DAGENS TEXTER; Esra 1, 2 och Joh. 19:23-42
ESRA – NEHEMJA!
Händelserna i böckerna Esra och Nehmja utspelar sig mellan åren 538-433 f. Kr. Persien var ledande stormakt efter att ha besegrat Babylonien år 539 f. Kr. Perserkungen Koresh tillät judarna 538 f.Kr. i Babylonien att återvända till Jerusalem för att bygga upp templet. Tempelbygget kom dock av sig, men genom ett nytt dekret av perserkungen Darejaves I år 520 f. Kr. påbörjades tempelbygget igen och stod färdigt 516 f. Kr. I sjuttio år förblev Jerusalems murar ouppbyggda. Prästen Esra anlände till Jerusalem år 458 f. Kr. Genom fullmakt från perserkungen Artasasta kunde också Nehemja, hovmästare hos perserkungen, resa till Jerusalem 445 f. Kr. och tack vare Nehemja blev murarna uppbyggda. Under den tidrymd som dessa böcker omfattar verkade även profeterna Haggai, Sakarja och Malaki.
Esra 1; Den persiske kungen KORESH första regeringsår 538 f. Kr. befaller judarna att återvända till Jerusalem efter 70 år precis som profeten Jeremia hade profeterat. Lägg märke till att efter 70 år som det var sagt “påverkade Herren sinnerna” att återvända från Babylon till Jerusalem. Han mjuknade kungens hjärta och till och med fick honom att låta alla kärlen och tillhörigheterna till templet föras till Jerusalem 5.400 olika delar som skulle tillbaka. Han inspirerade också till frivilliga offer för att göra det möjligt att resa den långa vägen från Babylon till Jerusalem. Läs och begrunda! SE KARTAN!
Esra 2; Här är en uppräkning på folket som befann sig nu i Babylon och skulle nu återvända till Israel, till deras olika städer efter 70 år i fångenskap på grund av deras olydnad mot Herren. I spetsen för hela folket var prästen Esra som bygger upp templet i Jerusalem och entreprenören Nehemja som bygger upp murarna runt Jerusalem, dessa två uppfyller den 7:e och sista reformationen innan Jesu födelse.
“När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav somliga av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på sin plats. De gav efter vad var och en förmådde: till arbetskassan 61 000 dariker i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar. Prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer, hela Israel i sina städer. Esra 2:68-70
Joh. 19:23-42; DET ÄR FULLBORDAT! Halleluja!
Här träffar vi på flera personer runt Jesu kors och runt graven; 3 olika MARIOR, Maria Jesu moder och hennes syster Maria hustru till Klopas och Maria från Magdala. Dessutom Nikodemus den skriftlärde som kom till Jesus om natten i Joh.3 och han hade med sig till myrra och aloe som var värt hundra pund och Josef från Arimatea som gick till Pilatus och frågade om han kunde få begrava Jesu kropp.
MYRRA!
Myrra vr ett vida berömt och väldoftande gummiharts, ett slags intorkad kåda, som utgjorde en dyrbar och efterfrågad importvara. Kådan får en rödgul-rödbrunn färg när den stelnar och kan utvinnas från några busk- eller trädarter av Commiphora-släktet. Myrra ingick i rökelser och parfymer och i den heliga smörjelseoljan.
ALOE!
Aloe kan i Bibeln vara helt skilda växtämnen. I GT är det fråga om välluktande kärnved från några Aquillaria-arter. Men i NT är det sannolikt fråga om äkta aloe, som finns i de tjocka och köttiga bladen hos vissa Aloe-arter. Den intorkade bladsaften från dessa har använts som läkemedel och som doftämne i svepningar.
Många profetiska ord uppfylls i dessa verser; De kastade lott om Jesu klädnad; Davids Psalm 22:19 “De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.” Tänk att kung och sångmästaren David 1000 år innan Kristi födelse profeterade ut dessa sanningar i Ps. 22, läs nedan.
Ps. 22
Messias lidande och seger! Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem. Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam. Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: “Anförtro dig åt Herren! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.”Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud. Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du, Herre, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn – du bönhör mig. Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Ni som fruktar Herren, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn. Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom. Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker Herren skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt. Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till Herren. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig. Ty riket är Herrens, han råder över hednafolken. Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv. De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren. De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det.”
Profeten Sakarja profeterade ut 500 år innan Kristi födelse att de skall se upp till honom som de har genomborrat; Joh.19:37, Sak.12:10; “Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.”
I vers 29 står det att en “isopstjälk” med ättikvin fördes upp till Jesu mun när han hängde där på korset. ISOPSTJÄLKEN användes enligt 2 Mos. 12:22 när påskalammets blod ströks på dörrkarmens överstycke och dess båda sidstycke. Jesus är vårt påskalamm!
Maria Hallman