DAGENS TEXTER; 1 Sam. 27, 28, 29 och Luk.17:1-19
1 Sam. 27; David hos Akish i Gat och Siklag. Tänk att David var så förföljd av Saul att David var tvungen till slut att fly till filiseerna, sina fiendes landområde. David var i Gat i 16 månader och han hade med sig sina båda hustrur ? Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka, David hade också skiljt sig ifrån Mikal, Sauls dotter och längre fram vet vi vad som hände mellan Bat-Seba, Urias hustru och David. Vi tror inte på polygami (månggifte) och vi tror inte heller på skiljsmässor, otukt och mord detta fördömer Bibeln. Davids fall var kvinnor, likaså Salomos fall var kvinnor, det måste finnas något svar på denna dubbelmoral som en del män levde i, som omtalas i Bibeln ? Skrift uttyder alltid skrift! En sak är säker; Människor som Herren använde i Bibeln var rövare, banditer, horor, syndare, mördare och all sköns bröte som inget var i denna världen. MEN DE OMVÄNDE SIG FÖRR ELLER SENARE. Läs och begrunda!
1 Sam. 28; David i filisteernas här. David med hans 600 man var med i filisteernas här och de skulle strida mot Israel sina egna. Saul fortsätter med sitt dubbelliv. Först driver han ut andebesvärjare och spåmän ut ur Israel, sedan nästa andetag anlitar han en andebesvärjare för att kalla fram profeten Samuel ur hans grav. Saul var verkligen förvirrad och redan besegrad på sin egen synd. Saul var stor utåt sett men livrädd och ynklig inåt sett. Dessutom kan vi se att flera andliga ledare som blivit stora tros sig ha egna lagar. De lever ett dubbelliv och därför att Gud inte slår till dem direkt tror de att de kan leva i synd och Herren ser mellan fingrarna bara därför att de är så stora. Detta är en fantasi och lögn, lever du i synd kommer du att bli dömd och förlora allt FÖRR ELLER SENARE. Läs och begrunda!
1 Sam. 29; David visas bort av filisteernas hövdingar. Så befinner sig David i INGENMANSLAND. Han hör inte hemma någon stans, där har man visst varit några gånger i känslan. INGENMANSLAND. Du är inte accepterad bland Guds folk och inte heller bland Världens folk. Fortsättning följer, David har svaret på detta i nästa kapitel, i morgon….Läs och begrunda!
Luk.17:1-19; Förförelse. Synd och förlåtelse.
Tänk var många predikanter som har vilselett människor på grund av deras egen synd, egen uppfattning och att försöka vara ”politisk korrekta” med andra ord; VÄN MED VÄRLDEN! Läs och begrunda!
”Jesus sade till sina lärjungar: ”Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.” Luk.17:1-4
Vi ska ta fram fyra nyckelord från texten; Synden, Senapskorn, Spetälskan och Samariten.
Synden!
Tänk att det finns förlåtelse hur många gånger som helst om du ber om det. Oavsett hur det blir mottaget är du förlåten av Jesus. Jesus älskar syndare som omvänder sig!
Senapskorn!
I Bibelns länder växer flera senapsarter, bl.a. svart senap med mycket små svart-bruna frön. Sannolikt är det detta frö som avses i Jesu liknelse om himmelriket i Matt. 13:31 och Luk.17:6 liknar Jesus tron vid ett senapskorn. Liksom det lilla kornet har växtkraft i sig, så rymmer den undergörande tron, om än aldrig så liten, i sig himmelska krafter till att utföra stora ting.
Spetälskan!
3 Mos.14; Den spetälskes rening. När man läser får man uppfattningen att spetälska var en synd som du kunde gå till prästen och bli av med. När alla ritualer med syndoffer och brännoffer för den spetälske hade genomgåtts av prästen skulle på detta sätt bringa den spetälske försoning och rening.
”Och prästen skall ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå. Sedan skall prästen ta av tillhörande log olja och hälla i sin vänstra hand. Han skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänster hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför Herrens ansikte. Av den olja som är kvar i hans hand skall prästen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet. Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. Därefter skall han offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han blir fri från sin orenhet. 3 Mos.14:14-19
Här talas det om; först blodet för rening och sedan olja för att fullkomna reningen, täppa till alla hål så att inte spetälskan kan komma tillbaka. Vi behöver bli frälsta i Jesus Kristus, därefter behöver vi bli döpta i den helige Ande för att täppa till alla hål från världen.
Samarit!
Tänk att ”den” som kom tillbaka av de 10 spetälska männen och tackade Jesus var Samarit.
Luk. 10:25-42; Den barmhärtige samariten. En man var på väg från Jerusalem till Jeriko och på vägen blev han anfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, lät honom ligga vid vägkanten halvdöd. Två män gick förbi den sårade mannen, en präst, en levi. Därefter kommer en samarit och han förbarmade sig över den sårade mannen. Tog honom till ett världshus och betalade notan för honom.”
Vi har också andra berättelse i bibeln om samariter tex. ”Den samaritiska kvinnan” och det står också att man kunde inte gå igenom ”Samarien” och lärjungarna skulle inte predika för samariterna. Vad var det för skillnader på Samariterna och Judarna ? Jesus ändrade på dessa gamla regler och predikade för samariterna och andra gick i Jesu fotspår som evangelisten Fillipus och apostlarna Petrus och Johannes. Låt oss kolla efter!
Samariterna var avkomlingar av judar och hednafolk, ett blandfolk, som tillbad både Israels Gud och avgudar. Efter det nordisraelitiska rikets undergång år 722 f. Kr. bosatte sig i Samariens städer i Israels barns ställe. De antog tron på Israels Gud samtidigt som de ännu en tid fortsatte att dyrka sina egna gudar. När Israels barn återkom från den babyloniska fångenskapen och började bygga upp Jerusalems tempel, begärde samariterna att få delta i tempelbygget eftersom de tillbad samme Gud. Men deras begäran avvisades under hänvisning till deras falska gudstjänst, en blandreligion. Samariterna byggde då ett eget tempel på berget Gerissim intill Sikem. Detta tempel förstördes av judarna år 129 f. Kr. men samariterna har än i dag sin offerplats där. Samariternas trosbekännelse; 1. Tro på Gud. 2. Tro på profeten Mose. 3. Tro på Lagen. 4. Tro på Gerissim var det av Gud utvalda platsen för frambärande av offer istället för Jerusalem. 5. Tro på domens och vedergällningens dag. 6. Tro på att Mose skulle träda fram på nytt såsom återupprättaren. En del sanning och en del lögn, blandreligion. Konflikten mellan Judar och Samariter växte och klyftan blev bara större och större.
Jesus förbjöd de tolv att besöka samariterska städer;
”Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad.” Matt. 10:5
Men Jesus ändrade sig och hans kärlek sträckte sig ut över mänskliga gränser av nationellt hat och han förbarmade sig över alla människor och ville att alla människor skall bli frälsta. Jesus tog alltså en samarit som exempel på barmhärtighet också tog den samaritiska kvinnan som exempel på att de kunde också få del av frälsningen och evigt liv, bara de tar emot Guds gåva.
Jesus tar vägen genom Samarien för att visa vägen till alla folk.
”På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen.” Luk.17:11
”Han måste då ta vägen genom Samarien och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. – Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.” Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.” Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.” Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.” Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.” Joh.4:4-29
Förföljelsen i Jerusalem gjorde att de gick också till Samarien som förut inte var tillåtit. De blev både frälsta, döpta i vatten, demoner for ut och de blev döpta i den helige Ande, de fick kunskapens ord och stor glädje kom till Samarien.
”Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.” Apg.8:1
Filippus i Samaria.
”Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. Och det blev stor glädje i den staden. Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: ”Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften.” De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.” Apg. 8:5-13
Apostlabesök i Samarien
”Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: ”Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.” Petrus sade till honom: ”Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band.” Simon svarade: ”Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig.” Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.” Apg.8:14-25
En liten skara samariter finns ännu idag i staden Nablus, nära den plats där Sikem en gång låg. De håller fast vid sin gamla religion, följer noga föreskrifterna i Mose lag, bl.a sabbaten och firar påsken som alltid tidigare på berget Gerissim. I rashänseende skiljer de sig tydligt såväl från judar och araber som från andra i främre orienten nu levande folkslag, ca 200 personer finns än idag och minskar för varje år, detta allt om Samarien!
Maria Hallman