DAGENS TEXTER; Jer. 33, 34, 35 och Tit. 3
Jer. 33; LÖFTEN OM ÅTERUPPRÄTTELSE!
”Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade: Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till. Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man skall fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min förbittring. Ty på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.
Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd. Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig. Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.” Jer. 33:1-9
LÖFTET OM DEN RÄTTFÄRDIGE TELNINGEN AV DAVIDS SLÄKT!
”Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
I de dagarna och på den tiden
skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David.
Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
I de dagarna skall Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.
Man skall kalla det så:
” Herren vår rättfärdighet”.” Ler.33:14-16
Jer. 34; VARNING TILL SIDKIA! Läs och begrunda!
Jer. 35; REKABITERNAS TROHET OCH JUDAFOLKETS TROLÖSHET! Läs och begrunda!
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
Tit. 3; Sammanfattning av Titus tre kapitel. Apostel Paulus budskap har uppenbarelsekaraktär. Han har inte hittat på sitt budskap själv utan har fått det sig anförtrott av Gud. Allt tyder på att det inte är någon skillnad på ”äldste” och ”föreståndare”. När Titus skall tillsätta äldste måste han tänka på att inte alla passar till en sådan uppgift. Därför ställer han upp en del villkor för val av förtroendemän. Det finns inte ens i tanken att det skulle vara kvinnor, de hade andra uppgifter som de hade fullt upp med och skulle INTE också bära denna börda som det var att leda Guds församling. Personliga förhållande för att vara ett ämne för ”äldste” eller ”församlingsföreståndare” var om deras ”LIVSFÖRING” vardagsliv stämde överens med ”läran”. Livet och Läran måste gå hand i hand. Föreståndarens hemliv nämns först. Han skall leva i ett livslångt äktenskap och ge sina barn rätt och kristen fostran. Bakgrunden är att det kristna hemmet är en bild av församlingen. I ett hem är det husfadern som bär huvudansvaret för hemmets inriktning. Föreståndaren blir upplysta om vad de INTE skall präglas av, sådant som varje kristen måste avhålla sig ifrån. En andlig ledare får inte bara pålägga andra dessa dygder, han skall själv gå före med gott exempel. Att de som leder församlingen orubbligt håller fast vid den apostoliska läran, nämligen att ge Guds Ords tröst och förmaning i skiftande livssituationer och överbevisa dem som säger emot. Ingen skall förvånas sig över att bli motsagd. Guds Ord är i strid med den naturliga människans tankar. Här på ön Kreta där Titus var hade det kommit i många irrläror i församlingen, judekristna som var direkt Kristus-fiender. Dessa judekristna förkunnade judiska fabler och asketiska föreskrifter. Och Paulus ger Titus råd att dessa som sprider irrläror i församlingen ska tystas ner och förmanas en eller två gånger. Paulus fortsätter att förmanar Titus att vi ska lyda myndigheter och makthavare, men säger de att vi inte få utöva vår kristna tro, måste vi lyda Gud mer än människor.
”Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.” Tit.3:1-3
MEN GENOM FRÄLSNINGEN OCH FÖRNYELSEN I DEN HELIGE ANDE LEVER VI NU ETT FÖRVANDLAT LIV.
”Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.” Tit. 3:9-11
AVSLUTNINGEN SOM VANLIGT HÄLSNINGAR TILL OLIKA PERSONLIGA VÄNNER MEN OCKSÅ GER HAN HÄLSNINGAR FRÅN DEM SOM VAR MED PAULUS I FÄNGELSET.
”När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern. Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något. Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt. Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla.” Tit. 3:12-15
PAULUS BREV TILL TITUS
Inledning; 1:1-4
I. UPPDRAG
1. Organiering av församlingarna; 1:5-9
II. FÖRMANINGAR
1. Till kamp mot villolärare; 1:10-16
2. Till ett heligt liv; kap. 2
3. Till lydnad mot överheten; 3:1-7
4. Till avståndstagande från tvistefrågor; 3:8-11
Avslutning; 3:12-15
Maria Hallman