DAGENS TEXTER; 2 Kung. 23, 24, 25 och Joh.7:1-31
2 Kung. 23; Josias reformation! Vilket fantastiskt jobb Josia gjorde dessa 31 år som han regerade. Han avskaffade alla avgudar och drev ut allt ogudaktigt från templet. Läs och begrunda, det här var verkligen REFORMATION! Josia tågade upp mot kungen i Assyrien och där vid Megiddo blev han dödad i stridens hetta. Hans son Joahas blev kung i Juda endast tre månader, därför att han lät avguderiet återuppstå. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna, Nr. 83 av alla 153 kvinnonamn i hela bibeln. Efter honom blev Jojakim kung i Juda i 11 år 609 -598 f. Kr. Hans mor hette Sebida dotter till Pedaja från Ruma alltså Nr. 84 av 153 kvinnonamn nämda i hela Bibeln.
2 Kung. 24; Att nu var Herren Gud förgrymmad på sitt folk och i detta kapitel står det något som är mot allt annat i BIBELN; Herren säger i vers 4 ”DETTA VILLE INTE HERREN FÖRLÅTA” Vi måste alltid hålla före vad är det för synder som Juda gör mot Herren bl.a. de offra barn till guden MOLOK, små underbara oskyldiga barn slängs levande i elden…..och mycket, mycket annat som Herren hade varnat för GÖR INTE SÅ, TILLBED INTE DÖDA GUDAR! Men ändå mestadels av Juda kungar var ogudaktiga och även då Jojakin som bara regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta Nr. 85 av alla 153 kvinnonamn i Bibeln, hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. Kungen Nebukanessa i Babel kom och belägrade Jerusalem och förde bort kungen och 10.000 tals andra judar fördes bort till Babel, precis som profeterna hade varnat för. Om de inte följde Herren Gud, men gav sin tillbedjan till avgudar, detta var straffet för deras olydnad, 70 år i fångenskap i Babylon.
Men kungen i Babel gjorde Jojakins farbro Mattanja till kung i Juda, där alla fattiga och sjuka var kvar. Dessa hade inte Nebudkanessa bruk för. En liten rest var kvar i Jerusalem. Mattanjas namn ändrades till kung Sidkia, hans mor var Hamital Nr. 86 av alla 153 kvinnonamn i Bibeln.
2 Kung. 25; Då har vi kommit till det sista kapitlet i 2 Kungaboken och i morgon går vi in i Krönikeböckerna som är en repetition av Israels Historia skriven av prästen Esra.
Kapitel 25 är ett sorgens kapitel där Jerusalem förfaller total, detta är konsekvenserna av ett ogudaktigt, olydigt, upproriskt liv mot Herren Gud, Abraham, Jakobs, Isaks Gud. TA VARNING!
Alltså kung Jojakin och 10.000 andra gav upp och överlät sig till Nebukanessa kungen i Babel. Han förde dem bort till Babel, men kung Jojakin fick faktiskt nåd från kungen. Lät kung Jojakin ta av sin fångdräkt och lät honom äta vid kung Nebukanessas matbord varje dag, dessutom fick han faktiskt en underhåll av kungen. Detta kan man kalla för favör och som alltid när något sådant händer hade Herren ett finger med i spelet.
Värre var för kung Sidkia som skulle vara kvar i Jerusalem och ta hand om skräpet i Jerusalem, allt var sönderkrossat muren, templet och allt guld och silver från Salomo var bortrövat till Babylon. När Sidkia äntligen förstod allvaret gjorde han uppror mot Nebukanessa, men då var det försent….Sidkia blev tagen och de dödade hans barn framför hans ögon och sedan stack de ut ögonen på Sidkia och fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel. Kung Gedalja blev kung över Juda för att ta hand om ruinerna av Jerusalem, de fattiga och sjuka. Men det blev inte långvarigt han blev mördad. Och judarna som var kvar i Jerusalem flydde till Egypten. Läs och begrunda!
Joh. 7:1-31; Jesus går upp till lövhyddohögtiden. Judarnas lövhyddohögtid; denna fest firade judarna dels till minne av de välgärningar som Gud bevisade dem under den fyrtioåriga ökenvandringen, dels som tacksägelsehögtid i samband med den inbärgade fruktskörden. Lövhyddohögtiden var en glädjens högtid då man bodde i lövhyddor. Föreskrifterna om den finns i följande texter;
2 Mos.23:16; ”Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken.”
3 Mos. 23:33-43; Lövhyddohögtiden! ”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: På femtonde dagen i samma sjunde månad är Herrens lövhyddohögtid, i sju dagar. På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt Herren. På åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldsoffer åt Herren. Det är en högtidsförsamling…..Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. I sjunde månaden skall ni fira den. Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor, för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.”
4 Mos.29:12; Lövhyddohögtidens offer! ”På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras, utan ni skall fira en Herrens högtid i sju dagar.”
5 Mos. 16:13-15; Lövhyddohögtiden! ”Lövhyddohögtiden skall du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. Du skall glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. I sju dagar skall du fira Herrens, din Guds, högtid på den plats som Herren utväljer, ty Herren, din Gud, skall välsigna dig i all den avkastning du får och i allt vad dina händer har uträttat, och du skall vara fylld av glädje.”
Läs och begrunda!
Maria Hallman