DAGENS TEXTER; Jer. 38, 39 och Hebr. 1
Jer. 38; JEREMIA KASTAS I EN BRUNN NUBIERN EBED-MELEK, EN HOVMAN RÄDDADE JEREMIA FRÅN EN SÄKER DÖD.
”Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lämnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn. Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. Han lämnade kungens hus och sade till kungen: ”Min herre och konung, dessa män har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där kommer han snart att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Tag med dig trettio män härifrån och drag upp profeten Jeremia innan han dör.” Ebed-Melek tog då männen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hämtade därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och de utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.” Jer. 38:4-13
KUNG SIDKIA SÖKER RÅD HOS JEREMIA! Jeremia gick med på att tala lögn för att rädda kungens liv, men det varade inte så länge.
Jer. 39; JERUSALEMS FALL!
”Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Nebukadressar, kungen i Babel, i Ribla i Hamats land. Där avkunnade han domen över honom. Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn, i Ribla, inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät kungen i Babel slakta. På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät binda honom med kopparkedjor för att föra honom till Babel. Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar.” Jer. 39:5-8
JEREMIAS FRIGIVNING OCH EBED-MELEK BLIR RÄDDAD FÖR ATT HAN HADE DRAGIT UPP JEREMIA FRÅN BRUNNEN.
”Nebukadressar, kungen i Babel, gav Nebusaradan, översten för drabanterna, denna befallning angående Jeremia: ”Tag hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, för att denne skulle föra honom hem, och han fick bo bland folket.” Jer. 39:11-14
HERRENS LÖFTE TILL EBED-MELEK
”Herrens ord kom till Jeremia, medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat skall jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det skall ske inför dina ögon på den dagen. Men dig skall jag rädda på den dagen, säger Herren, och du skall inte utlämnas till de män du fruktar för. Ty jag skall låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.” Jer. 39:15-18
JEREMIA
I. FÖRE JERUSALEMS FALL Kap.1-39
1. Profetens kallelse; kap. 1
2. Nationell synd och otacksamhet; kap. 2-3:10
3. Maning till omvändelse; kap. 3:11-4:4
4. Den kommande domen; kap. 4:5-6:30
5. Hot om landsflykt; kap. 7-10
6. Det brutna förbundet, nytt hot om straffdom och landsflykt; kap. 11-19
7. Profetens vedemödor; hans maning till kapitulation för Babel; kap.20-21
8. Verop över ogudaktiga konungar och falska profeter; kap. 22-23
9. Nya domsutsagor, folkets reaktion; kap. 24-29
10. Messias rike och ett nytt förbund; kap.30-33
11. Ett olydigt folk och ogudaktiga konungar; kap.34-38
12. Jerusalems förstöring; kap.39
II. EFTER JERUSALEMS FALL; Kap.40-52
1. Jeremia och de kvarblivna i Juda; kap.40-42
2. I Egypten; kap.43-44
3. Herrens ord till Baruk; kap.45
4. Profetior mot många länder och folk; kap.46-51
5. Jerusalems förstöring; Jojakins benådning; kap.52
Hebr. 1;SONEN ÄR STÖRRE ÄN ÄNGLARNA OCH ANDAR I HELIG TJÄNST UTSÄNDA FÖR ATT TJÄNA DEM SOM SKA ÄRVA FRÄLSNINGEN!
”Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.” Heb.1:4
ALLA ÄNGLAR SKA TILLBEDJA JESUS!
”Om änglarna säger han: ”
Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.
Men om Sonen säger han: ”
Gud, din tron står i evigheters evighet,
och rättens spira är ditt rikes spira.” Heb.1:7,8
JESUS ÄR SMORD MED GLÄDJENS OLJA!
”Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.” Heb. 1:9
JESUS SITTER PÅ GUD FADERNS HÖGRA SIDA!
” Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ”
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender
som en fotpall under dina fötter.” Heb. 1:13
DE PÅNYTTFÖDDA SKA BETJÄNAS AV ÄNGLARNA ?
” Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” Heb.1:14
Det framgår inte vem som är författare till Hebreerbrevet, många tror dock att det är Paulus 14:onde brev, att Paulus skrev detta brevet på hebreiska och att läkaren Lukas översatte det till grekiska, men ingen vet helt säkert. Brevet är skrivet troligtvis före Jerusalems ödeläggelse år 70 e. Kr och Paulus dog martyrdöden år 67 e. Kr i Rom. Hela bilden är osäker och vi får nöja oss vid detta just nu. Hebreerbrevet är skrivet till de judekristna som var häftigt förföljda och misshandlade, både av sina egna och av romarna. Många judekristna hade tappat modet och gått tillbaka till sina gamla traditioner och mönster, därför skrivs detta brevet att utan tvivel är Jesus Messias, vår överstepräst och allas vår Frälsare och Herre. Den judiska tron var sannerligen varken lättköpt eller bekväm. Den var utformad av Gud själv, och den bästa tänkbara religionen med uttryck för äkta tillbedjan och överlåtelse. Genom budorden, ceremonierna och profeterna förkunnades Guds löfte och uppenbarades vägen till förlåtelse och frälsning. Så kom Kristus och uppfyllde lagen och profeterna och segrade över synden med evigt liv som gåva. Det är helt enkelt för lätt för att vara sant, men så enkelt är det att bli en sann kristen och få himlen som bostad för evigt. Det var inte lätt för judarna att acceptera varken Kristus eller hands budskap. Trots att de hade väntat och sökt sin Messias i århundraden, var de låsta både i sitt tänkande och i sin religionsutövning. Att följa Jesus såg ut som ett förnekande av deras storslagna arv med dess djupsinniga skrifter. De lyssnade frågande och med stor tvekan till evangeliet, och många förkastade det och gjorde sitt bästa för att stoppa det som de betraktade som villolära. Av dem som tog emot Jesus som Messias var många som efter en tid gled tillbaka in i det gamla välkända mönstret. Hebreerbrevet är ett mästerligt dokument, skrivet för att bevisa hur unikt och överlägset det nya förbundet är. Det genomgående budskapet i brevet är den kristna trons överlägsenhet över judendomen. Orsaken till detta är Jesus, som i sig själv garanterar fullständig frälsning.
Maria Hallman