en strid, på en bergshöjd och längtade efter att få dricka sig otörstig med vatten från den kalla brunnen i Betlehem. Hans modigaste män smög sig då dit och hämtade vatten åt David. Som blev så berörd av sina mäns mod, att han inte ville dricka det utan offrade det åt Herren.

I Matt 5 handlar det inte om en hunger som kan stillas med att man kan öppna kylskåpet och ta en matbit när man behöver. Eller att man kan gå till vattenkranen och spola upp iskallt, klart vatten. Här talas det om den hunger och törst som finns hos den som är på randen att svälta eller törsta ihjäl. I dagarna nåddes vi om rapporten om de familjer som just nu håller på att svälta ihjäl i Syrien. Man rycker på axlarna och tycker det är fruktansvärt att höra, där man diskuterar saken över middagsbordet… Man har svårt att ta till sig dessa rapporter, vet egentligen ingenting om vad dessa stackars människor i Syrien går igenom.

Frågan är hur mycket vi törstar och hungrar efter godhet och rättfärdighet. Har vi det som en krävande eld på insidan. Det är det Jesus talar om, ett behov, en osläcklig törst efter godhet och kärlek i denna värld. Det är inte alltid så att det är den som får godheten som blir salig. Det är i sådana fall väldigt få som blir saliga. Salig är den som har denna hunger och törst inom sig. Som är berörd av Guds godhet och därför saknar den innerligt. Som i sitt liv, går med en ständig längtan inom sig. Som lyfter ögonen till himlen och suckar efter att Herren ska komma till denna värld. Som lider av de orättvisor och tragedier som finns runt omkring. Som ber, från djupet av sitt inre för människor i nöd.

Salig är den som inte stänger till sitt hjärta utan är beredd att offra något av sitt eget goda för andra s välbefinnande. Varför har man svårt att gå förbi tiggarna vid Maxi, varför blir man illa berörd när man ser dem sitta och titta på en när man snabbt tar sig in i butiken för att sen gå därifrån med fulla matkassar. Oftast kanske man inte har några pengar att ge, man betalar med kort och har inga kontanter. Eller så slänger man i en slant eller en tjuga i pappersmuggen. Då känns det bättre. Men vad beror det på? Många verkar knappt se dessa smutsiga trashankar. Ju äldre man blir desto värre blir denna hunger och törst. Låt oss använda den som en drivkraft för goda gärningar.

Om du mår dåligt är det för att du har en längtan inom dig efter ett slut på orättvisorna. Du är en av dem som har denna längtan och begär efter en förändring. Du är då salig och har något av den tillkommande världen inom dig. Jesus talar i bergspredikan om vad som gäller i hans tillkommande rike. Det är dessa lagar som kommer att följas. Den som längtar efter rättfärdighet och rättvisa, har redan här och nu blivit delaktig av den tillkommande världens kraft och ljus.

Har du det så är du Salig och har ett hopp och en ljus framtid, lyft då blicken, tjäna Jesus och gläd dig att just du fått nåden att vara ett Guds barn!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

 

Förstår du vad du läser? Dag 35 Ödmjukhet!

Vi fortsätter läsa i Bergspredikan. Denna undervisning som kallas Guds rikets nya lag. På samma sätt som Mose gick upp på berget för att ta emot lagboken från himlen, på samma sätt går nu Jesus upp på ett berg för att leverera Guds rikets lag till folket.

Matt 5:3. Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till. (*Alt. övers.: Välsignade. **Ordagrant: himlarnas rike.) 4. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Saliga är de ödmjuka*, för de ska ärva jorden**. (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln)

Vad betyder det att vara ödmjuk? Tittar man i svenska lexikon, så kan det vara ett ord med mindre smickrande betydelse. För bland Romare och greker ansågs ödmjukheten (PÅ latin :humilitas = låghet, nedslagenhet, försagdhet,undergivenhet) som något föraktligt. Närmast feghet och inställsamhet.

Men enligt bibeln handlar det om att ha ett sinne som är böjt. Ett sinne som är ringa och tänker smått om sig själv. Att vara ödmjuk (=en som lätt blir mjuk) stämmer också överens med den apostoliska förmaningen i Rom 12:16 ” 16. Var ens till sinnes med varandra. Sök inte efter det som är högt, utan håll er till det som är ringa. Håll inte er själva för kloka. Ps. 131:1. Ords. 3:7. Jes. 5:21. Rom. 15:5. 1 Kor. 1:10. Fil. 2:2.”

I Skriften, där är ödmjukhet ett av gudsfruktans viktigaste kännetecken. Ödmjukhet bestod för israeliten i att underordna sig Guds vilja, som den kom till uttryck i Guds lag och ordningar för det religiösa och sociala livet. Det var icke fråga om att underkasta sig en despotisk maktvilja, utan att i hängiven och frivillig kärlek böja sig för en nådig och barmhärtig Gud.

Ordet som används i grekiskan kastar dock ett annorlunda ljus över den bibliska betydelsen. Aristoteles, menar att ordet  för ödmjukhet –“Praotes”, betecknar ett tillstånd som ligger mellan “orgilotes”=överdriven vrede och “aorgesia”= överdriven brist på vrede. Aristoteles menade att “praotes”,ödmjukhet, utgörs av det glada tillstånd mellan för mycket och för lite vrede.

Då kunde texten översättas “Välsignad är den man som blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tillfälle”. För en kristen skulle det innebära att det är aldrig rätt att bli arg för något som görs mot oss själva, men rätt att bli arg när någon annan skadas på något sätt.

Praotes används dock på ett andra sätt i grekiskan. Det är ordet för att beskriva ett vilt djur som blivit tämjt. Ett djur som blivit tränat att lyda kommando rop. Ett djur som lyder vad man befaller det. Så nu skulle man kunna skriva om meningen från Matt 5:5 så här: “Välsignad är den man som har varje instinkt, varje impuls och varje passion under kontroll. Välsignad är den man som har fullständig  självkontroll”.

Praotes ställs ofta mot dess motsats “hypselokardia” vilket betyder :upphöjt hjärta! Alltså högmodigt hjärta. I ordet praotes finns inget utrymme för stolthet. Ödmjukhet är det första steget för att ta emot kunskap. Utan ödmjukhet kan man inte lära sig något. Quintillian, den store romerske retorikläraren yttrade om sina elever “De skulle utan tvekan vara exellenta studenter, om de inte alla redan var så övertygade om sin egen kunskap”.

En människa kan aldrig riktigt lära sig något utan ödmjukhet. Visheten i livet begynner med att man inser vad som gäller och ödmjukar sitt hjärta för det. Kärleken börjar med ödmjukhet och förkrosselse. Den kristna tron börjar med att man ödmjukar sig inför Jesu kors. En man mognar när han alltid betänker att han är skapad av Gud och är beroende av Honom. Så den rätta meningen med Matt 5:5 är  då “Välsignad är den man som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov”

Det är bara att konstatera att de män som lyckats i livet är män med stor självkontroll. Ta t.ex. Mose som i slutet av sitt liv blev kallad den ödmjukaste mannen på Jorden (4 Mos 12:3). Mose var ingen vek typ, han kunde bli arg och brista ut i vrede. Men det var en kontrollerad vrede som endast släpptes lös vid rätt tillfälle. Ords. 16:32 “Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad”

Det var brist på självkontroll som fick Alexander den store på fall. I ett utfall av vrede under ett fylleslag, tog han sitt spjut och stack det genom sin bäste vän, som dog. En man som inte kan kontrollera sig själv, kan inte styra andra. Men en man som ödmjukat sig till att behärska sitt liv, är värdig att ärva Jorden.

Det är helt klart att ordet Praotes betyder mycket mer än svenskans ödmjukhet. Så den sammanfattade betydelsen av ordet skulle få Matt 5:5 att låta ungefär så här

“Välsignad är den man som alltid blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tid, som har varje instinkt,impuls och  svaghet under kontroll eftersom han själv är böjd och styrd av Gud, som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov, en sådan man är Kung!”

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 34 Sorgen

Idag fortsätter bibelbloggen över Matteusevangeliet, jag är nu i Bergspredikan Matt 5-7, som är det första av 5 stora tal i Matteusevangeliet, sen följer 10:5-42, kap 13; kap 18; och kap 24-25; Bergspredikan innehåller tre olika typer av undervisning 1: Saligprisningar (eg.proklamationer, gratulationer till de välsignade) Matt 5:1-12. 2: Etiska förmaningar Matt 5:13-20, Matt 6:1- 7:23. 3: Utläggning om skillnaden mellan Jesu etiska undervisning och den judiska laglydnads traditionen Matt 5:21-48. Bergspredikan avslutas med en kort liknelse över vikten av att lyssnarna på ett rätt sätt tar till sig undervisningen 7:24-27, och noteringen över folkets reaktion över hans tal 7:28-29.

Matt 5:4. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Ordet för sörja är på grekiska “pentheo” och är ett av de allra starkaste orden för att uttrycka sorg i det grekiska språket. Ordet användes ofta för att beskriva den intensiva sorg man upplever vid en närståendes död. Klagorop är en annan översättning. Pentheo betecknar alltså inte den stilla, behärskade sorgen eller bedrövelsen utan är en häftig sorg som högljutt och intensivt, med tårarna strömmande, uttrycker personens chock och klagan över sin förlust. Någon som inte kan hålla tillbaka, utan bryter ihop av sorgen. Någon sa “det betyder en sorg som på det viset tar herraväldet över hela ens person så den inte kan döljas”!

I 1 Mos står det om Jakobs reaktion över budet om Josefs död. I den grekiska översättningen av GT, septuaginta, används just detta uttryck, pentheo,  för att beskriva Jakobs förkrossande sorg.  1 Mos 37:34. “Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte en säck om sina höfter och sörjde sin son under lång tid.” 

Sorg är en viktig del i människans liv. Araberna har ett uttryck “Allt solsken skapar öken“. Det betyder att ett landområde som bara får solsken blir med tiden öde och livlöst. Regnet är en livgivande faktor som vi inte klarar oss utan. På samma sätt med sorgen. Den är en viktig del av det kristna livet. I Jesu första predikan sade han “omvänd er” och det är med ånger och omvändelse och sorg den kristna vandringen börjar. Har man aldrig varit förkrossad över sin synd och omvänt sig så kan man knappast kallas kristen. Det är detta korset står för. Som ett stort mäktigt tecken över vad syndens konsekvens blir. Vi ska se detta och ta varning och vända oss från synden och till Gud. Gör vi det så blir vår syndasorg till något underbart. Vi blir tröstade och får ta del av himmelrikets glädje.

Det är det som denna salig prisning handlar om. Den människa som blivit förkrossad i sin inre värld, som djupt sörjer över sin synd, kommer få en fantastisk tröst. Men redan här och nu är det också ett löfte till den som just nu går igenom en svår sorg över en nära anhörig. Vänd dig till Kristus han har både medkänsla med dig och förmågan att trösta. Kom ihåg att Jesus varit prövad i allt. I Johannesevangeliet står det om Jesu sorg över hans nära vän Lasarus Joh 11:35. Jesus grät, står det helt kort. Han var en människa som vi och slogs av sorg när han såg vad döden gjorde mot mänskligheten.

Men Jesus har tröst och kraft för den som sörjer. I sorgens djupa dal har också många upplevt en livsförvandling. Det är många som i samband med dödsfall också drabbats av insikten om “Livets korthet, dödens visshet, och evighetens längd” och betänkt detta och insett omvändelsens nödvändighet. Så har man blivit en pånyttfödd kristen, tröstad av Jesus och som gåva fått evigt liv.

Detta borde vi alla betänka. Du också…!

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 33 Glädje!

Jag fortsätter min bibel blogg där jag just nu studerar Matteusevangeliet, Dag 33. Jag har precis kommit till kapitel 5. Bergspredikan. För att göra det än mer intressant använder jag reformationsbibelns översättning. Den finner du på webben – http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787

Matt 5:3. Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till.

I översättningen har man markerat ordet “är” med kursiverad stil. Det betyder att i grekiskan eller hebreiskan finns inget likvärdigt ord att översätta det med. Jesus predikade ju inte bergspredikan på grekiska utan på arameiska, en form av hebreiska som var vardagsspråket på sin tid. Enligt språkkunniga forskare så är inte saligprisningarna enkla uttalanden utan kraftfulla proklamationer ; ungefär som att säga “Vilken underbar välsignelse som hör till de fattiga i anden”!

Detta är viktigt, för det betyder att det är inte något fromt hopp, om vad som en gång skall komma. Det är inte en profetisk utsaga om en kommande härlighet i himlen. Nej detta är mycket bättre än så – detta är gratulationer för det som inträffat nu. Härligheten och välsignelsen ligger inte i framtiden endast. Jesus gratulerar de kristna till den glädje som de har tillgång till här och nu! Detta är inte en tillfällig glädje. I denna värld är människors glädje beroende av omständigheter och situationer. Man kan glädja sig över många saker, men de är av övergående art. Man gläder sig över solens sken men snart kommer skuggan. Man gläder sig över att man har pengar men snart är plånboken tom. Man gläder sig över hälsan, men det kommer tider av svaghet och sjukdom osv. Men den glädje som Jesus talar om den är evig och konstant på djupet av den kristnes hjärta. Den är inte beroende av denna världens omständigheter. Den är från en annan värld. Den flödar från himlen in i den kristnes själ och ande, den är en påminnelse om vad som kommer och en delaktighet redan nu i glädjefesten i himlen!

Uttrycket “de fattiga i anden” handlar om de som valt att i denna värld sätta Gud och hans rike främst. Det handlar om människor som älskar Gud och hans ord. Fromma människor med hjärtat i himlen. Människor som valt sida fullt ut. Dessa är inte endast namnkristna. De är överlåtna och de hämtar sin kraft och glädje från Herren. De vänder sina hjärtan till Jesus och låter honom tillfredsställa sina djupaste begär. Det var “de stilla i landet” (ps 35:20), de som “väntade på Israels tröst”och “på förlossning för Jerusalem” (som Simeon Luk 2:25 och profetissan Hanna Luk 2:38) Deras fattigdom var inte bara materiell. De kände sig också fattiga på alla andliga tillgångar. Det var det som skilde dem från fariséerna . Deras fromhet hade inte gjort dem självsäkra och nöjda utan fattiga och små.

Jesus proklamerar nu att det är för just dessa Guds rike har kommit. Denna världens små och ringaktade har en plats i Guds rike. Där ska de bli tröstade och mättade. Där får de se Gud, där blir de Guds lyckliga barn. Men redan nu är saligheten och glädjen en verklighet inom dem.

“Tänk att få vara ett Guds barn, Tänk att få vila i hans famn, Tänk att få vara viss att han tar hand om mig….” så löd en gammal sång. en annan sångstrof lyder “saliga visshet, Jesus är min, Han är min glädje, fyller mitt sinn…” Underbart att påminna sig och Jesu kärlek och Guds rikets verklighet.

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 32 Bergspredikan

 

I min blogg över Matteusevangeliet så sammanfattar vi kap 4 med att slå fast:

1: Jesus kom och proklamerade de goda nyheterna. Han kom som en härold för sanningen. Jesus kom för att övervinna människornas okunskap. Han gav dem förståelse för vem Gud var.

2. Jesus kom och undervisade i deras synagogor. Jesus kom för att över vinna människornas feluppfattningar!

3. Jesus kom med helande kraft, han kom för att besegra människornas smärtor.

Nu ska vi avsluta kapitel fyra och inrikta oss på det som kallas bergspredikan. Men först vill jag lägga en grund för att vi bättre skall förstå dess innehåll. Man skulle kunna tänka sig att precis som en man eller kvinna skall samla ett team inför en svår uppgift, så behöver de få en grundläggande instruktion vad det handlar om. Jesus ger i bergspredikan en utläggning över Guds rikes grundläggande etiska värderingar. Han ger dem insikt i Guds väsen och öppnar deras ögon för Guds kärlek.

Bergspredikan är troligtvis inte en enda utläggning, utan en sammanställning av vad Jesus undervisade sina lärjungar under tiden uppe i de Gallileiska bergen. Jämför man t.ex. med Lukas, hur han refererar materialet, så är det utspritt över hans evangelium. För det första är det för långt. Om man tänker på hur rabbinerna brukade undervisa; med korta kärnfulla meningar och tankar som sen lärjungarna fick upprepa för att komma ihåg dem, så är bergspredikans 107 verser alldeles för långt. Likaså är det vissa avsnitt av bergspredikan som inte har någon logisk koppling till vad som sagts eller vad som kommer sen.

I jämförelse med bergspredikans undervisning i Lukasevangeliet, så finner man att 29 av verserna är samlade i Luk 6:20-49 och 47 saknas i Lukas evangelium och 34 av bergspredikans verser är utspridda över hela Lukasevangeliet. Ser man på hur Matteus redigerat sitt material så blir det logiskt. Matteus evangeliets uppbyggnad kretsar kring olika talsamlingar av Jesus. Där emellan beskrivs själva händelserna. Alltså Händelse – Tal – Händelser – Tal – Händelser – Tal Händelser – Tal etc. Så det är mer troligt att Matteus samlat ihop de olika talen och undervisningstillfällena och arrangerat dem på ett lättläsligt sätt, än att Lukas skulle tagit Matteus bergspredikan och spritt ut den över sitt evangelium.

Matt 5:1 -2 “När han såg folket, steg han upp på berget, och sedan han hade satt sig, kom hans lärjungar fram till honom. 2. Då öppnade han sin mun, under­ visade dem och sa:”

Jesus började undervisa efter att han satt sig ner. En judisk rabbin som skulle uttala sig officiellt, alltså säga viktiga saker, satt alltid ner. En jämförelse är när påven skall uttala sig ex cathedra, då han uttalar sig från sin påvestol och skall slå fast något läromässigt. Man talar också om att någon besitter en professorstol på ett universitet. En judisk rabbin kunde stå upp och ge instruktioner, men när han satte sig då var det ett tecken på att nu är det ett officiellt uttalande.

Då öppnade han sin mun – det betyder inte bara att han började tala. Det har på grekiska en dubbel mening. Det betydde att man nu uttalar något väldigt viktigt och allvarligt.  Men det ordet används också när personen talar ur djupet av sitt hjärta och fullständigt tömmer ut vad han har in om sig. Det handlar om att säga precis som man har det utan att lägga något emellan.  Det visar att bergspredikan är något väldigt genomtänkt och viktigt. Inget alldagligt uttalande eller undervisande. Något ur djupet av Jesu hjärta till sina allra närmaste.

“undervisade dem och sa”, enligt Matthew Henry, bibelläraren, vore det enligt de grekiska verbformerna i stycket,en bättre översättning med “detta är vad han brukade undervisa dem”. Bergspredikan är därmed inte vad han undervisade vid bara ett tillfälle på berget utan en koncentrerad sammanfattning av många timmars undervisning, hjärta till hjärta, i närar relation mellan Jesus och hans lärjungar.

Oavsett hur det ligger till med den saken så är bergspredikan ett av bibelns allra mest fantastiska avsnitt. Berömt och omtalat i hela världen. Även icke kristna har visat stor respekt för den vishet som här ges uttryck för. Gandi, som blev så besviken på den kristendom han såg under sin tid i SydAfrika att han bestämde sig för att söka sig till sina hinduiska rötter sa dock om bergspredikan; “De kristna kan jag inte tro på, men bergspredikans Kristus skulle jag kunna följa“.

Fortsättning följer…Stefan Hallman www.ctvc.se

Förstår du vad du läser? Dag 31Ryktet om Jesus!

Matt 4:” 23. Och Jesus* gick omkring i hela Galileen och undervisade i synago­gorna och predikade evangelium** om riket och botade alla slags sjuk­domar och alla slags krämpor bland folket. 24. Sedan spred sig ryktet om honom över hela Syrien. Och man förde till honom alla sjuka som led av olika slags sjukdomar, och var plågade av smärtor. Dessutom de som var besatta av onda andar, och de som var sinnessjuka* och de som var lama. Och han helade dem. 25. Och mycket folk följde honom från Galileen och från Dekapolis*, och från Jerusalem, och från Judeen och från andra sidan Jordan.”

Här börjar Matteus med en sammanfattande beskrivning om Jesu verksamhet. Efter detta följer bergspredikan och sen återupptas berättelsen i kapitel 8. Jesus började sin verksamhet i synagogorna i Gallileén. Dessa hade sitt ursprung under den Babyloniska fångenskapen på 500 talet f.kr. Då var man avskild från templet och var tvungen att finna ett nytt sätt för sin gudstjänst. I templet i Jerusalem stod offret i centrum. Här lästes inte skriften och det fanns ingen förkunnelse. Det var där man slaktade djuren och bar fram offren inför Herrens ansikte. Men det var endast där. Ute i landet offrade man inte. Den nuvarande gudstjänsten i den Romersk katolska kyrkan kan sägas bygga på tempelgudsjänstens förebild.

I Synagogans gudstjänst  stod ordet i centrum. Den evangeliska kyrkan har synagogans gudstjänst som förebild. Det fanns en styrelse av äldste i synagogan. Det fanns ingen anställd andlig ledare som skötte förkunnelsen. Däremot hade de en synagogsföreståndare “arkisynagoge” (luk 13:14) Det var han som bestämde vem som skulle läsa skriften och utlägga den i gudstjänsten. Det fanns en församlingstjänare “hassan” luk 4:20, som visserligen var en skriftlärd, men av lägre grad. Han skötte byggnaden, var den som plockade fram skriftrullarna och överräckte dem till den som skulle läsa. Han var den som under veckorna skötte undervisning av barnen i synagogans skola. Det fanns ytterligare en tjänst “meturgemán”. Han var tolk, som översatte för lyssnarna, den hebreiska texten när den förelästes, till arameiska.

Synagogans gudstjänst upplägg var sådant att det gav chansen till en ny lärare att bära fram sitt budskap. Det var här både Jesus och senare Paulus fick sitt tillfälle. Första delen av gudstjänsten utgjordes av böner. Den andra delen var skriftläsning från lagen och profeterna i vilken församlingen deltog. Den tredje delen utgjordes av predikan. Det var här som synagogeföreståndaren bestämde vem som skulle få uppdraget. Det kunde vara någon frivillig eller ärad gäst som fick uppdraget. Sedan följde en session av frågor och diskussioner.

Det var här som Jesus hade en öppen dörr att förkunna och frambära sitt budskap. Men Jesus inte bara predikade utan helade de sjuka. Detta väckte enorm uppmärksamhet. Det var det som drog skarorna. Man kom från alla håll och frambar sina sjuka, demonbesatta och lama. “Och han helade dem”, kort och gott. Det står inte om några begränsningar eller undantag. Han helade alla som kom till honom. Inte underligt att ryktet spred sig med hast. Så nu började skarorna följa honom, en rörelse uppstod kring Jesus. Man kom från alla håll. Ryktet spred sig ända upp till Syrien…

I Eusebius “Kyrkohistoria” från början av 300 talet berättas följande “Ryktet om vår Herre och frälsares gudom spreds till alla människor på grund av hans makt att göra under. Otaliga människor drogs till honom också i främmande länder långt från Judeén, och de kom i hopp att få bli botade från sjukdomar och alla slags lidanden. Kung Abgar var en berömd härskare över folken på andra sidan Eufrat. Han plågades av svårt kroppsligt lidande som inte kunde botas med mänsklig makt. Han fick höra talas om Jesu berömda namn och hans kraftmätningar som betygades av alla och bad genom en kurir om hjälp att bli befriad från sjukdomen. Jesus gjorde inte som han bad men hedrade honom med ett egenhändigt brev där han lovade att skicka en av sina lärjungar att bota honom och även ge frälsning åt hans anhöriga. Det dröjde inte länge förrän löftet blev uppfyllt…i den dåtida kungliga staden Edessas arkiv finns ett skriftligt vittnesbörd om detta.

Detta är ju en legend, och i Eusebius kyrkohistoria, vilket är det första försöket till en sammanställning av kyrkans tidiga historia, blandas mängder av information. Här samsas viktig information om urkyrkans framväxt med diverse legender och folksagor. Här finns då också ett brev från kung Abgar till Jesus där han inte bara ber om att Jesus ska komma och bota honom, utan också erbjuder Jesus en fristad inom sin stads murar för han har hört “att judarna är uppretade på dig och vill dig illa. Jag har en liten men välaktad stad som räcker åt oss båda”. Här följer sen ett brev från Jesus tillbaka till kung Abgar, där han ursäktar att han inte kan komma men ska skicka en av sina lärjungar att bota honom! Sen följer ytterligare ett brev skrivet på syriska där det berättas hur det gick till när aposteln Taddaios blev sänd till kung Abgar och botade honom.

Det är visserligen en legend. Men klart är att Jesu verksamhet var så uppseendeväckande att den på kort tid gjorde sådant intryck, skapade sådant rykte, att folk drogs till honom i stora skaror från hela mellanöstern! Detta intygas även av det faktum att man i de judiska skrifterna var tvungna att ge någon slags förklaring till vad som skedde – och man beskyllde Jesus för att vara trollkarl och besatt av demoner.

Ryktet om Jesus och hans gärningar har sen aldrig tystnat eller stillats. Hans namn har varit mänsklighetens tröst och hopp genom snart två tusen år och idag samlas fler än någonsin kring honom och får uppleva kraften av hans budskap.

Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se