Äntligen, efter veckor av planering och gott samarbete med vår webbtekniker, så har vi precis fått ut vår hemsida på nätet..
Tanken bakom den är att vara ett skyltfönster för en del av det vi tidigare producerat inom TV och Media. Samtidigt vill vi använda den som en plattform för att predika evangeliet, det goda budskapet; Evangelium om Jesus Kristus. Pris ske Gud för våra nya möjligheter att med teknikens hjälp få ut det kristna budskapet. Här kommer också att finnas en del produkter till försäljning, som vår JulDVD, missa inte tillfället!
Hemsida har också kommit till för att vi ska få säga vår mening, rakt upp och ner. Att man ska få säga att ”en spade är en spade”, eller att få göra som pojken (eller var det flickan) i den berömda sagan av HC Andersén försiktigt påpeka att ”Kejsaren har inga kläder på sig, han är naken”!
Vi lever i ett land som än så länge har yttrande frihet, åtminstone på pappret. I verkligheten är det dock annorlunda. För Ve den som inte anpassar sig! ve den som inte är politiskt korrekt! Fy på den som vågar ha fräckheten att säga offentligt, det som det viskas om i korridorerna!
När jag blev frälst för många år sedan så gjorde jag en tvärvändning i livet. Tidigare flöt jag bara med strömmen, gjorde vad världen och djävulen ledde mig till. Men när jag kom med bland de människor som kallas kristna, de som i begynnelsen kallades för sekt, så trodde jag att vi tillsammans hade en kallelse att med alla medel göra vår röst hörd för att få människor att vända om från sin väg, de var ju på väg till helvetet! Jag läste i bibeln om hur man ska leva som kristen, vad som är rätt och fel. Jag började vandra den smala vägen och fick ta konsekvenserna av det. Man skrattade åt mig ochlag blev förtalad. Men det var inget större problem, detta ingick i överenskommelsen med Herren. Det var en del av frälsningen.
Men under åren, fick jag dock uppleva att långt ifrån alla kristna såg på sin efterföljelse på samma sätt. Jag kom ju att arbeta som pastor inom olika samfund och församlingar i Sverige, och försökte där förmedla budskapet om Kristus, och den radikala efterföljelsen så mycket jag bara orkade. Och jag mötte många fantastiska kristna människor i församlingarna. Folk som öppnar sina hem och sina hjärtan för andra. Medlemmar som engagerar sig och arbetar för Guds rike. Jag minns med stor glädje min första tid i den församling jag blev frälst i 1982. Jag minns hängivenheten bland ungdomarna och kärleken som flödade. Pastorerna och våra ledare gick först i ledet och visade vägen. Det var skönt att höra ledarna stå upp och förkunna ett radikalt bibelförankrat evangelium. Bibelns sanningar försvarades med full kraft. Förebedjarna i församlingen ställde sig upp i bönemötena och profeterade rakt in i människors liv. Det var spännande att vara frälst!
Sen har åren gått. Erfarenheterna och upplevelserna har skiftat. Många glädjeämnen. Men också besvikelser. Många. Dessutom har tyvärr själva tonen förändrats i de kristna sammanhangen. Den radikala vissheten och tron på Guds ord har fått stryka på foten. Nu är det anpassning och politisk korrekthet som gäller, även i våra kristna sammanhang. Ve den som talar om att Jesus är enda vägen till Gud, ve den som läser ur Romarbrevet 1 att homosexualitet är synd. Ja ve den som överhuvudtaget har mage till att tala om begreppet synd!
Tolerans är nyckelordet verkar det som. Men tolerans frälser ingen. Människan måste få höra sanningen. Bibelns budskap är klart, människan utan kristus är på väg mot ett evigt helvete. Därför är det tid att proklamera räddningen för världen; Jesus, endast Jesus är vägen till Fadern. Vi får inte vara rädda. När Jan Hanvold på den kristna TV stationen Visjon Norge intervjuade oss, så var hans första fråga; ”va är det med de svenske pastorerna, är de feiga!? Mitt svar trillade snabbt ur min mun ”inte feiga, men de går i flock”! Gud välsigne dig JanHanvold du är en radikal Herrens profet! Vi fick ju jobba med Jan och Inger Hanvold några år, det var en intensiv, fantastisk och utmanande tid, där vi lärde oss mycket. Tack Jan för vi fick chansen!
Vi lever i de absolut yttersta dagarna, det tror jag de flesta kristna håller med om. Vi ser en utveckling runt om oss som vi inte hade räknat med, bara för några årtionden. Sveriges öppna gränser och allt för generösa migrationspolitik har förändrat vårt samhälle. Jag växte upp på Råslätt i Jönköping. Bland mina kompisar fanns finnländare, albaner, Jugoslaver, Irakier och afrikaner, danskar och norrmän. Det var väldigt kul att hänga med hem till någon jugoslavisk familj t.ex., de dukade fram allt vad de hade av glädje bara för att jag kom! Så jag har inga problem med att umgås eller leva nära invandrare och jag är fantastiskt glad för Zlatan och alla andra utifrån som gjort stora saker för Sverige och svenskarna.
Men, de senaste åren har det spårat ur. I spåren av den förda migrationspolitiken de senaste decennierna ser vi en mycket oroande trend.När Sverigedemokraterna står fram och pekar på dessa problem, så tror jag att de har rätt. Malmö, där det bor c:a 30 % muslimer, har en helt annan brotts och samhällsutveckling än övriga Sverige. Likadant i andra kommuner med stor invandring påstås det. Om det beror på att de har en annan kulturell bakgrund än det en gång kristna Sverige är inte jag rätt person till att bedöma. Men JAG tror det. Jag tror att vi skulle få se ett annat Sverige med färre invandrare till Sverige. Åtminstonde borde vi ta ett brake och ta hand om de som redan är här, och se till att de kommer in i samhället och anpassar sig och får ett drägligt liv och en riktig utbildning. Jag älskar min nästa och kanske jag har helt fel.
Men nu har jag åtminstone fått säga min, icke politiskt korrekta mening, och det kändes skönt. Mer kommer…
Var välsignad, Stefan Hallman