DAGENS TEXTER; Sefanja 1, 2, 3 och Upp. 15
Sefanja 1; HERRENS STORA VREDESDAG. HERRENS STORA DAG.
Sefanja 2; VARNING TILL HERRENS FOLK. STRAFFDOM ÖVER ISRAELS GRANNFOLK.
Sefanja 3; JERUSALEMS STORA AVFALL. FRÄLSNING FÖR ISRAELS KVARLEVA.
“Då skall jag ge folken renade läppar,
och de skall alla åkalla Herrens namn
och tillsammans tjäna honom.
Från trakten bortom Nubiens floder
skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
På den dagen skall du inte längre blygas
för alla de överträdelser
som du har begått mot mig.
Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig, och du skall inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
Men jag skall lämna kvar i dig ett folk
som är ödmjukt och svagt,
och de skall förtrösta på Herrens namn.
Kvarlevan av Israel
skall inte längre göra orätt,
inte tala lögn,
och i deras mun
skall inte finnas en falsk tunga.
De skall finna föda och lägga sig ner
utan att någon förskräcker dem.
14Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!
Herren har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
Herren, Israels Konung, bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont.
På den dagen skall det sägas till Jerusalem:
“Frukta inte, Sion,
låt inte dina händer falla!
Herren, din Gud, bor i dig,
en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”
Jag skall samla dem
som sörjer för högtidernas skull,
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
Se, jag skall på den tiden
ta itu med alla som plågat dig.
Jag skall frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag skall låta dem bli
till lovsång och berömmelse
på hela jorden, där de var så hånade.
På den tiden skall jag föra er hem,
ja, då skall jag föra er samman.
Ty jag skall låta er bli
till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk,
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon,
säger Herren.” Sefanja 3:9-20
Upp. 15; SÅNGEN TILL LAMMET.
“Stora och underbara är dina gärningar,
Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna
är dina vägar, du folkens konung.
Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn?
Ty endast du är helig, och alla folk skall komma
och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar
har uppenbarats.”Upp. 15:3,4
De sju sista plågorna är vredesskålarna och de går vi igenom i detalj i kapitel 16. I motsats till de tidigare domarna är dessa universella och leder fram till att all ondska utrotas till denna världens slut. Kristallhavet framför Guds tron står alla de som vunnit seger över Satan och vilddjuret. De är rena därför de var trogna ända till slutet. Lammets sång firar Guds folks befrielse ur Satans våld. Det allra heligaste var det innersta rummet i templet där förbundsarken förvarades , en symbol på Guds närvaro bland hans folk. Rummet var avskilt från insyn genom ett tjockt förhänge. Bara översteprästen hade tillträde dit, och detta endast en gång om året, på försoningsdagen. Det allra heligaste har öppnats en gång tidigare vid Jesu korsfästelse, då förhänget brast mitt itu uppifrån och ända ner. Det finns tillträde till det allra heligaste här och nu för ALLA Guds barn i och genom Jesu fullkomliga verk på Golgata. Änglarna som kommer ut ur templet är klädda i vitt och har guldbälte omkring sig. Dräkten påminner om översteprästens och visar att de inte är påverkade av det orena, omoraliska och oärliga i världen. Röken i templet är en manifestation både av Guds härlighet och Guds vrede. Det finns ngen möjlighet att undkomma domen. Vårt regerande med Kristus i evigheten kan inte inledas förrän all ondska är utplånad genom domen. Läs och begrunda!
DE SJU SISTA PLÅGORNA FORTSÄTTER IMORGON KAPITEL 16.
ÖVERSIKT AV UPPENBARELSEBOKEN
I. PROLOG; 1:1-8
1. Jesu Kristi uppenbarelse; v. 1-3
2. Hälsningar till de sju församlingarna; v. 4-8
II. INLEDNINGSVISION; 1:9-20
1. Andehänryckning; v. 9-20
2. Människosonen – den förhärligade Kristus; v. 12-18
III. VAD SOM NU ÄR; kap. 2,3 De sju sändebreven till;
1. Efesus; 2:1-7
2. Smyrna; 2:8-11
3. Pergamus; 2:12-17
4. Tyatira; 2:18-29
5. Sardes; 3:1-6
6. Filadelfia; 3:7-13
7. Laodicea; 3:14-22
IV. VAD SOM HÄREFTER SKALL SKE; 4:1-22:5
1. Guds tron och lammet; kap. 4,5
2. De sju inseglen; 6:1-8:1
a) De sex första inseglen; kap. 6
b) Två tröstesyner; kap. 7
c) Det sjunde inseglet; 8:1
3. De sju basunerna; 8:2-11:19
a) Rökelsen på det gyllene altaret; 8:2-5
b) De sex första basunstötarna; 8:6-9:21
c) Bokrullen och de två vittnena; 10:1-11:14
d) Den sjunde basunstöten; 11:15-19
4. Gossebarnet och draken; kap.12-14
a) Striden i himmelen; 12:1-12
b) Striden på jorden; 12:13-18
c) De två vilddjuren; kap. 13
d) Lammet på Sions berg; 14:1-5
e) Domsförkunnelse; 14:6-20
5. De sju vredesskålarna; kap. 15-16
a) Moses och Lammets sång; 15:1-4
b) De sju änglarna med de sju skålarna; 15:5-8
c) Vredesskålarnas utgjutande på jorden; kap.16
6. Guds och Lammets slutliga SEGER; kap. 17-20
a) Babylons fall; kap.17-18
b) Lammets bröllop; 19:1-10
c) Kristi tillkommelse; 19:11-16
d) Vilddjurens dom, djävulens fängslande; 19:17-20:3
e) Den första uppståndelsen och tusenårsriket; 20:4-6
f) Djävulen åter lös, Gog och Magog dömda, djävulen kastad i eldsjön; 20:7-10
g) Den allmänna uppståndelsen och världsdomen; 20:11-15
7. Det nya Jerusalem; 21:1-22:5
V. EPILOG; 22:6-21
Maria Hallman