BIBELN 365 DAGAR – DAG 219

DAGENS TEXTER; Ps. 79, 80, 81 och Rom. 8:1-18

Ps. 79; En psalm av sångledaren Asaf och han skriver; Bön med anledning av Jerusalems förstöring!

Ps. 80; En psalm av sångledaren Asaf och han skriver; Bön om beskydd för Herrens vinstock.

Ps. 81; Ytterligare en Psalm av sångledaren Asaf och han skriver; Högtidsglädje och olydnad!  Verserna 11-18 ur denna psalmen är;

“Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.” Ps. 81:11-17 

Rom. 8:1-18; Var enda vers är så mäktiga, läs det långsamt och begrunda!  OK, min summering är; OM DU INTE VANDRAR I ANDENS NYA LIV, DÅ TAR LAGEN VID OCH DÖMMER DIG. Du måste vara i Kristus Jesus, där finns ingen FÖRDÖMMELSE. Men lever du inte ett liv där du följer Andens nya livs lagar, då säger Rom. 8:13 “Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.”

Det finns en författare och präst i England som heter; D.M. Lloyd-Jones som undervisade om Romarbrevet i 15 tusen timmar och skrivet flera böcker om Romarbrevet. Romarbrevet är så mäktigt att det är över min förmåga att kommentera brevet relevant. Romarbrevet 8 är ett kapitel som man skulle nog kunna gräva sanningar ur under ett helt liv, som sagt läs kapitlet om och om igen långsamt.

Låt oss ta en återblick;

Romarbrevets tema är; ”Den rättfärdige skall leva av tro” Rom.1:17;

ROMARBREVET Kap.1-16

UNDERVISANDE HUVUDDEL Kap.1-11

1. Rättfärdiggörelse; Rom. kap.1-5

2. Helgelse; Rom. kap. 6-8

3. Israels ställning; Rom. kap. 9-11

FÖRMANANDE HUVUDDEL Kap.12-15

1. Ett liv i kärlek och lydnad; Rom. kap.12,13

2. De starka och de svaga; Rom. kap. 14

3. Judekristna och hednakristna; Rom. kap. 15: 1-13

4. Apostelns kallelse och verksamhet; Rom. kap. 15:14-33

AVSLUTNING MED HÄLSNINGAR Kap. 16

“Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.  Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.  Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.  Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.  Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.  De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Guds barns liv i Anden. Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.  Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.  Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.  Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.  Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.  Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.  Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.” Rom. 8:1-17

Maria Hallman