BIBELN 365 DAGAR – DAG 327

DAGENS TEXTER; Hes. 27, 28 och Jak. 4

Hes. 27; KLAGOSÅNG ÖVER TYRUS.

Hes. 28; PROFETIA MOT KUNGEN I TYRUS.

I EDENS LUSTGÅRD, I PARADISET, VAR LUCIFER, DJÄVULEN I FORM AV EN ORM SOM FRESTADE EVA ATT SYNDA. 1 Mos. 3 Sumeringen är; Lucifer var lovsångsledare i himlen och lovsjöng Gud Fader, Jesus Kristus och den helige Ande.  Men Lucifer fick högmod i sitt hjärta; Detta kan vi läsa i Hes. 28, Upp. 12 och Jes. 14:13-15, och i det sistnämnda bibelavsnittet säger Lucifer; JAG SKALL, JAG SKALL, JAG SKALL, JAG SKALL, JAG SKALL, fem gånger där han proklamera att han ska bli som Gud och mera än Gud. Vi kan se i Upp. 12 att det blev en strid i himlen och djävulen  och 1/3 del av de onda änglarna blev utkastad från himlen. Och det sistnämnda bibelavsnittet är Jes. 14 där vi kan ana hur djävulen såg ut innan syndafallet och vilka musikgåvor han hade i himlen, utifrån denna kunskap säger vi att han var lovsångsledare i himlen före fallet. Om vi tänker efter lite är just LOVSÅNGSLEDARE I VÅRA FÖRSAMLINGAR VÄLDIGT UTSATTA FRÅN DEN ONDA VÄRLDEN. Djävulen hatar lovsången och tillbedjan till JESUS GUDS LAMM. Därför ska Du och jag koncentrerar oss på lovsången och tillbedjan till Jesus det är vapnet att få Satan på flykten. Läs och studera sammanhanget!

“Herrens ord kom till mig. Han sade: “Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, Herren: Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till.” Hes. 28:11-19

“Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar. Mikael och draken En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: “Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.” När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.” Upp.12:4-18

“Ner till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke. Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: ‘Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.’ Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven.” Jes. 14:11-15

ÖVERSIKT ÖVER HESEKIELS BOK

FÖRE JERUSALEMS FALL.

I. Profetens kallelse; kap.1-3

Herrens härlighet uppenbaras.

1. Hesekiels syn; kap.1

2. Hans gudomliga uppdrag; kap. 2-3

II. Domsförkunnelse över Juda; kap.4-24

Herrens härlighet lämnar Jerusalem.

1. Förebud om Jerusalems förstöring; kap. 4-7

2. Syner av förstöringen; kap. 8-11

3. Nya förutsägelser; kap. 12-19

4. Profeten som domare; kap. 20-23

5. Jerusalems belägring; kap. 24

III. Domsförkunnelse över andra folk; kap. 25-32

1. Fyra grannfolk kap. 25

2. Tyrus och Sidon; kap. 26-28

3. Egypten; kap. 29-32

EFTER JERUSALEMS FALL

IV. Frälsningsförkunnelse; kap. 33-39

1. Israels återupprättelse; kap. 33-37

2. Gogs anfall och undergång; kap. 38,39

V. En ny tid; kap.40-48

HERRENS HÄRLIGHET ÅTERVÄNDER TILL JERUSALEM.

1. Det nya templet; kap. 40-44

2. Det nya landet; kap. 45-48

Jak. 4; VARNING TILL DE STRIDSLYSTNA!

“Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort allt på njutningar. Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Jak. 4:1-4

“Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” Jak. 4:7,8

VARNING TILL DE RIKA!

“Lyssna nu, ni som säger: “I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: “Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” Jak. 4:13-17

Gräl mellan troende orsakar alltid skada. Jakob låter oss förstå att oenigheten kommer från onda begär inom oss. Vi vill ha större makt, mer pengar, fler ägodelar och mer erkännande. Jakob räknar upp några av de vanligaste bristerna i vår bön; att inte be konkret, att be om fel sak och att be av fel orsak. Ber du över huvud taget Gud om något ?  Om du gör det, hur ber du då ? Är det bara för att tillfredsställa dina egna önskningar ? Söker du Guds medgivande för vad du redan har planerat göra ? Vår bön blir verkligt kraftfull när vi tillåter Gud forma vår önskan så att den exakt motsvarar hans vilja med oss.

1 Joh. 3:21,22; “Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.”

Det är inget fel i att önska sig ett behagligt liv. Gud ger oss goda gåvor och vill att vi ska njuta av dem. Men det är fel att må väl på andras bekostnad eller i olydnad mot Gud. Den njutning som håller oss borta från Gud är syndig. Det finns så mycket att njuta och må gott av i Guds närhet. Stolthet gör oss självcentrerade och får oss att dra slutsatsen att vi förtjänar allt vi kan se, ta på eller önska oss. När Guds helige Ande fyller oss inser vi att allt det vi har åtrått bara är en billig ersättning för vad Gud har att erbjuda. Gud och Satan är i krig med varann, men vi behöver inte vänta till slutet för att få veta vem som avgår med segern. Gud har redan besegrat Satan och när Kristus kommer tillbaka ska Satan och allt det han representerar förgöras för alltid. Fortfarande är han dock kvar har och försöker vinna oss över på hans sida. Men den helige Ande i våra liv kan vi motstå honom och tvinga honom att fly bort från oss. Vi förstår att det är synd att göra det som är fel, men Jakob påpekar att det är lika illa att inte göra det som är rätt. Det är fel att ljuga, men det kan vara lika fel att känna till sanningen och inte uttala den. Det är fel att tala illa om någon, men lika fel att undvika den som behöver vänskap. Vi måste vara villiga att hjälpa medmänniskor när den helige Ande gör oss uppmärksamma på detta. Vi ska också be om vishet att undvika synd genom att inte underlåta att göra det som är gott och bra.

MUNNENS BEKÄNNELSE;

Vad hjärtat är fullt av uttalar munnen;

Djävulens tankar är; avundsjuka,själviskhet, fruktan, egna begär, egna planer, oordning, elakheter.

Guds vishet är; barmhärtighet, omtanke, tro, hjälpsamhet, underordnande, ordning och godhet.

ÖVERSIKT ÖVER JAKOBS BREV.

I. PRÖVNINGAR OCH FRESTELSER; 1:2-18

1. Ståndaktighet och fullkomlighet; v. 2-4

2. Tro och Tvivel; v. 5-8

3. Fattigdom och rikedom; v. 9-11

4. Livets krona; v.12

5. Frestelsens ursprung och Guds goda gåvor; v. 13-18

II. ORDETS HÖRARE OCH GÖRARE; 1:19-27

1. Snar till att höra, snar till att göra; v. 19-27

2. En rätt gudsdyrkan; v. 26,27

III. INGEN SKILLNAD MELLAN FATTIG OCH RIK; 2:1-13

1. Icke anseende til personen; v. 1-7

2. Kärlekens konungsliga lag; v. 8-13

IV. TRO UTAN GÄRNINGAR; 2:14-26

1. Gagnlös tro; v. 14-20

2. Död tro; v. 20-26

V. TUNGANS BRUK OCH MISSBRUK ; 3:1-12

1. En liten men mäktig lem; v. 1-8

2. Välsignelse och förbannelse; v. 9-12

VI. Sann vishet och rätt vänskap; 3:13-4:10

1. Den vishet som kommer ovanifrån; 3:13-18

2. Vänskap med världen är fiendskap mot Gud; 4:1-10

VII. EN RÄTT KRISTEN VANDEL; 4:11 – 5:20

1. Att icke döma sin nästa; 4:11,12

2. Att göra Herrens vilja; 4:13-17

3. Att icke förtrycka den fattige; 5:1-6

4. Tålamod i lidandet; 5:7-12

5. Trons bön och gemenskap; 5:13-18

6. Omsorg om villfarande; 5:19,20

Maria Hallman