Jag forsätter med undervisningen i bergspredikan. Det handlar om ljus. Det är en stor ära för oss kristna att bli omtalade som världens ljus. För det var det Jesus sade om sig själv…”Jag är världens ljus” Joh 9:5. Så när Jesus befallde att vi kristna skulle vara världens ljus, befallde han inget mindre än att vi skulle vara som Honom själv! Men nu till texten, som vi som vanligt hämtat från svenska reformationsbibelns översättning (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787).
14. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Joh. 8:12. 2 Kor. 4:6. Fil. 2:15. 15. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan*, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset. Mark. 4:21. Luk. 8:16, 11:33. *Ett sädesmått av trä. 16. Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.
När Jesus använde detta uttryck så var det ett välkänt uttryck för judarna. Man talade t.ex om Jerusalem som “ett ljus för hedningarna” och när man talade om en berömd rabbi så sa man att han var en “lampa i Israel”. Utifrån detta får vi också en liten aning om vad Jesus menade. Judarna visste att det var inte de själva som tänt ljuset i Israel, det var ett Guds verk. Inget de kunnat göra själva. Det var ett ljus som tillhörde himmelens Gud, det var lånat. På samma sätt är det med de kristna, de kan inte i egen kraft bli världens ljus. Det går inte. Vi ska återspegla ljuset som kommer från Herren. Det ljus vi har kommer från vår insida, vi är endast ett återsken av Kristus som bor i våra hjärtan. Vi skulle vara som en skinande brud, som strålar på grund av den kärlek till sin brudgum som hon bär på i sitt hjärta. Några saker att tänka på när det gäller ljuset;
1) Ett ljus är något som i första hand är till för att synas! De lampor man hade på denna tid var inte mycket mer än ett fat med olja med en flytande veke i. Om man betänker hur mörka husen var, de var byggda egentligen utan fönster, kanske ett cirkelrunt hål högt upp på väggen, men annars inga andra öppningar. Så hade man endast dessa primitiva, svårtända ljusstakar och om man mitt i natten var tvungen att gå på toa t.ex. skulle man ha med sig ljuset att lysa upp vägen med. För att inte ljuset skulle slockna ställde man det under en lerkärls skäppa till skydd för regn och vind. Men dess huvudsakliga uppgift för ett ljus är att synas. Det finns därför egentligen inget som heter att man är lärjunge i hemlighet, för antingen kommer hemligheten förstöra lärjungaskapet eller så förstör lärnungaskapet hemligheten! Det är bara så, fatt följer man Jesus så är det en offentlig handling. Man lämnar mörkrets furste och går ut i hans underbara ljus. Därför bör man inte döpas i smyg osv. Visst finns det hemliga kristna, som av olika skäl måste smyga eller hålla sin tro dold. Men alla kristna är kallade att låta Guds ljus skina genom dem.
2) En kristens ljus ska ju inte bara skina i kyrkan. Om man lämnar sin tro vid kyrkporten när man går hem från mötet så är det något som är tokigt. Det är ju självklart att den kristnes liv ska lysa igenom var han än går fram i livet. Oavsett vem han möter eller har att göra med så ska den kristna livsstilen, Jesu kärlek och ljus synas och påverka och peka på Gud. Lika frälst som man är i kyrkan på Söndagen ska man vara på jobbet, skolan, affären, i bilen, eller vad du än går fram. Man kan inte ha ett liv på jobbet, där man låter som de andra, ser ut som alla andra, ha en livsstil som alla andra och sen komma och spela helgon i kyrkan…! Däremot kan man komma från kyrkan och sprida evangelie ljus och ge världen hopp. Jesus sade att vi är världens ljus, inte Kyrkans ljus!
3) En kristens ljus ska också vara ett ledningsljus. Alltså ,att precis som båtar och skepp ska ta sig fram i kanaler och in i farleder, så leds ju de av olika fyrar och ledningsljus, på samma sätt kan vi kristna visa vår omgivning på rätta vägen. I praktiken kan det betyda att vid olika situationer våra handlingar visar vägen att följa. Ta t.ex. en situation på jobbet, där någon arbetskamrat mobbar en annan. Ingen vågar öppna munnen och säga ifrån trots att alla vet att det är fel. Då kan du som kristen, ta till orda och gå i försvar för den mobbade och alla andra kommer säkert stämma in i vad du gör. Men det behövdes någon som vågade visa vägen. Det är du som kristen som ska vara ett ledningsljus för andra. Men framför allt ska du vara där när andra behöver dig. Många ser i hemlighet upp till de kristna och förväntar sig att du ska finnas där då det hettar till eller händer något. Du är världens ljus och kan visa vägen till himlen.
4) En kristnes ljus, kan också vara ett varningsljus! Det kan vara så att du som kristen ser vad andra inte ser. Om någon är på väg att ta ett riktigt dåligt beslut i sitt liv. Kanske det har med relationer att göra eller någon omoralisk handling som kan ge väldigt obehagliga konsekvenser, så måste du vara ett varningsljus. Här är det fara å färde! Detta kan vara obekvämt och obehagligt, man ska ju inte lägga sig i eller hur… Men ibland är det absolut nödvändigt. Om t.ex. en kristen arbetskamrat kommer och berättar att hon ska börja en yogakurs då är det din plikt att varna henne för detta, att det kan leda till att hon blir djupt indragen i hinduistisk meditation som är direkt skadligt för hennes liv…osv. Visst kan man vara ovislig i sitt sätt att gå fram, men man kan ju också gå fram med visdom man fått från Gud, och rädda människor från katastrofer.
Vi kristna ska vara ett ljus som syns, som kan leda andra rätt, vi ska också vara ett varningens ljus om det behövs. Låt oss skina för Jesus, låt oss ge världen hopp och förmedla Guds härlighet till människor vi möter oavsett det är i kyrkan eller ute i världen.
Fortsättning följer…./Stefan Hallman www.ctvc.se