Dr. Mark A Gabriel kunde hela koranen utantill när han var tolv år. Han växte upp i Egypten – mitt i grogrunden för den islamska terrorismen – Han växte upp och fostrades djupt influerad av Islam och dess lära. Hans egen familj vände honom ryggen efter han blivit en kristen och försökte döda honom flera gånger. Han flydde sitt hemland och bor nu i USA. För att uttrycka sin nya tro på kristus har han bytt bort sitt muslimska namn mot ett kristet.
Här följer första delen av hans vittnesbörd.
(Översatt av Stefan Hallman, från boken ”Islam and Terrorism” utgiven på Charisma house book group Florida USA 2002
Kapitel 1
Desillusionerad vid Al-Azhar Universitetet.
För 15 år sedan var jag Imam vid Moske´n i Giza i Egypten, platsen för de berömda Egyptiska pyramiderna. (En Imam i en moske är ungefär som en pastor i en kristen kyrka). Jag predikade veckans budskap på fredagar mellan klockan 12 och 13 och utförde också andra uppgifter. En fredag var ämnet för mitt budskap Jihad. Jag sa till de 250 personerna som satt på golvet framför mig:
”Jihad inom islam betyder att man försvarar den islamska nationen och Islam från attacker från dess fiender. Islam är en fredens religion och kämpar endast emot dem som bekämpar dem. Dessa otrogna, hedningar, perverterade, kristna och sådana som sårar Allah, Judarna, sprider – av avundsjuka på Islam och dess profet – myten att Islam utbreds med hjälp av svärd och våld. Dessa otrogna, fiender till Islam, känner inte Allahs ord.”
Och nu citerade jag från Koranen ”Döda inte någon vars dödande Allah har förbjudit, om det inte finns något som rättfärdigar det” – SURA 17:33 ”The noble Koran”
När jag uttalade dessa ord hade precis tagit examen från Al-Azhar Universitetet i Kairo, det äldsta och mest prestigefyllda muslimska universitetet i världen. Det är en källa till andlig auktoritet för Islam i hela världen. Jag undervisade på universitetet och var Imam under veckosluten vid denna moské i Giza. Jag predikade mitt budskap om Jihad den dagen enligt de filosofiska riktlinjerna som den egyptiska regeringen fastställt. Al-Azhar Universitetet fokuserar på det politiskt korrekta Islam och väljer att inte se de områden i undervisningen som går i konflikt med den egyptiska regeringen. Jag predikade vad de hade lärt mig men inom mig var jag förvirrad när det gäller sanningen om Islam.
Men om jag ville behålla mitt jobb och prestige på Al-Azhar, så gällde det att hålla mina tankar för mig själv. För jag visste vad som skedde med dem som inte anpassade sig till Al-Azhars agenda. De skulle få kicken och aldrig mer accepterade att undervisa på något universitet i nationen. Jag visste att det jag undervisade i moske´n och på universitetet, var inte vad jag hade läst i koranen, vilken jag hade memorerat i sin helhet innan jag fyllt tolv år. Vad som störde mig mest var att jag skulle predika om ett Islam av kärlek, vänlighet och förlåtelse. Medan samtidigt – muslimska fundamentalister – de som förväntades praktisera det rätta Islam, bombade kyrkor och mördade kristna. Vid den här tiden var Jihad rörelsen väldigt aktiv i Egypten. Rapporter om bombningar och attacker mot kristna var vanligt förekommande.
Det var vid ett sådant tillfälle i det vardagliga livet jag hörde en bomb explodera vid en kyrka när jag satt på bussen. Jag såg en stor rökpelare resa sig mot himlen några hundra meter bort. Jag växte upp i en familj som var mycket etablerad i islam och jag hade studerat Islamsk historia. Jag var inte involverad i någon radikal grupp men en av mina muslimska vänner var medlem i en islamsk grupp som var aktiva med att slakta kristna. Ironiskt nog var han kemi student och hade precis nyligen börjat ta sin tro på allvar. Men ändå var han aktiv i Jihad. En dag frågade jag honom ”varför dödar du våra grannar och landsmän som vi vuxit upp med?” Han blev arg och förvånad över min utmaning: ”av alla muslimer borde du veta. De kristna tog inte emot kallelsen från Islam och är inte villiga att betala Jizyah (Skatt) för att ha rätt att utöva sin tro. Därför finns det bara en väg för dessa, svärdet från den Islamiska lagen”.
Sökandet efter sanningen
Mitt samtal med honom fick mig att gå igenom koranen och böckerna om den islamska lagen i hopp om att finna något som talade emot det han sagt. Men jag kunde inte ändra verkligheten i vad jag läste;
Som muslim så förstod jag att jag hade två möjligheter:
-Jag kunde fortsätta att hålla mig till den ”kristnade” versionen av islam, en islam med fred, kärlek förlåtelse och medkänsla. En islam skräddarsydd för att passa den egyptiska regeringen, politiken och kulturen – och därigenom behålla mitt jobb och min status.
-Jag kunde bli medlem i en islamsk rörelse och omfatta ett islam enligt koranen och Muhammeds undervisning. Muhammed sade ”jag lämnade något efter mig (koranen) om ni håller er till det kommer ni aldrig någonsin gå vilse”
Många gånger försökte jag rationalisera det slags islam jag praktiserade genom att intala mig ”Nåväl det är nog inte så illa ändå, det finns ju verser i koranen om kärlek, fred, förlåtelse och medkänsla. Du behöver bara ignorera delarna om Jihad och dödandet av icke muslimer”.
Jag gick igenom varenda översättning av koranen för att försöka komma undan Jihad och dödandet av icke muslimer. Ändå fortsatte jag att finna stöd för ett sådant handlande. De lärda var helt överens om att man skulle utföra Jihad på de otrogna (som står emot islam)och de avfälliga (de som lämnat Islam). Men Jihad harmoniserade inte med andra verser som talade om att leva i fred med andra. Alla dessa motsägelser i koranen skapade verkligen problem för min tro. Jag hade ägnat fyra år för att få min bachelors examen, gått ut som näst bäst av en klass med 6000 elever! Sen studerade jag ytterligare fyra år för min master och sen tre år till för min doktors examen – i allt studerade jag islam – jag kände till undervisningen.
På ett ställe förbjöds alkohol, på ett annat tilläts det (jämför SURA 5:90-91 med SURA 47:15) På ett ställe talas det om att kristna är väldigt goda människor som älskar och tillber en Gud och därför kan du vara vän med dem (SURA 2:62, SURA 3:113-114) Sen finner du andra verser som säger att kristna måste omvända sig, betala skatt eller dödas av svärdet (SURA 9:29). De Lärda hade olika teologiska lösningar på dessa problem, men jag undrade hur Allah den allsmäktige och allrådande kunde säga emot sig själv eller ändra sig så mycket. Även Islams profet Muhammed utövade sin tro på ett sätt som motsade koranen. Koranen säger att Muhammed sändes till världen för att visa den Guds barmhärtighet. Men han blev en militär diktator som attackerade, dödade och plundrade för att finansiera sitt välde. Det är väl knappast att visa på Guds barmhärtighet? Allah, guden uppenbarad i koranen är inte en älskande fader. Den säger att Allah önskar att leda folket vilse (SURA 6:39, 126) Han hjälper inte dem som vilseletts av honom (SURA 30:29 och önskar använda dem för att befolka helvetet (SURA 32:13)
Islam är full av diskriminering – mot kvinnor, mot icke muslimer, mot kristna och speciellt mot judar. Islamisk historia vilket var det ämne jag specialstuderat, kan endast karaktäriseras som en flodvåg av blod.
Farliga frågor
Slutligen nådde jag en punkt där jag också ifrågasatte tron och koranen inför mina studenter vid universitetet. En del av dem var medlemmar i terroriströrelser och de blev rasande; ”Du kan inte anklaga Islam. Vad är det med dig? Du ska undervisa oss, du måste hålla med Islam”. Universitetet fick reda påvad jag sagt och jag kallades in för ett möte i December 1991. Mötet kan sammanfattas så här: jag talade om vad som låg på mitt hjärta: ”Jag kan inte längre säga att Koranen kom direkt från himlen från Allah. Detta kan inte vara den sanna uppenbarelsen från Gud.” Detta var mycket blasfemiska ord enligt dem. De spottade mig i ansiktet. En man förbannade mig och skrek ”Din hädare, din oäkting”. Universitetet gav mig sparken och kontaktade den egyptiska säkerhetspolisen.
Den hemliga säkerhetspolisen kidnappar mig.
För att förstå det som hände härnäst måste du få en bild av hur vår familj levde. Min far hade ett mycket stort hem, tre våningar högt. Hela min familj levde tillsammans i detta hus – mina föräldrar, mina fyra gifta bröder med sina familjer, min ogifte bror och jag själv, endast min syster bodde på annan plats då hon var gift och bodde med sin man.
Huset var uppdelat i många olika lägenheter och det var mycket bekvämt. På första våningen låg mina föräldrars lägenhet och en lägenhet som jag delade med min bror. På våningarna över oss bodde mina bröder med familjer. Klockan 03.00 på morgonen efter som Universitetet gett mig sparken, hörde min far att det bankade på dörren av vårt hus. När han öppnade dörren rusade mellan 15-20 män in, beväpnade med ryska Kalashnikov vapen. De var klädda i vanliga kläder, inga uniformer. De sprang uppför trapporna och genom hela huset, väckte folket och letade efter mig. Jag tror att de kom med så många för att jag inte skulle kunna gömma mig undan i huset innan de fann mig. De var överallt i hela huset innan de fann mig där jag låg och sov i min säng. Mina föräldrar, bröder, svägerskor och barn, var vakna, grät och var skräckslagna när männen släpade iväg med mig. Oväsendet hördes i hela kvarteret. De tog mig till en fängelse liknande plats och satte mig i en cell. På morgonen försökte mina föräldrar hysteriskt få reda på vad som hänt mig. Direkt på morgonen gick de till polisen och krävde att få reda på var deras son var. Ingen visste någonting.
Jag var i klorna på Egyptens hemliga polis.
Fortsättning följer…
Stefan Hallman www.ctvc.se