DAGENS TEXTER; Ord. 28, 29 och 2 Kor. 7
Ord. 28;
“Ett land i uppror får många herrar,
men genom en klok och förståndig man skapas varaktig ordning.” Ord. 28:2
“En fattig herre som förtrycker de fattiga
är ett regn som förstör i stället för att ge bröd.” Ord. 28:3
“Onda människor förstår inte vad rätt är,
de som söker Herren förstår allt.” Ord. 28:5
“Den som leder de rättsinniga vilse in på en ond väg,
han faller själv i sin grop,
men de oförvitliga får det goda till arvedel.” Ord. 28:10
“När de rättfärdiga triumferar är härligheten stor,
när de ogudaktiga kommer till makten, får man leta efter människor.” Ord. 28:12
“Salig är den människa som alltid fruktar Gud,
den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.” Ord. 28:14
“En människa tyngd av blodskuld
blir flykting ända till sin grav,
ingen får hjälpa en sådan.” Ord. 28:17
“Den som tillrättavisar en människa
får uppskattning efteråt,
mer än den som kommer med smicker.
Den som plundrar sin far och mor och säger:
“Det är ingen synd”,
han är fördärvarens stallbroder.
Den snikne uppväcker träta,
den som litar på Herren
blir rikligen mättad.” Ord. 28:23-25
“Den som ger åt den fattige skall inget sakna,
den som blundar drabbas av mycken förbannelse.
När de ogudaktiga tar makten gömmer sig folk,
när de förgås blir de rättfärdiga många.” Ord. 28:27,28
Ord. 29;
“Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad
kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.” Ord. 29:1
“Dåren släpper lös alla sina känslor,
men den vise håller dem tillbaka.” Ord.29:11
“Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron skall för alltid bestå.
Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.” Ord. 29:14, 15
“Fostra din son, så slipper du oro
och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
Utan uppenbarelsen går folket vilse,
lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” Ord. 29:17-18
“Ser du en man som snabbt tar till orda,
det är mer hopp om dåren än om honom.” Ord. 29:20
“En argsint man ger upphov till kiv,
den hetlevrade förgår sig ofta.
En människas högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.” Ord. 29:22,23
“Människofruktan har med sig snaror,
men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.” Ord. 29:25
2 Kor. 7; Församlingens förhållande till aposteln; 6:11-7:16
“Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” 2 Kor.7:1 Här talar Paulus om både andlig och köttslig besmittelse. Motståndarna som hade ett annat evangelium, en annan Jesus ville besmitta Korinterna andligen och köttsligen. Våldtäkter finns och då tänker vi på sexuella våldtäkter, fruktansvärt, men det finns också andliga våldtäkter mitt i församlingarna och detta går inte bara säga FY,FY åt för det är så snarlikt det äkta att man måste vara kunnig av båda sidor för att kunna skilja på det äkta mot det oäkta. Liksom Paulus han förklarade för Korinter församlingen punkt för punkt vad som var rätt och fel, heligt och oheligt. Vi återkommer till detta!
Apostelns glädje över korintiernas ånger! Titus hade besökt Korinterförsamlingen och hade goda nyheter till Paulus som befinner sig i Macadonien, att församlingen hade omvänt sig och ville inte ha med de “falska apostlarna” att göra.
“Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.” 2 Kor. 7:9-11
Läs och begrunda!
PAULUS ANDRA BREV TILL KORINTIERNA.
Inledning; Hälsningar och tacksägelse; 1:1-11
A. Apostlaämbetet; 1:12 – 7:16.
1. Apostlarnas ansvar; 1:12-2:17
Värdig vandel; 1:12-24
Omsorg om syndare; 2:1-11
Kristi vällukt; 2:12-17
2. Apostlarnas härlighet; Kap. 3-7
Tjänst åt ett nytt förbund; kap.3
Frimodighet i tjänsten; 4:1-5:10
Försoningens ämbete; 5:11-21
Guds tjänare i allt; 6:1-10
Församlingens förhållande till aposteln; 6:11-7:16
B. Insamlingen till de kristna i Jerusalem; kap. 8-9.
De macedoniska församlingarnas givmildhet; 8:1-5
Vädjan om fullbordan av insamlingen; 8:6-15
Anbefallning av sändebud; 8:16-9:5
Givmildhetens välsignelse; 9:6-15
C. Paulus apostoliska myndighet; 10:1-13:10
Bemötande av de falska apostlarna; kap.10
Påtvungen självberömmelse; 11:1-12:10
Det rätta apostlaämbetets verkningar; 12:11-13:10
Avslutning; Förmaning, hälsningar och välsignelse; 13:11-13.
Maria Hallman