Vi fortsätter att fundera över vad Jesus talar om i Matt “5:13. Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det till än att kastas ut och trampas ner av människorna.” Igår skrev jag om saltets olika positiva egenskaper; att rena, bevara och smaksätta. Det finns många intressanta bibliska tankar gällande salt. I GT finns begreppet saltförbund,varvid det menas förbundet mellan Gud och människa 4 Mos 18:
19. Alla de heliga upphöjelseoffer som Israels barn offrar åt HERREN, har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en evig rättig- het. Det är ett evigt saltförbund inför HERREN för dig lika väl som för dina efterkommande.”
Likaså läser vi i 2 Krön 13:4-5 “Abia steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sade: “Hör mig, du Jerobeam, och ni, hela Israel. 5 Skulle ni inte veta att det är Herren , Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
På arabiska var ordet för salt och förbund samma ord. Om en arabisk nomad tagit emot en gäst i sitt tält och ätit salt tillsammans med honom, är han förpliktigad att beskydda gästen så länge han stannar hos honom.Detta gäller om det så vore hans värsta fiende som har kommit till honom. Saltet är då ett tecken för vänskap och trohet.
Saltet, i Israel, som för övrigt fanns i obegränsade mängder, den som varit i trakten av Döda havet vet det, skulle ju användas vid alla offer i tabernakel och tempel. 3 Mos 2:13 “13 Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.”
Saltet användes också som medicin och ansågs, som jag nämnde igår, ha en renande och antiseptisk funktion. Därför gned man in nyfödda barn t.ex. med salt. Hes 16:3 ff Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna. 4 När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad. “
Men om det finns för mycket salt i jorden skapas ofruktbara förhållanden 5 Mos 29:22f ” när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit detta land med 23 – svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim “. Likaså brukade en erövrande armé som fullständigt ville utplåna en plats, jämna den med marken och beströ platsen med salt. Så skedde t.ex. med Jerusalem år 134-135, efter BarKochba upproret, då kejsar Hadrianus lät plöja ner Jerusalem och beströ platsen med salt, för att sen bygga upp en romersk stad på platsen , Aelia Capitolina.
Så när Jesus talar om att vi är jordens salt, så har det en djupare betydelse. Speciellt om vi betänker att han menar att saltet kan mista sin sälta. Rent fysikaliskt så mister inte salt sin sälta över tid. Men det sker om det får närkontakt med rå och fuktig jord eller blir utsatt för stark värme. Bilden Jesus använder kan också härröra från de ugnar man byggde utomhus, där man, för att förhindra att värmen och elden spreds ner i marken, grävde ur jordlagret och fyllde det med ett lager salt. Efter några år kanske man rev ugnen, detta saltlager ansågs då värdelöst och sparkades ut på backen och trampades ner!
Så om vi sammanfattar dagens information om att vi ska vara världens salt, som kan mista sin sälta. Detta har med vår förbundsrelation med Gud att göra. Så länge vi lever med Guds salt i oss, Dvs.Guds ord, Guds Ande och Jesu blod, så beskyddas vi, vi är i förbundet och bevaras ofördärvade och renade. Detta salt i våra liv, kan också vara en bild för att vi ska utgöra själva fundamentet för platsen där Guds eld ska falla och brinna. Men det renande saltet i oss utgör också ett hot. Vi vet att Gud har dömt världen på grund av synden och saltet påminner oss om att vår Gud är en helig Gud som man inte kan lura. Precis som saltet kan börja ruttna och lukta illa då det kommer i kontakt med fel element i marken, så kan också vårt salt, vårt gudsförbund, börja lukta ruttet för vår omgivning. Den människa som skulle vara ett föredöme i liv och verka mot syndens inflytande destruktiva kraft, blir nu en hycklare. En låtsaskristen, ett skal utan innehåll. En människa som hamnar under en dom, ett uttalande från Jesus i Uppenbarelseboken “3:15. Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun.”
Som sagt det finns beska sidor av lärjungaskapet. Guds församling är ingen lekstuga. Gud är god och hans nåd varar för evigt. Men bibeln är också full av varningar. Jesus använde starka bilder, när han försöker öppna ögonen på de som är självsäkra i sin tro. Om en person är utan salt, eller om saltet ruttnat, luktar illa och förlorat sin funktion. Om den människa som skulle dofta av Kristus och härligheten från Gud istället “luktar” illa riskerar han att kastas ut och trampas ner av människorna. Alltså kasseras som oduglig för Guds rike…
Det fanns ett sätt för en avfälling i urkyrkan att ödmjuka sig och komma tillbaka in i gemenskapen. Denna procedur var egentligen hämtad från judarna. Om en jude avfallit från den rätta tron men omvänt sig och nu ville upptas i gemenskapen skulle han göra följande. Som en del av sin botgöring skulle han fick lägga sig på tröskeln till synagogan och inbjuda alla som gick in i synagogan att trampa på honom. På samma sätt övertog vissa delar av urkyrkan denna sed då en kristen som avfallit och ville komma tillbaka fick lägga sig på tröskeln till samlingslokalen och säga “Trampa på mig, då jag är som salt som förlorat sin sälta!”
Må vi alla pröva oss själva och söka oss till den levande Guden dag för dag, så vi inte förlorar saltet i våra liv. Dessvärre finns det nog mer socker än salt i våra församlingar idag…
Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se