Stefan Hallmans VITTNESBÖRD, VIDEO OCH BIOGRAFI Kommer inom kort…..
MARIA HALLMAN
Apostel Paulus skrev till sin lärjunge Timoteus ”Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.”2 Tim.1:5
Jag hade en bedjande MOR, MORMOR, MORMORS MOR. Jag är 6:e generationen kristen på mors sida och på fars sida var de pingstvänner i flera generationer.
MORMOR Hulda KuniGunda Isaksson. Föddes 1892 dog 1975. Gifte sig 1912 som 20 åring med Gustaf Johansson, blev änka redan 1935, 43 år gammal lämnad med 8 barn. Den yngste var bara några månader och min mamma var äldst. Inte nog med alla barnen, hon stod ensam med hela lantbruket, hästarna, korna, åkrarna och skogen. Hon var medlem i Sävsjö Missionsförsamling och där blåste det väckelsevindar. Många blev frälsta och på långfredagen år 1952 kom 25 nya medlemmar in i församlingen. I denna väckelse växte jag upp, sov mellan kyrkbänkarna och så fort kyrkportarna var öppna var vi där, det diskuterades aldrig om vi skulle gå, det var en självklarhet. Församlingen ville evangelisera och nå de ofrälsta och de bad om ett SOMMARHEM. Min mormor Hulda kände i sitt hjärta att hon ville skänka marken vid sjön för att där skulle församlingen kunna bygga sommarhemmet SOLHAGA. 1956 stod det färdigt och invigdes, då var jag 3 år. Fortfarande är det i full verksamhet varje sommar. Jag sjöng på deras 25 års jubileum och vi var där när de firade 50 års jubileum. Mormors mor var en bedjande mor. Min mormor växte upp i ett djupt troende hem bland många syskon. I det hemmet var det bön och bibelläsning och det berättas att man böjde knä och bad innan bjudningarna började. Från 1956 går vi tillbaka 100 år till 1856 då min MORFARS FARFAR Gustaf Pettersson 1818 – 1894 blev utsedd till kyrkovärd i Vallsjö Kyrka.
KONVENTIKELPLAKATET AVSKAFFADES 1860 då var min MORFARS FARFAR 42 år. Säkerligen jobbade han för att avskaffa konventikelplakatet. I och med detta började Friförsamlingarna komma upp som svampar ur jorden. Kyrkvärd på den här tiden var en hög ställning. Han hade ansvar för kyrkans egendom, anställde folk, gjorde utbetalningar till fattiga, sjuka, efterblivna och föräldralösa. Min MorFars FarFar fick kunga- medalj av Oscar II för 30 årig tjänst. ”FÖR NIT OCH REDLIGHET I RIKETS TJÄNST” Många utav mina släktingar på min mammas sida emigrerade till AMERIKA. De bosatte sig i TEXAS och New York där de startade församlingar, byggde Metodistkyrkor. Pionäranda, grovarbetare, rebeller för rättfärdighet, bön och bibelläsning är mitt arv.
Karl-Gustav Zackeusson 4 månader 1946
Jag var yngst av en syskonskara av fyra flickor. Men 7 år innan jag kom till världen fick pappa och mamma en son Carl-Gustav Zackeusson som föddes och dog efter 4 månader 1946. Hans namn fick han efter Sveriges nyfödde kronprins Carl Gustaf Folke Bernadotte, vår nuvarande kung Karl XVI Gustav. född 30 april 1946. Våran Carl-Gustav dog på Jönköpings lasarett utav lunginflammation, den så efterlängtade sonen, efter att ha fått 2 flickor. Jag tror pappa sörjde något makalöst för han ville haft en medhjälpare och efterträdare på bensinmacken Shell. Efter detta tragiska dödsfall fick pappa och mamma två flickor till och den yngsta var jag. Jag tror att jag måste varit en besvikelse eftersom pappa så gärna ville haft en pojke ? Jag var 3 år när jag sjöng min första solosång på symötet hemma och jag var 3 år när jag började åka skidskor på isbanan granne med oss. Efter att alla tanterna hade gått hem efter symötet, ställde jag i ordning alla stolar på sin givna plats där hemma och dessutom drack jag ur kaffeslurken som var kvar i några av kaffekopparna innan de skulle ut i köket för att diskas. Vid 6 års ålder var jag med pappa och mamma till FRÄLSNINGSARMENS KONGRESS I STOCKHOLM där min äldre syster Guny 16 år invigdes som frälsningssoldat. Tusentals av människor, musikkår, sång och musik, väckelse i luften, plötsligt kände jag Guds Andes värme och ljus riktas mot mig för första gången i mitt liv, upplevelse av Guds närvaro var så stark att jag vände mig till mamma och sa; ”Jag vill också bli en soldat”. Jag var 10 år när jag sjöng min första solosång offentligt i Vallsjö kyrka i Sävsjö och jag fick ett fint guldhjärta och kedja som minne. Vi var fattiga hemma och några veckopengar som mina klasskamrater fick, var det inte tal om . Därför samlade jag tidningspapper och körde till tippen och fick några kronor, sålde Svenska Journalen, städade på Ritas och vid 12 års ålder med darrande knä gick in till Sonjas Parfymeri och frågade om jag kunde få arbete där. De tog emot mig och jag fick 2 kr. 25 öre i timmen, arbetade efter skolan och på lördagarna till jag var 19 år.
Maria Svensson (Hallman) Realexamen 1970
Jag var 11 år när pappa dog, mamma blev änka vid 53 års ålder och lämnad med 4 tonårsflickor. Nu började en brytningstid i mitt liv då jag började göra uppror mot mamma, församlingen och ytterst sett mot Jesus. Jag glömmer aldrig när Frälsningskapten Stina Ahlstrand frågade mig; Vill Du bli invigd FRÄLSNINGSSOLDAT nu Maria, då var jag 13 år ? NEJ svarade jag, där tog jag ett felaktigt val som fick stora konsekvenser resten av mitt liv. Upproret ledde till lögner, tjuveri, alkohol, otukt, dubbelliv och någon gång under de sex åren mellan 13 år och 19 år innan jag blev frälst blev jag smittad av könssjukdomen HPV Human Papillon Virus som skulle senare i livet göra mig steril. Men mamma var med på alla bönemöterna i Sävsjö och bad för hennes upproriska lilla flicka som blivit så förbytt och ond. Mamma var med på den ekumeniska bönetimman i de olika kyrkorna varje vecka. Måndag fritt, Tisdag i Allianskyrkan, Onsdag i Pingstkyrkan, Torsdag i Missionskyrkan och Fredag i Baptistkyrkan. Det spelade inte roll vad hon höll på med, bakade bullar, skalade potatis eller skurade golv…. Kl.10 tog hon av sig förklädet och cycklade genom stan för att komma till bönemötet. Hon dog vid 88 års ålder, varit medlem i Sävsjö Missionsförsamling i 70 år. Jag hörde henne aldrig klaga eller säga något ont om någon. Det enda jag kommer ihåg att hon sa;”Pingstvännerna tror inte vi är frälsta”. På kylskåpsdörren hemma hade hon ett tidningsurklipp av William Both som talade om förfallet i kyrka och samhälle; ”Religion utan den helige Ande. Kristendom utan pånyttfödelse. Förlåtelse utan syndabekännelse. Politik utan Gud. Himmel utan helvete.”Hon levde och dog för sin familj, församling och för sin Herre och Frälsare. Mamma gav inte upp i bönen och till slut fick hon bönesvar. Jag blev frälst den 29 September 1972 i Citykyrkan Stockholm. Jag reste från Småland till den stora staden Stockholm för att gå på musikgymnasiet 1971-72. Det var också en flykt hemifrån, från allt tjatet om Jesus och mitt dåliga liv men jag hade inte räknat med att de där Jesusmänniskorna fanns överallt. Första dagen på skolan Statens Normal i Södermalm, bakom Musikkonservatoriet, träffade jag Lisbeth och Lena radikala kristna tjejer som var mina klasskamrater. En fredagskväll går jag ut för att dansa på BZ i September 1972, mitt under dansen, neonljuset och festen ville jag bara börja gråta, något jag inte gjort på 6 år. Jag går därifrån för att ta tunnelbanan hem till Internatet. Det enda som ringer i huvudet är namnet JESUS. Väl hemma böjer jag mina knä vid min säng och läser i min bibel många timmar den natten och där ensam ropar jag ut min syndanöd och blev frälst. En vecka senare får jag ett brev från min storasyster Febe att hon hade blivit frälst på ett tältmöte just den fredagskvällen jag var på BZ. Då hade mamma och några till samlats efter mötet och bett för Maria uppe i Stockholm. Den bönen gick 45 mil, rakt igenom dansmusiken, neonljusen, och in i mitt hårda, förhärdade hjärta och överbevisade mig om SYNDEN.
Nyfrälst Maria Svensson (Hallman) 1973
År 1973 blev jag erbjuden att bli Ungdomssekreterare i Svenska kyrkan. Jag hade ansvaret för 13 stenkyrkor i Västra Njudungs Kontrakt. I nio församlingar hade jag barntimmar på en halv tid och inget körkort ännu. Mamma fick köra runt mig till att börja med. Efter ett och halvt år stod jag inför mitt livs svåraste val den gången. Prosten som bodde i Stensjön erbjöd mig 5 års kontrakt för fortsatt tjänstgöring i kyrkan, för överallt växte barnaskarorna. Det andra som jag valde mellan var att följa med familjen Vanja och Bjarne Andersen och 17 andra ungdomar i en buss och evangelisera i Europa, vilket jag beslutade mig att göra.
Evangelist Bjarne & Vanja med 17 ungdomar till Europa
Detta äventyret i Europa ledde senare till Amerika. Första gången till USA 1976, var en så omvälvande upplevelse, jag älskade Amerika och trivdes som fisken i vattnet. Det blev flera resor till Amerika och jag bodde hos familjen Bjarne & Vanja Andersen och vi gjorde många mötesresor i många olika stater i USA. Detta ledde till att jag 1980-1983 gick på Faith School Of Theology i staten Maine. Jag tog min teologiska examen på FST år 1983 och stod i ett ytterligare svårt val.
Maria Svensson (Hallman) Theologisk examen på FaithSchool of Theology USA 1980-1983
De erbjöd mig att stanna kvar på skolan och ta hand om evangelisationen och radiomissionen. Jag bad i bönerummet många många timmar, jag älskade Amerika och ville så gärna stannat men i mitt hjärta hade jag ofrid. En övernaturlig längtan till Sverige och mitt fädernesland hade gripit mitt hjärta, nöden för Sverige var verklig, det var som ett kall och ännu en gång fick jag lämna det stora för det lilla. Jag hade fått brev hemifrån Sverige, märkligt nog hade jag fått 5,6 olika kallelsebrev från svenska församlingar att medverka i sång och vittnesbörd och så blev det. Efter två veckors mötesmedverkan i Calvary Tempel i Nova Scotsia, Canada, reste jag hem hösten 1983 till Sverige till mammas stora glädje
Mamma Sylvia Svensson, Maria Svensson (Hallman) och lilla Johanna systerdotter
Mellan 1983-1986 var jag fullbokad med möten i olika församlingar och olika delar av Sverige och Norge. Mamma var alltid redo med mat och god värme efter mina mötesäventyr i Småland och utöver. Hon frågade alltid när jag kom hem; ”Blev det någon frälst eller vad håller Ni på med” ? I slutet av November 1985 hade jag fått en kallelse till Pingstkyrkan i Mariannelund Onsdag till Söndag. Det var fullt hus och långa möten, 4 timmar var vanligt, 1 timme lovsång, 1 timme predikan och 2 timma förbön. Hur orkade människor och hur orkade jag ? På dessa mötena i Mariannelunds Pingstförsamling var det en ung man som var evangelist där och ledde lovsången, han hette Stefan Hallman, jag kunde inte ta mina tankar bort från honom. Historien som följer lämnar jag till Stefan att berätta om han vill. Bröllop blev det midsommardagen 1986 i Vallsjö Kyrka. Strålande solsken, full kyrka och en fantastisk dag som vi aldrig kommer att glömma.
Stefan & Maria Hallman från Bröllopsfesten 1986
Glädjen var på topp men skulle vändas till sorg och förtvivlan bara efter åtta månader, då jag var gravid i tredje månaden. Då upptäcktes det att jag hade Gallopperande Livmoders Hals Cancer; Smittad av HPV Human Pappillion Viruset för 15 år sedan. I mitt upproriska och syndiga tonårsliv blev jag smittad av någon man. All cancer är lurig, den kan gömma sig i åratal och det var det som hänt och när jag blev gravid utlöstes cancern i full kraft. Och läkaren i Eksjö meddelade oss att jag måste omedelbart till Linköpings Universitet sjukhuset för operation. Han sa; ”Ni har två val, ingen operation och båda dör, både du och barnet. Eller så opererar vi bort barnet, livmodern, äggstockarna och 15 lymfar som är i farozonen, fruktansvärt, min första reaktion var; Ni får inte ta vårt barn, men till slut fick vi gå med på det grymma. Påskdagen 1987 kom jag upp till sjukrummet, nyopererad, där Stefan väntade med blommor. Vi grät och vi grät det fanns inget stopp. En dansk läkare kom in till vårt rum, vi har aldrig sett honom före eller efter, kanske en ängel, Han sa; ”TAPPA INTE ER TRO” det var allt och sedan gick han ut igen. Vi har en liten pojke som heter Jonathan i himlen, som vi ser fram emot att träffa.
Maria, David 4 1/2, Jonathan 5 1/2, Stefan Hallman
Fam. Hallman nyss hemkommen från Ryssland 1996
Barnhemmet i Nizjnij Tagil;där sov, åt, lekte, 22 barn i ett rum.
Efter 10 år som gifta 1996 adopterade vi våra pojkar Oleg Kislitsyn, 5 1/2 år, vägde 16 kg.och 96 cm lång. och Vladimir Kislitsyn, 4 1/2, vägde 11 kg och 92 cm lång. De är blodsbröder, från samma barnhem i staden Nizjnij Tagil, Sverdlovskregionen inte långt från Uralbergen. Här börjat ett helt nytt kapitel för oss, men speciellt för mig att bli mamma vid 43 års ålder. Det har varit en tuff resa men vi är tacksamma till vår himmelska Fader att han gav ny styrka för varje dag. Idag är Jonathan 25 år gift med Judith och de har sin lille son Jake 2 år och nummer två är på väg. David 24 år, ogift ännu, vill studera till ”biologisk medicinsk analytiker” och arbeta i lugn och ro på ett lasaretts laboratorium. Vi får se vad Herren leder honom till i framtiden!