Johannes döparen träder fram. Matt 3:1-6
“Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade i Judeens öken (Mark. 1:4. Luk. 3:2f. Joh. 1:6f).2. och sa: Omvänd* er för himmelriket** är nära.( Matt. 4:17. Mark. 1:15.*KXII: gör bättring. Alt. övers.: gör sinnes- ändring, ångra er. **Ordagrant: himlarnas rike). 3. För han är den som profeten Jesaja talade om, när han sa: En röst ropar i öknen: Bered Herrens väg, gör hans stigar raka.(Jes. 40:3. Mark. 1:3. Luk. 3:4. Joh. 1:23. )4. Och Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. (2 Kon. 1:8. Matt. 11:8, 18. Mark. 1:6. )5. Då gick Jerusalem, hela Judeen och hela landet kring Jordan ut till honom, 6. bekände sina synder och lät döpa sig av honom i Jordan.”
Vilken fantastisk person Johannes döparen är! Och att skriva något om honom är en utmaning, det finns nämligen så många olika delar kring hans liv som är intressanta. Så jag får välja något lite här och sen återkomma längre fram när han blir omtalad i texten.
För det första, Johannes döparen var släkt med Jesus. Vi vet ju inte hur länge Johannes levt i öknen och förberett sig för sitt framträdande, men det var säkert många år. Men i enlighet med vad jag hittills kommit fram till när det gäller Jesu familj så är jag övertygad om att Jesus träffat Johannes många gånger under sin uppväxt. De var ju kusiner. Utifrån Lukas 1:a kapitel så vet vi en del om Johannes födelse och de märkliga omständigheterna kring detta. Hur ängeln Gabriel trädde fram inne i det heliga i templet i Jerusalem när Sakarias, Johannes pappa, skulle förätta rökelseoffret. Hur Gabriel, berättar om att Sakarias och Elisabet ska få ett barn; Som ska bli till glädje och fröjd…som ska bli stor inför Herren…som ska bli uppfylld av Helig Ande redan i moderlivet…som ska omvända många av Israels barn till Herren…som skall gå i Elias ande och kraft…för att omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han åt Herren skaffar åt Herren ett välboret folk! Vilket budskap till den gamle mannen Sakarias, som längtat efter en son hela sitt liv. Nu är de bägge makarna i gamla och i hög ålder, inte underligt att den chockade gamle prästen uttrycker något av tvivel och därför blir belagd med tunghäfta, blir stum, som ett straff för sin otro.
Alla förstår att något har skett inne i templet och förundras över detta. Sakarias fortsätter under tystnad och bön sin arbete vid templet under de dagar och veckor han har kvar av sin tjänstgöring. Han beger sig hem till “en stad i Judeén uppe i bergsbygden” (Luk 1:39) enligt traditionen så menar man att det handlar om staden “Ein Karem” som ligger i Jerusalems sydvästra utkant. Idag har byn 2000 invånare – men 3 miljoner besökare varje år!
Det berättas ju också om att Maria kom till Elisabet när hon var i 6:e månaden och barnet sprätte till av glädje och Elisabet blir uppfylld av helig ande och börjar profetera. Vilket får som följd att också Maria kommer i anden och prisar Gud. Sen stannar Maria hos Elisabet i tre månader, förmodligen till Johannes är född, varför skulle hon lämna några dagar innan? (Luk 1:56)
Så det är helt klart att “kusinerna” Jesus och Johannes hade ett nära band. Självklart är detta något som stötts och blötts inom släkten – dessa märkliga omständigheter vid de båda kusinernas födelser. Alla i släkten måste ju förväntat sig att något speciellt kommer att ske genom dessa barns liv.
Vid den tiden uppträdde Johannes…börjar kap 3 i sin berättelse om Johannes döparen. Och “Vid den tiden” fanns det fler som levde i Juda öken och hade ett liknande budskap som Johannes. I samband med att man hittade Döda havsrullarna i Juda öken 1947, vilket i sig skulle ta en bok att berätta om, fann man också spåren efter ett litet “samhälle” nedanför de berg där rullarna legat gömda i 2000 år.
Nu har arkeologerna grävt ut denna plats och det visade sig att här levde en grupp judiska “munkar” som man kallar “Esseér“. Jag har själv varit där i öknen och sett resterna av deras bostäder och dopbassänger. Att någon överhuvudtaget kan leva i den hettan är obegripligt. Många har framfört tanken att Johannes döparen skulle varit en av Esseérna, att han tillhört denna grupp som praktiserade dop och förkunnande skarpt mot synd och uppmanade till omvändelse innan Gud skulle döma världen. Esseérna förkunnade nämligen också från Jesaja 40:3ff att de var kallade “att jämna vägen för Herren i öknen och att bana på hedmarken en jämn väg för vår Gud“.
Men det förelåg en skillnad mellan Johannes och Esseérna. Johannes isolerade sig inte från andra och levde inte det rigida liv som munkarna gjorde med sina dagliga dop och reningsceremonier, fjärran från kontakter med samhället. Nej det står klart att Johannes döparen agerade på egen hand, även om han kanske kände till gruppen ute i Juda öken. De var en sekt som levde för att förbereda sig själva för Messias ankomst. Johannes å sin sida levde för att förbereda världen för Messias ankomst. Hans radikala förkunnelse drog till sig massorna från alla städer i Israel.
Enligt Jesus, så var Johannes den störste människa som någonsin fötts. Enligt Jesus var han också den, i Malaki utlovade, Elia (Mal 4:5-6, Matt 17:10-13) Johannes döparen var klädd som Elia i Gamla testamentet (jmfr Matt 3:4 och 2 Kung 1:8) och uppträdde med samma makt och myndighet.
Johannes uppträdde i en tid när det var profetisk torka i landet. Ingen profet av rang hade trätt upp sedan Malakis tid 400 år tidigare. Men nu kom Johannes med sitt budskap “Omvänd er, ty himmelriket är nära”.
Johannes konfronterade ondska utan att frukta varhelst han mötte den. Han tillrättavisade kung Herodes Agrippa för sitt olagliga äktenskap. Han var inte rädd för att konfrontera hela det religiösa ledarskapet och det “kyrkliga” etablissemanget av sin tid. Han sa dem sanningen oavsett konsekvenser. Andlig och politisk korrekthet fanns inte med på kartan. Han var som ett ljus i mörkret, en vind från Gud som kommer med kraft och för bort orenheten. Den grekiska filosofen Diogenes (400 f.kr) sa att “Sanningen är ,som ett skarpt ljus rakt in i ansträngda ögon, den som aldrig irriterar någon kommer aldrig göra något gott”!
Johannes uppmanade dem att ge sig till rättfärdigheten. Johannes pekade inte bara på det som var fel. Han förde fram, på ett positivt sätt, Guds moraliska standard! Han var en röst som kallade till att leva på en annan nivå – ett högre liv.
Johannes kom från Gud. Han hade levt många år i förberedelse, ute i öknen under självförnekelse och strapatser. Han hade härdats för uppgiften. Han kom inte med några egna åsikter – hans budskap var direkt från Gud! Ska man predika eller vara lärare, må man vara fullständigt preparerad och uppfylld av Gud.
Johannes pekade på något bortom sig själv. Är man uppfylld av sig själv har man inget budskap. Johannes kom och uppenbarade människors synd och ondska och tillrättavisade dem. För hans uppdrag var att folket skulle bereda sig för Messias tillkommelse. Han citerade Jes 40 – om att bereda vägen för Herren. I den antika världen var de vanliga vägarna knappt mer än en kostig. Men utanför städerna, speciellt de kungliga städerna, så preparerade man vägen. Man lade stora svarta basalt stenar och planade ut och gjorde vägen väldigt jämn. Så när kungen kom eller det var statsbesök på gång, så sopade man och putsade upp vägen som förde fram till stadens portar. Josefus berättar att detta gjorde Salomo utanför Jerusalems portar. Dessa vägar kallades för kungsvägen.
Johannes förberedde vägen för Kungen. På samma sätt är det varje predikants uppgift att genom förkunnelsen förbereda folkets hjärtan, rensa upp och jämna ut för att Kungen ska komma.
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se