Bibeln 365 dagar

31. Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev. 5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4. 32. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott*, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott*.

När Jesus uttalade dessa ord, så var det en verklig utmaning. Aldrig hade äktenskapet som institution varit så hotat som under den första kristna tiden. Själva familjetanken och tankarna om äktenskap och trohet var i totalt upplösningstillstånd. Kristendomen föddes i en världsmiljö med dubbel bakgrund, nämligen den judiska och den grekisk/Romerska. Därför måste vi studera vilken utmaning som de första kristna hade när de började hävda den kristna äktenskapstanken. Låt oss börja med den judiska synen och bakgrunden när det gäller äktenskapet.

Det finns ingen miljö som höll äktenskapet högre än vad judarna gjorde. Det ansågs som en plikt för varje judisk man att äkta en hustru och att få många barn. Enda undantaget var om han valde att överlåta sitt liv att endast studera Guds lag. Om en man valde bort äktenskapet, sades det att han bröt mot det positiva budet i 1 Mosebok att föröka sig och uppfylla Jorden. Man sade att då “förminskade man Guds avbild i världen” och att man “dräpte Guds efterkommande”.

Egentligen hatade judarna skilsmässor. Man visste vad Gud sagt i Mal 2:16, där Gud uttryckligen säger “Jag hatar skilsmässa”. Rabbinerna hade ett talesätt “Gud har tålamod med de flesta synder, men inte med okyskhet”! “Okyskhet får Gud att ta bort sin härlighet” sade man. Rabbinerna menade att “Guds altare gråter tårar när en man skiljer sig från sin ungdoms älskade”. Så äktenskapet var hållt i stor ära och respekt. Tragiskt nog så kunde man inte leva upp till det idealet. Det grundläggande problemet var synen på kvinnan. En kvinna ansågs vara, inte en jämlik medmänniska, men en sak! Hon var totalt beroende av sin far eller sin man, hon hade egentligen inga rättigheter överhuvudtaget. Därför var det så att en kvinna kunde inte skilja sig från sin man oavsett anledning, men en man kunde skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst! I 5:e Mos 24:1 står det ” Om en man tar sig en hustru och gifter sig med henne och det sker att hon inte finner något välbehag i hans ögon, därför att han har funnit något orent hos henne, låt honom då skriva ett skilsmässobrev till henne och ge det i hennes hand och skicka bort henne från sitt hus.”  Allt en man hade att göra var att skriva ett skilsmässodokument, ge det till sin hustru i två vittnens närvaro och sen skicka iväg henne!

Problemet låg i tolkningen av ordet “orent”. Här fanns det två olika läroriktningar, två olika skolor. Den ena hette Shammai vilken var den strängare inriktningen och den andra, Hillel, var den mer liberala och generösare tolkningen. Shammai menade att “oren” betydde okyskhet, och ingenting annat än okyskhet. Den enda anledningen till skilsmässa var otukt enligt shammai. Men Hillel menade att detta ord ska tolkas att en man kan skilja sig från sin hustru av vilket skäl som helst. T.ex. om hon försaltat maten, om hon gick utan huvudbonad offentligt, om hon talade med en främling på gatan, om hon talade illa om sin mans föräldrar osv osv. Någon Rabbi gick så långt att han menade att det räckte med att en man såg en kvinna som var vackrare än sin egen hustru.

Så när Jesus för fram sin syn på äktenskap och skilsmässa så var det ett laddat ämne. Längre fram ska vi titta grundligare på vad Jesus talade om äktenskapet. Inte minst var ju fariséerna och de skriftlärde oerhört nyfikna på vilken ställning Jesus hade till skilsmässor. Mer om detta i kapitel 19!

Fortsättning följer i morgon, då ska vi se vad grekerna och romarna hade för ståndpunkt i denna fråga!

Stefan Hallman/www.ctvc.se

27. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider*: Du skall inte göra hor**. 28. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor* med henne i sitt hjärta.  29. Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går för­lorad än att hela din kropp kastas i helvetet*. (Matt. 10:28, 18:9. Mark. 9:43. *Grek. gehenna.) 30. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

Än en gång är det Guds son som talar. Det är endast han som har auktoritet att ändra betydelsen av Guds lag. Han vänder sig inte mot budordet utan lyfter fram lagens rätta mening. Judarna hade ju som bekant utvecklat ett system och ett hårklyveri kring lagens bud in i “absurdum”. Man menade att det som inte direkt var förbjudet i lagen, det var tillåtet! Så Jesus kommer och lyfter ridån så att lyssnarna ska begripa vad Gud egentligen menar. Enligt Paulus så var lagens främsta mening att vara en spegel i vilken vi skulle se vårt rätta tillstånd. Så även här, människans tillstånd är så fördärvat att hon bär på själva källan till syndiga begär inom sig, i sitt hjärta.

Kom ihåg att äktenskapsbrott var så allvarligt att lagens straff var döden (3 Mos 20:10) ” Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru skall han som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru döden dö, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.”  Så Jesus visar än en gång att det var än en gång inte bara själva handlingen utan också de förbjudna tankarna som var synd i Guds ögon. Hur långt ifrån Guds rena och heliga värld vandrar inte mänskligheten! Men frågan är om någon kan leva syndfritt i detta avseende? Eller menar Jesus att alla är redan äktenskapsbrytare? I denna fråga tvistar de lärde. Men de flesta menar nog att Jesus talar inte om den naturliga normala lusten som är en medfödd del av den mänskliga instinkten och den mänskliga naturen. Inte heller är det tal om en tillfällig blick eller ett ögonblicks impuls utan att man börjar nära och omhulda impulsen tills den upptar hela ens sinne.

Men vi måste dessutom påminna oss om att vid syndafallet skedde en förändring i människans konstitution. De känslor som skulle vara underordnade människans andliga människa, som levde i närhet till Guds väsen, tog istället herraväldet och hennes andliga funktioner blev förlamade vid förlusten av livet i Gud (se Ef 4:17-19) Ordet som används i Matt 5 om dessa begär är “epithymeo” och är enligt Paulus den drift, den motivering som driver den fallna människan. Den människa som är dömd att gå under. Paulus menar också att även hos den pånyttfödda människan finns dessa begärelser och om den troende ger efter och följer dessa krafter in i en livsstil i synd, kan hon inte räkna med att förbli en kristen!

Så det finns verkligen två sidor av detta. Å ena sidan så har vi en fallen natur som vi inte kan bli av med. Men å andra sidan säger Guds ord att vi har som ett efterföljelsens krav att leva i seger över dessa lustar och begärelser. I Romarbrevet 8:13 skriver Paulus”Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva”!

I Gal 5 lägger Paulus ut denna kamp i klara ordalag och beskriver dessa, fallna lustar, som köttets begär. “Låt er ande leda er så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är en fiende till anden, och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill”. Gal 5:16-17

Det är denna inneboende, begärelse, från den fallna naturen, som Jesus gör sina lyssnare uppmärksamma på. Här finns en kamp att utkämpa och enligt Nya Testamentet finns det absolut en väg att leva i seger över dessa krafter. Jesus utmanar direkt all felaktig undervisning som tror sig hitta kryphål i lagen för att få frihet till att leva i synd. I vår moderna tid, med all dess liberalisering och kravlösa livsstilsmentalitet, är det mer än aktuellt att förkunna dessa verser med frimodighet!

I Matt 5 talar Jesus också om ögat och handen som följder till synd. Ordet som används här är det grekiska skandalon och bygger på ett ord som har betydelsen bete. Alltså det som sätts i en djurfälla för att locka in djuret. Så ordet kom att få betydelsen “allt som lurar människan in i fördärv”. Ordet användes t.ex. för att beskriva en stötesten på vägen, eller ett rep som spänts över stigen för att få någon att falla. Det användes också om att man grävt en djup grop och täckt över den för att få någon eller något att falla i gropen.

Självklart menar inte Jesus att man bokstavligt ska hugga av sig handen eller riva ut ögat. Men han betonar allvaret i syndens kraft. Att synden kommer faktiskt ta människor till helvetet om de inte lägger om sitt liv. Här får varje människa själva ställa sig inför olika val. Om det finns vanor eller något i min livsstil som är ett djävulens bete för att få mig på fall, är det då inte bättre att offra det och vinna det eviga livet…! Jesus försökte öppna ögonen på sina lyssnare då och han gör det än idag…!

Ännu en bild i bergspredikan att reda ut. För oss verkar kanske bilden lite märklig, men för Jesu dåvarande publik var situationen både verklig och vanlig. Vi läser texten, som vanligt från Svenska reformationsbibelns översättning. (http://www.bibel.se/objfiles/1/SRB)

Matt 5:25. Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse. 26. Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Här beskriver Jesus en situation som var en vanlig syn i både det grekiska, romerska och judiska samhället. 2 personer som är på väg till domstolen för att reda ut sina mellanhavanden. Det fanns en lag i det romerska samhället som sade att den som hade en tvist med någon annan och de inte kunde ordna upp det dem emellan, hade rätt att kalla denne inför domaren. Om då den andre vägrade att komma inför rätten, så kunde han tillkalla ett vittne och helt enkelt tvinga, med våld om så behövdes, personen att komma med till domaren. Bland grekerna fanns det ett förfarande som kallades apagoge, tillfällig häktning. Det innebar att målsägaren själv arresterade den anklagade. Han grep honom i rocken vid halsen, och höll honom så hårt, och på ett sådant sätt, att om den anklagade försökte vrida sig ur, riskerade att strypas. Detta fodrade att den anklagade hade blivit tagen på bar gärning. Det var vanligast vid tjyveri, klädstöld, ficktjyveri, inbrott och kidnappning (kidnappning av duktiga slavar var ett vanligt brott i grekland) Det kunde också handla om att någon tog fast någon som blivit utvisad ur staden eller någon som blivit berövad sina medborgerliga rättigheter. Så det var inte ovanligt att man såg två personer på väg till rätten i det grekiska samhället, den ene fasthållen av den andre.

När det gällde det judiska förfarandet till vilket Jesus förstås hänvisar, så handlade det oftast om pengaskuld och om inte skulden reglerades, eller man gjorde upp i godo, skulle allt ner till minsta mynt betalas. Dessa fall skulle avgöras av stadens lokala äldsteråd. Man satte en datum för när målsägaren och den anklagade skulle komma inför rådet. I en liten stad eller by var det mycket möjligt att man kunde se dem på väg till rådet tillsammans. Om en man blev dömd skyldig, överlämnades han åt domstols polisen. Matteus kallar denne person för hyperetes, medan Lukas kallar personen vid det mer vanliga praktor (Luk 12:58). Denna domstols polis hade som uppgift att se till att skulden blev reglerad men om det inte skedde, skulle han fängsla den skyldige till dess skulden var betald.

1) Här handlar det först om ett praktiskt råd till lyssnarna, se till att medan ni är på väg till domaren, att göra upp med din motpart för att inte få problem. Ödmjuka dig i tid, redan under vägen till rätten. Du kommer inte undan! Många gånger kan sådana situationer utvecklas till något mycket värre och mycket mer långvarigt. Hela släkter kan bli indragna och utvecklas till historiska släktfejder mellan familjer. Detta till skada för byn eller samhället där man gemensamt bodde.

2) Men framför allt är ju detta en bild Jesus använder för att betona något mycket allvarligare. I den bilden så är människan den skyldige och är på väg till domaren som är Gud. Detta handlar om den ultimata skulden och det ultimata eviga straffet. Här är det verkligen kris. Här finns det ingen chans att komma undan. Här gäller det att inse detta och ödmjuka sig i tid. Gud är den yttersta auktoriteten, det finns ingen högre instans eller position. Det är honom man syndat mot, uppror mot den Allsmäktige och evige Guden. Detta kräver lagens strängaste straff…fördömelse från Honom som är av evighet. Utestängning från Guds ljus och kärlek i evighet. Därför…Hör vad Jesus säger…ditt beslut får avgörande betydelse för hur din evighet kommer att gestalta sig… Att ödmjukt omvända sig är en lösningen…Gör det!

21. Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte dräpa, och den som dräper, han blir skyldig under domen. 22. Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl*, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld. “

Judarna hade ju fått budorden när Mose steg ner från Sinaiberg. I den heliga lagen som var skriven på stentavlor direkt av Guds finger, stod det bl.a.” 2 Mos 20:13. Du skall inte dräpa.” Jesus säger inte till dem “ni har läst” utan “ni har hört”, detta då de flesta inte kunde läsa skriften. Det var vanligt folk som lyssnade på Jesus. Men Jesus kommer nu och förstärker detta bud och menar att den som blir arg på sin broder kommer under dom osv. Detta måste varit omskakande för lyssnarna. Det är ju en sak att dräpa någon, det lyckas väl de flesta undvika. Men att undgå att ens bli arg på någon, det måste ju vara omöjligt.! Detta “utan giltigt skäl” finns ej med i de större grundtexterna. Därmed blir det ett totalförbud mot vrede. Det handlar därför inte bara att undvika att slå en man, men t.o.m att undvika att ens ha onda tankar mot honom i sitt hjärta. Grekiskan har två olika ord för vreden. Thymos, är den vrede som kommer som ett torrt strå antänt av elden. Alltså en häftig uppflammande vrede som snabbt lägger sig. Men det fanns också orgé, vilket handlar om en långlivad vrede, inbiten, som man när och vårdar med tiden. En vrede man inte vill ska försvinna. Det är den vreden som dömas inför domstol.

Det fanns en sådan domstol i alla städer och byar. I den lilla byn, med färre än 150 personer, bestod domstolen av tre personer, i de lite större byarna av 7 och i de städerna av 23 personer. Så Jesus fördömer vreden, men det är fler som gör. Jakob 1:19-20 “19. Därför*, mina älskade bröder, ska varje människa vara snar till att höra, sen till att tala och sen till vrede. Ords. 17:27. *UN: Detta vet ni. 20. För en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud”. Paulus skriver i Kol 3:8 “8. Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smä­delse och skamligt tal från er mun.”

Att bli vred är en sak, om det handlar om att bli vred på orättvisa och ondska. Den heliga vreden visade också Jesus. Han välte borden för penningväxlarna i templet och jagade iväg dem med en reppiska. Men när vi talar om den själviska vreden som ligger och pyr på insidan, ligger på lur som en orm i en mans hjärta så är det rena ondskan. Den kan inte tillåtas, den är totalförbuden och ett sådant tillstånd får en kristen inte tillåta sig att befinna sig i. Då har man Gud emot sig och man drar på sig Guds dom och Guds vrede.

Kämpar du med sådan bitterhet och inre vrede kommer det till slut äta upp dig inifrån och göra dig sjuk! Detta får du börja bearbeta och driva ut ur ditt hjärtas lustgård. Den vreden är planterad utifrån någon orätt begången mot dig och bygger på att du ska hämnas. Men du måste överlåta hämnden åt Herren. Jesus vill förlåta dig och ge dig frid, överlåt dessa känslor till honom. Förlåt den som skadat dig. Man kan ha en rättmätig vrede, det har de flesta, men det betyder inte att det är rätt att ha den kvar. Självklart finns det orsak till att man utvecklar vrede mot en broder. Men man måste göra sig av med den. Att förlåta och gå vidare är enda möjligheten.

Förlåtelse är att ge bort som gåva min rätt att döma någon. Att trots att jag har alla skäl i världen att döma och fördöma någon, så…ger jag bort det som en gåva. Jag förlåter för att jag själv blivit förlåten. Det är en kristen, mogen och helgad attityd. Det är Jesus som visat oss vägen. Det är enda lösningen…!

Idag läser vi Matt 5:17-20, texten är från reformationsbibelns översättning den finner du på nätet (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

17. Tro* inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 18. För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte en minsta bokstav* eller en enda prick** i lagen förgås förrän allt har skett.Matt. 24:35. Luk. 16:17, 21:33. (*Grek. iota, som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. **Det minsta strecket i en hebreisk bokstav.) 19. Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i him­melriket. Jak. 2:10. 20. För jag säger er, att om er rätt­färdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.

Det är intressant att Jesus säger att han kommit för att fullborda lagen. Han själv bröt ju flera gånger mot lagens bud! Han iakttog inte de noggranna handtvättnings reglerna. Han bröt mot sabbatsbudet då han helare sjuka på sabbaten, vilket var förbjudet enligt lagen. Faktum är att han dömdes och dog som en lagöverträdare. Trots det så talar han här om lagen med en oerhörd respekt och betonar att inte minsta prick eller minsta bokstav i lagen ska förgås förrän allt har skett. Minsta bokstaven är jota och minsta pricken är ju endast en litet streck av en hebreisk bokstav. Han talar också om konsekvensen av att ifrågasätta och förminska lagens bud.

Nu måste vi reda ut begreppen lite om vi ska få fason på det här. Judarna hade nämligen olika betydelser när de talade om lagen; 1) De menade De tio budorden, 2) De menade de fem Moseböckerna (Pentateuchen=de fem bokrullarna) Vilket var de absolut viktigaste för judarna 3) De talade om lagen och profeterna, vilket oftast var ett uttryck för hela Gamla testamentet. Men framförallt menade de 4) Den muntliga lagen, eller de skriftlärdas lag. Det var framförallt denna lag som användes så flitigt av fariséerna och de skriftlärde som både Jesus och Paulus fördömde med kraft.

Så vad var då denna muntliga lag för något? Jo, faktum är att i gamla testamentet finner man inte så väldigt detaljerat påbud och lagar för den enskildes liv. I de tio budorden finner man vägvisning i stora drag, där varje människa har att leva i relation till de enskilda buden. Alla buden är var och ett, ett uttryck för Guds principer för våra liv här nere. Men det är inga detaljer skrivna. Inga tolkningar hit och dit som ska reglera alla aspekter av våra liv. Det är den stora bilden vi ser i budorden och det är den som Jesus kommit för att fullborda. Men för judarna så var inte detta nog. De ville absolut ha alla detaljer klara för sig. De menade att om något inte fanns beskrivet tydligt i texten så måste själva meningen med texten sökas implicit. Dvs att sanningen fanns där men man måste söka och bedja och diskutera med de lärde tills man hittade en lösning på livets olika problem och frågeställningar. Det är ut ur detta arbete som själva gruppen av skriftlärda växte fram. Genom århundraden ända fram till 300 talet e.kr. så kallades dessa lagar för “den orala lagen” eller “de skriftlärdas lag”. Den lagen var alltså ett resultat av kanske 1500 års stötande och blötande, mumlande och diskuterande, bedjande och vädjande av de skriftlärda judarna.

Fariséerna var ju en falang av de skriftlärde som gick allra längst. De överlämnade hela sina liv för att följa denna stränga lag. Här handlar det om flera tusen lagar gällande alla möjliga små detaljer. Vi kan titta på några exempel för att förstå bättre vad det handlar om. I lagen står det att man ska helga vilodagen. Alltså inte arbeta. Men vad menar Gud med arbete? Att bära en börda är arbete. Men vad är då en börda? Så då säger de skriftlärdas lag att “en börda är mat likvärdig en vikt av ett torkat fikon, det är vin nog för att fylla ett glas, mjölk nog för en man att svälja, honung tillräckligt för att lägga på ett sår,vatten nog för att tvätta ögonen, papper nog för att kunna skriva ner en notis, tillräckligt med bläck att skriva två bokstäver, vass nog för att kunna göra en penna osv. Så fortsatte det i oändlighet.

Det var dessa lagar som Jesus gick så hårt emot. Han fördömde fariséerna, se t.ex. i det 23 kapitlet hos Matteus: Matt 23:23. Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, som ger tionde av mynta och dill och kummin men försum­mar det viktigaste i lagen: domen*och barmhärtigheten och tron. Detta borde ni göra utan att försumma det andra. 3 Mos. 27:30. 4 Mos. 18:21. Mik. 6:8. Luk. 11:42, 18:12. *Alt. övers.: rättvisan. 24. Ni blinda ledare, som silar bort myggen men sväljer kamelen. Inte underligt att Jesus var hård mot fariséerna, Jesus menade att deras bud och livstil t.o.m. stängde själva himlen för folket.

På 300-talet samlade man dessa lagar i olika böcker, kallade Mishna. De utgör 63 olika lagsamlingar och skrivna i en bok blir det 800 sidor! Men sen kom man på att dessa lagar måste ju också förklaras och så blev det ett stort verk till kallad Talmud. Det finns 80 olika utgåvor av Talmud. Så nog har de ortodoxa judarna mycket att följa och diskutera!

Men det var ju inte dessa lagar Jesus kom för att fullborda. Han kom och fullbordade lagen som helhet, Jesus visade oss hur en människa som lever helt efter lagen ska leva. Lagens fullhet är nämligen kärlek till Gud och människan. Jesus visade oss den perfekta kärleken, den utgivande, självuppoffrande kärleken som t.o.m ger sitt liv för sina vänner. Som visar lydnad ända in i döden.

Om du vill följa Guds lag, stirra dig inte blind på alla mänskliga måsten och bud. Se på Jesus, han har visat vägen. Det är honom vi ska följa och efterlikna. Gör du det så går du rätt. Kom ihåg den rike mannen som kom till Jesus. Han menade sig hållit buden sen sin ungdom. Men ett fattades honom – sälj allt och kom sedan och följ mig, sa Jesus. Det är att hålla buden. Följ Jesus. Älska Herren av hela din själ och ande och av all din kraft. Gud är god och värd att älska. Se på Jesus varje stund. Där har vi lösningen.

Jag forsätter med undervisningen i bergspredikan. Det handlar om ljus. Det är en stor ära för oss kristna att bli omtalade som världens ljus. För det var det Jesus sade om sig själv…”Jag är världens ljus” Joh 9:5. Så när Jesus befallde att vi kristna skulle vara världens ljus, befallde han inget mindre än att vi skulle vara som Honom själv! Men nu till texten, som vi som vanligt hämtat från svenska reformationsbibelns översättning (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).

14. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Joh. 8:12. 2 Kor. 4:6. Fil. 2:15. 15. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. Mark. 4:21. Luk. 8:16, 11:33. *Ett sädesmått av trä. 16. Så låt ert ljus lysa inför män­niskorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.

När Jesus använde detta uttryck så var det ett välkänt uttryck för judarna. Man talade t.ex om Jerusalem som “ett ljus för hedningarna” och när man talade om en berömd rabbi så sa man att han var en “lampa i Israel”. Utifrån detta får vi också en liten aning om vad Jesus menade. Judarna visste att det var inte de själva som tänt ljuset i Israel, det var ett Guds verk. Inget de kunnat göra själva. Det var ett ljus som tillhörde himmelens Gud, det var lånat. På samma sätt är det med de kristna, de kan inte i egen kraft bli världens ljus. Det går inte. Vi ska återspegla ljuset som kommer från Herren. Det ljus vi har kommer från vår insida, vi är endast ett återsken av Kristus som bor i våra hjärtan. Vi skulle vara som en skinande brud, som strålar på grund av den kärlek till sin brudgum som hon bär på i sitt hjärta. Några saker att tänka på när det gäller ljuset;

1) Ett ljus är något som i första hand är till för att synas! De lampor man hade på denna tid var inte mycket mer än ett fat med olja med en flytande veke i. Om man betänker hur mörka husen var, de var byggda egentligen utan fönster, kanske ett cirkelrunt hål högt upp på väggen, men annars inga andra öppningar. Så hade man endast dessa primitiva, svårtända ljusstakar och om man mitt i natten var tvungen att gå på toa t.ex. skulle man ha med sig ljuset att lysa upp vägen med. För att inte ljuset skulle slockna ställde man det under en lerkärls skäppa till skydd för regn och vind. Men dess huvudsakliga uppgift för ett ljus är att synas. Det finns därför egentligen inget som heter att man är lärjunge i hemlighet, för antingen kommer hemligheten förstöra lärjungaskapet eller så förstör lärnungaskapet hemligheten! Det är bara så, fatt följer man Jesus så är det en offentlig handling. Man lämnar mörkrets furste och går ut i hans underbara ljus. Därför bör man inte döpas i smyg osv. Visst finns det hemliga kristna, som av olika skäl måste smyga eller hålla sin tro dold. Men alla kristna är kallade att låta Guds ljus skina genom dem.

2) En kristens ljus ska ju inte bara skina i kyrkan. Om man lämnar sin tro vid kyrkporten när man går hem från mötet så är det något som är tokigt. Det är ju självklart att den kristnes liv ska lysa igenom var han än går fram i livet. Oavsett vem han möter eller har att göra med så ska den kristna livsstilen, Jesu kärlek och ljus synas och påverka och peka på Gud. Lika frälst som man är i kyrkan på Söndagen ska man vara på jobbet, skolan, affären, i bilen, eller vad du än går fram. Man kan inte ha ett liv på jobbet, där man låter som de andra, ser ut som alla andra, ha en livsstil som alla andra och sen komma och spela helgon i kyrkan…! Däremot kan man komma från kyrkan och sprida evangelie ljus och ge världen hopp. Jesus sade att vi är världens ljus, inte Kyrkans ljus!

3) En kristens ljus ska också vara ett ledningsljus. Alltså ,att precis som båtar och skepp ska ta sig fram i kanaler och in i farleder, så leds ju de av olika fyrar och ledningsljus, på samma sätt kan vi kristna visa vår omgivning på rätta vägen. I praktiken kan det betyda att vid olika situationer våra handlingar visar vägen att följa. Ta t.ex. en situation på jobbet, där någon arbetskamrat mobbar en annan. Ingen vågar öppna munnen och säga ifrån trots att alla vet att det är fel. Då kan du som kristen, ta till orda och gå i försvar för den mobbade och alla andra kommer säkert stämma in i vad du gör. Men det behövdes någon som vågade visa vägen. Det är du som kristen som ska vara ett ledningsljus för andra. Men framför allt ska du vara där när andra behöver dig. Många ser i hemlighet upp till de kristna och förväntar sig att du ska finnas där då det hettar till eller händer något. Du är världens ljus och kan visa vägen till himlen.

4) En kristnes ljus, kan också vara ett varningsljus! Det kan vara så att du som kristen ser vad andra inte ser. Om någon är på väg att ta ett riktigt dåligt beslut i sitt liv. Kanske det har med relationer att göra eller någon omoralisk handling som kan ge väldigt obehagliga konsekvenser, så måste du vara ett varningsljus. Här är det fara å färde! Detta kan vara obekvämt och obehagligt, man ska ju inte lägga sig i eller hur… Men ibland är det absolut nödvändigt. Om t.ex. en kristen arbetskamrat kommer och berättar att hon ska börja en yogakurs då är det din plikt att varna henne för detta, att det kan leda till att hon blir djupt indragen i hinduistisk meditation som är direkt skadligt för hennes liv…osv. Visst kan man vara ovislig i sitt sätt att gå fram, men man kan ju också gå fram med visdom man fått från Gud, och rädda människor från katastrofer.

Vi kristna ska vara ett ljus som syns, som kan leda andra rätt, vi ska också vara ett varningens ljus om det behövs. Låt oss skina för Jesus, låt oss ge världen hopp och förmedla Guds härlighet till människor vi möter oavsett det är i kyrkan eller ute i världen.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er. 2 Krön. 36:16. Matt. 23:34. Luk. 6:23. Apg. 5:41, 7:52. 2 Kor. 4:17. Jak. 1:2, 5:10.

Har svårt att släppa detta ämne, jag blir gripen när jag läser dessa verser. Jesus talar om glädje och jubel! Ordet på grekiska består av två ord som betyder “hoppa av glädje”! De första kristna visste vad det handlade om ” Apg 5:40… och kallade in apostlarna, lät prygla dem och befallde att de inte skulle tala i Jesu namn, och lät dem gå. 41. Och de gick från Stora rådet, glada över att de ansetts värdiga att lida vanära för hans* namns skull.” Så när man får lida för namnet Jesus eller rättfärdighets skull, så förbereder det oss för stor lön. En lön som långt mycket mer, uppväger det lidande vi utsatts för här. Paulus skriver i 2 Kor 4:17 ” För vår bedrövelse som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss en evig härlighet, som uppväger den i rikaste mått.” !

Temat känns igen hos Jakob, som menar att detta är bara glädje – ingenting annat! Jakob 1:2 ” 2. Mina bröder, håll det för ingenting annat än glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar.”  Detta är ju fantastiskt. Vilket oerhört perspektiv på tillvaron. Att få vandra här med ett inre fyllt av frid och jublande glädje. Övertygad om att det bästa väntar i nästa värld. Att livet här på jorden är som en kort parantes i evighetsperspektiv! Cassie Bernall, en av de unga studenterna på Columbine Highschool befann sig i biblioteket, den 20 april 1999, när en av attentatsmännen, Eric Harris, kom in och satte en pistol mot hennes huvud, och frågade om hon trodde på Gud? Cassie som endast några veckor tidigare lämnat sig till Jesus valde att frimodigt säg “Ja”! Det blev hennes sista ord i denna värld, Eric Harris tryckte av och den 17 åriga studenten dog omedelbart. Hennes familj, vännerna i kyrkan, kunde dock mitt i sin sorg, glädja sig över att Cassie nu gått vidare till en bättre värld. De skrev också snart en bok om hennes öde. Evangeliet ger glädje även i döden.

Cassie Bernall, kunde ju valt att säga nej. Det är många som förnekat sin tro inför mycket mindre hot. Kanske någon frågat inför de ofrälsta kompisarna på skolan, eller på arbetsplatsen och man valt att släta över det eller komma med en liten lögn. Allt för att bli socialt accepterad. I våra dagar hör vi de mest fruktansvärda historierna om vad kristna utsätts för både i Syrien, Irak och Afrika. Temat är detsamma – Islamisterna delar upp folket i två grupper – de som är muslimer skonas – de kristna mördas, oftast på ett grymt bestialiskt sätt… Trots att många av dessa kristna är det endast till folkgrupp och tradition, så när det verkligen gäller, så uttalar man sin tro på Jesus även inför hot om död eller tortyr. Hur mycket mer förberedda ska då inte vi vara! Vi som hört predikningar så att det rinner ur öronen på oss, som har rader med biblar och kristna böcker på våra hyllor och ingenting hotar om vi går offentligt i kyrkan.

Vi ska glädja oss...för vi ställer oss i samma led som profeterna!  Om man fick välja skulle jag vill ha samma öde som Elia, som togs upp till himlen med Herrens hästar och vagnar. Men det var inte fallet för alla. Hebreerbrevets författare skriver i 11 kapitlet om trons hjältar, om allt de fick gå igenom för sin tros skull. Hebr 11:35ff “Andra tortera­ des och accepterade ingen befrielse för att de skulle få en bättre uppstån­delse. 1 Kon. 17:23. 2 Kon. 4:36. 36. Och andra fick utstå hån och gisselslag, och dessutom bojor och fängelse. Jer. 20:2. Apg. 22:25. 2 Kor. 11:25. 37. De blev stenade, söndersågade, satta på prov*, dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och getskinn, led brist, blev plågade och misshandlade. Det sägs att Jesaja blev ihjälsågad med svärd, Johannes döparen halshöggs, Jesus korsfästes likaså Petrus. Listan kan göras lång över vad de heliga fått gå igenom.

Detta är en ganska besk sida av lärjungaskapet. Alla behöver kanske inte bli martyrer rent fysiskt, men alla blir dock ställda inför valet nu och då – att frimodigt bekänna sin tro eller i feghet förneka sin Herre. Jag tror att det är bra att vara förberedd. Att tänka igenom hur man ska gensvara på utmaningen. Vi lever våra liv här på jorden en kort tid. Men vi lever inför ögonen på både änglar, demoner, Gud och djävul. Ibland utsätts vi för prövning. Det är Gud som tillåter det. Satan begärde att få sålla lärjungarna som vete. Han begärde att få pröva Job.. Gud hade sådan tilltro till både lärjungarna och Job att Satan fick tillåtelse att testa dem. Hoppas han har en sådan tilltro till din förmåga att stå när det verkligen gäller. Hoppas jag kommer stå när den dagen kommer…

Fortsättning följer…Stefan Hallman www.ctvc.se

Idag fortsätter jag min utläggning över Matteusevangeliet. Jag läser bergspredikan och reflekterar över verserna om förföljelse i Matt5:10-12

Matt 5:10. Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket* till. 2 Tim. 2:12.1 Petr. 3:14. *Ordagrant: himlarnas rike. 11. Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull. Luk. 6:22. 12. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

Det är en stor nåd att få kallas rättfärdig. Vi är nämligen alla syndare. Gamle Adam, med sin längtan efter uppror och synd, bor någonstans i vårt väsen och gör sig påmind då och då. Men ändå kallas vi som gått in i förbund med Gud, genom Jesu blod, för rättfärdiga. Jag skrev en 10 poängs uppsats över “rättfärdigheten i bibeln” när jag studerade till pastor. Där upptäckte jag att rättfärdigheten i bibeln har en mycket djupare och vidare koppling till olika nivåer av välsignelser från Gud. Mycket större och härligare än vad vi får ut av det svenska ordet. Det svenska ordet Rättfärdig, har sitt ursprung inom den tyska juridiken och betyder egentligen att någon är “färdig att gå inför rätten utan rädsla att bli dömd”. Men i hebreiskan, kopplas begreppet Sedaka, till andra former av sidor av välsignelse från Gud; ynnest, vänlighet, kärlek, fred, överflöd, närhet osv. Så när vi blir och kallas rättfärdiga av Gud, så är det något helt underbart som drabbat oss.

Men vi kan ju inte bara kallas rättfärdiga utan vi måste ju leva ett liv i enlighet med det goda som har drabbat oss. Ibland kommer dock vår nya livsstil att gå stick i stäv med hur vår ogudaktiga omgivning lever. Resultatet kan bli att människor runt omkring oss blir påverkade när de ser vår föredömliga livsstil. I bästa fall, får de sitt samvete väckt och blir nyfikna på vem Jesus är. I sämsta fall, hos den som inte vill ha med Gud och göra, väcks en vrede och ett hat mot den rättfärdige och det är då som förföljelsen börjar.

Bibeln säger att vi “ska inte ge djävulen något tillfälle” att komma åt oss. Han söker anledningar för att kunna anklaga oss. Det är därför det får så tråkiga konsekvenser när påstådda kristna efterföljare lever ett liv i synd. Att man avskaffat “syndakatalogen” i församlingarna är nog bra på ett sätt. Men menar man att nu får man inte överhuvudtaget gå till rätta med synden då har man börjat vandra en fel och farlig väg. Dess värre har det blivit så och konsekvenserna av den nya livsstilen, med en ny syn på att dricka alkohol, ett nytt sätt att se på äktenskap, skilsmässa och omgifte, har mynnat ut i en flodvåg av problem. Pastorer som börjat supa, som åker dit för rattfylla, och svärtar ner omgivningens tilltro och tillit till den kristna kyrkan är bara toppen av ett isberg.

Skilsmässotrenden i församlingarna breder ut sig allt starkare. Nu när det är så vanligt med skilda och omgifta pastorer – varför skulle då vanliga medlemmar kämpa för sina äktenskap? Det är ju pastorernas uppgift och kallelse att läsa bibeln, förklara för dem som varken har tid att läsa den eller kunskap att förstå den. Pastorns liv ska ju vara en förebild för de “får” han blivit satt att vaka över. Om en pastor väljer att skilja sig, det är alltid ett val…, så borde han samtidigt direkt avsäga sig sin tjänst för Guds rikes skull. Jag är gift sen 30 år med Maria, vi har fått kämpa nu och då i vår relation, men aldrig har det fått oss att ens tänka tanken att skilsmässa skulle vara ett alternativ. Vi är ju sammanfogade av Gud, vi har lovat varandra trohet, vi älskar varandra även om det någon gång smärtar då vi sårat varandra. Men vi ber om förlåtelse och ödmjukar oss, då går solen upp igen och allt är väl! Jag får återkomma till detta med äktenskap och skilsmässa. Se gärna på tvprogrammen med Maria Hallman här på vår hemsida.

Vad har då detta med förföljelse att göra? Jag har studerat kyrkohistoria och väckelsehistoria i 30 år. Jag har samlat på mig böcker och information om församlingens väg och kamp genom 2000 år. Det finns ett genomgående tema som är intressant när man talar om förföljelse, nämligen att väckelse och förföljelse går hand i hand. Församlingstukt och församlingstillväxt går hand i hand. Bibeltro och församlingsinflytande går också hand i hand. Med andra ord; om församlingen lever ett radikalt liv, med ett bibliskt ledarskap som bestämt sig för att ha bibeln som rättesnöre och formar både församling och sina egna liv efter den, så ger man världen hopp och skapar respekt bland de utomstående. Men om församlingsledningen, äldste och pastorer, väljer att förneka vissa av bibelns sanningar för att inte stöta sig med världen, då har man börjat färden mot katastrofen. Om man inte längre vågar visa vägen, tala om för folk vad som är rätt och fel, då har man inget på en predikostol att göra. De kristna pastorerna ska var “Guds ords tjänare” inte tvärtom!

I Guds värld verkar allt gå i vågor. I GT ser vi hur Israels barn kanske vandrade nära Gud i lydnad under en tid. Sen fick välståndet och välsignelserna folket att vandra bort från Gud och börja tillbedja avgudarna. Då sände Gud en dom över sitt folk, de blev attackerade av sina fiender. Då ödmjukade sig folket och började ropa till Herren och Herren svarade på bön. Han sände sin hjälp och folket började vandra rätt med Gud igen.

Jag tror att om inte vi får se en förändring i det kristna Sverige kommer Gud låta saker ske för att väcka vårt behov av Honom. Jag tror att det kommer en dom över vårt land. Bibeln säger att domen skall börja med Guds hus. Vi lever i allvarliga tider. Immigrationskrisen i Europa kan vara något den kristna, avfälliga kyrkan i Europa dragit på sig. När man inte från kristet håll ens förstår att göra skillnad på Allah och Jahwe, när man låter Islams företrädare, mullor och Imamaer tala i kyrkorna i Sverige….Jesus hjälp oss. Nu är det illa och nu är det nog. Låt oss börja säga som det är, sluta låtsas och spela världsligt vis för att bli accepterad och slippa motstånd!

Jan Hanvold på Visjon Norge inbjöd mig och Maria som gäster på hans direktsändning. Den första frågan jag fick var: Vad är det med de svenska pastorerna -är de fega eller? Mitt svar blev: Nej, men de går i flock! Låt oss sluta se på vad andra gör eller hur andra tänker. För Guds skull, du ska ju en dag stå till svars för ditt eget liv! Vad ska du säga, du svenske pastor eller ledare som har kanske 10 biblar i din bokhylla!

Att bli förföljd för rättfärdighets skull är en förmån och ett äre märke. Men det kräver lite ryggrad och lite mod. Kraften till att kämpa emot djävulen och hans demoner finns i Guds ord och den Helige Ande. Tillbaka till bönen och ordet! Det är enda vägen, annars kommer församlingen besegras och utrotas. Det har skett förr och sker just nu. Kristendomen utrotades i Turkiet, platsen där Paulus bildat så många församlingar. NordAfrika var en gång kristenhetens teologiska och andliga kraftcentrum. Idag är det borta. Det försvann i samband med Islams invasion på 700 talet.

Idag invaderas Europa av muslimer. De kommer inte att lämna sin kultur eller religion bakom sig. Från asylboendena över hela Europa kommer alarmrapporter om hur de flyende kristna utsätts för attacker och förföljelser från dessa “stackars muslimer” som det heter i PK media. Öppna ögonen, våga se sanningen…

Nu måste jag sluta…mer kommer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

“Matt 5:7. Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. “

En av Nya testamentets allra viktigaste uppmaningar är att vi måste förlåta för att vi ska få förlåtelse. I Jak 2:13 läser vi ” För domen ska utan barmhärtig­het drabba den som inte har visat barmhärtighet.” Och Jesus avslutar liknelsen om den obarmhärtige tjänaren som inte ville fria från skulden trots att han själv precis fått sin skuld avskriven av sin herre, med orden Matt 18:35. Så ska också min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser*. Likaså har Herren lärt oss i bönen fader vår att “Matt 6:12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga.” och han avslutar med “Matt 6:14. För om ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska också er himmelske Fader förlåta er. Men om inte ni förlåter män­niskorna deras överträdelser, så ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.”

Det är ett återkommande och viktigt tema, att endast de barmhärtiga kommer att få barmhärtighet. Ordet för barmhärtigheten är eleomon och det ordet är i septuaginta (den grekiska översättningen av GT) likvärdigt med ordet Sedaka (rättfärdighet) och Chaesed (nåd). Det betydde då att rättfärdighet och barmhärtighet hörde ihop. Därför var det väldigt viktigt inom judendomen att ge gåvor och allmosor till de fattiga. T.ex. skulle man vart tredje år fördela årets tionden till leviter, främlingar, faderlösa och änkor (5 Mos 14:28-29). Befallning fanns också om att låta efterskörden lämnas åt de fattiga på både kornåker, vingård och olivlundar. (3 Mos 19:9-10) Man skulle låna ut åt den fattige (5 Mos 15:7-11) och vart sjunde år skulle alla skulder efterskänkas! (5 Mos 15:1-2)

På Jesu tid hade man i varje stad tre olika officiella allmoseutdelare och medel till dessa kassor kunde drivas in med tvång om det behövdes. Det talar om hur viktigt det var för judarna med barmhärtighet och allmosor. Det fanns två sätt att få in pengar till de fattiga, dels genom “kistans gåvor” som kom in genom att man offrade i en kista i synagogan för stadens fattiga, dels skålens gåvor vilket var mat och pengar som insamlats i skålar. Det fanns ju vid denna tid många tiggare som i huvudsak levde av allmosor. De satt vid på gatorna eller vid de rikas dörrar eller vid ingången till synagogor och templet med sina skålar framräckta. Jesus brukade själv ge allmosor (Joh 13:29) och var ju själv beroende av andras givmildhet.

Ordet för barmhärtighet på grekiska, eleomon, hade dock en djupare betydelse som vi sett. Det hade sitt ursprung också i ordet Chaesed (nåd) vilket betydde; förmågan att ta sig in under sin nästas skinn för att se med den hans ögon, tänka hans tankar och känna med hans känslor! Helt klart är att detta är långt mer än att bara tycka synd om. Det kräver mer än att bara känslomässigt bli berörd. Det kräver att man identifierar sig med personen så att man ser saken och känner de känslor han känner. Då kommer ofta saken i ett nytt ljus. Det är detta som framkommer i det vi kallar sympati, vilket kommer från två ord. Det ena är syn = med, och ordet pashein= att lida. Sympati betyder att man upplever saker tillsammans med den andre, helt enkelt att man går igenom vad den andre går igenom.

Den engelska drottningen Viktoria, var god vän med en kyrkoherde och hans fru, paret Tulloch. Så dog drottningens man, prins Albert och drottning Viktoria blev lämnad ensam. Ungefär vid samma tid dog kyrkoherden och fru Tulloch blev också änka. En dag när fru Tulloch låg och vilade på soffan, rasslade det till i dörren och drottningen stod i rummet. Fru Tulloch skulle snabbt resa sig för att betjäna drottningen. Men drottning Viktoria steg snabbt fram till soffan och sade “ligg kvar, idag har jag inte kommit hit i form av drottning utan som en kvinna som förlorat sin man, till en som har det likadant”.

Det är så Herren har kommit till oss, med nåd, barmhärtighet och medkänsla. Det är vad evangeliet innehåller – Gud kom till oss inte i höghet och kylig makt men som en människa i Jesus Kristus. Det är viktigt att vi låter detta bli en del av oss att vi ser vår nästa med sympati och medkänsla. Att vi är barmhärtiga och då inte bara till känslan. Om man identifierar sig med sin nästa så ser man ofta situationen med andra ögon. Salig är den som är barmhärtig, han skall få barmhärtighet!

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

6. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. Jes. 55:1, 65:13. Matt. 11:28. Joh. 6:35(http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)

Jag fortsätter min bibel blogg där jag just nu studerar Matteusevangeliet, Dag 33. Jag har precis kommit till kapitel 5. Bergspredikan. För att göra det än mer intressant använder jag reformationsbibelns översättning. Den finner du på webben – http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787

Matt 5:3. Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till.

I översättningen har man markerat ordet “är” med kursiverad stil. Det betyder att i grekiskan eller hebreiskan finns inget likvärdigt ord att översätta det med. Jesus predikade ju inte bergspredikan på grekiska utan på arameiska, en form av hebreiska som var vardagsspråket på sin tid. Enligt språkkunniga forskare så är inte saligprisningarna enkla uttalanden utan kraftfulla proklamationer ; ungefär som att säga “Vilken underbar välsignelse som hör till de fattiga i anden”!

Detta är viktigt, för det betyder att det är inte något fromt hopp, om vad som en gång skall komma. Det är inte en profetisk utsaga om en kommande härlighet i himlen. Nej detta är mycket bättre än så – detta är gratulationer för det som inträffat nu. Härligheten och välsignelsen ligger inte i framtiden endast. Jesus gratulerar de kristna till den glädje som de har tillgång till här och nu! Detta är inte en tillfällig glädje. I denna värld är människors glädje beroende av omständigheter och situationer. Man kan glädja sig över många saker, men de är av övergående art. Man gläder sig över solens sken men snart kommer skuggan. Man gläder sig över att man har pengar men snart är plånboken tom. Man gläder sig över hälsan, men det kommer tider av svaghet och sjukdom osv. Men den glädje som Jesus talar om den är evig och konstant på djupet av den kristnes hjärta. Den är inte beroende av denna världens omständigheter. Den är från en annan värld. Den flödar från himlen in i den kristnes själ och ande, den är en påminnelse om vad som kommer och en delaktighet redan nu i glädjefesten i himlen!

Uttrycket “de fattiga i anden” handlar om de som valt att i denna värld sätta Gud och hans rike främst. Det handlar om människor som älskar Gud och hans ord. Fromma människor med hjärtat i himlen. Människor som valt sida fullt ut. Dessa är inte endast namnkristna. De är överlåtna och de hämtar sin kraft och glädje från Herren. De vänder sina hjärtan till Jesus och låter honom tillfredsställa sina djupaste begär. Det var “de stilla i landet” (ps 35:20), de som “väntade på Israels tröst”och “på förlossning för Jerusalem” (som Simeon Luk 2:25 och profetissan Hanna Luk 2:38) Deras fattigdom var inte bara materiell. De kände sig också fattiga på alla andliga tillgångar. Det var det som skilde dem från fariséerna . Deras fromhet hade inte gjort dem självsäkra och nöjda utan fattiga och små.

Jesus proklamerar nu att det är för just dessa Guds rike har kommit. Denna världens små och ringaktade har en plats i Guds rike. Där ska de bli tröstade och mättade. Där får de se Gud, där blir de Guds lyckliga barn. Men redan nu är saligheten och glädjen en verklighet inom dem.

“Tänk att få vara ett Guds barn, Tänk att få vila i hans famn, Tänk att få vara viss att han tar hand om mig….” så löd en gammal sång. en annan sångstrof lyder “saliga visshet, Jesus är min, Han är min glädje, fyller mitt sinn…” Underbart att påminna sig och Jesu kärlek och Guds rikets verklighet.

Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se

Jesus började undervisa efter att han satt sig ner. En judisk rabbin som skulle uttala sig officiellt, alltså säga viktiga saker, satt alltid ner. En jämförelse är när påven skall uttala sig ex cathedra, då han uttalar sig från sin påvestol och skall slå fast något läromässigt. Man talar också om att någon besitter en professorstol på ett universitet. En judisk rabbin kunde stå upp och ge instruktioner, men när han satte sig då var det ett tecken på att nu är det ett officiellt uttalande.

“Då öppnade han sin mun“ – det betyder inte bara att han började tala. Det har på grekiska en dubbel mening. Det betydde att man nu uttalar något väldigt viktigt och allvarligt.  Men det ordet används också när personen talar ur djupet av sitt hjärta och fullständigt tömmer ut vad han har in om sig. Det handlar om att säga precis som man har det utan att lägga något emellan.  Det visar att bergspredikan är något väldigt genomtänkt och viktigt. Inget alldagligt uttalande eller undervisande. Något ur djupet av Jesu hjärta till sina allra närmaste.

“undervisade dem och sa”, enligt Matthew Henry, bibelläraren, vore det enligt de grekiska verbformerna i stycket,en bättre översättning med “detta är vad han brukade undervisa dem”. Bergspredikan är därmed inte vad han undervisade vid bara ett tillfälle på berget utan en koncentrerad sammanfattning av många timmars undervisning, hjärta till hjärta, i närar relation mellan Jesus och hans lärjungar.

Oavsett hur det ligger till med den saken så är bergspredikan ett av bibelns allra mest fantastiska avsnitt. Berömt och omtalat i hela världen. Även icke kristna har visat stor respekt för den vishet som här ges uttryck för. Gandi, som blev så besviken på den kristendom han såg under sin tid i SydAfrika att han bestämde sig för att söka sig till sina hinduiska rötter sa dock om bergspredikan; “De kristna kan jag inte tro på, men bergspredikans Kristus skulle jag kunna följa“.

“Matt 4:18. När Jesus* gick utmed Galileiska sjön, såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut ett nät i sjön för de var fis­kare. Mark. 1:16. Luk. 5:1f. Joh. 1:42. *UN: han. 19. Då sa han till dem: Följ mig, och jag ska göra er till människofiskare. Matt. 13:47.20. Och genast övergav de näten och följde honom. Matt. 19:27. 21. När han gick längre fram, såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de tillsammans med sin far Sebedeus lagade sina nät i båten. Och han kallade på dem, Luk. 5:2. 22. och genast övergav de båten och sin far och följde honom”.

Vid Jesu tid fanns det minst 9 städer längs Gallileeíska sjöns stränder. Den judiske historieskrivaren Josefus skriver att bara i staden Taricaea fanns det 240 fiskebåtar. Fisket var den mest naturliga och vanligaste yrkesnäringen längs den lilla sjön. Gallileiska sjön är c:a 21 km lång och 12 km bred på bredaste stället. Jesus måste stött på mängder av fiskare då han gick längs stranden. Det fanns olika sätt att fiska. Petrus och Andreas “kastade ut ett nät i sjön”, det var ett sätt att fånga fisk. Man använde ett cirkelrunt nät med blytyngder i kanterna som man kastade där man såg ett stim i det grunda vattnet. Nätet landade som en rund fallskärm och tyngderna drog ner sidorna, varvid man kunde håva hem sin fångst. En metod som kallades“amphiblestron” och som fortfarande används över stora delar av tredje världen. Jakob och Johannes däremot, satt och gjorde iordning sina nät, dvs de rensade och lagade dem efter nattens fisketur. Ofta hade man två båtar och drog nätet emellan sig. Detta fiskesätt kallades “sagene”.

Jesus gick längs stranden och kan hända att det inte var första gången han såg de som skulle bli hans lärjungar. De unga fiskarpojkarna hade nog ett visst religiöst intresse, det står ju om Andreas i Joh 1:35, att han var efterföljare till Johannes döparen. Han var en av de första som fick följa med hem till Jesus i Kafernaum och efter sitt besök där stack han direkt till Petrus, sin bror, och sa “Vi har funnit Messias!” Så detta måste ha varit på tal om tidigare. Kanske de satt och samtalade om detta vid att de lagade näten. Men nu blev de kallade till en ny uppgift. Hur kom det sig att de i en hast, bara bröt upp från sin uppgift, sa adjö och följde Jesus?

För det första så var det vanligt att rabbinerna omgav sig med en krets av lärjungar som skulle lyssna och lära för att sen föra vidare rabbinens kunskap. Så det var en vanlig syn, åtminstone i den religiösa staden Jerusalem. Men kanske det fanns färre av dem uppe i trakten av Gallileiska sjön. De som bodde där var inte den människotyp som vanligtvis attraherade rabbinerna. De ville ha ungdomar från välbärgade , intellektuella familjer, som hade lätt att lära och vars familjeer kunde bidra med support på olika sätt.

För det andra måste det varit något speciellt med Jesu röst. När tempelvakterna som skulle gripa Jesus på de skriftlärdes uppmaning, så kom de tillbaka tomhänta, deras enda ursäkt för att de inte gripit Jesus var “Joh 7:46. Tempelvakterna svarade: Aldrig har någon människa talat så som den mannen.” Jesus sade ju också att hans “ord är ande och liv”. Vid ett annat tillfälle står det att Jesus talade med auktoritet.

När Xenofon, den berömde filosofen från 400 talet f.kr, första gången mötte sin lärare, Sokrates, den mest berömda av alla filosofer, gick det till så här enligt grekerna; Sokrates befann sig på en smal gata och stoppade Xenofon med sin käpp. Han frågade först var kan man köpa det eller det och om han visste var man tillverkade det eller det. Xenofon gav Sokrates svar på frågorna. Då frågade Sokrates; men vet du var en människa kan bli god och dygdig? – Nej, sa den unge Xenofon. Då, sade Sokrates – följ mig och lär!

När Jesus kommer och kallar sina lärjungar, så är det inte fråga om att han utväljer några överklassungdomar eller universitetsstudenter i första hand. Han går till de grova karlarna, från det ruffiga gallileén. De var kända för sin lite märkliga dialekt och tuffa attityd. Enkla män av folket. Fiskare med slitna händer och enkla vanor. Följ mig. Så ska jag göra er till människofiskare. Hans ord måste gjort dem nyfikna. Kan man fiska människor? Varför ska man det? Till vad och för vilket syfte? Jesus valde fiskare, kanske för att de redan hade vissa talanger och erfarenheter.

För en viss likhet mellan människofiske och vanligt fiske finns det ju: Enligt vissa proffs på området behöver en fiskare för det första: Tålamod! En bra fiskare måste vänta tålmodigt tills fisken börja hugga på betet. Om han är orolig och rör sig och flyttar betet skrämmer han bort fisken. En god människofiskare, måste lära sig tålamod. En predikant eller lärare måste inse att det tar tid inom man ser resultat. För det andra; Uthållighet! Han får inte ge upp. En predikant får inte bli missmodig för han inte ser resultat. för det tredje: Mod! En fiskare visste att “min båt är så liten och havet så stort”, det kunde vara livsfarligt att vara ute i sin båt på fisketur. Inte minst i Gallileiska sjön som var ökänd för sina snabba väderomslag. En predikant, får vara beredd på reaktioner och motstånd. Sanningen och Guds ljus är inte välkommet hos alla som får höra det! För det fjärde: Han måste ha en känsla för när och hur, han ska utföra sitt verk. En duktig fiskare vet att det finns tidpunkter när det är meningslöst att fiska.Han vet när han ska slänga i nätet och när han inte ska göra det. En framgångsrik människofiskare vet när han ska tala och när han ska tiga! För det femte: Han måste välja rätt bete! En del fiskar föredrar ett bete och en annan fisk ett annat. Paulus sa att han blivit allt för alla. En predikant bör veta att han inte passar i alla sammanhang. Att han passar i en del sammanhang men inte i andra. För det sjätte: Han får inte visa sig! Om en fiskare låter sin skugga falla över vattnet där fisken finns, skräms den bort. På samma sätt måste predikanten hålla sig själv borta från sitt budskap. Det är Jesus lyssnarna ska höra och se. Inte predikanten.

Må vi alla leva medvetna om vår kallelse och fokusera på vårt uppdrag.

Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se

Då blev Jesus förd av Anden ut i öknen, för att frestas av djävu­len. Mark. 1:12. Luk. 4:1. Hebr. 2:18. 2. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. 2 Mos. 34:28. 1 Kon. 19:8. 3. Och frestaren kom fram till honom och sa: Om du är Guds Son, så befall att dessa stenar blir bröd. 4. Då svarade han och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. 5 Mos. 8:3. Luk. 4:4. 5. Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom på templets högsta plats 6. och sa till honom: Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet: Han ska ge sina änglar befallning om dig, och de ska bära dig på sina händer, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Ps. 91:11f. 7. Jesus sa till honom: Det är också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov. 5 Mos. 6:16. 11 Matteus Evangelium Matt. 5:18. Åter tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9. och sa till honom: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och till­ ber mig. 10. Då sa Jesus till honom: Gå bort, Satan. För det står skrivet: Herren, din Gud, ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna. 5 Mos. 6:13, 10:20. Luk. 4:8. 11. Då lämnade djävulen honom, och se, änglar kom fram och tjänade honom. Joh. 1:51.(http://www.bibel.se/objfiles/1/SRBHelaNTandrau_-1247283455.pdf)

Den grundläggande frestelsen låg i detta att Jesus utmanades att missbruka sin ställning som Guds son. Att han skulle falla för frestelsen att demonstrera sin inneboende förmåga att göra tecken och under. Eller att han skulle hamna i försvarsställning. Jesus visste så väl vilka befogenheter han hade och vilka enorma resurser, änglar och Den Helige Andes kraft, som låg redo att gripa in när han så önskade det. Jesus sade i Matt 26:53. Eller tror du inte att jag nu kan be min Fader, och han skulle genast sända till mig mer än tolv legioner*änglar? “ Så himlens änglar finns redo att ingripa den stund fadern befaller det. Men Jesus föddes in i världen, inte för att vara en trollkarl som på någons befallning gjorde tecken. När Jesus står framför Herodes Antipas och denne ställer frågor och vill att Jesus ska demonstrera sin makt, svarar Jesus inte med ett ord, vägrar möta Herodes begäran (Luk 23:8)

Låt oss se närmare på de tre frestelserna. Den första frestelsen handlar om att förvandla sten till bröd. Här finns ju en koppling till Israels vandring i öknen när de endast hade manna att äta 2 Mos 16. Här utsätts Jesus för en liknande prövning ”

Utsätt oss inte för prövning… 

Matteusevangeliet 4:2. “Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och frestaren kom fram till honom och sa: Om du är Guds Son, så befall att dessa stenar blir bröd. 4. Då svarade han och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln)