DAGENS TEXTER; Hes. 1, 2, 3 och Hebr. 9
Hesekiel tillhörde en prästsläkt och hans far var präst lika som Jeremia. Hesekiel mottog starka intryck av profeten Jeremias förkunnelse och konung Josias reformation. Hesekiel växte upp i Jerusalem i Juda. Han blev år 597 f. Kr. en av dem som i den andra deportationen bortfördes till Babel. Där fick han sin profetkallelse sommaren 593 f. Kr. och verkade i 22 år fram till våren 571 f. Kr. Två samtida profeter är Jeremia och Daniel.
Hes. 1; DE FYRA VÄSENDENA OCH HERRENS TRON.
”Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten.” Hes. 1:10
Man brukar säga att detta är de fyra Evangeliernas profetia. Människoansiktet är Matteus Evangeliet. Lejonansiktet är Markus Evangelierna. Tjuransiktet är Lukas Evangeliet. Örnansiktet är Johannes Evangeliet. Läs och begrunda!
Hes. 2; GUD KALLAR HESEKIEL TILL PROFET.
”Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag. Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. Vare sig de lyssnar eller inte – ty de är ett upproriskt släkte – skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem. Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte. Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.” Hes. 2:3-7
Hes. 3; PROFETEN SÄNDS TILL DET UPPRORISKA ISRAEL.
”Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte.” Och han sade till mig: ”Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron.” Hes. 3:5-10
HERREN SÄTTER HESEKIEL TILL VÄKTARE.
”När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.” Hes. 3:18-21
Hebr. 9; DET GAMLA FÖRBUNDETS GUDSTJÄNST! Gud gav Mose order att sätta upp ett tält. tabernaklet, åt honom. Översteprästen kunde bara gå in i det allra heligaste, det innersta rummet, en gång årligen på den så kallade försoningsdagen, för att sona folkets synder. Det allraheligaste var ett smalt rum som innehöll förbundsarken, en förgylld kista som innehöll stentavlorna med de tio buden, en kruka manna och Arons stav. Ovansidan kallades nådastolen (altaret) och det var där blodet stänktes på försoningsdagen. För juden var det allraheligaste precis som namnet säger den heligaste platsen på jorden. Det var bara översteprästen som fick gå in här, inte övriga präster eller vanligt folk. Den enda direkta kontakten med Gud skedde genom översteprästen som offrade offret och använde dess blod först för att sona sin egen synd och sedan hela folkets. Förlåten mellan det allra heligaste och den heliga var ett tjockt tyg som en bredd av en knutnäve och på insidan var det en vävnad som var så vackert att man blev aldrig mätt på att titta på den. Denna förlåt brast uppifrån och ner när Jesus hängde på korset och sa; DET ÄR FULLBORDAT! Det är bara Jesu offer och blod som kan 1. ge oss rent samvete, 2. befria oss från döden till ett liv i tjänst för Gud och 3. befria oss från syndens makt. Genom offerdjurets blod renade Gud folket från synd. De blev ”rena” enligt G.T.´s ceremoniella regler. Jesu offer förvandlar vårt liv och gör oss rena på insidan. Hans offer är värt oerhört mycket mer än ett djuroffer. Felfria djur offrades medan man väntade på honom. Nu när Jesus hade kommit och dött för synden fanns det ingen anledning att gå tillbaka till det gamla. VARFÖR MÅSTE BLOD RINNA FÖR ATT FÖRLÅTELSEN SKA GILTRAS ? Det är inte ett godtyckligt påbud från en blodtörstig Gud som somliga vill göra gällande. Det finns ingen bättre symbol för liv än blodet, som håller oss levande. Jesus utgjöt sitt blod – gav sitt liv – för vår synd, för att vi skulle slippa den andliga döden, som en evig skilsmässa från Gud. Sedan Jesus låtit sitt blod rinna för vår skull kom han segrande ut ur graven och utropade sin fullständiga seger över synden och döden. Livet är i blodet, ta bort blodet från en människa och hon dör ögonblickligen. Jesu blods utgjutande var hans omedelbara död, men ”döden” kunde inte hålla honom i sitt grepp, utan han uppstod från döden och det ger oss liv och evigt liv. ”Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Joh. 11:25,26
”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever. Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. Han sade: ”Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla”. På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” Hebr. 9:11-22
ÖVERSIKT; HEBREERBREVET!
I. GUDS SON ÄR STÖRRE ÄN ALLA; kap.1-5
1. Större än profeterna; 1:1-3
2. Större än änglarna; 1:4-14, 2:5-18
3. Större än Mose; 3:1-6
4. Större än Aron; kap. 5 och 7
II. DET NYA FÖRBUNDET ÄR BÄTTRE ÄN DET GAMLA; kap.8-10
1. Ett bättre prästadöme; 8:1-5
2. Ett bättre förbund; 8:6-13
3. En bättre helgedom; 9:1-10
4. Ett bättre offer; 9:11-10:18
III. DET NYA LIVET ÄR BÄTTRE ÄN DET GAMLA; kap.11,12
1. Ett liv i tro; kap.11
2. Sion istället för Sinai; 12:18-24
IV. FÖRMANINGENS ORD; 2:1-4; 3:7-4:16; kap.6; 10:19-39; 12:1-17,25-13:17
1. Att akta på vad man hört; 2:1-4
2. Att icke förhärda sitt hjärta; 3:7-19
3. Att icke bli efter på vägen; 4:1-13
4. Att gå fram till nådens tron; 4:14-16
5. Att gå framåt mot det som hör till fullkomningen; kap.6
6. Att hålla fast vid hoppets bekännelse; 10:19-39
7. Att se på Jesus; 12:1-3
8. Att icke förkasta Herrens aga; 12:4-13
9. Att icke gå miste om Guds nåd; 12:14-17
10. Att icke visa ifrån sig honom som talar; 12:25-29
11. Att leva i kärlek och renhet; 13:1-8
12. Att hålla fast vid den rätta andliga gudstjänsten; 13:9-17
V. Slutord; 13:18-25; Förbön, tacksägelse, hälsningar och välsignelser.
Maria Hallman