DAGENS TEXTER; Jer. 29, 30 och Tit. 1
Jer. 29; JEREMIAS BREV TILL DE FÅNGNA JUDARNA I BABEL.
”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. Tag er hustrur och föd söner och döttrar, tag hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.” Jer. 29:4-7
”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.” Jer. 29:11-13
”Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren.” Jer. 29:19
Jer. 30; ISRAELS BEFRIELSE FRÅN BABEL!
”Så säger Herren:
Ett rop av förfäran har vi hört,
fruktan och ingen frid.
Fråga och tänk efter:
Brukar män föda barn?
Eller varför ser jag alla män
hålla sina händer på höfterna
som kvinnor i barnsnöd,
och varför har alla ansikten blivit så dödsbleka?
Ve! Detta är en stor dag,
ingen är den lik.
En tid av nöd är detta för Jakob,
men han skall bli räddad ur den.
Och det skall ske på den dagen,
säger Herren Sebaot,
att jag skall ta oket från din nacke
och bryta sönder det
och slita av dina band.
Inga främlingar skall längre
tvinga honom att tjäna sig,
utan de skall tjäna Herren, sin Gud,
och David, sin kung,
som jag skall låta uppstå åt dem.” Jer. 30:5-9
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
Tit. 1; TITUS UPPGIFT PÅ KRETA!
”När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.” Tit.1:5-16
PASTORALBREVEN OCH HERDEBREVEN är 1,2 Timoteusbreven och Titus brev. Dessa brev skrevs någon gång under perioden 63 – 67 e. Kr. Titus brev är inte något vanligt privatbrev, utan en apostolisk ämbetsskrivelse. Paulus och Titus befinner sig på ön Kreta och Paulus måste resa vidare och lämnar Titus kvar på ön med flera anvisningar men att tillsätta ”presbyterer” ”äldste” i varje församling på ön. Dessutom se till att villoläror av ”Gnosticism” och ”Judendom” hålls undan från det lagfria evangeliet. Det vill säga; att evangeliet Paulus presenterade var ”rättfärdiggörelse genom tron” ingen tvekan MEN NÄR DU TAGIT EMOT FRÄLSNINGEN BÖR DU LEVA ETT HELGAT LIV MED GODA GÄRNINGAR. Luther säger om detta brev, att det är en underbar sammanfattning av evangeliet i en huvudsumma och att det innehåller allt som behövs för både kristen kunskap och kristet liv. Trots brevets korthet finner vi likväl antydningar om flera av de viktigaste elementen i den kristna tron. Här talas om Gud som Fader, Jesus som Frälsare, pånyttfödelsen, förnyelse i den helige Ande, Guds nåd och kärlek, förlossning, rening, barmhärtighet, icke rättfärdighetsgärningar utan genom Guds nåd är vi frälsta, det eviga livet som arvedel och om Kristi tillkommelse. Allt finns i detta lilla brev men mestadels och tyngdpunkten, handlar om församlingsledares kvalifikationer och ansvar och om förhållandena i församlingen överhuvudtaget. När jag läser dessa pastoralbrev funderar jag på om dagens ärkebiskop, biskopar, präster, pastorer har KLIPPT UR DESSA SIDOR FRÅN SINA BIBLAR I SVERIGE, därför knappt inga, ytterst få lever upp till den standarden idag 2015. De flesta felar på de flesta punkter och därför lider församlingsmedlemmarna. Under de senaste 40,50 åren i Sverige har den kristna församlingen i Sverige minskat på alla nivåer; nationellt man har lagt ihop samfunden, regionalt har man sålt kyrkor och kapell, lokalt har man lagt i hop församlingarna. Man har inte råd att ha en anställd pastor, man har inte råd att kalla några evangelister. Missionshusen står tomma eller så är de ombyggda till privata bostäder. De kristna minskar och minskar, avgudarna och muslimer ökar och ökar. Vill du fortsätta att gräva ner huvudet i sanden och lossas om att allt är bra är det upp till dig, men vi har beslutat oss att omvända oss, se verkligheten i vitögat och göra något för Jesus, Guds rike i kommande dagar oavsett priset. För det första finns INGET i pastoralbreven som stöder KVINNLIGA PRÄSTER OCH PASTORER. För det andra fördömer pastoralbreven HOMOSEXUALITET och då självklart kan ju inte en ledare för Guds församling vara HOMOSEXUELL ELLER LESBISK. För det TREDJE fördömer pastoralbreven skilsmässan mellan man och kvinna i äktenskapet. DU KAN INTE VARA PRÄST ELLER PASTOR OCH LEDA GUDS FÖRSAMLING OCH HA EN SKILJSMÄSSA I BAGAGET. För det fjärde som pastoralbreven talar om är att KVINNAN SKA INTE VARA HERRE ÖVER MANNEN 1 Tim. 2:12. Det femte som pastoralbreven talar om att KVINNAN SKA UNDERORDNAR SIG SIN MAN OCH ATT VARA HUSLIGA OCH ÄLSKA SINA BARN; Tit.2:3-5. Listan kan bli längre, vi ska ta upp så mycket vi hinner, orkar och kan av dessa pastoralbrev som är så oerhört betydelsefulla i vår tid 2015. Dessutom vill jag påstå att det som förekommer av KVINNANS UPPROR MOT MANNEN i varje del av livet är ett TIDSTECKEN. Den som ligger bakom allt samman är Satan, djävulen, lögnens fader, ANTIKRIST! Under Paulus sista levnadsår, efter fångenskapen i Rom ca. 62, 63 e. Kr. skriver han ”PASTORALBREVEN”. Så småningom kommer han tillbaka till Rom för andra gången våren 64 e. Kr. På sommaren det året inträffade i världsrikets huvudstad den stora brand, som kejsar Nero utnyttjades för igångsättandet av martyrhistoriens dittills största och grymmaste förföljelse av de kristna. Både Petrus och Paulus fängslades i detta sammanhang och ca. år 67 e. Kr. blev Paulus halshuggen och Petrus korsfäst upp och ner. Vid sin martydöd hade den store aposteln och missionären fullbordat loppet och den kallelse han hade fått av Herren Jesus. Under denna sin andra fångenskapstid i Rom torde Paulus ha skrivit det brev som har kallts hans ”svanesångtestamentet”, nämligen det andra brevet till Timoteus. Kejsar Nero själv dog den 9 juni 68 e.Kr.
PAULUS BREV TILL TITUS
Inledning; 1:1-4
I. UPPDRAG
1. Organiering av församlingarna; 1:5-9
II. FÖRMANINGAR
1. Till kamp mot villolärare; 1:10-16
2. Till ett heligt liv; kap. 2
3. Till lydnad mot överheten; 3:1-7
4. Till avståndstagande från tvistefrågor; 3:8-11
Avslutning; 3:12-15
Maria Hallman