DAGENS TEXTER; Jer.17, 18, 19 och 1 Tim.6
Jer. 17; JUDA SYND!
FÖRBANNELSE OCH VÄLSIGNELSE
”Så säger Herren:
Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.
Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren
till sin förtröstan.
Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.
Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.” Jer. 17: 5-10
”Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
Ty du är min lovsång.” Jer.17:14
Jer. 18; I KRUKMAKARENS HUS
”Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem. Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.” Jer.18:1-12
PERSONANGREPP MOT JEREMIA!
”Men de sade: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger.” Jer.18:18
Jer. 19;SOM EN LERKRUKA SKALL JUDA KROSSAS.
”Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. Du skall säga: ”Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det. De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.” Jer. 19:1-5
”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord.” Jer. 19:15
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
1 Tim. 6; VAD VIKTIGT ATT VI GÖR VÅRT BÄSTA PÅ VÅR ARBETSPLATS, SPECIELLT OM VI ÄR ANSTÄLLD HOS EN KRISTEN ARBETSGIVARE. ”Alla som bär slaveriets ok skall anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. De som har troende herrar skall inte se ner på dem, därför att de är bröder. De bör tvärtom tjäna dem så mycket villigare, eftersom de är troende och älskade, dessa som tar emot slavarnas goda tjänst. Så skall du undervisa och förmana.”1 Tim. 6:1,2
Paulus fortsätter att förmanar Timoteus att han ska vara förberedd på kommande avfall från den kristna tron på grund av en villolära som föraktar SKAPELSEORDNINGEN. Skapelseordningen är det som hände i 1 Mos. kap. 1 och 2, alltså allt Gud skapade och förordnade innan SYNDAFALLET 1 Mos. kap. 3.
I SKAPELSE ORDNINGEN LIGGER MINST 10 GRUNDPELARE. KOM IHÅG DETTA ÄR NU INNAN SYNDAFALLET. 1. GUD SKAPADE MANNEN FÖRST. 2. GUD TALADE TILL MANNEN FÖRST OCH MANNEN SKULLE TALA TILL KVINNAN. 3. GUD INSTIFTADE ÄKTENSKAPET. 4. KVINNAN SKAPADES TILL MANNENS MEDHJÄLPARE 5. DE SKULLE ARBETA OCH SKÖTA OM TRÄDGÅRDEN OCH DJUREN. 6. GUD BEFALLDE ATT DE SKULLE FÖRÖKA SIG. 7. DE FÅR INTE SKILJAS ÅT, DE TVÅ SKALL VARA ETT. 8. DE ÄR SKAPADE TILL GUDS AVBILD MED OLIKA UPPGIFTER. 9. DE HAR GEMENSKAP MED SIN SKAPARE. 10. DE ÄR LYCKLIGA, INTE JÄMNLIKA MEN LIKA VÄRDA.
Sedan kom ”SYNDAFALLET” och förstörde allt….istället för att allt var välsignat, blev allt vad människan tog i FÖRBANNAT, Ovälsignat.
SANN OCH FALSK GUDSFRUKTAN! 1 Tim. 6:3 – 21
Här beskrivs villolärorna. De är ofta de stora ordens män, men vad de säger har inte något innehåll. De har inte ens kunskap utan är bara upptagna med spekulationer som har sin grund i deras eget högmod. Detta vållade avund, kiv, smädelser och misstänksamhet. Samvetet är fullständigt fördärvat. De har tappat bort sanningen. De hade inte tid för sin personliga andakt utan man körde bara på och det slutade med att handlade om pengar och materiell vinning och Guds hus blev ett affärsföretag. De falska lärarna tänkte på gudsfruktan som ett sätt att skaffa sig rikedom. De flesta betalar ett högt pris för sin rikedom. Den rike mannen i berättelsen om Lasarus, den rike kornbonden, Judas, Ananias och Safira är exempel på detta.
”Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” 1 Tim.6: 3-10
Paulus säger till Timoteus HÅLL DIG BORTA FRÅN SÅDANT! Läs och begrunda!
”Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen. Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig, och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det. Somliga har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåd vare med er.” 1 Tim. 6:11-21
PAULUS FÖRSTA BREV TILL TIMOTEUS
Inledning; 1:1,2
I. FÖRSAMLINGENS BUDSKAP; Kap. 1:3-20
1. Förmaningens ändamål; 1:3-11
2. Budbärarens tacksamhet och budskapets härlighet; 1:12-17
3. Den goda striden; 1:18-20
II. FÖRSAMLINGENS GUDSTJÄNST; Kap. 2
1. Bönens plats och betydelse; 2:1-7
2. Männens uppträdande; 2:8
3. Kvinnornas uppträdande; 2:9-15
III. FÖRSAMLINGENS LEDARE; Kap. 3:1-13
1. Församlingsföreståndare; 3:1-7
2. Församlingstjänarna; 3:8-13
IV. FÖRSAMLINGENS STORHET; Kap. 3:14-16
1. Sanningens stödjepelare och grundfäste; 3:14,15
2. Gudaktighetens hemlighet; 3:16
V. FÖRSAMLINGENS LEDNING; Kap. 4:1-6:19
1. Gentemot falska lärare; 4:1-11
2. Gentemot de troende; 4:12-16
3. Gentemot olika grupper av församlingsmedlemmar; 5:1-6:2
4. Gentemot främmande läror; 6:3-5
5. I fråga om jordiska ägodelar; 6:6-10
6. I fråga om den goda bekännelsen; 6:11-16
7. Gentemot de rika; 6:17-19
Avslutning; 6:20,21
Maria Hallman