Har de sista dagarna med stigande frustration nåtts av nyheten om att Margot Wallström, Sveriges utrikesministers senaste antisemitiska övergrepp mot Judarna. Har läst och förstått hur hon har skott sig på Kommunals medlemmar, tillskansat sig en lägenhet mitt i centrala Stockholm, som hon enligt uppgift i Expressen endast betalar 32 kr/mån. för. Egentligen är vi ganska vana vid att våra politiker sviker väljarnas förtroende, ibland upplevs det som en regel snarare än ett undantag. Jag är så förkrossande trött på detta hyckleri som pågår i maktens korridorer, där man säger ett men gör ett annat. Under det att man står fram i massmedia och ser så viktig ut och “nu ska det minsann hända grejer”, så pågår det lurendrejeri och utnyttjande av systemet och ibland rena olagligheterna i mörkret. Och inte förrän någon vissel-blåsare, någon som skvallrar, eller någon sanningsägare sprider saken till massmedia får vi reda på saken. Inte underligt att folks förtroende för politiker, poliser, socialarbetare, lärare, fackliga företrädare…fullständigt rasat ihop.
Men det värsta är att samma trend – en utmattning av förtroendet också för andliga ledare de senaste åren tagit över. Skandal på skandal. Orkar inte räkna upp alla “andliga” ledare som levt dubbelliv, det handlar om samma sak som för politikerna – man säger en sak – men gör en annan! Det handlar om äktenskapsbrott, förskingring av pengar, och de senaste åren allt oftare – förhållandet till alkoholen. När representanten för det (f.d.) kristna partiet,KD, Sara Skyttedal, skyltar med champagneflaskan t.om. i regeringens lokaler…så undrar man hur hon tänker?. Här ska man representera tusentals väljare för ett parti, vars rötter är djupt förankrade inom nykterhetsrörelser och frikyrka, och beter sig på detta sätt. Inte underligt att partiet i senaste opinionsundersökningen hade sjunkit till 2,9 %.
Igår nåddes vi om budet att Tommy Dahlman åkt dit för rattfylla, ett brott som innebär att man omedelbart blir av med körkortet och kan få sitta i fängelse upp till 2 år! Alltså ett allvarligt straff för ett allvarligt brott. Det begriper ju alla att det finns många förmildrande omständigheter i ett sådant fall. Detta kommer ju som en krisreaktion efter tider av press och överarbete. Att han tagit upp den tuffa debatten med de radikalaste ämnen och lyft fram i ljuset sådant som i samhället och kyrkan, ännu mer, varit politiskt icke korrekt. Inte minst denna upphettade höst med allt som har med invandring och Islam att göra.
Men, varenda människa får stå för sina egna val. Det var inte djävulen som gick till systemet för att hämta ut vinflaskan. Det var Tommy själv förmodligen. Det var han som valde ut den i hyllan och betalade den med egna pengar. Det var framför allt han själv som korkade upp den och hällde i sig innehållet. Men att sen ta ett beslut att gå ut i garaget, starta bilen och ge sig ut i trafiken är bara så totalt omdömeslöst. Det är dessutom totalt olagligt.
Jag växte upp med alkoholen, den blev en välkänd vän och misshandlare från det jag var mycket liten. Fick det med i blodet då min mor var djupt alkoholiserad redan från tonåren. Hela min barndom utspelades och präglades av spriten och det helvete och djävulskap som den skapar. Ingen begriper vad jag talar om, som själv inte varit med om det. Att leva under samma tak som människor som förnedrar sig, våldsamma misshandlar, mordförsök, familjeupplösning och totaltraumatiska och chockerande upplevelser, är bara några av frukterna som följer i alkoholens förföriska gift.
Jag började droga redan som barn, var totalt utslagen redan som 20 åring, läkarna gav mig 5 år att leva om jag inte ändrade livsstil. Jag levde med ständigt hat och fylld av våld. En serie av dramatiska händelser, var min början till omvändelse och längtan efter ett alkoholfritt och drogfritt liv. Jag började undra, finns det inget annat, finns det ingen annan miljö. Är detta allt?
När jag så småningom nåddes av budskapet om Jesus och inbjudan till Guds rike så tackade jag tveksamt ja. Jag blev frälst, verkligen, och upptäckte vilken fantastisk gemenskap som fanns i den kristna församlingen. Att här var det fritt från alkoholen, jag fick stöd i omgångar på LP-stiftelsen, bodde där i tre omgångar. Jublade i mitt nya liv med Jesus och började ett nytt liv. Sedan den 22 december 1984 har jag aldrig smakat alkohol. Hösten 1985 träffade jag min fru och vi har varit gifta i 30 år till sommaren. Livet är tufft. Sjukdomar och kriser och äktenskapsproblem kan smyga sig in i den svenska frikyrkoidyllen. Det är allt för vanligt i våra sammanhang, det vet jag efter att tjänat som pastor i flera församlingar. Men alkohol är inte lösningen. Inte heller skilsmässa! Jesus är lösningen! Att ödmjuka sig för honom, att kasta sig på Jesus varje dag, att leva ett liv centrerat till bibeln och dess innehåll. Det är kungsvägen. Ibland får man betala ett högt pris för att man väljer att stå upp för Guds sanningar. Ibland kostar det jobb och trygghet. Bättre lida för goda gärningar än onda!
Nu har åren gått, den drogfria tillflyktsorten i församlingen är ett minne blott. Allt fler i församlingarna smygdricker alkohol, en del skäms inte alls utan sitter stolt bland arbetskamraterna på puben och pimplar bärs…Vart skall man nu ta vägen med de vänner som levt i sprithelvetet och söker frihet. Frihet från alkohol var en självklarhet i pingströrelsen förr. Det var ett pris man var villig att betala för att hjälpa andra. Man undvek t.om. lättöl, för att inte inleda någon annan i frestelse. Vad gör vi nu med LP-vännerna?
Och nu, blir Tommy Dahlman, fasttagen av en polispatrull, får blåsa, fråntagen körkortet, följa med till polisstationen. Inte kul att vara känd pingstpastor i det läget. Inte alls trevligt att det visar sig att en som av oss fått stort förtroende, en som med stort självförtroende trätt fram inom media och frimodigt pekat ut vägen vi ska vandra, har levt ett dubbelliv. Ett förtroende som förmodligen nu dessvärre är till stor del förbrukat. Oavsett vilka förmildrande omständighet som föreligger i Tommy Dahlmans fall, oavsett vilka problem han har, om det handlar om familjen, arbetet eller vännerna, så är alkoholen en totalt förbjuden räddare i nöden! Det borde Tommy veta, efter så många år som pingstpredikant.
Tommy, Jag såg dig som kanal 10:s räddning. Som Inblicks chefredaktör var du strålande. Som predikant lysande. Men att du under tiden som din karriär skjutit i höjden under ytan haft ett växande problem med alkoholen är skrämmande. Detta var ju inte första gången du söp till det, så mycket begriper jag efter mitt missbruk på 70-talet. Du skulle ha erkänt dina problem långt tidigare. Synd att inte du med så många vänner över hela världen, inte öppnade dig och fick hjälp i rätt tid. Vi fortsätter givetvis att be för dig och din familj. Herren är trofast.
“Ef 5:18. Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.
Stefan Hallman