CTVC

Johannes döparens förkunnelse var våldsamt skarp.! Men jag undrar hur han hade bemött dagens kristenhet? Jag tror dock att hans budskap hade vässats ännu skarpare! För i vår tid har normerna för hur man anser sig kunna leva som kristen förändrats totalt. När man betänker hur man i urkyrkan såg på det kristna livet och jämför med nu så är kontrasten  iögonfallande.

Den stora skillnaden ligger i att man på apostlarnas tid så hade man ett “kropps” tänkande. Idag är man präglad av individualism och själviskhet. Då såg man sig själv som delaktig av något större än sig själv (Kristi kropp på Jorden) och därför kunde man inte leva hur som helst, för det skulle skada den större gemenskapen, dvs. församlingen. Dessutom var vägen in i gemenskapen inte så bred och allmänt välkomnande som i församlingarna idag. Det krävde verklig omvändelse och att man med sitt liv visat att man menade allvar med sitt kristna liv. Därför hade man t.ex. dopundervisning, man gick i katekes-skola 1 år innan dopet. Man tog så allvarligt på detta att en del väntade med sitt dop så länge de kunde, pga. rädsla att inte klara leva det kristna livet i enlighet med det helgade liv och den efterföljelse som förväntades efter man låtit döpa sig.

Detta var också varför församlingstukten var så effektiv. Om man inte omvände sig från sin synd så blev man utesluten ur gemenskapen, vilket givetvis påverkade den enskildes liv på ett mycket negativt sätt. Utesluten från vännernas gemenskap och församlingens stöd  och att dessutom bli utsatt för  den förkastelse och fruktan detta innebar så måste den enskilda troende tänka två gånger innan han valde att synda. Skammen över att ha smutsat ner Kristi kropp var nog svår att bära. Och om man ville komma tillbaka så innebar det att man offentligt fick bekänna sin synd och göra avbön inför församlingsgemenskapen.

Idag, har hela värdesystemets tänkande vridits alltmer åt individualistiskt tänkande. Själviskhetens ande har gripit människan. Man tänker numera utifrån en annan plattform då man bedömer andra eller gör sina val. “känns det rätt för dig så är det ok för mig”, “det är inte min sak att döma dig, du gör som du vill”. Också har detta smugit sig in i församlingen. Man får inte döma! Detta är ett vanligt tänkande. Detta är dock inte hela sanningen! Bibeln uppmanar oss att ge akt på varandra och uppmuntra varandra till ett liv i helgelse. Se på Matt 7, i bergspredikan, där säger Jesus “Döm inte på det att ni inte må bli dömda” men han avslutar samma resonemang med ” 4. Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta ut flisan ur ditt öga, och se, du har en bjälke i ditt eget öga 5. Hycklare, ta först ut bjälken ur ditt eget öga, och sedan kommer du att se klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga.”!  Alltså, vi ska vara uppmärksamma på varandra, men vi ska inte hyckla.

Ett annat bibelord som väldigt sällan tillämpas idag finner vi i Matteusevangeliet 18:15. Vidare, om din broder syndar mot dig*, så gå och tillrättavisa honom enskilt mellan dig och honom. Om han lyssnar på dig, så har du vunnit din broder.  16. Men om han inte lyssnar till dig, så ta med dig en eller två till, för att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17. Och om han inte lyssnar till dem, så säg det till församlingen. Och om han inte lyssnar till församlingen, ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare” 

Så här föreligger ett allvar och och ett efterföljelsens krav. Vägen till Guds rike är smal. Allt är visserligen av “nåd”, men det går inte leva hur som helst och kalla sig kristen. Då blir det bara ett skådespel för världen. Ett hyckleri, ett falskspel som världens barn ser igenom och får dem att vända sig bort från förkunnelsen. När nu i våra tider, personer som fått stora plattformar och upphöjda positioner, kristna ledare med stort inflytande, faller igenom i äktenskapsbrott, ekonomiska oegentligheter, rattfylleri och än värre synder, så är det en katastrof!

Det senaste i raden av avfall och misslyckanden är ju det som drabbat den kristna tv-kanalen  kanal 10 med dess tidningsorgan, veckotidningen Inblick.

Förra sommaren fick debattören Marcus Birro lämna sitt uppdrag på tidningen pga. sina utomäktenskapliga förbindelser (äktenskapsbrott). I fredags (15 Januari) bestämdes att chefsredaktören och programledaren Tommy Dahlman skulle ta en timeout från sitt uppdrag pga att han åkt dit för rattfylla! Ett allvarligt brott som kan ge upp till två års fängelse. Detta är så chockerande och så dåligt att man vet inte vad man ska tro! Vi kan räkna upp fler skandaler som varit under senaste åren; Ulf Ekmans avfall från den evangeliska tron, hans ekonomiska oegentligheter som dragits fram i massmedia. Hans pastorskollega Robert Ekh, som skrivit böcker och undervisat om äktenskapet, berättade för församlingen Livets ord att han i två års tid levt med en annan kvinna. Han hade alltså levt i äktenskapsbrott/otukt i två år och samtidigt arbetat som pastor i församlingen. Han skilde sig nu från sin fru och flyttade till Thailand.

Det går som en skilsmässovåg bland pastorer i Sverige och ju fler pastorer som väljer denna väg, desto fler vanliga medlemmar tycker det är ok att skiljas. Hela fundamentet för samhället bygger på äktenskapet, denna institution skapad av Gud, är nu utsatt för attack. Det blir allt vanligare och allt mer accepterat att skilja sig i församlingarna. Ingen verkar bry sig, man rycker på axlarna och säger…”Ja men så är det idag…vi får ju acceptera att människor tänker inte längre likadant”…

Det finns naturligtvis ömmande personliga skäl till varför människor faller i synd. Självklart även för ledare. Stressen och pressen och den andliga striden för de som står i offentlighetens ljus är betungande. Men deras val att synda får dock stora konsekvenser inte bara för dem själva och deras familj och vänner utan det drabbar kristenheten i stort. Även om de tror att detta är deras egna val och de har rätt att göra vad de vill, så kastar det en svart skugga över hela den kristna kyrkan. Dessa ledare, som så många sett upp till och  offrat sina pengar till, sviker medlemmarnas förtroende. Detta är sorgligt och skapar djup oro i hela Kristi kropp.

Men denna utveckling, visar bara på en djupare trend som pågår under ytan. Ett djupt avfall från den bibeltroende kristna vägen har spritt sig i kyrkan. Fortfarande kanske det ser bra ut på ytan, men det pågår ett krig mot själva kärnan av den kristna tron. Det handlar om tankebyggnader och grundläggande värderingar som allt oftare ifrågasätts. Människotankar och humanistiska värderingar tvingar ofta bort den kristna förkunnelse som vågar utmana människor till omvändelse från sin synd. Det vi kallar väckelse, ligger långt borta från verkligheten i de kristna församlingarna. Nu mer handlar det om att stryka medhårs och framför allt inte störa någon i sin syndasömn. “Låt oss älska alla och låt dem leva som de vill. Stör inte de muslimska flyktingarna. Plocka ner kors och kristna symboler, ersätt dem med Mecka kompasser. Dela ut bönemattor till dem och sälj gärna tomma kyrkor till de muslimska vännerna.” Detta är sanningen i Sverige idag, så här resoneras det ibland pastorer och andliga ledare. Det är just nu den politiskt/andligt korrekta åsikten. Fegheten och flockmentaliteten hos många pastorer och kristna idag böjer sig alltför lätt för dessa påtryckningar.

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

“Matt 3:7. Men då han såg att många av fariseerna och sadduceerna kom till hans dop, sa han till dem: Ni huggormsyngel, vem har fått er att( Matt. 3:8) 10 tro att ni kan fly undan den kom­mande vreden? (Matt. 5:20, 12:34, 23:33. Luk. 3:7f. Rom. 5:9. 1 Thess. 1:10.) 8. Bär därför sådan frukt som hör till omvändelsen*.( Luk. 3:8. *KXII: bättringen. Alt. övers.: sinnesändringen, ångern).9. Och tänk inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. (Joh. 8:39. Apg. 13:26.) 10. Och yxan är också redan satt till roten på träden. Därför blir vart och ett träd som inte bär god frukt avhugget och kastat i elden. (Matt. 7:19. Luk. 13:7. Joh. 15:2f.) 11. Jag döper i sanning er i vatten till omvändelse*, men han som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte värdig att bära hans sandaler. Han ska döpa er med den Helige Ande och eld. (Hes. 36:25f. Joel 2:28. Mark. 1:7f. Luk. 3:16f. Joh. 1:26f. Apg. 1:5, 2:4, 11:15f, 13:25, 19:4. *KXII: bättring. Alt. övers.: sinnesändring, ånger). 12. Han har sin kastskovel i handen,och han ska noga rensa sin trösk­ plats* och samla sitt vete i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en outsläcklig eld.”

(http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Johannes döparens predikan var verkligen inte till för att klia någon i öronen. Här var det raka rör och blixt och dunder. Det var verkligen Elia som stod fram på nytt. Inte för att utmana Baalsprofeter denna gång men för att utmana något som näst intill var lika illa – De religiösa ledarna som enligt Jesus “stängde till himmelriket för andra och själva inte heller gick in”.

I den Judiska öknen växte det en slags lågväxande vassa gräs och det hände att detta gräs började brinna av olika orsaker. Resultatet blev en bushbrand som rasade fram i hög hastighet och jagade allt småvilt framför sig. Små gnagare, kaniner, rävar och fåglar rusade framför elden för att rädda sina liv. Men också ormar jagades fram ur sina hålor och fick ringla undan i full fart för att komma undan elden. Likadant var det om någon kom med en lie för att skörda gräset i öknen, smådjuren fick också då springa undan allt vad de kunde.

Detta är en bild som Johannes använder om de religiösa ledarna – “är det på detta sätt ni kommer rusande till mig för att döpas“! Ropar han till dem. “Ni springer som små ynkliga djur när ni ser elden nalkas.” Era ynkryggar! Huggormsyngel, ropar han – “ni flyr precis som ormen undan lien”. Tro inte att ni kan rusa hit för att döpas bara för ni fattat att domen nalkas – ni måste bära omvändelsens frukt!!

En annan bild Johannes använder är bilden om Abrahams barn. Detta var något oerhört  värdefullt för judarna. Man lade en väldig tyngd på att om man bara är av judisk ätt så kommer man klara sig från Helvetets plågor. Man kan jämföra det med hur katolikerna ser/såg på detta med avlaten. Alltså i den katolska tron menar man att Jesus och även helgonen levt så pass mycket mer rättfärdigt än vad som skulle behövas för att ta dem innanför himlens portar. Denna överflödiga rättfärdighet samlades sen i sen i en skatt. Denna skatt hade sen kyrkan rätt att förvalta och kyrkan sålde ut denna rättfärdighet i form av avlatsbrev, som kunde garantera t.ex. att en död släkting nu fick sin tid i skärselden förkortad. Fantastiskt system som dessutom blev en lukrativ affärsrörelse för kyrkan så att man t.ex. fick pengar till att bygga Petruskyrkan i Rom.

För judarna så fungerade ungefär relationen till Abraham på liknande sätt. Han var så pass rättfärdig och hade sådan favör med Gud att det räckte att man var släkt med honom så var allt klart inför himlen. Alltså en jude behövde inte några egna meriter för att bli godkänd för himlen. Det räckte med Abrahams meriter. Man sa att “alla judar har en del i den tillkommande världen.”  Man talade om “förfädernas befriande meriter”. Abraham, sa man, “satt vid ingången till Helvetet och skickade tillbaks alla judar som var på väg in dit”. De sa att det var Abrahams meriter som gjorde att skeppen kunde segla på haven, att det var Abrahams meriter som fick det att regna på jorden, att Abrahams meriter  som gjorde att Mose kunde gå upp på Sinai berg för att ta emot lagen.

Det är denna ande av religiös egenrättfärdighet som Johannes döparen går till rätta med. Han påpekade att det går inte tillgodoräkna sig tidigare generationers goda gärningar. En ond son kan inte tillgodogöra sig sin helgonliknande faders välgärningar. Här gäller det att möta Gud på egen hand. Det finns ingen genväg. Om man menar sig vara omvänd, vara en kristen, så gäller det att ens liv levs i samklang med ens bekännelse!

Här gäller samma regler för alla – oavsett om man är katolik, ortodox, eller Jude – “bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!” Annars hotas vi att , och Johannes använder åter bilden från jordbruket, att “huggas av och kastas i elden”. Bonden gick över sina marker varje år och fanns det något träd som bara stod fruktlös och sög ut jorden, så var domen fälld…Yxan var redan satt till roten!

Detta är en genomträngande och rannsakande predikan framburen av en döparprofet med eld i ögon och eld i hjärtat. Sanningen levererad utan omsvep! Detta skulle vi ha mer av idag! Må Gud hjälpa vårt avfälliga släkte inför den kommande domen…

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

“Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken (Mark. 1:4. Luk. 3:2f. Joh. 1:6f).2. och sa: Omvänd* er för himmel­riket** är nära.( Matt. 4:17. Mark. 1:15.*KXII: gör bättring. Alt. övers.: gör sinnes- ändring, ångra er. **Ordagrant: himlarnas rike). 3. För han är den som profeten Jesaja talade om, när han sa: En röst ropar i öknen: Bered Herrens väg, gör hans stigar raka.(Jes. 40:3. Mark. 1:3. Luk. 3:4. Joh. 1:23. )4. Och Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. (2 Kon. 1:8. Matt. 11:8, 18. Mark. 1:6. )5. Då gick Jerusalem, hela Judeen och hela landet kring Jordan ut till honom, 6. bekände sina synder och lät döpa sig av honom i Jordan.”

Vilken fantastisk person Johannes döparen är! Och att skriva något om honom är en utmaning, det finns nämligen så många olika delar kring hans liv som är intressanta. Så jag får välja något lite här och sen återkomma längre fram när han blir omtalad i texten.

För det första, Johannes döparen var släkt med Jesus. Vi vet ju inte hur länge Johannes levt i öknen och förberett sig för sitt framträdande, men det var säkert många år. Men i enlighet med vad jag hittills kommit fram till när det gäller Jesu familj så är jag övertygad om att Jesus träffat Johannes många gånger under sin uppväxt. De var ju kusiner. Utifrån Lukas 1:a kapitel så vet vi en del om Johannes födelse och de märkliga omständigheterna kring detta. Hur ängeln Gabriel trädde fram inne i det heliga i templet i Jerusalem när Sakarias, Johannes pappa, skulle förätta rökelseoffret. Hur Gabriel, berättar om att Sakarias och Elisabet ska få ett barn; Som ska bli till glädje och fröjd…som ska bli stor inför Herren…som ska bli uppfylld av Helig Ande redan i moderlivet…som ska omvända många av Israels barn till Herren…som skall gå i Elias ande och kraft…för att omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han åt Herren skaffar åt Herren ett välboret folk! Vilket budskap till den gamle mannen Sakarias, som längtat efter en son hela sitt liv. Nu är de bägge makarna i gamla och i hög ålder, inte underligt att den chockade gamle prästen uttrycker något av tvivel och därför blir belagd med tunghäfta, blir stum, som ett straff för sin otro.

Alla förstår att något har skett inne i templet och förundras över detta. Sakarias fortsätter under tystnad och bön sin arbete vid templet under de dagar och veckor han har kvar av sin tjänstgöring. Han beger sig hem till “en stad i Judeén uppe i bergsbygden” (Luk 1:39) enligt traditionen så menar man att det handlar om staden “Ein Karem” som ligger i Jerusalems sydvästra utkant. Idag har byn 2000 invånare – men 3 miljoner besökare varje år!

Det berättas ju också om att Maria kom till Elisabet när hon var i 6:e månaden och barnet sprätte till av glädje och Elisabet blir uppfylld av helig ande och börjar profetera. Vilket får som följd att också Maria kommer i anden och prisar Gud. Sen stannar Maria hos Elisabet i tre månader, förmodligen till Johannes är född, varför skulle hon lämna några dagar innan? (Luk 1:56)

Så det är helt klart att “kusinerna” Jesus och Johannes hade ett nära band. Självklart är detta något som stötts och blötts inom släkten – dessa märkliga omständigheter vid de båda kusinernas födelser. Alla i släkten måste ju förväntat sig att något speciellt kommer att ske genom dessa barns liv.

Vid den tiden uppträdde Johannes…börjar kap 3 i sin berättelse om Johannes döparen. Och “Vid den tiden” fanns det fler som levde i Juda öken och hade ett liknande budskap som Johannes. I samband med att man hittade Döda havsrullarna i Juda öken 1947, vilket i sig skulle ta en bok att berätta om, fann man också spåren efter ett litet “samhälle” nedanför de berg där rullarna legat gömda i 2000 år.

Nu har arkeologerna grävt ut denna plats och det visade sig att här levde en grupp judiska “munkar” som man kallar “Esseér“. Jag har själv varit där i öknen och sett resterna av deras bostäder och dopbassänger. Att någon överhuvudtaget kan leva i den hettan är obegripligt. Många har framfört tanken att Johannes döparen skulle varit en av Esseérna, att han tillhört denna grupp som praktiserade dop och förkunnande skarpt mot synd och uppmanade till omvändelse innan Gud skulle döma världen. Esseérna förkunnade nämligen också från Jesaja 40:3ff att de var kallade “att jämna vägen för Herren i öknen och att bana på hedmarken en jämn väg för vår Gud“.

Men det förelåg en skillnad mellan Johannes och Esseérna. Johannes isolerade sig inte från andra och levde inte det rigida liv som munkarna gjorde med sina dagliga dop och reningsceremonier, fjärran från kontakter med samhället. Nej det står klart att Johannes döparen agerade på egen hand, även om han kanske kände till gruppen ute i Juda öken. De var en sekt som levde för att förbereda sig själva för Messias ankomst. Johannes å sin sida levde för att förbereda världen för Messias ankomst. Hans radikala förkunnelse drog till sig massorna från alla städer i Israel.

Jag fortsätter min blogg, dag för dag,  där jag studerar Matteusevangeliet. Jag använder Nya testamentet, Reformations Bibelns översättning.  Idag avslutar vi kapitel 2.

Han ska kallas Nasaré.

“19. Men när Herodes hade dött, se, då uppenbarade sig i en dröm en Herrens ängel för Josef i Egypten, 20. och sa: Stå upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som sökte efter barnets liv är döda. 21. Då stod han upp och tog barnet och dess mor och kom till Israels land. 22. Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen i sin far Hero­ des ställe, fruktade han för att bege sig dit. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade av Gud, drog han bort till Galileens trakter. 23. Och han kom och bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna: Han ska kallas nasaré.” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Matteus använder gång på gång hänvisningar till profetior i Gamla testamentet för att visa att hans berättelse är förankrad och förutsagt där. Ibland citerar han ett bibelord som vid ett ytligt beskådande inte verkar ha med sammanhanget att göra. Så är det med denna profetia: “Han ska kallas Nasaré”. Denna profetia finns inte i Bibeln. Däremot kan man möjligen förstå det utifrån ett ord i Jesajas 11:e kapitel som är en stark Messias profetia; 11:1 “Men ett skott ska skjuta upp ur Isaks avhuggna stam och en telning från dess rötter skall bära frukt.” Ordet skott, heter Nezer på hebreiska och utifrån det ordet har troligtvis Matteus hämtat förutsägelsen att Jesus skulle kallas Nasaré.  Josef och Maria var ju från Nasaret enligt Luk 1:26-27, så det är ju inte förvånande att de återvände dit från Egypten.

Att de ville undvika Herodes Archelaos herravälde är inte svårt att förstå. Kung Herodes den store hade haft stora privilegier och förmåner från romarrikets härskare. Han hade fått regera ganska obehindrat över hela Israel. Men inför sin död visste han att det privilegiet kommer inte att fortsätta, så han delade upp arvet mellan tre av sina söner. Herodes Archelaos ärver tronen, Herodes Antipas och Herodes Filippos blir härskare över Gallileén och Peréen, en del av ÖstJordan landet och ett område nordost om Genesarets sjö. Se kartan:

“9. När de (vise männen) hade hört kungen, begav de sig iväg. Och se, stjärnan som de hade sett i öster gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10. När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11. Och sedan de kommit in i huset såg de barnet med Maria, hans mor, och de föll ner och tillbad honom och öppnade sina skatter och bar fram gåvor åt honom: guld, rökelse och myrra. Ps. 72:10f. Jes. 60:6. 12. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade av Gud att de inte skulle återvända till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Lite kuriosa om de vise männen;

De vise männen fann till slut vägen till Josef och Maria och det nyfödda Jesusbarnet. Kring denna händelse har det förstås blivit en riklig mängd legender och berättelser nedtecknade. Det har gjorts en mängd filmer filmer och teaterstycken om händelsen. Hur många de vise männen var står inte i texten. Men enligt en legend skulle de varit 12 stycken! Eftersom det står så lite om dem i bibeln så har deras uppdykande i Jesu födelse berättelse inbjudit till mytbildning och uppmålade fantasier.

Den legend som fått störst spridning berättar att det var tre vise män. Denna legend har vuxit fram under mer än tusen år, på olika håll i världen. Det började egentligen inom kyrkan att man på trettondagen vördade de vise männen. Prästerna i sina stilfulla dräkter och värdiga uppträdande gjorde snart att man började hylla dem som tre konungar. Detta blev till en väldigt folklig tillställning som sen växte ur kyrkan och blev till en folkfest med skådespel på marknader och dylikt. Därav växte legenden om heliga tre konungar fram. De olika legenderna samlades sen ihop av Johannes av Hildesheim år 1375 och skrevs ihop till en bok. Den handlar alltså om tre kungar som kom från Indien, Kaldeén och Persien för att frambära sina gåvor till den nyfödde frälsaren. De nämns vid namn i berättelsen: Caspar, Melchior och Balthasar. Melchior skulle varit en gammal man, gråhårig med långt skägg och han kom med guld som gåva. Caspar var ung och skägglös och bar fram rökelse som gåva. Balthasar var svarthyad och hade kort skägg och bar fram myrra som gåva.

Gåvornas betydelse. Guld är ju värdefullt som alla vet, men fanns det något ekonomiskt värde i rökelse och Myrra? Absolut, dessa tillverkades vid Aden bukten, nere vid nuvarande Jemen och på andra sidan Röda havet vid Afrikas kust, nuvarande Somalia. Se inramat område på kartan. 

Dessa områden låg väldigt avlägset och öde vid denna tid och att transportera dem var både farligt och dyrbart. Så det var mycket dyrbara gåvor som  överlämnades till Josef och Maria och deras nyfödda son. Sedan urkyrkans tid har man ansett att dessa gåvor passade underligt väl och att de hade olika betydelser. Man har i varje gåva sett något som speciellt passade in på Jesu karaktär och hans gärning.

Första gåvan var guld, en konungslig gåva. Seneca, en romersk författare, samtida med Jesus, berättar att i Parthien (nuv. Iran) var seden att ingen kunde träda fram inför kungen utan att ha en gåva att överlämna. Guld, kungen av metaller, är en passande gåva för all kungars kung.

Jesus föddes för att bli kung. Men han skulle regera inte i makt men i kärlek, han skulle regera över människornas hjärtan. Inte från en tron men från ett kors. Vi borde oftare tänka på att Jesus är vår konung. Vi kan aldrig möta Jesus som en jämlik. Vi måste alltid möta honom med total underkastelse. Horatio Nelson, den store brittiske sjömilitären och viceamiralen, behandlade alltid sina besegrade motståndare med vänlighet och artighet. Efter en av sina marina segrar, tog man den besegrade amiralen ombord på Nelsons skepp, förde honom till Nelsons avdelning på båten. Amiralen kände till Nelsons artighet mot sina fiender och tänkte utnyttja situationen, han gick snabbt över golvet med handen rakt framför sig som att han skulle skaka hand med en likvärdig. Men Nelsons arm hängde rakt ner. “Ditt svärd först” sa han “och sen handen“. Innan vi kan bli vän med Jesus måste vi underordna oss honom!

Den andra gåvan var rökelse, vilket är gåvan för en präst.Det var i templet och i offergudstjänsten man använde den välluktande rökelsen.Prästens funktion var att öppna vägen till Gud. Det latinska ordet för präst är “pontifex” det betyder “brobyggare”. Det är precis vad Jesus gjort för oss. Byggt en bro över det stora djup som skiljde oss från Gud.Han gjorde det möjligt för oss att träda fram inför Gud.

Den tredje gåvan var Myrra. Det berättas ofta att myrra användes för väldoftens skull och kvinnorna använde den i sin skönhetsvård (massage med myrraolja) (Est 2:12). Myrra blandades också, liksom andra kryddor, i vin för att det skulle smaka och dofta bättre. Egyptierna använde denna harts vid balsamering, och greker och romare använde den vid religiösa ceremonier. I Orienten används myrra fortfarande som läkemedel.

Men framför allt användes den då någon hade dött. Myrra användes för att preparera kroppen när någon dött. “39. Och Nikodemus, som första gången kom till Jesus* om natten, kom också och hade med sig en blandning av myrra och aloe,omkring hundra pund**( 33 kilo). 40. Sedan tog de Jesu kropp och lin­dade den i linnebindlar tillsammans med välluktande kryddor, såsom judarna har för sed vid begravning.” Joh 19:39-40

Guld – en gåva för en Kung, Rökelse – en gåva för en präst och Myrra till någon som skulle dö. Det var de gåvor de vise männen bar fram redan vid Jesu krubba. Detta var en profetisk handling som talade om Jesus som den kommande verklige kungen, den perfekte Översteprästen och slutligen mänsklighetens oövervinnerlige frälsare!

fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Dramatiken kring Jesu födelse fortsätter… När De vise männen meddelar sitt ärende så får Herodes panik och hela stadens befolkning likaså. Som jag skrivit tidigare så var det en väldig turbulens ibland judarna, och en förväntan efter en världshärskares födelse som skulle ske i Palestina. Här händer det grejer – änglarna har fullt upp att leda både vise män och det ena himla fenomenet avlöser det andra. Det berättas också i andra skrifter att på Jerusalems gator vandrar en judisk siare vid namn Teron ungefär vid denna tid och förkunnar: “Rätten har trampats under fötterna, sanningen försvunnit, Lögn och ondska härskar, Naturens ordning är vänd upp och ner, skändlighetens mått är fyllt…” Men profetens ord tystas snart ner, han mördas av Herodes hemliga polis.

Men låt oss nu se Matteus beskrivning av händelserna – Matt 2:3-16

3. När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom,4. och när han hade kallat samman alla överstepräster och de skriftlärda bland folket, frågade han ut dem, var Kristus skulle födas. 5. Och de sa till honom: I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten:6. Och du Betlehem i Juda land är inte alls den minste bland Juda fur­star, för från dig ska det komma en Furste, som ska vara en Herde* för mitt folk Israel. (2 Sam. 5:2. Mik. 5:2. Joh. 7:42. *KXII: Herre).7. Då kallade Herodes i hemlighet de vise männen och förhörde dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig. 8. Och han sände dem till Betlehem och sa: Res dit och forska noga efter barnet, och när ni har funnit honom, underrätta mig, så att också jag kan komma och tillbe honom.9. När de hade hört kungen, begav de sig iväg. Och se, stjärnan som de hade sett i öster gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10. När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11. Och sedan de kommit in i huset såg de barnet med Maria, hans mor, och de föll ner och tillbad honom och öppnade sina skatter och bar fram gåvor åt honom: guld, rökelse och myrra. (Ps. 72:10f. Jes. 60:6). 12. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade av Gud att de inte skulle återvända till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. ( Matt. 3:71 ) 3. När de hade gett sig av, se, då uppenbarade sig i en dröm en Herrens ängel för Josef och sa: Stå upp och ta barnet och dess mor och fly till Egypten, och stanna där tills jag säger till dig, för Herodes tänker söka efter barnet för att döda det. 14. Då stod han upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och flydde till Egypten, 15. och stannade där tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyl­las som Herren hade sagt genom profeten, som sa: Ut ur Egypten har jag kallat min Son. (2 Mos. 4:22-23. Hos. 11:1. )16. När Herodes nu såg att han hade blivit lurad av de vise männen, blev han mycket vred och sände ut och lät döda alla pojkar i Betlehem och i hela dess omgivning, de som var två år och därunder, i enlighet med den tid som han noga hade tagit reda på av de vise männen. (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Alla bibelläsare har väl hört och sett namnet Herodes i bibeln. Han förknippas för det mesta med just ovanstående  händelse – barnamorden i Betlehem. Men jag vill berätta lite mer om honom för att visa  att denne Herodes verkligen var kapabel till att utföra något sådant. Detta har nämligen ifrågasatts av en del forskare eftersom händelsen inte är omtalad av någon av de andra evangelisterna.

Massmord var för det första något som var vanligt i dessa tiders kungahus. Herodes var dessutom en av de värsta mördarna av alla. Han började tidigt att mörda och avrätta alla som stod honom i vägen. 25 år gammal grep han och mördade en gallileisk motståndskämpe vid namn Hiskia, han fångade in dennes folk och familj och avrättade dem. Sen bekämpade han de hundratals av partisaner som gömt sig i Gallileens klipphålor och lät röka ut dem, han satte igång ett våldsamt mördande, skonade ingen varken kvinnor eller barn – fullständig utrotning av alla. År 37, när han kämpat sig till kungatiteln över judarna genom sina politiska talanger och list, så tågade han in i Jerusalem och lät genast halshugga sin motståndare Antigonus. Denne var av det gamla Israeliska kungahuset Hasmoneérna och därför avrättade han alla som var vänner till dem, både de vid hovet och stora rådet.

Men, i rättvisans namn, måste vi också erkänna att Herodes var egentligen en fantastisk man. Han kom ju inte att kallas för “den store” utan anledning! Han byggde och förändrade hela Jerusalem, påbörjade det makalösa templet i Jerusalem. Byggde nya städer, som Ceasarea och mängder med byggnader som man ser spår av över hela Israel. Det var han som lät bygga befästningen Massada i öknen vid Döda havet osv. Han lyckades också, som ingen anna, att behålla sin makt som vasallfurste under den Romerske kejsaren Augustus, trots att han gång på gång spände linan långt över sina befogenheter. Men han blev allt mer misstänksam och nervös ju äldre han blev. Han hade med tiden 10 fruar och mängder med barn vars relationer inte finns plats att reda ut här och nu.

Men han var en grym, och med tiden, sinnessjuk, mördare som inte drog sig för att avrätta även dem han älskade som sina släktingar: Aristobolus och Hyrkanus (släkt genom sin fru Marianne) sin svärmor Alexandra och sin favorithustru Marianne. Han avrättade två av sina egna barn genom att kväva dem. Andra han kallblodigt lät mörda var en oppositions grupp av trehundra officerare, och när 6000 fariséer vägrade betala skatt till kejsaren satte han igång storslakt av dem. När han låg för döden, lät han avrätta ytterligare en son. Den Romerske kejsaren Augustus lät vid ett tillfälle yttra att “det är lättare att vara Herodes svin (hys) än Herodes son (hyios)” . Han menade att judarna skonar svinen men sönerna slaktar man! Ett utslag också för Augustus välkända judehat.

Eftersom han visste att ingen skulle sörja vid hans död, befallde han att man skulle spärra in 300 av de ledande judarna på Hippodromen i Jerusalem. De skulle sen avrättas så fort hans dödsbud blev offentligt – här skulle sörjas till varje pris! Dessa frisläpptes dock när Herodes dog.

Så att denne Herodes den store skulle låta avrätta alla barn i Betlehem under två år, är inte bara möjligt utan också troligt! I denne härskares liv var barnamorden en bagatell jämfört med annat han utfört i sin politiska intrigspel om makten.

Men när Herodes försökte att döda den kommande världshärskaren denna gång gapade han efter för mycket. Här räckte inte hans hemliga polis, hans politiska list och kallblodiga grymhet till. Det nyfödda Jesus barnet beskyddades av mäktiga änglar, dessa grep in och ledde både vise män och barnets föräldrar på vägar undan Herodes mördare.

Vi ser i skriften att en människa med Gud är alltid i majoritet även mot stora härar av gudlösa fiender. Det gällde vid Jesu födelse och det gäller också dig och mig när vi vandrar med Gud och följer hans ledning!

fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

“När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen i kung Herodes dagar, se, då kom vise* män från östern till Jerusalem, Luk. 2:1f. *Österländska stjärntydare. 2. och sa: Var är judarnas nyfödde Konung, för vi har sett hans stjärna i östern och har kommit för att tillbe honom?” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Matt 1:19. Men Josef, hennes man, som var rättfärdig…

Idag tittar vi närmare på en person som man inte talar om så ofta i fromma samtal, diskussioner eller predikningar. Nämligen Josef, Marias man och Jesu “fosterfar”. Det är inte så underligt då man inte vet så mycket om honom. Det står inte så mycket i bibeln om honom och de olika traditionerna inom romersk-katolska kyrkan och den ortodoxa har lagt mest kraft på Maria. Men en del finns och vi ska titta närmare på materialet.

Josef var en rättfärdig man. God och rättfärdig står det i folkbibelns översättning. Och det är helt klart att den bibliska innebörden av att vara rättfärdig betydde att man var en barmhärtig och god människa som älskade Gud och levde rätt i bland sina medmänniskor. En rättfärdig man är “färdig att gå inför rätten utan rädsla att bli dömd” som någon förklarade begreppet.

Josef var också en man som var lyhörd för Guds röst. Tre gånger berättas det om att Gud talade till Josef i drömmar. Första gången var när Josef beslutat att skilja sig från Maria pga att hon var gravid Matt 1:19f, andra gången var när han fick uppmaningen att fly med sin familj till Egypten Matt 2:19ff. Tredje gången var när ängeln uppenbarade sig i ännu en dröm och befallde dem att återvända till Israel. Josef lydde direkt ängelns uppmaning, han var en ödmjuk och lydig Herrens tjänare.

Josef var timmerman, snickare. En enkel hantverkare som inte var bunden till någon direkt bostadsort för yrkets skull. Det inte ovanligt att man rörde på sig och flyttade som Josef med familj till Nasaret. Ett yrke som oftast gick vidare i familjen, och därför förutsätter vi att Jesus också var snickare, en hantverkare som var duktig att jobba med trä.

Josef var av Davids släkt. Det var något att vara stolt över även om Josef tillhörde en fattig del av denna ätt. Men trots att de var fattiga var de stolta framförallt i religiöst hänseende – det var ju i Davids släktled som Messias skulle komma! Den judiske författaren Schalom Asch skriver i sin bok “Mirjam”, en roman om Jesu mor Maria: “De högättade familjerna i Israel var outtröttliga när det gällde att bevara släktens renhet och krävde av varje medlem att han endast fick gifta sig in i en släkt av samma höga rang. Det fanns ingenting i det judiska hemmet som omhuldades mer än släkttavlan. Den överlämnades från generation till generation som den dyrbaraste av alla släktklenoder…” Om nu vanliga familjer var så noga med sitt släktförhållande, hur var det då inte med de som visste att de var i rakt nedstigande led till kung David från vilken Messias en dag skulle träda fram!

Josef fick många barn!  Mark 6:3 “3. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss? Och de tog anstöt av honom.” Han hade alltså minst 4 egna söner och flera döttrar och sin fosterson Jesus! Så även om katolska kyrkan som försökt förvränga teologin till att Maria var en evig jungfru, att hon aldrig haft sexuellt umgänge med någon man. Man försöker komma förbi bibelns vittnesbörd om Maria och Josefs barn genom att påstå att Josef skulle varit änkeman med en stor barnaskara med sig in i äktenskapet och att han aldrig rört Maria. Detta var några tokigheter man hämtat från en apokryfisk skrift vid namn “Jakobs protoevangelium“. Detta låg sedan till grund för diverse legendbildningar som sen via dåligt pålästa kyrkofäder blivit till kyrkodogmer i både Österländska och Romersk katolska kyrkan.

Men läser man skriften – det är det det handlar om här – vi läser skriften och ser vad den säger, så står det t.ex. i Matt 1:24-25 “24. När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt honom, och tog sin hustru till sig, 25. men rörde henne inte, förrän hon hade fött sin Son, den förstfödde*, och han gav honom namnet Jesus. Här står det svart på vitt, texten är solklar – han väntade med det sexuella umgänget till efter Jesus var född och Maria läkt ihop. Sen fick de många barn efter det!

Även om Maria är den som oftast står fram i förgrunden så var Josef ingen bi-person i historien. Det var han som gav namnet Jesus till barnet Matt 1:25, Det var ju till honom ängeln talade tre gånger och det var han som styrde och ställde med deras resor t.ex. Matt 2:14 “Då stod han upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och flydde till Egypten,”.

När Josef dog vet vi inte, men de flesta tror att han dog tidigt. Han var ju dock med vid tillfället när Jesus var tolv år Luk 2:48 “...och hans mor sa till honom: Son, varför har du gjort detta mot oss? Se, din far och jag har med mycket oro sökt efter dig.” Efter detta har vi ingen information om Josef i Bibeln förut en notis i Johannes evangeliet 6:42 “Och de sa: Är denne inte Jesus, Josefs son, vilkens far och mor vi känner? Detta pekar ju på att Josef fortfarande var vid liv när Jesus var i full verksamhet vid vuxen ålder!

Nåväl så långt Josef.

Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se

“22. Och allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas* som Herren hade sagt genom profeten, som sa:(*KXII: fullbordas.) 23. Se, jungfrun ska bli havande och föda en Son, och de ska ge honom namnet Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss.”

Hur kommer det sig egentligen att Matteus kopplar samman den urgamla texten från 700 talet f.kr. med händelserna som utspelats kring Jesu födelse? De som funderat och kritiserat Matteus rätt till att använda detta bibelord menar att han har gjort våld på texten för att den ska hjälpa honom att snickra ihop sitt evangelium. Och på ett sätt kan man se att de har rätt. Nämligen att ursprungligen hade inte Jesajas profetia någon intention att peka på en fjärran framtid utan han hade i åtanke något helt annat.

I Jesajas 7 är nämligen situationen den att kung Ahas, och Juda nation, befinner sig i en pressad situation, då Syriens kung Resin, och nordrikets (Israels) kung, ingått en allians för att besegra judarna och Jerusalem. Det står att när Ahas och hans folk hörde att fienden slagit läger i Efraim “skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden“. (Jes 7:2)

Det är då profeten Jesaja får tilltalet från Gud att möta kung Ahas och leverera Herrens ord av tröst och löften om Hans ingripande. Här kommer Jesaja med en utmaning till kung Ahas: Begär ett tecken av din Gud “nedifrån djupet eller uppifrån höjden” (Jes 7:11) Alltså Gud ger kung Ahas öppna famnen – vadhelst du vill ha för ett tecken, för att tro på vad jag säger, så skall du få det. Men kung Ahas är rädd, han är bara 20 år gammal, men har redan levt ett liv i ogudaktighet och synd. Det står i 2 kung 16:3 om att “han lät sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk Herren fördrivit...” Alltså offrat sitt barn till sataniska avgudar! Så det är inte konstigt att Ahas säger i Jes 7 att han “inte vill begära något, inte vill fresta Herren…”

Jesaja leverera nu den så välkända profetian som Matteus citerar i Matt 1:23. Men den profetia Jesaja uttalar i denna stund handlar inte i första hand om något som ska ske 700 år senare, utan handlar om att kung Ahas kommer att få en son, nämligen Kung Hiskia. Han kom verkligen att bli en stor ledare och reformator i Israel. Bibeln säger om Hiskia “Han förtröstade på Herren Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla ljuda kungar efter honom inte heller bland dem som varit före honom…” 2 kung 16:5

Profetian blir dock inte uppfylld genom Hiskia. För om allt det som utlovats i profetian skulle fullbordas så vore Hiskia ingen mindre än Messias! Detta var hur judarna tolkade profetian vid tiden för Jesu födelse. Man menade att Hiskia var Messias. Men eftersom han dog så innebar det att han skulle uppstå från de döda, och då skulle de följande profetiorna om Messias i Jesaja 9 och 11 gå i fullbordan!

Det fanns det vid tiden för Jesu födelse olika Messiasförväntningar bland folket. En åsikt menade enligt Joh 7:27 “Men vi vet varifrån den här mannen är, men när Kristus (messias på hebreiska) kommer vet ingen varifrån han är.”

En annan åsikt uttryckte “. Joh 7:41-42 “41. Andra sa: Denne är Kristus. Men några sa: Inte kommer väl Kristus från Galileen? 42. Säger inte Skriften att Kristus kommer från Davids säd och från staden Betlehem, som David kom ifrån?

Så hur kom det sig att Matteus tog profetian från Jesaja och tillämpade den på Jesus? Hittade han på för att fixa till sitt evangelium? Nej, inte var det så. Det handlade naturligtvis om Guds uppenbarelse över den nya situationen. Plötsligt så föll dessa profetord på plats och Matteus infogade dem i sitt evangelium. Orden hade uttalats av en profet. Och genom profetens mun förmedlas ord från himlen, vars verkliga betydelse och fullbordan, inte ens profeten själv alltid känner till. I denna profetia finns olika nivåer, den handlade till en viss del om Hiskia, som verkligen blev född såsom en son till kung Ahas trolovade. Men den handlade framförallt om att en annan som verkligen blev Messias (alltså inte Hiskia) blev född av en jungfru. Guds löften och profetior visar sig med tiden bli uppfyllda genom verkliga händelser som leder fram till en ny innebörd av löftena!

Detta upprepas på många ställen i skriften. Låt oss titta på Joh 11:49 ff, “49. Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst det året, sa till dem: Ni förstår ingenting! 50. Inte heller tänker ni på att det är bättre för oss*, att en man dör för folket än att hela folket går förlorat. Joh. 18:14. *UN: er. 51. Men detta sa han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.“

Alltså här talar översteprästen om det bästa vore att offra Jesus till de romerska myndigheterna pga. den nuvarande politiska situationen. Så kommer vi som judar att lämnas ifred. Men utan att veta det själv så talar han som profet ut ett ord  som först senare går i uppfyllelse genom Jesu försoningsgärning.

Här i ligger också förklaringen till de missförstånd och den kritik som riktats mot Matteus användande av Messiasprofetian i Jesaja. Den handlade för 700 år sen om Hiskia, men dess verkliga uppfyllelse fick den genom Jesu födelse genom jungfru Maria 700 år senare!

Jag citerar de fantastiska orden från Matteus evangelium igen:”22. Och allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas* som Herren hade sagt genom profeten, som sa:(*KXII: fullbordas.) 23. Se, jungfrun ska bli havande och föda en Son, och de ska ge honom namnet Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss.”

Allt skedde som Gud förutsagt för så länge sen och vi gläder oss över dess fullbordan. Frälsaren kom till oss genom ett mirakel och Gud, Emmanuel, är verkligen med oss!

Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se

När man tänker på att detta är Jesu Kristi Guds sons egen släkttavla så blir man närmast konfunderad. Om Gud i sin himmel nu satt och funderade ut sin plan om när var och hur allt skulle gå till så undrar man hur han tänkte?

När det gäller utväljande av plats och tid så var det vettigt. Platsen – hos judarna, det var väl förberett genom hela GT, och geografiskt i dåvarande provinsen Syrien – mitt i romarriket med en mycket romvänlig furste vid makten – kung Herodes, var ju också smart!  Tidpunkten i historien då? Jo tiden var verkligen inne…de historiska omständigheterna hade aldrig varit som de var då, Pax Romana-Fred i hela dåvarande världen! Det fanns ett nyligen upprättat postväsenden som snabbt tog nyheter till alla världens hörn. Det var ett nytt vägsystem (alla vägar bär till rom) med övervakningsstationer och tavernor och dåtida motell var 5 kilometer. Det fanns soldatbeskydd längs vägarna (mot stråtrövare) –  dessutom ett gemensamt språk-grekiskan! Alla kunde kommunicera med varandra! Allt detta verkade för att evangeliet skulle snabbt nå ut i världen!

Men när man tittar närmare på den släkt och familj Gud valde som redskap för att föda fram Guds egen son så kan man börja undra… Borde inte Guds heliga son komma från en familj med fläckfritt förflutet? Nu talar vi om en judisk familj där man så noga vände ut och in på allting. Där det inte skulle finnas varken fläck eller skrynkla, där minsta felsteg eller felaktigheter fick konsekvenser i 10 generationer?…

Nåväl låt oss titta på släkttavlan. Det första en jude skulle reagera på var ju att här finns det med några kvinnonamn. Det var för det första inte normalt att man fann några kvinnonamn i de judiska släkttavlorna överhuvudtaget. Men i Jesu släkttavla så nämns några stycken: här markerade med fetstil :

Matt 1:1 Detta är boken om Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla. 2. Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder. 3. Juda födde Peres och Sera med Tamar, Peres födde Hesron, Hesron födde Ram. 4. Ram födde Amminadab, Ammi­nadab födde Naheson, Naheson födde Salmon. 5. Salmon födde Boas med Rahab, Boas födde Obed med Rut, Obed födde Isai. 6. Isai födde kung David, kung David födde Salomo med Urias hustru.

Kom nu ihåg; Kvinnan hade inga legala rättigheter, hon värderades inte som en person utan som en sak. Hon var i en äkta mans, eller en faders ögon endast som en egendom, med vilken han gjorde som han ville. I den ursprungliga formen av den judiska morgonbönen, så tackade en man varje morgon Gud för att han inte var född till “en hedning, slav eller en kvinna!“. Så att det fanns kvinnonamn i släkttavlan är både överraskande och ovanligt.

Tittar man dessutom på vilka dessa kvinnor var och vad de gjorde, så blir det ännu mer uppseendeväckande! Rahab, var en hora från Jeriko! (Jos 2:1-7) Rut, var ju inte ens judinna, hon var Moabitiska! (Rut 1:4) och fastställer inte själva lagen i 5 Mos 23:3 “Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens församling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upptas där.”  Rut hörde alltså till ett främmande  och hatat folk! Tamar, var en förförerska och äktenskapsbryterska (1 Mos 38) Batseba, kung Salomos mor, var ju kvinnan som David förförde och stal från Uriah, som han sen lät mörda på det mest grymma och fegaste sätt! (2 Sam 11-12).

Tittar man dessutom på listan av kungar som finns i kungars kungs släkttavla, så är det ett antal som står med bloddrypande händer. Och som har begått allt från oräkneliga mord, svek, orättfärdigheter till att vända sig mot Gud i upprorisk  avgudadyrkan.De är markerade med fetstil.

7. Salomo födde Rehabeam, Reha­beam födde Abia, Abia födde Asa. 8. Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Ussia. 9. Ussia födde Jotam, Jotam födde Ahas, Ahas födde Hiskia. 10. Hiskia födde Manasse, Manasse födde Amon, Amon födde Josia. 11. Josia födde Jekonja och hans bröder, vid tiden för den babyloniska fångenskapen. 

Omdömet om dessa kungar är att “de gjorde vad ont var i Herrens ögon“…vilket är ett milt omdöme när det handlar om massmördare och personer som offrat bebisar till att brännas levande som ett offer till avgudar…

12. Och efter den babyloniska fång­enskapen födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel. 13. Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur. 14. Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud. 15. Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob. 16. Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.17. Så är alla släktled* från Abraham intill David fjorton led* och från David till den babyloniska fången­ skapen fjorton led* och från den babyloniska fångenskapen intill Kristus fjorton led*. *Alt. övers.: generationer.

Vill också bara tillägga att i den hebreiska talsymboliken så står talet 14 för “Konung”! Alltså det är verkligen konungarnas konungs släkttavla Matteus vill framhäva.

Så om Gud var ute efter att leta rätt på en perfekt släkttavla för sin son att bli född in i, så misslyckades han totalt, man skulle kunna tro att han var ute efter motsatsen. Några av de värsta av Gamla testamentets syndare står med i Jesu kristi, Guds helige sons släkttavla. Det kan ju verka chockerande! Eller också var det precis det som var poängen…Gud vet vad han gör eller…

För egentligen är det fantastiskt! Att det redan här i evangeliets början visar det sig vad evangeliet står för och vilken kraft det har till att bryta ner barriärer både mellan människor och Gud.

1.) Evangeliet river barriären mellan hedningar och judar. Både Rahab och Rut var hedningar som fick en plats i Jesu Kristi släkttavla. Redan från början slås en av evangeliets huvudsanningar fast. Nämligen den om Guds kärlek till alla människor, vare sig man är född jude eller grek. Eller svensk för den delen…

2.) Barriären mellan kvinna och man rivs också ner. I de judiska släktträden stod inte kvinnorna med men det gör de i Jesu kristi släkttavla. Det gamla sättet att tänka är borta – här står alla lika älskade inför Gud och alla är lika viktiga när det gäller hans syfte och planer.

3.) Barriären mellan syndare och heliga tas bort. På något sätt kan Gud få till det, att använda vem han vill för sina syften, stora syndare som små… “För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syn­dare till omvändelse*. Matt 9:13

Så här i evangeliets början ser vi en av evangeliets stora sanningar. Gud kallar till tjänst även dem, som enligt andra, absolut inte skulle platsa i Guds rike. Men Gud är kärlek, och Hans kärlek räcker till för alla, och kan förvandla den mest förhärdade syndare, till att bli ett redskap för Guds heliga syften. Dög det för Jesus,Guds son att födas in i en bristfällig och belastad släkt och ändå bli världens frälsare, så finns det hopp för oss alla!

Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se

Året 2015 skrev Maria Hallman (min hustru) sin bibelblogg varje morgon och utlade skriften utifrån Gideoniternas bibelläsningsplan där man läser hela bibeln under ett år. Det var en fantastisk bedrift och jag beundrar henne för det. Nu är det min tur. Jag har dock inte samma ambition.

Mitt tema blir ”Förstår du vad du läser”. Jag kommer att läsa ett bibelavsnitt varje dag och utlägga mina tankar kring detta avsnitt. Till min hjälp har jag givetvis ett antal kommentarer och bibelhandböcker från mitt teologiska bibliotek. För att inte ställa för stora krav på den som vill följa min undervisning så tar jag ganska korta avsnitt varje dag. Jag håller mig till Nya testamentet och börjar från början. För att göra det lite intressantare använder jag…

Svenska Reformationsbibelsällskapets översättning av Textus Receptus 1894 samt revidering av Karl XII:s Kyrkobibel från 1703 Andra upplagan utgiven såsom särtryck 27 december 2015 (http://www.bibel.se/bibeln)

Matt kap 1:1-17 del 2

Det finns något djupt symboliskt gällande en människas liv när det gäller det sätt på vilket Matteus delat upp Jesu släkttavla.Den är uppdelad i tre delar och dessa tre delar utgår från tre viktiga perioder i den judiska historien.

Den första delen (1:1 – 6:a) sträcker sig från Abraham ner till David. David var ju mannen som utvecklade Israel till en nation och gjorde judarna till en världsmakt att räkna med på sin tid. Första delen går alltså fram till Israels störste konung.

“Detta är boken om Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.  2. Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder. 3. Juda födde Peres och Sera med Tamar, Peres födde Hesron, Hesron födde Ram.  4. Ram födde Amminadab, Ammi­nadab födde Naheson, Naheson födde Salmon. 5. Salmon födde Boas med Rahab, Boas födde Obed med Rut, Obed födde Isai.  6. Isai födde kung David,“

 Den andra delen (1:6b – 11) tar oss med till fångenskapen i Babylon. Denna del berättar om Israels skam, tragedi och förödelse…

kung David födde Salomo med Urias hustru. 7. Salomo födde Rehabeam, Reha­beam födde Abia, Abia födde Asa. 8. Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Ussia. 9. Ussia födde Jotam, Jotam födde Ahas, Ahas födde Hiskia. 10. Hiskia födde Manasse, Manasse födde Amon, Amon födde Josia. 11. Josia födde Jekonja och hans bröder, vid tiden för den babyloniska fångenskapen.

Men den tredje delen (1:12-17) tar med oss fram till Jesus Kristus, vilken var den person som kom och befriade människan från slaveriet, förlossade dem från förödelsen, och genom vilken tragedin vänds till triumf och seger!

12. Och efter den babyloniska fång­enskapen födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel.. Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur. 14. Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud. 15. Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob. 16. Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus. 17. Så är alla släktled* från Abraham intill David fjorton led* och från David till den babyloniska fången­ skapen fjorton led* och från den babyloniska fångenskapen intill Kristus fjorton led*.

Man kan säga att dessa perioder står för tre olika perioder i människans andliga utveckling:

a) En människa föds in i en fantastisk bestämmelse; Hon är skapad till Guds avbild, 1 Mos 1:26 säger ” Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.” och i 1 Mos 1:27 säger skriften “Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han honom.”

Gud skapade människan till sin avbild och hade fantastiska tankar och planer för henne. Människan skapades främst för att ha gemenskap med Gud själv, att vara Guds kärleksbarn.

b) Men människan förlorade sin bestämmelse. Istället för att människan blev en Guds tjänare blev hon en syndens träl!  en författare uttryckte det “en sak är verkligen sann om människan – hon är inte vad hon skulle ha blivit!” Människan använder dessvärre sin fria vilja att i olydnad bekämpa Gud istället för att söka sig till vänskap och relation med honom. Utelämnad åt sig själv har människan totalt förstört Guds planer och intentioner med mänskligheten.

c) Men en människa kan återvinna sin fantastiska bestämmelse! Även om Gud utelämnade människan till sig själv och sina dåraktigheter, tillät inte Gud att mänskligheten gick under av sin egen dårskap. Berättelsen slutar inte här i en tragedi. In i denna värld sände han sin egen enfödde son, Jesus Kristus, för att han skulle friköpa och rädda människan från detta syndens träsk i vilket hon förvillat sig ut i. Han vill befria henne från de kedjor hon bundits i och återlösa henne för att på nytt upprätta den gemenskap med Gud vilken hon är skapad för!

I Matteus släkttavla ser vi framväxten av ett konungavälde, men också hur det går i stycke och mynnar ut i förlorad frihet och slaveri. Men vi ser också hur friheten på ett fantastiskt sätt blir återtagen.

Detta min vän är Guds nådefulla gärning, mänsklighetens historia för varje mänsklig individ om hon vill ta emot Guds gåva Jesus Kristus som sin frälsare och Herre!

Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se