Dr. Mark A Gabriel kunde hela koranen utantill när han var tolv år. Han växte upp i Egypten – mitt i grogrunden för den islamska terrorismen – Han växte upp och fostrades djupt influerad av Islam och dess lära. Hans egen familj vände honom ryggen efter han blivit en kristen och försökte döda honom flera gånger. Han flydde sitt hemland och bor nu i USA. För att uttrycka sin nya tro på kristus har han bytt bort sitt muslimska namn mot ett kristet.
Här följer tredje och sista delen av hans vittnesbörd.
(Översatt av Stefan Hallman, från boken ”Islam and Terrorism” utgiven på Charisma house book group Florida USA 2002)
Kapitel 3
Ett år utan tro.
Nästa vecka tillbringade jag i ett fängelse i södra Kairo. Det var en relativt avslappnande tid. Gud sände mig en fångvaktare som inte gillade radikal Islam. Under hela denna tid försökte min familj finna ut var jag var någonstans. Men de hade ingen framgång förrän min morbror, som var en högt rankad medlem av det Egyptiska parlamentet, återvände till landet efter en resa utomlands. Min mor ringde till honom, grät, ”Under två veckor har vi varit ovetande om var vår son är, han har försvunnit”. Min morbror hade de kontakter som behövdes. Femton dagar efter att de kidnappat mig, kom han personligen till fängelset, med papper på att jag skulle släppas, och han tog med mig hem. Senare gav polisen denna rapport till min far: ”Vi har tagit emot ett fax från Al Azhar Universitetet med en anklagan mot er son för att ha övergivit Islam, vi har undersökt saken under fjorton dagar, men inte funnit något som stöder det påståendet”.
Min far blev lättad när han hörde det. Av alla mina syskon var det bara en som studerat Islam på Universitetet och han var mycket stolt över mig. Han kunde inte ens tänka tanken att jag någonsin skulle lämna Islam. Så han skyllde hela incidenten på, att jag hade haft en dålig attityd mot de personer på avdelningen som hade med min kurs att göra. ”Vi behöver inte dem” sa han och bad mig att istället med en gång börja jobba som försäljningschef på hans fabrik. Han ägde ett framgångsrikt företag som producerade läderjackor och andra kläder för kvinnor och män.
Jag levde ett år utan någon tro. Jag hade ingen Gud att be till, ingen att följa eller leva för.Jag trodde att det existerade en Gud som var nådefull och rättfärdig, men jag hade ingen aning om vem han var. Var han muslimernas Gud, eller de kristnas Gud eller Judarnas?Eller var han ett djur – som hinduernas kor? Jag visste inte hur jag skulle finna honom. Du måste förstå att om en muslim kommer fram till att Islam inte är sanningen och han inte har någon religion att vända sig till, är det värsta som kan hända honom. Tron utgör själva livs-väven för en människa som lever i mellanöstern. Han kan inte föreställa sig ett liv utan att känna sin Gud. Under hela detta år, så satte sig all den andliga smärta jag hade i själen, i min fysiska kropp. Även om jag hade allt materiellt jag behövde, plågades jag av en djup trötthet från att i mitt sinne, hela tiden, försöka räkna ut identiteten av den sanne Guden. Jag hade huvudvärk hela tiden. Jag gick till en doktor, en släkting till familjen. Han lät scanna av min hjärna men fann inget som var fel. Han skrev ut några piller som hjälpte.
Bergspredikan.
Jag gick till ett apotek i närheten en till två gånger i veckan för att hämta en förpackning tabletter, jag fick några tabletter i taget, jag hoppades huvudvärken skulle försvinna för gott. Efter en tid när jag regelbundit återkommit dit, frågade farmaceuten ”Vad sker i ditt liv”? Jag sa till henne ”Ingenting egentligen, jag har inget att klaga på förutom en sak: Jag lever utan Gud. Jag vet inte vem Gud är eller vem som skapat mig och skapat universum.”
Hon svarade ”Men du är ju professor vid det mest respekterade universitetet i hela Egypten. Er familj är väldigt respekterad i vårt samhälle”.”Det är sant” svarade jag ”men jag har upptäckt att deras lära är falsk. Jag tror inte längre mitt hem och vår familj är byggd på sanningens grund. Jag har alltid varit iklädd Islams lögner. Nu känner jag mig naken. Hur kan jag fylla tomheten i mitt hjärta? Var snäll och hjälp mig”! ”OK,” sa hon, ”Idag ger jag dig dessa tabletter, men jag kommer också ge dig denna bok – Bibeln. Men du måste vara snäll och lova mig att du inte tar några tabletter förrän du läst något ur denna bok.”
Jag tog med mig boken hem och slog upp den på måfå. Mina ögon föll på Matteus 5:38 ”Ni har hört att det är sagt ”öga för öga och tand för tand” Men Jag säger er, Kämpa inte emot en ond människa. Om någon slår dig på högra kinden vänd också den vänstra till honom.”
Hela min kropp började skaka. Jag hade studerat koranen hela mitt liv – inte en gång hade jag funnit några så inspirerande ord som dessa! Jag hade mött Herren Jesus Kristus ansikte mot ansikte. Jag glömde tid och rum. Det kändes som jag satt uppe på ett moln uppe på en bergstopp och framför mig stod den störste läraren i hela universum och undervisade mig om himmelrikets hemligheter och om Guds hjärta. Det var inte svårt för mig att jämföra Bibeln med vad jag hade lärt mig under de år jag studerat Koranen och jag tvivlade inte ett ögonblick att jag till slut hade mött den sanne Guden.
Jag fortsatte läsa till de tidiga morgontimmarna nästa dag och vid gryningen gav jag mitt hjärta till Jesus.
Bakhållet.
Jag berättade, bara för farmaceuten och hennes man, att jag tagit emot Jesus. Men om någon i Egypten lämnar Islam, så tas det för självklart att han blivit en kristen och därför måste han dödas. På grund av detta sände fundamentalisterna ut två män för att lägga sig i bakhåll och döda mig. Det hände när jag var på väg hem efter att ha besökt en vän. Det var bara 15 – 20 minuters väg att gå genom Giza. Jag var vid Tersae gatan, nära mitt hem, när jag såg två män stå framför en grönsaksaffär. De var klädda i traditionella kläder, långa vita dräkter, långt skägg och beklädda huvuden. Jag trodde de bara var kunder. Jag kunde inte drömma om att något skulle hända mig.
När jag gick förbi affären stoppade de mig och plötsligt så drog de båda ut knivar och började hugga mig. Jag hade inget att försvara mig med, det var en varm dag och jag hade bara T-skjorta och byxor på mig. Jag slängde upp handen för att skydda mig, men om och om igen högg de mig i handleder och armar. Det fanns andra där på gatan men ingen hjälpte mig. De samlades omkring oss för att titta på. Det var ett typiskt beteende under den här tiden. Hade det varit fråga om en knytnäve fight hade de stoppat den men inte när det var fråga om knivar. De ville heller inte stå i vägen om någon drog pistol.
Den förste av attentatsmännen försökte hugga mig i hjärtat, han lyckades nästan, men jag lyckades flytta mig. Han missade med en knivlängd och hugget tog i skuldran. När han drog ut kniven såg jag blodet strömma ur såret. Jag föll ner på arken och rullade ihop mig som en boll för att försöka skydda mig. Den andre försökte hugga mig i magen men kniven slant och han högg mig i smalbenet i stället. Men nu hade jag förlorat så mycket blod att jag svimmade. Mitt läge var hopplöst men då kom två MC-poliser och attentatsmännen sprang sin väg. De tog mig till sjukhus där jag fick vård. Polisen frågade om jag visste varför de attackerat mig, men jag svarade nej.
Återigen, vägrade min far att acceptera något som pekade på att jag skulle lämnat Islam. Han kunde inte ens tänka tanken.
Min far får reda på sanningen.
Jag fortsatte arbeta för min far men talade inte om min nya tro. Han sände mig till Sydafrika 1994 för att undersöka om det fanns några affärsmöjligheter där. När jag var där tillbringade jag tre dagar med en kristen familj från Indien. De gav mig en liten halskedja med ett smalt kors på. Detta lilla kors kom att bli en vändpunkt i mitt liv.
När jag varit hemma en vecka, noterade min far att jag hade en kedja om halsen och blev mycket upprörd, för enligt Islams kultur är det endast kvinnor som får ha smycken runt halsen. ”Varför har du den kedjan” sa han och krävde ett svar. Det var som att min tunga tog över och talade själv när jag svarade ”Far detta är inte en kedja det är ett kors. Det representerar Jesus som dog på ett sådant kors för mig, för dig och för alla andra i hela världen. Jag tog emot Jesus som min Gud och frälsare, jag ber för att du och resten av familjen också ska ta emot Jesus Kristus som er frälsare”.
Min far svimmade rakt upp och ner där på gatan. Några av mina bröder kom rusande för att hjälpa honom och min mamma började gråta av fruktan. Jag stannade kvar under det de baddade min fars ansikte med vatten. När han kom till sans var han så arg att han knappt kunde tala, utan pekade på mig. Med en röst, hes av vrede, skrek han ”Er bror är omvänd. Jag måste döda honom idag”! Var helst min far gick bar han alltid en pistol i ett läderbälte i armhålan. (De flesta förmögna män i Egypten bär pistoler) Han drog pistolen siktade och siktade på mig. Jag började springa ner längs gatan, precis som jag dök runt hörnet hörde jag kulor vissla runt mig. Jag sprang för mitt liv.
Jag lämnar mitt hem för alltid.
Jag sprang till min systers hus en kilometer bort. Jag bad henne att hjälpa mig få tag i mitt pass, kläder och andra dokument som låg i min fars hus. Hon ville veta vad som var fel, och jag berättade för henne ”Pappa vill döda mig”! Hon ville veta varför. Jag sa ”Jag vet inte, du får fråga pappa”. När jag sprang visste pappa exakt vart jag var på väg för min syster och jag var väldigt nära varandra och hon bodde i närheten. Min far hade gått till min systers hus och kom fram när jag och min syster talade med varandra. Han bankade på dörren och stod där och grät med tårarna strömmande nerför sina kinder. ”Snälla dotter, öppna dörren”. Sen skrek han ”Din bror är omvänd! Han har lämnat den islamska tron, jag måste döda honom nu”. Min syster öppnade dörren och försökte lugna ner honom. ”Pappa, han är inte här, han gick nog någon annan stans, gå nu hem och lugna ner dig så får vi prata inom familjen om detta ikväll”. Min syster var barmhärtig mot mig och samlade ihop mina grejer från mina föräldrars hus. Hon och mamma gav mig lite pengar. Jag satte mig i min bil och körde iväg på kvällen den 28 augusti 1994.
Under tre månader kämpade jag för att resa igenom norra Egypten, Libyen, Chad och Kamerun. Slutligen stannade jag i Kongo. Nu var jag också sjuk i Malaria. De fick tag på en egyptisk läkare som undersökte mig. Han sa att jag skulle dö innan morgonen och de började arrangera för att få en kista från egyptiska ambassaden i Kongo att sända hem mig i. Till deras chock vaknade jag dock nästa morgon. Jag lämnade sjukhuset efter fem dagar och började överallt berätta vad Jesus gjort för mig.
Livet som Jesu efterföljare
Nu har det gått tio år sedan jag accepterade Jesus som min herre och frälsare. Han kallade på mig och gav mig en personlig relation med Honom – något Islam aldrig kunde erbjuda. Jag har aldrig slutat ropa till Gud för mitt muslimska folk, som jag lämnat, jag ber att Gud ska befria dem ifrån det Islamska mörkret. När du läser denna boks sidor kommer du förstå hur djupt detta mörker är. Det är den islamska undervisningen som producerat terroristerna som verkar kapabla till vilken ondska som helst i Allahs namn. Nu undrar hela världen och vill förstå vad islam undervisar. Mycket av felaktigheter och missförståelse har spritts i media och på internet. Mitt mål är att visa varför dessa människor gör vad de gör. Jag vill inte motivera din vrede. Jag vill motivera dig att tro – att få tro för att Islam ska falla och dess fångar befrias i Jesu namn.
Mark A Gabriel
Översatt av Stefan Hallman www.ctvc.se