43. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.
44. Men jag säger er: Älska era fiender, välsigna* dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er, och be för dem som hånar er och förföljer er 45. så att ni kan vara barn till er Fader som är i himlarna. För han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46. För om ni älskar dem som älskar er, vad får ni för lön för det? Gör inte också tullindrivarna* detsamma? 47. Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte tullindrivarna* det också? 48. Var därför fullkomliga, såsom er Fader som är i himlarna är fullkomlig.
Detta är i sanning ett fantastiskt avsnitt. Ett avsnitt som berör och öppnar ögon och sinne för hur Guds hjärta är överflödande i godhet och kärlek till alla. Nu ska vi se närmare på vad Jesus egentligen talar om när det gäller att älska våra fiender. Det finns ju olika sorters kärlek, olika nivåer av kärlek, med olika ansvar som följer dem. Vill Jesus att vi ska älska våra fiender lika mycket som vår hustru eller vår familj? Vilken slags kärlek talar han om? Här finns givetvis mycket att säga men ska försöka att stapla lite kortfattat vad det handlar om:
Det fanns för det första familjekärlek, uttryckt med orden storge och stergein i klassisk grekiska. Det är kärleken som finns mellan en förälder och dess barn, och barnets medfödda kärlek till sina föräldrar.
För det andra så har vi substantivet eros följt av verbet eran. Detta är den sexuella lusten, den drivande kärleken en man har för en kvinna. Sofokles, den grekiske dramatikern, skrev redan 500 år f.kr. om eros som “en fruktansvärd längtan”.
För det tredje fanns substantivet filia, uttryckt som verb filien vilket är det allra starkaste uttrycket för känslosam kärlek i grekiskan. Det är det varmaste ordet och talar om verklig kärlek, verklig affekt för någon annan. En varm kärlek som en man har för sina allra närmaste och mest betrodda vänner.
Så fanns också, för det fjärde, uttrycket agape. Detta begrepp innehåller en obesegrad välvilja, en oövervinnerlig godhet. Om någon älskar med agape, spelar det ingen roll vad han blir utsatt för, om han blir kränkt eller skadad. Det finns inget som kan få någon som älskar agape att bli bitter eller hatisk. Detta ord uttrycker den gudomliga kärleken och det är endast Han som kan skapa den i våra hjärtan.
Detta får oss att komma fram till följande:
1) När Jesus talar om att älska sina fiender så handlar det inte om att älska på samma sätt som man älskar familjen eller vännerna. Det är varken rätt eller möjligt. Han använder helt andra begrepp här.
2) När man talar om kärlek till familj eller nära vänner är det något som följer automatiskt. Det ligger nedärvt i att vara människa. Men att älska sina fiender är en helt annan sak. En helt annan dimension. Här är det nämligen frågan om att sätta sin vilja till att älska i spel. Ett beslut och en bestämd viljeakt måste till för att åstadkomma detta. Det är en kärlek som älskar den man inte tycker om och en kraft att älska den som inte tycker om oss.
3) Det är inte en kärlek som låter någon göra som hon vill. Inte en tigande stilla kärlek som tittar på när någon går mot sitt fördärv. Lika lite som en mor låter sin son göra precis som han vill. Denna kärlek vill varna, vill förändra, vill undervisa och beskydda sin nästa. Det handlar om att involvera sig i den andres liv med hans absolut bästa för ögonen.
4) Det är i vår närhet vi för det mesta finner både våra vänner och ovänner. Det är i den närmaste kretsen man lättast kan utöva denna kärlek. Där finns ovänner ibland. Det är inget konstigt att vi tycker om dem som gillar oss, det är inget märkvärdigt. Men att älska den som sviker oss och sårar är en helt annan sak.
5) Att älska med agape, är möjligt endast för en kristen. Den kärleken finns hos honom och den måste komma därifrån till vår a hjärtan. Då kan vi bestämma oss för att den kärleken ska få råda i våra liv. Om han får Herraväldet över våra liv så är det både möjligt och naturligt att detta får ske. Det är dessutom en befallning!
Till sist 6) så får vi också uppmaningen att be för våra fiender. En man som ber för sin fiende kan inte fortsätta hata honom. Bönens ande berör både bedjaren och den han ber för. Det ligger i skälva sakens natur, att man kan inte både önska välgång och välsignelse för någon annan och samtidigt behålla ett bittert hjärta mot den människan.
Nog om detta nu..fortsättning följer…./Stefan Hallman….www.ctvc.se