DAGENS TEXTER; Mika 6, 7 och Upp. 12
Mika 6; HERREN GÅR TILL RÄTTA MED ISRAEL. ISRAELS SKULD OCH STRAFF.
Mika 7; ISRAELS FÖRFALL OCH NÖD. ISRAELS UPPRÄTTELSE. BÖN OCH LOVSÅNG.
”Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
De skall slicka stoftet som ormar,
likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.
Vem är en Gud som du,
som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.” Mika 7:14-20
Upp. 12; KVINNAN OCH DRAKEN!
”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.” Upp. 12:1-6
MIKAEL OCH DRAKEN!
”En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” Upp. 12:7-9
Från början var Satan en av Guds änglar, men han drabbades av högmod, blev upprorisk mot Gud och slängdes ut ur himlen. Nu är han Guds fiende och försöker ständigt hindra Guds verk, men han hålls tillbaka av Guds kraft och kan bara arbeta inom det området där han fått handlingsfrihet. Satan betyder ”motpart” eller ”åklagare”. Han söker aktivt efter offer att attackera, särskilt söker han efter troende, som är sårbara i sin tro eller andligt svaga. Det vi tror är att denna striden var innan ”SYNDAFALLET” i 1 Mos. 3 ? Att denna ORMEN som blev utkastad från himlen var den ormen som bedrog EVA i lustgården ? Alltså ett Syndafall i himlen före Syndafallet på jorden ? ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” Upp. 12:9
”Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.” När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.” Upp. 12:10-18
ÖVERSIKT AV UPPENBARELSEBOKEN
I. PROLOG; 1:1-8
1. Jesu Kristi uppenbarelse; v. 1-3
2. Hälsningar till de sju församlingarna; v. 4-8
II. INLEDNINGSVISION; 1:9-20
1. Andehänryckning; v. 9-20
2. Människosonen – den förhärligade Kristus; v. 12-18
III. VAD SOM NU ÄR; kap. 2,3 De sju sändebreven till;
1. Efesus; 2:1-7
2. Smyrna; 2:8-11
3. Pergamus; 2:12-17
4. Tyatira; 2:18-29
5. Sardes; 3:1-6
6. Filadelfia; 3:7-13
7. Laodicea; 3:14-22
IV. VAD SOM HÄREFTER SKALL SKE; 4:1-22:5
1. Guds tron och lammet; kap. 4,5
2. De sju inseglen; 6:1-8:1
a) De sex första inseglen; kap. 6
b) Två tröstesyner; kap. 7
c) Det sjunde inseglet; 8:1
3. De sju basunerna; 8:2-11:19
a) Rökelsen på det gyllene altaret; 8:2-5
b) De sex första basunstötarna; 8:6-9:21
c) Bokrullen och de två vittnena; 10:1-11:14
d) Den sjunde basunstöten; 11:15-19
4. Gossebarnet och draken; kap.12-14
a) Striden i himmelen; 12:1-12
b) Striden på jorden; 12:13-18
c) De två vilddjuren; kap. 13
d) Lammet på Sions berg; 14:1-5
e) Domsförkunnelse; 14:6-20
5. De sju vredesskålarna; kap. 15-16
a) Moses och Lammets sång; 15:1-4
b) De sju änglarna med de sju skålarna; 15:5-8
c) Vredesskålarnas utgjutande på jorden; kap.16
6. Guds och Lammets slutliga SEGER; kap. 17-20
a) Babylons fall; kap.17-18
b) Lammets bröllop; 19:1-10
c) Kristi tillkommelse; 19:11-16
d) Vilddjurens dom, djävulens fängslande; 19:17-20:3
e) Den första uppståndelsen och tusenårsriket; 20:4-6
f) Djävulen åter lös, Gog och Magog dömda, djävulen kastad i eldsjön; 20:7-10
g) Den allmänna uppståndelsen och världsdomen; 20:11-15
7. Det nya Jerusalem; 21:1-22:5
V. EPILOG; 22:6-21
Maria Hallman