Ännu en bild i bergspredikan att reda ut. För oss verkar kanske bilden lite märklig, men för Jesu dåvarande publik var situationen både verklig och vanlig. Vi läser texten, som vanligt från Svenska reformationsbibelns översättning. (http://www.bibel.se/objfiles/1/SRB)
Matt 5:25. Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse. 26. Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Här beskriver Jesus en situation som var en vanlig syn i både det grekiska, romerska och judiska samhället. 2 personer som är på väg till domstolen för att reda ut sina mellanhavanden. Det fanns en lag i det romerska samhället som sade att den som hade en tvist med någon annan och de inte kunde ordna upp det dem emellan, hade rätt att kalla denne inför domaren. Om då den andre vägrade att komma inför rätten, så kunde han tillkalla ett vittne och helt enkelt tvinga, med våld om så behövdes, personen att komma med till domaren. Bland grekerna fanns det ett förfarande som kallades apagoge, tillfällig häktning. Det innebar att målsägaren själv arresterade den anklagade. Han grep honom i rocken vid halsen, och höll honom så hårt, och på ett sådant sätt, att om den anklagade försökte vrida sig ur, riskerade att strypas. Detta fodrade att den anklagade hade blivit tagen på bar gärning. Det var vanligast vid tjyveri, klädstöld, ficktjyveri, inbrott och kidnappning (kidnappning av duktiga slavar var ett vanligt brott i grekland) Det kunde också handla om att någon tog fast någon som blivit utvisad ur staden eller någon som blivit berövad sina medborgerliga rättigheter. Så det var inte ovanligt att man såg två personer på väg till rätten i det grekiska samhället, den ene fasthållen av den andre.
När det gällde det judiska förfarandet till vilket Jesus förstås hänvisar, så handlade det oftast om pengaskuld och om inte skulden reglerades, eller man gjorde upp i godo, skulle allt ner till minsta mynt betalas. Dessa fall skulle avgöras av stadens lokala äldsteråd. Man satte en datum för när målsägaren och den anklagade skulle komma inför rådet. I en liten stad eller by var det mycket möjligt att man kunde se dem på väg till rådet tillsammans. Om en man blev dömd skyldig, överlämnades han åt domstols polisen. Matteus kallar denne person för hyperetes, medan Lukas kallar personen vid det mer vanliga praktor (Luk 12:58). Denna domstols polis hade som uppgift att se till att skulden blev reglerad men om det inte skedde, skulle han fängsla den skyldige till dess skulden var betald.
1) Här handlar det först om ett praktiskt råd till lyssnarna, se till att medan ni är på väg till domaren, att göra upp med din motpart för att inte få problem. Ödmjuka dig i tid, redan under vägen till rätten. Du kommer inte undan! Många gånger kan sådana situationer utvecklas till något mycket värre och mycket mer långvarigt. Hela släkter kan bli indragna och utvecklas till historiska släktfejder mellan familjer. Detta till skada för byn eller samhället där man gemensamt bodde.
2) Men framför allt är ju detta en bild Jesus använder för att betona något mycket allvarligare. I den bilden så är människan den skyldige och är på väg till domaren som är Gud. Detta handlar om den ultimata skulden och det ultimata eviga straffet. Här är det verkligen kris. Här finns det ingen chans att komma undan. Här gäller det att inse detta och ödmjuka sig i tid. Gud är den yttersta auktoriteten, det finns ingen högre instans eller position. Det är honom man syndat mot, uppror mot den Allsmäktige och evige Guden. Detta kräver lagens strängaste straff…fördömelse från Honom som är av evighet. Utestängning från Guds ljus och kärlek i evighet. Därför…Hör vad Jesus säger…ditt beslut får avgörande betydelse för hur din evighet kommer att gestalta sig… Att ödmjukt omvända sig är en lösningen…Gör det!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se