Idag handlar texten om att offra inför Gud och allvaret i att inte ha gjort upp sin sak med andra innan man kommer till Gud med sitt offer.
Matt 5:23. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24. så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och för sona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.
När Jesus sade detta i bergspredikan så var det välkänt för judarna. Han återgav egentligen en urgammal princip från judendomen. Principen var enkel; Om någon begick en felaktig handling så stördes relationen mellan honom och Gud och offret var tänkt att återställa den relationen. Men två saker måste nämnas här; 1) Det var aldrig så att offret kunde försona medvetet framkallad synd. Det kallades av judarna “att synda med handen högt”. Om en människa syndade obetänkt, att i ett ögonblicks passion eller frestelse begick en överträdelse, så var offret en framkomlig väg för att bli återupprättad hos Gud.Men om en man med öppna ögon, genomtänkt och medvetet begick en synd så hjälpte inte några offer. 2) Om offret skulle vara effektivt, så måste offret inkludera syndens bekännelse och sann omvändelse, och sann omvändelse medför också att man vill återställa och återföra eller återupprätta det som syndaren gjort.
Den stora försoningsdagen i Israel var ju till för att försona hela nationens synd. Men judarna var helt klara på att inte ens offret på stora försoningsdagen kunde ge förlåtelse om inte man först var försonad med sin nästa.Klyftan mellan Gud och människa kunde inte överbryggas förrän klyftan mellan mig och min nästa var övervunnen. T.ex om någon kom för att offra då han hade begått en stöld, så var hans offer meningslöst så länge han inte återfört det stulna till sin ägare, och om man upptäckte att det stulna inte var återställt så betraktades offret som orent och fördes utanför templet och förstördes.
En del offer var ställföreträdande.Tanken med detta var att ett ställföreträdande offerdjur utsågs. Den som ville komma inför Gud fick då placera sina händer på djurets huvud och överföra sin synd till djuret under det att han högt bekänner ” Jag bekänner Gud att jag syndat, jag har varit ond, jag har gjort uppror, jag har gjort……(synden detaljeras), men jag omvänder mig, detta offer är för min synd”.
Jesus tecknar en levande bild för oss då tillbedjan aldrig offrade själv sitt offer. Han hade ju först att ta sig igenom tempel ingången, passera olika separerade förgårdar; hedningarnas förgård, kvinnornas förgård och männens förgård. Därefter kom han till prästernas förgård och dit in kunde ingen lekman gå. Där fick den som skulle offra stanna vid ett staket och räcka över sitt offer till en präst och lägga sina händer på det och bekänna sin synd. Men om offret ska vara gällande måste han överbrygga klyftan till sin nästa. Vi minns att Jesus är vår perfekta överstepräst och påminner oss att han känner och vet hur vi har det, dock utan synd, som det står i hebreerbrevet…
På detta sätt gör Jesus bilden klar för oss; vi kan inte räkna med att vara försonade hos Gud om vi inte ser till att vara försonade med vår nästa där det är möjligt och dessutom följer de praktiska konsekvenser som det innebar; så långt det går återbörda eller återställa det som förstörts eller stulits vid syndatillfället.
Ibland kanske någon undrar varför Gud känns långt borta eller varför man inte får svar på bön. Då är det dags att börja rannsaka sig själv, tänka igenom hur man lever sitt liv om det inte finns något eller någon man måste göra upp med. Många gånger sker ju detta vid t.ex. nattvardsfirandet. Detta återkommer vi till senare. Men helt klart, det kristna livet är ingen lekstuga och Gud låter inte gäcka sig. Tro inte att du kan lura Gud, han har dessutom sista strået. Det är endast han som känner ditt hjärta. Så det är bäst att göra upp här och nu innan det är för sent…Det är enda lösningen!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se