DAGENS TEXTER; Jer. 36, 37 och Filemon
Jer. 36;JEREMIAS PROFETIOR UPPTECKNAS. Jeremia lever verkligen i dramatiska tider mellan hopp och förtvivlan och död och liv. Kung Jojakim bränner upp Jeremias bokrulle, så fruktansvärt. Herren bestraffar kungen och han dör. Jeremia får nytt budskap från Herren att skriva ner en andra bokrulle. “Skriva ner allt detsamma som var på den första bokrullen” Detta känner vi igen; Mose slog sönder de första budtavlorna på grund av folkets synd. Och på Herrens befallning fick Mose gå upp på berget och skriva nya lagtavlor.
KUNG JOJAKIM BRÄNNER UPP BOKRULLEN!
“När Mika, son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. Mika berättade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket. Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: “Tag med dig den rulle som du har läst ur inför folket och kom hit.” Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. Då sade de till honom: “Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem. När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: “Vi måste tala om för kungen allt som står här.” Och de frågade Baruk: “Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?” Baruk svarade dem: “Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.” Då sade furstarna till Baruk: “Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är.”De lämnade rullen i skrivaren Elisamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom. Då sände kungen Jehudi att hämta rullen och han hämtade den från skrivaren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom. Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom, och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan. Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord. Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem. Och kungen befallde Jerameel, kungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.” Jer.36:11-26
DEN NYA BOKRULLEN!
“Sedan kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: “Tag dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp. Men om Jojakim, Juda kung, skall du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att kungen i Babel skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur? Därför säger Herren så om Jojakim, Juda kung: Ingen arvinge till honom skall sitta på Davids tron, och hans döda kropp skall kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla. Jag skall straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning, och jag skall låta komma över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män all den olycka som jag har uttalat över dem, eftersom de inte velat höra.” Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Jojakim, Juda kung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.” Jer. 36:27-32
Jer. 37; JEREMIA PROFETERAR OM JERUSALEMS FÖRSTÖRING OCH FÄNGSLAS. Förra kapitlet brände den onde kungen Jeremias bokrulle och nu är det fara för Jeremias liv. De kastar ner honom oskyldigt ner i brunnen och där håller han på att dö. Men Herren kom till hans undsättning och använde kung Sidkia för att hämta Jeremia från fångvalven. Jeremia vädjar till kungen att få stanna uppe och han blev hörd och fick stanna uppe på vaktgården som fånge.
JEREMIA PROFETERAR OM JERUSALEMS FÖRSTÖRING OCH FÄNGSLAS!
“Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott bland folket. När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Selemja, son till Hananja, som sade: “Du vill gå över till kaldeerna.” Jeremia svarade: “Det är inte sant. Jag vill inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. Dessa blev förbittrade på Jeremia och lät gissla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse. När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, lät kung Sidkia hämta honom, och hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: “Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: “Ja.” Och han sade vidare: “Du skall överlämnas i den babyloniske kungens hand.” Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: “På vad sätt har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Kungen i Babel skall inte anfalla er och detta land? Så hör mig nu, min herre konung. Lyssna till min bön och sänd mig inte tillbaka till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.” Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess det var slut på allt brödet i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.” Jer.37:11-21
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
Filemon; Filemon tillhör de s.k. FÅNGENSKAPSBREVEN, tillsammans med Efeserbrevet, Kolossebrevet och Filipperbrevet. Detta brevet har också kallats “slavarnas frihetsbrev” Därför Onesimus var slav hos Filemon och flydde till Rom och träffade Paulus där och genom Paulus vittnesbörd blev Onesimus en kristen. Nu vädjar Paulus till Filemon att han ska förlåta Onesimus och låta honom komma tillbaka men inte bara som slav men som en broder i Krisus. Författaren till brevet är Paulus och medskibent var Timoteus. Brevet är skrivet runt 60 e. Kr. under Paulus första fängelsetid i Rom. Slaveriet var utbrett i det romerska riket och tydligen var det även vissa kristna som hade slavar. Paulus fördömer aldrig själva systemet i sina brev, men gör ändå ett radikalt ställningstagande genom att kalla Onesimus och Filemon bröder i Kristus. Filemon betyder vänlig och kärleksfull. Troligtvis var han “biskop” för församlingen i Kolosse. Appfia var hans hustru och det är Nr. 154 och det sista kvinnonamn som är nämnt i Bibeln.
Nr. 154. APPFIA; Appfia betyder den fruktbara. Filemon 1:2; ”Och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus.” Appfia en troende kvinna i Filemons hus i Kolosse, sannolikt dennes hustru. Arkippus; “Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren.” Ett varnande ord från Paulus till Arkippus. Arkippus var troligtvis son till Filemon och Appfia.”
Allt talar för att Arkippus det var deras son. Filemon var en framgångsrik man och hade troligtvis ett ganska välbärgat och stort hem. Delvis att de kunde ha en hel husförsamling i deras hem, det betyder att de måste haft ganska stort och dessutom hade de en eller flera slavar att hjälpa dem. Här i detta brevet kan vi i alla fall fastslå att de hade en slav och det var Onesimus. Onesimus rymde som sagt till Rom och orsaken vet man ju inte men troligtvis hade han förskingrat något utav Filemons ägodelar. Därför när Paulus vädjar till Filemon att ta honom tillbaka och förlåta honom säger Paulus; “Om Onesimus är skyldig dig något för upp det på min nota”
PAULUS VÄDJAN FÖR ONESIMUS!
“Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra, vädjar jag hellre för kärlekens skull – jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge. Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. 13 Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren. Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig. Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning – jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv. Ja, broder, låt mig få ‘nytta’ av dig i Herren. Låt mitt hjärta få ro, i Kristus.” Filemon v.8-20
Enligt den grekiska martyriologen menar man att hela familjen Filemon Appfia och sonen Arkippus blev stenade till döds på grund av sin tro på Herren Jesus. Även Onesimus blev troligtvis också stenad vid samma tid.
Epafras, Markus, Aristarkus, Demas och Lukas verkar som de var med Paulus i hans fångenskap. Om de var bakom lås och bom eller inte är väl ovisst men de var där i Rom och var till stor hjälp och stöd i fångenskapen för Paulus. Och som sagt Timoteus var också med och säkerligen levererade brevet tillsammans med Tykikus.
Maria Hallman