“När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen i kung Herodes dagar, se, då kom vise* män från östern till Jerusalem, Luk. 2:1f. *Österländska stjärntydare. 2. och sa: Var är judarnas nyfödde Konung, för vi har sett hans stjärna i östern och har kommit för att tillbe honom?” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)
Fortsätter att spåna lite kring detta med Betlehems stjärnan. Idag har astronomer och vetenskapsmän tillgång till fantastiska resurser för att kunna gå tillbaka i tiden och räkna ut exakt hur himlavalvet såg ut för människor som levde t.ex i Babel vid tiden för Jesu födelse. Den förste som på allvar började beräkna och fundera över vilken stjärna eller himlafenomen som de vise männen såg var den kejserlige matematikern och hovastronomen Johannes Kepler. Han satt en natt, den 17 december 1607 på slottet Hradschin i Prag och betraktar ett ett himlafenomen. Han har två enkla kikare och betraktar två planeter som närmar sig varandra, det kallas konjunktion, och ser för betraktaren ut som en kraftigt lysande stjärna. Det var ett möte mellan planeterna Saturnus och Jupiter som möttes i stjärnbilden fiskarna. Han kommer då att tänka på vad han läst av en judisk rabbin, Abarnabel, om den betydelse som judiska astrologer tillmätte denna konstellation. Att Messias skulle födas vid en konjunktion av Saturnus och Jupiter i fiskarnas stjärnbild!
Han ställde frågan kan det ha varit en liknande konjunktion vid tiden för Kristi födelse? Resultatet av hans beräkningar var : att under ett år var det konjunktion mellan Saturnus och Jupiter tre gånger! Detta inträffade enligt astronomiska beräkningar år 7 f. kr. Hans beräkningar fick ingen större uppmärksamhet under hans egen livstid det var först i modern tid som man återupptäckte hans beräkningar. Vår tids forskning har nu visat att hans beräkningar var rätt.
Kortfattat har man kommit fram till: första konstellationen inträffade i februari månad år 7 f.kr. Jupiter vandrade då från vattumannens stjärnbild till Saturnus i fiskarnas stjärnbild. Just då doldes den dock av solen som låg i dess bana. den 12 april, syntes den första gången i morgongryningen. Den 29 Maj stod planeterna helt nära varandra i Fiskarnas stjärnbild 21 grad. Nästa konjunktion inträffade den 3 Oktober i Fiskarnas 18 grad och den tredje konjunktionen inträffade den 4 december i Fiskarnas 16 grad. Dessa beräkningar har alltså utgått från att man befunnit sig i medelhavsområdet.
Men även om man såg denna nya stjärna, varför begav man sig till Jerusalem? Varför inte stanna i Babel och studera fenomenet. För österns astrologer hade varje stjärna sin speciella betydelse. Fiskarnas stjärnbild betydde för kaldeérna, Västerlandets stjärnbild, alltså för dem landet vid medelhavet, Israel. Enligt Judarna så var Fiskarnas stjärnbild Messias tecken. Man ansåg också att Fiskarna stod för yttersta tiden. Jupiter stod för Världshärskare, Saturnus ansågs i Orienten som Palestinas stjärna. När nu Jupiter och Saturnus möttes i Fiskarnas stjärnbild betydde det att nu skulle en världshärskare födas i Palestina. Det var ju också det som de vise männen gav uttryck för när de kom till kung Herodes i Jerusalem. Och allt detta skedde år 7 f.kr. Detta är något fantastiskt!
Men kunde verkligen dåtidens astrologer beräkna och studera himlafenomenen med sådan exakt precision som behövdes? Man har alltså i nutid funnit två arkeologiska fynd som bekräftar att så var fallet. Nämligen “Berlin-planettavlan” och “Stjärnkalendern” från Sippar. Den först nämnda tavlan, upptecknades år 17 f.kr. och sträcker sig fram till 10 e.kr. Den är nedtecknad på en egyptisk papyrus från något senare datum, år 42 e.kr. Den är alltså en förteckning över planeternas rörelser i tabellform och bevisar att man redan då, årtionde i förväg, kunde förutsäga planeternas rörelser. Den andra, stjärnkalendern från Sippar, är en av de yngsta kilskrift tavlor som man hittat. Den iordningställdes år 8 f.kr av astrologerna vid det urgamla observatoriet i Sippar vid floden Eufrat. Här står noggrant beskrivit, för varje månad och dag, planeternas olika rörelser och möten för året 7 f.kr. Dess huvudtema är den förutnämnda konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus i Fiskarnas stjärnbild år 7 f.kr.
Vi får alltså än en gång bekräftat att det ligger en verklighet bakom berättelsen hos Matteus, och att den står i överensstämmelse med samtida original dokument. Troligtvis var det denna stjärnkalendern från Sippar som fick de vise männen från Österns länder att bege sig mot Jerusalem. Som jag nämnde i föregående blogg så ger också detta en förklaring till kung Herodes rädsla och fanatiska beteende vid blotta misstanken att det var något på gång. För givetvis hade kung Herodes tillgång till den information och de förväntningar som låg så starka i tiden för Jesu födelse. Förväntningarna om en kommande ny världshärskare, Messias skulle födas i Palestina och nu uppenbarades på himlavalvet ett klart lysande tecken, så uppenbart att människor från fjärran länder kom långa vägar för att tillbe den nyfödde världshärskaren.
Idag väntar vi på Messias igen. Inte att födas in i världen som ett konungabarn. Men som en världshärskare i all sin allmakt och härlighet. Tecknen på att tiden är inne är så många och överväldigande att vi inte kan ta dem nu och här. Men frågan är om vi ser dem och förbereder oss för Hans ankomst…! På Jesu tid var det astrologer och världens forskare som ropade ut om den kommande världshärskaren. Idag är det världsliga media, klimatforskare och vetenskapsmän som om igen ropar till världens innebyggare – det är något på gång, förändringar kommer, och domedagsklockans visare flyttas ständigt närmare mot 12 slaget. Jesus kommer – är du redo? Verkligen?
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se