”Matt 5:7. Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. ”
En av Nya testamentets allra viktigaste uppmaningar är att vi måste förlåta för att vi ska få förlåtelse. I Jak 2:13 läser vi ” För domen ska utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet.” Och Jesus avslutar liknelsen om den obarmhärtige tjänaren som inte ville fria från skulden trots att han själv precis fått sin skuld avskriven av sin herre, med orden Matt 18:35. Så ska också min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser*. Likaså har Herren lärt oss i bönen fader vår att ”Matt 6:12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga.” och han avslutar med ”Matt 6:14. För om ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska också er himmelske Fader förlåta er. Men om inte ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.”
Det är ett återkommande och viktigt tema, att endast de barmhärtiga kommer att få barmhärtighet. Ordet för barmhärtigheten är eleomon och det ordet är i septuaginta (den grekiska översättningen av GT) likvärdigt med ordet Sedaka (rättfärdighet) och Chaesed (nåd). Det betydde då att rättfärdighet och barmhärtighet hörde ihop. Därför var det väldigt viktigt inom judendomen att ge gåvor och allmosor till de fattiga. T.ex. skulle man vart tredje år fördela årets tionden till leviter, främlingar, faderlösa och änkor (5 Mos 14:28-29). Befallning fanns också om att låta efterskörden lämnas åt de fattiga på både kornåker, vingård och olivlundar. (3 Mos 19:9-10) Man skulle låna ut åt den fattige (5 Mos 15:7-11) och vart sjunde år skulle alla skulder efterskänkas! (5 Mos 15:1-2)
På Jesu tid hade man i varje stad tre olika officiella allmoseutdelare och medel till dessa kassor kunde drivas in med tvång om det behövdes. Det talar om hur viktigt det var för judarna med barmhärtighet och allmosor. Det fanns två sätt att få in pengar till de fattiga, dels genom ”kistans gåvor” som kom in genom att man offrade i en kista i synagogan för stadens fattiga, dels skålens gåvor vilket var mat och pengar som insamlats i skålar. Det fanns ju vid denna tid många tiggare som i huvudsak levde av allmosor. De satt vid på gatorna eller vid de rikas dörrar eller vid ingången till synagogor och templet med sina skålar framräckta. Jesus brukade själv ge allmosor (Joh 13:29) och var ju själv beroende av andras givmildhet.
Ordet för barmhärtighet på grekiska, eleomon, hade dock en djupare betydelse som vi sett. Det hade sitt ursprung också i ordet Chaesed (nåd) vilket betydde; förmågan att ta sig in under sin nästas skinn för att se med den hans ögon, tänka hans tankar och känna med hans känslor! Helt klart är att detta är långt mer än att bara tycka synd om. Det kräver mer än att bara känslomässigt bli berörd. Det kräver att man identifierar sig med personen så att man ser saken och känner de känslor han känner. Då kommer ofta saken i ett nytt ljus. Det är detta som framkommer i det vi kallar sympati, vilket kommer från två ord. Det ena är syn = med, och ordet pashein= att lida. Sympati betyder att man upplever saker tillsammans med den andre, helt enkelt att man går igenom vad den andre går igenom.
Den engelska drottningen Viktoria, var god vän med en kyrkoherde och hans fru, paret Tulloch. Så dog drottningens man, prins Albert och drottning Viktoria blev lämnad ensam. Ungefär vid samma tid dog kyrkoherden och fru Tulloch blev också änka. En dag när fru Tulloch låg och vilade på soffan, rasslade det till i dörren och drottningen stod i rummet. Fru Tulloch skulle snabbt resa sig för att betjäna drottningen. Men drottning Viktoria steg snabbt fram till soffan och sade ”ligg kvar, idag har jag inte kommit hit i form av drottning utan som en kvinna som förlorat sin man, till en som har det likadant”.
Det är så Herren har kommit till oss, med nåd, barmhärtighet och medkänsla. Det är vad evangeliet innehåller – Gud kom till oss inte i höghet och kylig makt men som en människa i Jesus Kristus. Det är viktigt att vi låter detta bli en del av oss att vi ser vår nästa med sympati och medkänsla. Att vi är barmhärtiga och då inte bara till känslan. Om man identifierar sig med sin nästa så ser man ofta situationen med andra ögon. Salig är den som är barmhärtig, han skall få barmhärtighet!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se