DAGENS TEXTER; 2 Sam. 1, 2, 3 och Luk.18:1-17
Samuelsböckerna; De här två böckerna i grundtexten är en enda bok. De omspänner tiden mellan Samuels födelse omkring år 1100 f. Kr. till slutet av kung Davids regeringstid år 970 f. Kr. I första Samuelsboken möter vi den siste domaren i Israel, Samuel och Israels förste kung, benjamiten Saul, under ett dramatiskt skede i Israels historia. Andra Samuelsboken domineras av Sauls efterträdare från Juda stam, kung David och Israels expansion med Jerusalem som huvudstad.
2 Sam. 1; Budskapet om Saul och Jonatans död och Davids klagosång och sorg efter dessa som han älskade så mycket. Här visar David verkligen att han älskade Jonatan men också Saul som hade gjort honom så mycket besvär. Jag trodde att Saul gjort självmord, men i själva verket var det “försök” till självmord. För tydligen dog inte Saul utan han behövde hjälp för att få den slutliga dödshjälpen. Här omtalas om en ung amalekit som på Sauls begäran ger just den dödshjälpen och det tyckte inte David om. Hur kunde du döda “Herrens smorde”? Och där lät David döda den unge amalikiten för att han hjälpt Saul att dö. Vi tror inte på självmord eller dödshjälp.
2 Sam. 2; David blev smord till kung över Juda. Is-Boset, Sauls son blev kung över Israel. Detta slutade med inbördeskrig mellan Israeloch Juda. David miste 19 stridsmän, Is-Boset miste 360 stridsmän. David frågade alltid Herren vad han skulle göra innan han gick till verket, detta var hemligheten till Davids fulla seger i framtiden.
2 Sam. 3; “Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.” 2.Sam. 3:1 Läs och begrunda!
Luk.18:1-17; Här är två liknelser av Jesus som bara författaren Lukas har skrivet om är “Änkan och Domaren” och “Farisen och Publikanen” Liknelserna berättas av Jesus i Pereen år 30 e.Kr.
Änkan och Domaren vill lyfta fram bönen, den outtröttliga bönen, bönen som inte ger upp, förrän vi fått bönesvar.
I Luk. 11:1-4 ber lärjungarna Jesus om att han ska lära dem att bedja. Och då lär han dem att bedja, bed så här;
1. Fader; Helgat är ditt namn.
2. Låt ditt rike komma.
3. Ge oss idag vårt dagliga bröd.
4. Förlåt oss våra synder.
5. För oss inte in i frestelse.
Detta är innehållet av bönen. MEN det som är lika viktigt, det är uthålligheten, ge inte upp att be, bed tills Ni fått bönesvar. “Jesus säger : Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” Luk.11:9-13
Detta är så starkt och BIBELNS kortaste bibelvers innehåller så mycket 1 Tess. 4:17; BE OAVBRUTET!
I Luk. 18 talas det om den ogudaktige Domaren som verkar ha all rikedom i världen som varken fruktar Gud eller har respekt för människor, mot en envis, fattig, troende, liten Änka. Läget för Änkan var ju omöjlig MEN ändå gav hon inte upp förrän hon fått svar. Vad vill Jesus säga; GE INTE UPP BÖNEN, BE OAVLÅTLIGEN!
Rom.12:12; “Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”
Ef.6:18; “Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.”
Kol.4:2; “Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse.”
1 Tess.5:17; “Be oavbrutet”
Nästa liknelse “Farisen och Publikaner” Vilka var publikanare ?
Publikanen var en person som på arrende skötte den romerska statens uppbörd av tullintäkter men även andra statsinkomster. Dessa arrendatorer, vanligen rika romerska privatpersoner, utgjorde en betydande samhällsklass. De var emellertid storföretagare som sedan de på auktion med högsta budet hade inropat uppbördsrätten för området i fråga, i sin tur överlät verksamheten i områdets olika delar åt underarrendatorer. De publikaner som omtalas i N.T. var judar, som fungerade som tjänstemän åt arrendatorn eller förpaktaren. Ett undantag synes dock Sackeus ha gjort. Han var tullförvaltare eller överpublikan i gränsstaden Jeriko och omtalas av evangelisten som en rik man Luk.19:2
Publikan som tjänsteman för den romerska ockupationsmakten var publikerna föraktade och hatade av judarna, ett förhållande som icke förbättrades av att de ofta utnyttjade sin ställning till att utkräva mer än de var berättigade till. Luk. 3:12. och uttrycket “publikaner och syndare” Matt.9:10 med flera ställen visade judarnas avsky.
Jesus chockade sin samtids religiösa ledare genom att ha umgänge och bordsgemenskap med dessa människor. Jesus var “publikaners och syndares vän” som hans motståndare nedsättande kallade honom. Matt.11:19, Luk.7:34, Mark.2:15, Luk.15:1. Dessutom hävdade Jesus att publikaner och skökor var närmare Guds rike än dessa ledare, farisér Matt.21:31, Luk.7:29.
Publikanen Matteus eller Levi hörde till de tolv som på Jesu kallelse stod upp och följde honom som hans lärjunge Matt. 9:9, 10:3, Mark 2:14, Luk.5:27. I sin tacksamhet för detta gjorde Levi ett stort gästabud för Jesus och hans lärjungar, till vilket även en stor hop publikaner och andra var inbjudna.
Överpublikanen Sackeus är ett annat exempel på publikan som var föremål för Jesu omsorg. I sin glädje över att Jesus ville ta in i hans hus, förklarade han sig villig att gottgöra sina landsmän den orätt han måste ha begått mot dem genom penningutpressning ett tecken på att han hade fått del i den frälsning som Jesus kom för att bringa det som var förlorat Luk.19:1-10, 5:31 .
I denna liknelse som vi läser om idag visar Jesus, en ödmjuk publikan med bönen “Gud, misskunds dig över mig syndare”. Jesus låter honom framstå som rättfärdig framför en farisé, som tackar Gud för att han icke var som andra människor bl.a. icke som denne publikan Luk.18:9-14
Maria Hallman