Läs och begrunda… Från tidningen NORGE idag, vecka 11, 2015
Översatt av Stefan Hallman www.ctvc.se
Hotet från Iran när det gäller kärnvapen är inte en fantasiprodukt. Landets översta ledare, som för övrigt är inlagd på sjukhus för cancer, har Israels utrotning som sin sista önskan och en atombomb är hans enda möjlighet att klara det. Hela den Iranska regimen står samman för att uppfylla denna önskan.
Oavsett vem som tar ledningen efter Khomeini kommer hans atomprogram och hans mål om att utrota Israel stå allra högst på uppgifts listan. Varje tanke om att moderata krafter kanske skulle kunna få mer makt är en farlig illusion. Det finns ingen i den iranska regimen som kommer kunna utmana de doktriner Ayatollah Khomeini grundlade under den shia islamiska revolutionen 1979.
En stabilisering i Mellanöstern måste eventuellt bygga på en framtida terrorbalans mellan ett shia-islam dominerat Iran och ett Sunni-Islam dominerat område med centrala land som Egypten och Saudiarabien. Också där orienterar man sig nu mot en utveckling av egna atomprogram. Men den möjligheten hör i bästa fall framtiden till.
Det var mot den allvarliga bakgrunden som premiärminister Benjamin Netanjahu höll sitt tal till den amerikanska kongressen 3 mars i år. Där varnade han USA och västvärlden mot att ingå ett avtal med Iran vilket skulle både möjliggöra, legitimera och snabba på en iransk atomupprustning.
För tre år sedan lovade president Obama, Netanjahu, att Iran aldrig skulle få lov till att utveckla kärnvapen. Sedan dess har USA kommit i kläm på grund av framväxten av Isis ”den islamiska staten IS” som utgör ett direkt hot mot USA och allt var USA har uppnått i Mellanöstern de sista 25 åren. USA:s och andra västliga länders tillbakadragande från denna region och deras vägran att sätta in en ny militär insats, har öppnat för de stora erövringar Isis har uppnått, något som har gett USA och Iran ett gemensamt problem; att begränsa utbredandet av Isis.
Det är dessa gemensamma intressen som har lett till framgång i förhandlingarna om Irans atomprogram och som har skapat en intressekonflikt i förhållandet mellan USA och Israel. Israel fruktar att president Obama har svikit sitt löfte till Israel och att han låtit sig förledas att ge efter för iranska atomkrav i utbyte mot iranskt bistånd i kriget mot Isis.
Det sista har han fått, men frågan är vad som nu sker med stabiliteten i Mellanöstern och hoten mot Israel. Det man säger är att intressekonflikten mellan USA och Iran har blivit en konflikt mellan USA och Israel. Det är denna intressekonflikt som fått ett dramatiskt uttryck i debatten kring premiärminister Netanyahus tal till kongressen. I tiden efter den arabiska våren, som ledde till en tydlig försvagning av den arabiska världen, har Iran förstärkt sitt militära och politiska grepp om Jemen, Syrien, Libanon, Irak, Gaza och Bahrain. Denna expansion har från iransk sida också fokus på Israel som gradvis omringas av Iran-stöttade organisationer som Hizbollah och Hamas. På kort tid har Iran utvecklat sig till ett dominerande regionalt maktcentrum med växande stöd både till lokala och internationella terror-organisationer. Iran är idag huvudsponsor för internationell terrorism långt utanför Mellanöstern. För Israel är det därför inte möjligt att lita på de iranska löftena till USA när Irans ledning samtidigt framhäver målet om att utrota Israel.
I sitt tal till kongressen påpekade Netanyahu att ett avtal med Iran, där man godtar landets atomprogram och sen avslutar sanktionerna mot landet kan vara ett av det mest ödesdigra utrikespolitiska besluten i det 21:a århundradet. Därför är det samtidigt viktigt att se till att Iran slutar med att exportera terror, slutar att lägga sig i andra länders inre angelägenheter och slutar upp med att hota Israels existens. Utan en sådan förändring i Irans politik bör man inte ingå något som helst avtal med det landet.
Som väntat fick Netanyahu så historiska tal, väldigt lite utrymme i norska medier, deras huvudintresse var istället att förmedla alla varningar mot att talet skulle hållas. Däremot fick talet ovanligt positiva reaktioner i arabiska medier där man naturligtvis uppfattar det gemensamma problem Israel och de arabiska länderna har, gällande ett atom upprustat Iran. Det råder en allmän oro i den har arabiska världen för den destabiliserande roll Iran har i regionen, med sitt stöd till separatister och terror organisationer. Ett Iran med atomvapen under utveckling, kommer helt klart att öka spänningen och oron i regionen, med svaga utsikter till en fredlig utveckling. Denna fara blir inte mindre om Iran går in i ett tätare samarbete med USA om att bekämpa Isis.
Det var en symbolik knutet till Netanyahu´s tal till kongressen vi denna tidpunkt. Historiskt finns det en klar parallell mellan judarnas kamp för överleva under iransk hot om utrotning idag och den historiska drottning Esters kamp mot utrotningen av judarna från persernas sida. Israels kamp för att överleva i en region som ständigt mer och mer präglas av irrationell politik, kräver åtgärder och handlingskraft från landets ledare.
Det är också nödvändigt att de övriga västliga civilisationen vaknar och förstår att vi står inför en irrationell ondska i denna del av världen och man nu använder sund skepsis när det gäller vad man kan förvänta sig av avtal som ingås under sådana förhållanden. Netanyahus varningar sträcker sig och så till oss.
Michal Rachel Suissa, NORGE IDAG, Kulturbilaga, vecka 11 2015