5. Och när du ber, ska du inte vara som hycklarna, för de älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att be, så att människorna ska se dem. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön. 6. Men du, när du ber, gå in i din kammare och när du har stängt din dörr, be till din Fader som är i det fördolda. Och din Fader, som ser i det fördolda, ska belöna dig synligt*. 7. Och när ni ber ska ni inte vara mångordiga som hedningarna, för de menar att de ska bli hörda för sina många ords skull. 8. Ni ska därför inte likna dem. För er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom.
Bönen har och hade en väldigt central och viktig plats i den judiska tron. Den absolut viktigaste av alla religiösa plikter i den Israelitiska nationen var bönen. Rabbinerna uttryckte det så att “bönen är störst, större än alla goda gärningar”. Rabbinerna sade också om familjeandakten att “Den som ber i sitt hus omger det med en mur starkare än järn”. Men ett asntal av olika felaktigheter hade smugit sig in i den judiska bönevanan. Inte för att det skulle gälla bara för judarna, utan det finns i alla religioner. Det handlar inte om att förneka bönen eller undvika den, men att det blir en felaktigt utförd andakt.För det första blev bönen formaliserad.
1) Två olika böner var föreskrivna judarna under dagen. Den första var “Schema”, hämtad från 5 Mos 6:4-9; 11:13-21, 4 Mos 15: 37-41. “Schema” är det hebreiska imperativt för att höra…alltså Lyssna! “Hör o Israel, Herren vår Gud är en”. Hela “Schema” skulle reciteras av judarna på morgonen och på kvällen. Så tidigt som möjligt på morgonen, när det var så ljust att man kunde skilja mellan blått och vitt. Men i alla fall innan 9 på morgonen och efter 9 på kvällen. Skulle han inte hinna hem innan 9 på kvällen fick han vackert stanna till där han befann sig och uträtta sin bön om det så var ute på gatan eller i en dörrport. Många älskade att bedja “Schema”, men det var oundvikligt att det också blev ett allmänt slarv och att man bara rabblade bönen så snabbt man kunde för att sen gå vidare. Men som sagt alla löper risk att normalisera sitt böneliv och att det blir bara munnens bekännelse men inte hjärtats innerliga uttryck för längtan efter Gud.
Den andra bönen judarna hade att utföra var 2) “Adertonbönen”, “Shemoneh èsreh”, den bestod av arton böner från början men består nu av nitton böner som fortfarande bes av judarna i synagogan. Den här bönen skulle bedjas tre gånger om dagen, på morgonen, eftermiddagen och kvällen. Många bad givetvis med innerlighet, men många rabblade bara sina böner, och blev för många nästan som en magisk ramsa, som man inte vågade vara utan.
Inte underligt att Jesus talade om hycklarna som stod i gathörnen och bad sina långa böner. Hos judarna fanns böner för alla tillfällen, man bad för maten, när man tände spisen, när åskan gick osv osv. Allting hade sin speciella bön. Detta var ju något underbart egentligen, men blev också orsaken till formalism och legalism. Man bad med sådan fart och vana att man bara sladdrade fram orden, då man kom på att tiden var inne.
En berömd Rabbi, Rabbi Eliezer, var så rädd för att bli lagisk och formell i bönen att han hittade på en ny bön för varje dag.
Judarna var också noga med var deras böner bads. Man ville helst be i templet eller synagogan. Även Jesu lärjungar gick till templet för att be, Apg 3:1. Det var också en förkärlek till att be långa böner. Rabbinerna menade att om en man bad länge skulle hans bön bli hörd. man tänkte att om man bara bankar länge nog på Guds dörr kommer han att till slut öppna.
Det finns mycket att säga om bönen och Jesus hade mycket att lära sina lärjungar. Han varnade för att inte rabbla “tomma ord” som hedningarna. (Här står det mångordiga, men i grekiskan betyder ordet – tomma kärl..) Man ska alltså inte rabbla en massa man varken menar eller begriper.
Sen står det också att man ska gå in i sin kammare och be bakom stängd dörr. Här betyder det grekiska ordet egentligen garderob! Alltså tyngdpunkten ligger på att avskilja sig, söka upp en enslig plats för att söka Gud. Söka bara honom, inte visa upp sig. Då kommer Gud att möta en hjärtats uppriktiga bön. Jesus gick upp på på berget för att be, Petrus gick upp på taket. Det finns många exempel på människor som menar allvar att söka Gud ger sig ut i avskilda platser som öknar eller skogar.
En berömd bedjare i pingstväckelsens barndom var Bevington. Han brukade söka upp en ihålig stock i skogen och där kunde han stanna i många dagar under det han sökte Gud i intensiv bön och fasta. Han var känd för att få uppenbarelser från Gud och att när han bad för sjuka blev de friska. Ibland sökte man honom för att få kunskap om vad borttappade ting fanns, och de fick ofta hjälp. han bad tills Gud uppenbarade det.
Vi form återkomma till detta stora ämne längre fram….
Fortsättning följer…./Stefan Hallman….www.ctvc.se