Nu lämnar vi första kapitlet och läser början av kapitel 2. “När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen i kung Herodes dagar, se, då kom vise* män från östern till Jerusalem, Luk. 2:1f. *Österländska stjärntydare. 2. och sa: Var är judarnas nyfödde Konung, för vi har sett hans stjärna i östern och har kommit för att tillbe honom?”
Detta är ett avsnitt som finns många tankar,ideér och myter om. I de flesta julkrubbor så finns de vise männen med. Oftast avbildade som 3 konungar från fjärran, oftast mytiska, länder. Men först låt mig säga att ingenstans står det att de var kungar eller att de var tre som kom med sina gåvor. Gåvorna var tre, men bibeln säger inte att det var tre kungar. Det kanske var fler eller färre dessutom kallades de “magis”!
Hur som helst, dessa “vise män”, ett ord som egentligen lyder “magi” ett ord som är svår översatt. Den grekiske historieskrivaren Herodotus berättar om dessa “magi”, att de var egentligen från en Medisk stam. Mederna var en del av det Persiska riket (ung. det nuvarande Iran). De hade en gång försökt att ta över makten i det Persiska riket men misslyckats. Allt sedan dess hade denna stam, lagt alla tankar på herravälde och makt åt sidan och istället börjat utveckla sitt religiösa intresse och blev så småningom en stam av präster.Ungefär som Leviterna blev för Israels barn. De blev andliga rådgivare åt de persiska kungarna och inga religiösa riter eller offer kunde förrättas utan att dessa “magis” var närvarande. De blev instruktörer och lärare i det persiska riket. De var lärda män i filosofi, medicin och naturvetenskap. De var siare och tolkade människors drömmar. I senare tid i mellanöstern så fick de allt lägre ställning i samhället och betraktades som trollkarlar och spåmän.
Exempel finns i Nya testamentet, Elymas, trollkarlen i Apg 13:6-8 “6. Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de på en trollkarl, en falsk profet, en jude vid namn Barjesus. Apg. 8:9. 7. Han var hos landshövdingen Ser gius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barna bas och Saulus och bad att få höra Guds ord. 8. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – stod dem emot och försökte vända bort lands hövdingen från tron.” Men givetvis fanns det säkert också ärliga sanningssökande religiösa ledare bland dem.På denna tid så satte man stor tilltro till astrologin. Man trodde att man kunde förutspå framtiden och att en människas öde var beroende av under vilken stjärna hon var född. Stjärnorna, var ett mystiskt fenomen för dåtidens människor. De rörde sig i sina banor och utgjorde ett skådespel under de nattsvarta nätterna i mellanöstern. Inte så underligt att man sökte svaren där.
Vi vet inte exakt vilken klart lysande stjärna som drog till sig magis uppmärksamhet. Många olika gissningar har presenterats. Klart är att år 11 f. kr så passerade Halleys komet och var klart synlig på stjärnhimlen i mellanöstern. År 7 f.kr. var det en konjunktion mellan Saturnus och Jupiter, och mellan år 2-5 f.kr visade sig ett ovanligt astronomiskt fenomen. På den tiden, på första dagen i den Egyptiska månaden Mesori, så lyste stjärna Sirius med ett ovanligt starkt ljus i soluppgången. Namnet Mesori, betyder “en prins är född” och dessa astrologer i antiken, måste ha tolkat det som att en stor konung skulle födas.
Vi vet inte vilken stjärna de såg, men “magis” yrke var att beskåda himlen och söka efter tecken. De såg ett tecken på att en konung var på väg att födas in i denna värld. Det kanske verkar märkligt att dessa män skulle bege sig på en lång färd för att söka efter en nyfödd kung, men faktum är att just vid denna tid i mellanöstern, fanns det en ovanligt stark förväntan att något sådant skulle ske. Även de romerska historieskrivarna kände till detta. Suetonius skriver en tid senare “Det har spridit sig över hela orienten en gammal och etablerad tro, att det var ödesbestämt att nu var det tid för att män från Judeén att regera över världen” (Suetonius “Vespasianus liv”) Likaså skriver Tacitus “Det fanns en stark övertygelse, att just då, skulle mellanöstern få makt och styrande från Judeén skulle överta den universella makten“. Även judarna själva hade denna tro. Josefus skriver i “judarnas krig” “att vid den tiden skulle en regent från Judeén överta makten över hela den bebodda Jorden”. Några årtionden senare berättar Suetonius, om att den Armeniske kungen Tiridateds besökte kejsar Nero i Rom tillsammans med sina magis. Dessa magis, dyker också upp i Aten i Grekland och förrättar offer till minne av Plato.
Vid Jesu tid finner vi också att Augustus, den förste romerske kejsaren, hyllades som “Världens frälsare” och att flera av de romerska skrivarna profeterar om de kommande gyllene dagarna. Det är inte så underligt att kung Herodes reaktion blev vad den blev, då känslorna och förväntningarna låg på topp.
Det finns absolut ingen anledning att misstänka att berättelsen om de vise männen endast skulle var en from legend.Detta är tvärtom något som man exakt kunde förvänta sig ske i mellanöstern vid denna tid. När Jesus föddes var det en tid av oerhörd förväntan. Mänskligheten väntade på Gud och en längtan efter Gud fanns i deras hjärtan. Oavsett vilka eller hur många de var, dessa “magis” hade sett stjärnan och följt den. De tolkade tecknet rätt – det var världarnas Herre och Konung – som ödmjukt lät sig födas in i denna vår värld så korrumperad och förstörd. Människan hade då som nu, upptäckt att det går inte bygga ett lyckorike utan Gud.
Jesus kom till en värld som väntade på honom, och när han föddes väntade världen vid hans krubba. Det var det första tecknet på att Jesus skulle komma och återta herraväldet på Jorden. Pris ske Gud, det är sant!
Fortsättning följer/Stefan Hallman www.ctvc.se