2015 skrev min hustru ett bibelstudium varje morgon och lade ut på sin blogg. Hon skrev 366 dagar i följd, en anmärkningsvärd prestation. Dessa blogginlägg finns att läsa här på hemsidan. Klicka på Bibel 365, så finner du dem. 2016 är det min tur att ta över bloggandet men jag har inte samma ambition. Jag började 1 Januari att skriva en utläggning över Matteusevangeliet och så får vi se hur långt det räcker. Jag fortsätter idag från kapitel 3. Jag läser från reformationsbibelns översättning för att göra det lite extra intressant.
Johannes döparens förkunnelse – del 1. Ett Hot!
“Matt 3:7. Men då han såg att många av fariseerna och sadduceerna kom till hans dop, sa han till dem: Ni huggormsyngel, vem har fått er att( Matt. 3:8) 10 tro att ni kan fly undan den kommande vreden? (Matt. 5:20, 12:34, 23:33. Luk. 3:7f. Rom. 5:9. 1 Thess. 1:10.) 8. Bär därför sådan frukt som hör till omvändelsen*.( Luk. 3:8. *KXII: bättringen. Alt. övers.: sinnesändringen, ångern).9. Och tänk inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. (Joh. 8:39. Apg. 13:26.) 10. Och yxan är också redan satt till roten på träden. Därför blir vart och ett träd som inte bär god frukt avhugget och kastat i elden. (Matt. 7:19. Luk. 13:7. Joh. 15:2f.) 11. Jag döper i sanning er i vatten till omvändelse*, men han som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte värdig att bära hans sandaler. Han ska döpa er med den Helige Ande och eld. (Hes. 36:25f. Joel 2:28. Mark. 1:7f. Luk. 3:16f. Joh. 1:26f. Apg. 1:5, 2:4, 11:15f, 13:25, 19:4. *KXII: bättring. Alt. övers.: sinnesändring, ånger). 12. Han har sin kastskovel i handen,och han ska noga rensa sin trösk plats* och samla sitt vete i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en outsläcklig eld.”
(http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)
Johannes döparens predikan var verkligen inte till för att klia någon i öronen. Här var det raka rör och blixt och dunder. Det var verkligen Elia som stod fram på nytt. Inte för att utmana Baalsprofeter denna gång men för att utmana något som näst intill var lika illa – De religiösa ledarna som enligt Jesus “stängde till himmelriket för andra och själva inte heller gick in”.
I den Judiska öknen växte det en slags lågväxande vassa gräs och det hände att detta gräs började brinna av olika orsaker. Resultatet blev en bushbrand som rasade fram i hög hastighet och jagade allt småvilt framför sig. Små gnagare, kaniner, rävar och fåglar rusade framför elden för att rädda sina liv. Men också ormar jagades fram ur sina hålor och fick ringla undan i full fart för att komma undan elden. Likadant var det om någon kom med en lie för att skörda gräset i öknen, smådjuren fick också då springa undan allt vad de kunde.
Detta är en bild som Johannes använder om de religiösa ledarna – “är det på detta sätt ni kommer rusande till mig för att döpas“! Ropar han till dem. “Ni springer som små ynkliga djur när ni ser elden nalkas.” Era ynkryggar! Huggormsyngel, ropar han – “ni flyr precis som ormen undan lien”. Tro inte att ni kan rusa hit för att döpas bara för ni fattat att domen nalkas – ni måste bära omvändelsens frukt!!
En annan bild Johannes använder är bilden om Abrahams barn. Detta var något oerhört värdefullt för judarna. Man lade en väldig tyngd på att om man bara är av judisk ätt så kommer man klara sig från Helvetets plågor. Man kan jämföra det med hur katolikerna ser/såg på detta med avlaten. Alltså i den katolska tron menar man att Jesus och även helgonen levt så pass mycket mer rättfärdigt än vad som skulle behövas för att ta dem innanför himlens portar. Denna överflödiga rättfärdighet samlades sen i sen i en skatt. Denna skatt hade sen kyrkan rätt att förvalta och kyrkan sålde ut denna rättfärdighet i form av avlatsbrev, som kunde garantera t.ex. att en död släkting nu fick sin tid i skärselden förkortad. Fantastiskt system som dessutom blev en lukrativ affärsrörelse för kyrkan så att man t.ex. fick pengar till att bygga Petruskyrkan i Rom.
För judarna så fungerade ungefär relationen till Abraham på liknande sätt. Han var så pass rättfärdig och hade sådan favör med Gud att det räckte att man var släkt med honom så var allt klart inför himlen. Alltså en jude behövde inte några egna meriter för att bli godkänd för himlen. Det räckte med Abrahams meriter. Man sa att “alla judar har en del i den tillkommande världen.” Man talade om “förfädernas befriande meriter”. Abraham, sa man, “satt vid ingången till Helvetet och skickade tillbaks alla judar som var på väg in dit”. De sa att det var Abrahams meriter som gjorde att skeppen kunde segla på haven, att det var Abrahams meriter som fick det att regna på jorden, att Abrahams meriter som gjorde att Mose kunde gå upp på Sinai berg för att ta emot lagen.
Det är denna ande av religiös egenrättfärdighet som Johannes döparen går till rätta med. Han påpekade att det går inte tillgodoräkna sig tidigare generationers goda gärningar. En ond son kan inte tillgodogöra sig sin helgonliknande faders välgärningar. Här gäller det att möta Gud på egen hand. Det finns ingen genväg. Om man menar sig vara omvänd, vara en kristen, så gäller det att ens liv levs i samklang med ens bekännelse!
Här gäller samma regler för alla – oavsett om man är katolik, ortodox, eller Jude – “bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!” Annars hotas vi att , och Johannes använder åter bilden från jordbruket, att “huggas av och kastas i elden”. Bonden gick över sina marker varje år och fanns det något träd som bara stod fruktlös och sög ut jorden, så var domen fälld…Yxan var redan satt till roten!
Detta är en genomträngande och rannsakande predikan framburen av en döparprofet med eld i ögon och eld i hjärtat. Sanningen levererad utan omsvep! Detta skulle vi ha mer av idag! Må Gud hjälpa vårt avfälliga släkte inför den kommande domen…
Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se