DAGENS TEXTER; Dom.18, 19 och Luk.10:25-42
Dom.18; Mika och Dans stam. Läs och begrunda!
Dom.19; Leviten och hans bihustru. Gibeas synd var homosexualitet.
”Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: ”För ut mannen som har kommit till ditt hus, så att vi får känna honom.” Då gick mannen som ägde huset ut till dem och sade: ”Nej, mina bröder, gör inte så illa! Eftersom den här mannen kommit in i mitt hus, får ni inte göra en sådan galenskap. Se, här är min dotter som är jungfru och mannens bihustru. Dem vill jag föra ut till er, så kan ni våldta dem och göra med dem vad ni finner för gott. Men gör inte en sådan galenskap mot denne man.” Men männen ville inte höra på honom. Då grep mannen sin bihustru och tvingade ut henne till dem. Och de kände henne och hanterade henne skändligt hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna släppte de henne. Dom.19:22-25
” Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” Rom.1:24-27
Luk. 10:25-42; Den barmhärtige samariten. En man var på väg från Jerusalem till Jeriko och på vägen blev han anfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, lät honom ligga vid vägkanten halvdöd. Två män gick förbi den sårade mannen, en präst, en levi. Därefter kommer en samarit och han förbarmade sig över den sårade mannen. Tog honom till ett världshus och betalade notan för honom.
Vi har också andra berättelse i bibeln om samariter tex. ”Den samaritiska kvinnan” och det står också att man kunde inte gå igenom ”Samarien” och lärjungarna skulle inte predika för samariterna. Vad var det för skillnader på Samariterna och Judarna ? Jesus ändrade på dessa gamla regler och predikade för samariterna och andra gick i Jesu fotspår som evangelisten Fillipus och apostlarna Petrus och Johannes. Låt oss kolla efter!
Samariterna var avkomlingar av judar och hednafolk, ett blandfolk, som tillbad både Israels Gud och avgudar. Efter det nordisraelitiska rikets undergång år 722 f. Kr. bosatte sig i Samariens städer i Israels barns ställe. De antog tron på Israels Gud samtidigt som de ännu en tid fortsatte att dyrka sina egna gudar. När Israels barn återkom från den babyloniska fångenskapen och började bygga upp Jerusalems tempel, begärde samariterna att få delta i tempelbygget eftersom de tillbad samme Gud. Men deras begäran avvisades under hänvisning till deras falska gudstjänst, en blandreligion. Samariterna byggde då ett eget tempel på berget Gerissim intill Sikem. Detta tempel förstördes av judarna år 129 f. Kr. men samariterna har än i dag sin offerplats där. Samariternas trosbekännelse; 1. Tro på Gud. 2. Tro på profeten Mose. 3. Tro på Lagen. 4. Tro på Gerissim var det av Gud utvalda platsen för frambärande av offer istället för Jerusalem. 5. Tro på domens och vedergällningens dag. 6. Tro på att Mose skulle träda fram på nytt såsom återupprättaren. En del sanning och en del lögn, blandreligion. Konflikten mellan Judar och Samariter växte och klyftan blev bara större och större.
Jesus förbjöd de tolv att besöka samariterska städer;
”Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad.” Matt. 10:5
Men Jesus ändrade sig och hans kärlek sträckte sig ut över mänskliga gränser av nationellt hat och han förbarmade sig över alla människor och ville att alla människor skall bli frälsta. Jesus tog alltså en samarit som exempel på barmhärtighet också tog den samaritiska kvinnan som exempel på att de kunde också få del av frälsningen och evigt liv, bara de tar emot Guds gåva.
”När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: ”Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.” Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” Han svarade: ””Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” Jesus svarade: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.” Luk.10:25
Jesus tar vägen genom Samarien för att visa vägen till alla folk.
”På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen.” Luk.17:11
”Han måste då ta vägen genom Samarien och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. – Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.” Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.” Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.” Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.” Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.” Joh.4:4-29
Förföljelsen i Jerusalem gjorde att de gick också till Samarien som förut inte var tillåtit. De blev både frälsta, döpta i vatten, demoner for ut och de blev döpta i den helige Ande och stor glädje kom till Samarien.
”Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.” Apg.8:1
Filippus i Samaria.
”Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. Och det blev stor glädje i den staden. Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: ”Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften.” De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.” Apg. 8:5-13
Apostlabesök i Samarien
”Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: ”Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.” Petrus sade till honom: ”Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band.” Simon svarade: ”Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig.” Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.” Apg.8:14-25
En liten skara samariter finns ännu idag i staden Nablus, nära den plats där Sikem en gång låg. De håller fast vid sin gamla religion, följer noga föreskrifterna i Mose lag, bl.a sabbaten och firar påsken som alltid tidigare på berget Gerissim. I rashänseende skiljer de sig tydligt såväl från judar och araber som från andra i främre orienten nu levande folkslag, ca 200 personer finns än idag och minskar för varje år, detta allt om Samarien!
Maria Hallman