Matteusevangeliet 5:8. ”Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud.”
Inför detta bibelord borde varje människa stanna till och tänka en stund. Det grekiska ordet för renhet är ”Katharos”, ett ord som använts som ett öknamn på väckelsekristna och fromma troende genom hela kyrkohistorien – ”kättare”. Katharos har flera olika betydelser, det tillämpades i grekiskan för flera olika ändamål som alla kan ge sitt ljus över hur den kristne ska leva.
1.Det betydde från början ren i fysisk bemärkelse. T.ex. om smutsiga kläder eller en smutsig kropp som tvättats ren. 2. Det användes om säd, som sållats, siktats och rensats från alla agnar. Eller om en armé´som renats från alla missnöjda, feghet, ovilliga och ineffektiva soldater, och därmed blivit en styrka bestående endast av förstklassiga, kämpande soldater. 3. Det avvänds vanligen ihop med ett annat grekiskt adjektiv ”akeratos”. Det kan användas t.ex. för ”oförfalskat” mjölk eller vin, som inte utblandats med vatten, eller om metall som är helt ren utan inblandning av någon legering. ”Katharos”- ”renhjärtad” betyder då oblandad, oförfalskad och icke blandad. Därför är denna saligprisning så krävande då den kunde översättas: ”Salig är den vars motiv alltid är fullständigt oblandade, för de ska se Gud”!
Det svenska ordet för renhet, har 24 motsvarigheter i hebreiskan och grekiskan och är ett begrepp som ofta återkommer. Det talas mycket om ceremoniell och kultisk renhet. Efterhand blev den judiska gudsdyrkan allt mer fokuserad på yttre renhet och utvärtes tecken på fromhet och gudsdyrkan. Det var detta som Jesus på sin tid mötte mest motstånd ifrån. Jesus hade att kämpa de största kamperna mot fariséerna och de skriftlärde, då han betonade att den yttre renheten hade ingen betydelse i jämförelse med hjärtats inre renhet. Den renhet Jesus kom för att ge, inte bara kräva, är en gudsfruktan befriad från allt onödigt, den är ren och oförfalskad, oblandad.
Det är nog sällsynt, om inte omöjligt, för någon människa, att hon har enbart rena motiv för sina handlingar. Även i den mest fromma handling smyger det sig in något av syndens smutsiga begär. Det kan handla om dubbelbottnade motiv som man knappt är medveten om själv. I varje offer och gåva man ger, kan det smyga sig in ett begär att någon skall se min fromhet – att man låter stöta i basun – som fariséerna gjorde. Eller att man gärna vill att andra ska se hur mycket tid jag lägger på städningen i kyrkan. Man vill gärna låta andra veta när man haft några dagar av bön och fasta osv. Detta är dessvärre en del av våra korrupta hjärtans tillstånd och vi bekämpar alla detta inflytande genom vår bön och helgelse. Inte ens den mest helgade predikant undgår frestelsen att söka bekräftelse och beröm från sina lyssnare. Det berättas om John Bunyan, baptistpastorn på 1700-talet, som satt i fängelse för sin tro och i fängelset bl.a. skrev ”Kristens resa”. Efter att han hållt en gripande predikan gick en man fram till honom och sa -Vilken fantastisk predikan pastorn höll idag! – Jo, svarade Bunyan, ”det berättade djävulen för mig när jag gick nedför trappan från talarstolen!”
Det är nedsmutsningen från denna värld och dess synd som gör våra hjärtan korrupta. Men när våra tankar och önskningar, när vår liv blir genomträngda och uppfyllda av Gud och inget annat, då blir vi helt rena. Det är då, och den dagen kommer, som vi blir fullkomligt rena, det är då vi blir honom lika och får se Honom så som Han är!
Detta är den verkligt troendes önskan och begär, det är det som är kampen och den ständig bönen ”Jesus rena mig från all synd, förlåt all min skuld och låt mig få höra din röst och skåda dig med mitt hjärta”!
Då blir man salig i sin gudstillbedjan!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se