DAGENS TEXTER; Jer. 25, 26 och 2 Tim. 3
Jer. 25; JEREMIA HAR VARNAT NU I 23 ÅR; ”OM FOLKET INTE OMVÄNDER SIG” KOMMER DE BLI BORTFÖRDA TILL BABEL I 70 ÅRS FÅNGENSKAP. FOLKET OMVÄNDE SIG INTE. Läs och begrunda!
”Ända från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår och till denna dag, under dessa tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte velat höra. Herren har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra, när de sade: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar, så skall ni för all framtid få bo kvar i det land som Herren har givit åt er och era fäder. Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er.” Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede genom era händers verk till er egen olycka. Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, skall jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag skall sända efter min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel. Och jag skall låta dem angripa detta land och dem som bor här, liksom alla hednafolken här omkring. Jag skall förgöra dem och de skall bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. Jag skall bland dem göra slut på rop av fröjd och rop av glädje, på rop för brudgum och rop för brud, på kvarnens buller och lampans ljus. Hela detta land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i sjuttio år.” Jer. 25:3-11
GUDS DOM ÖVER FOLKET; Läs och ta varning!
Jer. 26; JEREMIA HOTAS TILL LIVET!
Det är väl typiskt, det är inte ”världen” som hotar de sanna profeterna, utan oftast från deras egna led. Det var prästerna som kunde skrifterna och andra profet kollegor som var emot Jeremia och ville döda honom. Läs och begrunda!
”När Jeremia hade slutat att tala allt vad Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: ”Du måste dö. Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?” Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i Herrens hus. När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad.” Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: ” Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herrens, er Guds, röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.” Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dö, för i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.” Jer. 26: 8-16
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
2 Tim. 3; MÄNNISKORNA I DE SISTA DAGARNA! När man läser detta tror man ju hela tiden att det var världens barn, men så är inte fallet. Apostel Paulus skriver brev till Timoteus om hur det kommer att bli i församlingen i den yttersta tiden innan Jesus kommer tillbaka. Hela detta avsnittet är profetiskt till sin karaktär. Här talas om de sista av de yttersta dagarna. Paulus skriver detta för att Herrens tjänare skall rusta sig i kamp mot ondskan. Människans synd skall då ta sig starkare uttryck både i gärningar, ord och tankar. En nedlåtande inställning till medmänniskor utvecklas till en vanhelgande inställning till Gud. SJÄLVISKHETEN står överst på listan och är väl också en ROT till den övriga ondska som nämns. Här är något som vi måste ta med lite extra, dessa människor i församlingen var så onda att apostel Paulus säger till Timoteus att de inte skulle tillrättavisas utan Timoteus får rådet av Paulus ATT VÄNDA SIG BORT FRÅN DEM. Det finns bara en sak att göra, när onda människor uppenbara sitt sanna väsen; att undvika dem, inte ha något med dem att göra. Speciellt lyckades de få ingång hos kvinnorna som antagligen hade sexuella synder på sitt samvete. Utan tvivel hade dessa falska lärare lovat sina anhängare att de kunde fortsätta med sitt syndiga liv och likväl vara kristna. De fångade dem och fick dem fullkomligt i sin makt. Läs och begrunda nogsamt!
”Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem! Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen.” 2 Tim. 3:1-7
JANNES OCH JAMBRES UPPRORSMAKARE; de är traditionella namn på de egyptiska trollkarlar som stod upp emot Mose och det var dessa som påverkade Aron och Mirjam och övriga folket att dansa runt ”guldkalven” Vi kan inte vänta längre på Mose…..Vi kan inte längre vänta på Jesus…..LÅT OSS GÖRA NÅGOT SJÄLVA! Lägg märke till att Arons stav slukade trollkarlarnas stavar. För en tid kan man tycka att de ogudaktiga har segern, men låt dig inte bedragas för de falska profeterna. ”Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.” 2 Mos.7:11-13
Min favorit vers i Bibeln kommer nu, jag tycker den säger allt i fråga om Helgelsen 2 Tim. 3:16 och när det kommer till Frälsningen är Joh. 3:16 min favoritvers.
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” 2 Tim. 3:16,17
Det andra brevet till Timoteus skrevs uppenbarligen kort tid innan aposteln led martyrdöden år 67 e. Kr. Tredje missionsresan avslutades i Rom och där satt Paulus i fängelse första gången och därefter blev han fri och reste runt bl.a. till Spanien tror man. Efter den resan kom Paulus för andra gången till Rom och då var läget helt annat i det samhället. Kejsar Nero hade kommit till makten i Rom och han själv tände eld på staden 64 e. Kr. för att ha något att skylla på de kristna som han hatade. Han korsfäste 100 tals kristna i Rom, vilken i grymhet saknar sitt motstycke i historien. Den antikristliga strömningen hade nu i hög grad gått ut över aposteln, som nu hade full visshet om att hans tid var snart ute; ”Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” 2 Tim. 4:6-8 Men också när han har döden för ögonen, är det evangelii sak som ligger aposteln varmt om hjärtat. Han har berövats alla möjligheter att missionera, men han kan uppmuntra dem som skall föra kampen vidare. Därför skriver han nu till sin bäste vän och käraste medarbetare Timoteus. Timoteus hade aposteln vunnit för evangelium redan på den första missionsresan. Från den andra missionsresan blev han Paulus medarbetare och den som sedan följde aposteln på de flesta av hans resor. Om än Timoteus var ung och något tillbakadragen, fanns det ingen som Paulus satte så stort värde på som honom. Han försäkrar sin vän, att han oavlåtligen kommer ihåg honom i sina böner, både natt och dag, och att han längtar efter att få se honom. Han minns hans tårar antagligen när de sist skildes i Efesus. Han minns också Timoteus gudfruktiga mormoder och moder, och han är förvissad om att samma tro nu också bor i hans medarbetare. Så påminner han Timoteus om att han skall uppliva den nådegåva, som han fick genom apostelns handläggning. Timoteus har sannolikt gripits av modlöshet på grund av förföljelsen som var i Rom. Aposteln låter honom förstå att försagdhetens ande inte är ifrån Gud, som ger något helt annat; kraftens, kärlekens och tuktighetens ande. Därnäst följer förmaningar beträffande förhållandet till villoläror och villolärare. Timoteus skall sträva efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet och rätt förvalta sanningens ord. Särskilt i de yttersta dagarnas skall svåra tider komma. Människorna skall vara behärskade av många slags synder och onda människor skall förvilla andra och själva bli förvillade. Paulus ännu en gång uppmuntrar vägen till helgelse och ett fruktbärande kristet liv går genom Guds inspirerande ord, som är nyttigt till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet.
PAULUS ANDRA BTREV TILL TIMOTEUS
Inledning; 1:1-5
I. FÖRMANING TILL FRIMODIG KAMP; 1:6-4:5
1. Att uppliva nådegåvan från Gud; 1:6,7
2. Att icke blygas för evangelium; 1:8-18
3. Att bli allt starkare i nåden; 2:1,2
4. Att villigt bära sitt lidande; 2:3-13
5. Att undfly villoläror och tvistefrågor; 2:14-3:9
6. Att förbli vid den sanna läran; 3:10-17
7. Att fullgöra vad som tillhör ämbetet; 4:1-5
II. APOSTELNS AVSKEDSORD; 4:6-18
1. På väg att offras; 4:6-8
2. Vädjan till Timoteus om att snart komma; 4:9-13
3. Herrens bistånd och kraft; 4:14-18
Avslutning; 4:19-22
Maria Hallman