Matt 4:12. Då nu Jesus* hörde, att Johannes var satt i fängelse, vände han tillbaka till Galileen. 13. Och sedan han lämnat Nasaret kom han och bodde i Kapernaum, som ligger vid sjön, inom Sebulons och Naftalis områden, 14. för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: 15. Sebulons land och Naftalis land, vid havsvägen, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen, 16. det folk som satt i mörker fick se ett stort ljus, och för dem som satt i dödens land och skugga har ett ljus gått upp. Från den tiden började Jesus predika och säga: Omvänd er*, för himmelriket** har kommit nära.
Detta avsnitt innehåller mer än det ser som från början. Först läser vi att Jesus vände tillbaka till Gallileén när han hörde att Johannes blivit fängslad. Nu visste Jesus att hans tid var inne. Johannes tid var slut och Jesus tog över och började förkunna. Men var skulle han börja? Vore det inte bäst att bege sig upp till Jerusalem där alla religiösa ledare samlades. Han kunde ju börjat vandra på Jerusalems gator och profetera som många andra före honom. Nej han begav sig norrut till Israels norra områden. Varför? Dels för att den profetia som Jesaja burit fram 700 år tidigare skulle uppfyllas. ”Sebulons land och Naftalis land, vid havsvägen, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen”.
Jesaja 9 är en stark Messiansk profetia och innehåller många detaljer om bl.a. Jesu jungfrufödelse. I kapitel 9 berättas att i området, dödsskuggans land, skall ett stort ljus komma. Varför kallas det dödsskuggans land, varför hedningarnas Gallileén? I områdena runt Eufrat och Tigris härskade de stora rikena Assyrien och Babylon. De slogs om herraväldet och under århundradenas gång hade man bekämpat varandra och turats om att ha makten i området. 745 f.kr. bestiger en ny härskare tronen i Assyrien, det är en krigsherre vid namn, Tiglat Pileser III, i bibeln kallad Pul. Redan fem månader senare är han i fälttåg, hans örsta mål är Babylon, och inom kort är detta land underställt den Assyriska tronen. Hans krigsstrategi, förutom hans obeskrivliga grymhet, var att förflytta folk från sina länder och blanda upp dem med andra folk för att utplåna deras nationalkänsla och splittra enade folkgrupper för att bryta ner motståndsandan. En annan specialité var att han lät spets folk levande på uppresta pålar.
Denne Tyglat Pileser III följdes av Sargon II vid makten. Och denne man var den som lät utplåna Israels norra rike 722 f.kr. Denne kung betraktades länge som en mytisk figur för historikerna, men 1842, upptäcktes hans palats vid staden Khorsabad, strax norr om Nineve, vid floden Tigris. Det märkliga var att man då fann inskriptioner på palatsets murar som beskrev bl.a. just den händelse som är omtalad i bibeln ”Jes 20:1 Det år då den assyriske kungen Sargon sände sin överbefälhavare till Ashdod och han angrep och intog staden” Detta var det enda ställe som namnet Sargon var nämt som man funnit i hela världen, men nu fann man alltså inskriptionen på murarna vid floden Tigris. Där stod ”I början av min regeringstid , under mitt allra första år ….belägrade jag och intog Samaria…jag förde bort 27290 personer som bodde där och höll dem i fångenskap. Jag lade beslag på 50 präktiga stridsvagnar för min kungliga vagnpark”
Denna inskription stämmer väl med 2 Kon 17:3-6 ”Mot honom drog Assyriens kung Salmanassar (Sargon II) i krig, och Hosea måste underkasta sig och betala skatt till den assyriske kungen. 4Men denne upptäckte att Hosea stämplade mot honom; han hade skickat sändebud till kung So av Egypten och betalade inte längre sin årliga skatt till kungen av Assyrien. Därför lät Salmanassar(Sargon II) gripa honom och kasta honom i fängelse. 5Han besatte hela landet och tågade sedan mot Samaria och belägrade staden i tre år. 6Under Hoseas nionde regeringsår intog den assyriske kungen Samaria. Han förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bosätta sig i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer.”
Så detta område i norra Israel hade under långa tider varit utsatt för krig och plundring. Dessutom blev de judiska invånarna fängslade och bortförda till olika platser i det Assyriska riket och ingen vet riktigt deras senare öden. Till Gallileén fördes istället mängder av olika hedniska folk som fick bosätta alla städer. Marken och skogarna var nedbrända, städerna förstörda och platsen var som förbannad. Det är detta som Jesaja syftar på i sin profetia i Jes 9:5. Sebulons land och Naftalis land, vid havsvägen, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen, 16. det folk som satt i mörker fick se ett stort ljus, och för dem som satt i dödens land och skugga har ett ljus gått upp”-
Detta område som varit utsatt för så mycket mörker, elände och krig under gången tid var vid Jesu tid dock helt annorlunda. Gallilleén hade återtagits av judarna c:a 100 f.kr. och hedningarna fördrivits till områdena runt omkring. Galleileén var otroligt bördigt och vackert och snart blomstrade landet. Här växte fram mängder av byar och bondgårdar och den judiske historieskrivare Josefus berättar att vid hans tid ( 50 år efter Jesus) fanns det 204 byar, med minst 15ooo personer i varje! Så det var en starkt befolkad plats, med kringresande hantverkare och affärsmän, med ett rikt näringsliv av fiskare och bönder och nyutbyggda byar och städer, som Jesus sökte sig till.
Det var här han började predika, här fanns folket, här hämtade han sina lärjungar och här utspelades det mesta av Jesu verksamhet. Det var här han gjorde tecken och under, det var här han höll både bergspredikan och slättpredikan. Det var här han gick på vatten. Det var när han tagit sina lärjungar till Gallileéns mest nordliga punkt, Ceasarea Filippi, som Jesus började berätta den chockerade nyheten för sina lärjungar, att nu skulle han börja sin vandring mor Jerusalem för att ge sitt liv för dem.
Gallileén är idag åter vad det var på Jesu tid. Välbefolkat och bördigt. Men det är också omgivet av hedningar, precis som på Jesu tid. Gallilén betyder egentligen från det hebreiska ordet Galit, som betyder Cirkel. Det fulla namnet på platsen var egentligen hedningarnas Gallileén och betyder alltså området som är omgivet av hedningar. i väst fanns fenicierna, i nord och öst fanns syrierna och i söder samariterna.
Det var här Jesus verkade det mesta av sina tre år. Ett par gånger var Jesus i Jerusalem förutom den sista veckan som slutade med korsfästelse och uppståndelse. Men den allra mesta tiden tillbringade Jesus i Gallileén.
Fortsättning följer…/Stefan Hallman