9. Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Luk. 11:2. 10. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden. 11. Vårt dagliga bröd ge oss i dag 12. och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter* dem som är oss skyldiga. *UN: vi har förlåtit. 13. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda, för riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen*.
Idag forsätter vi fundera över vad det innebär att helga Guds namn. Finns det då något ord som i sig beskriver hur man betraktar/behandlar Guds namn så att det får den unika plats och betydelse, som dess natur förtjänar och kräver? Det finns ett ord som uttrycker det, ordet ”vördnad”. Bönen blir då att vi ska vörda Guds namn på ett sätt som han förtjänar att bli vördad. Men för att vi ska kunna vörda Gud måste vi först förstå några ting:
1) För att vi ska vörda Gud måste vi tro att Gud är till! Man kan knappast vörda någon som inte finns, man måste vara säker på att Gud existerar. Det är lite märkligt att bibeln själv aldrig försöker bevisa att Gud existerar. Det förutsätts som ett grundläggande axiom. Ett axiom är ”ett självklart påstående vars sanningshalt inte kan betvivlas” enligt wikipedia. T.ex. satsen ”En rak linje är den kortaste vägen mellan två punkter”.
De bibliska författarna skulle ha sagt att de inte behövde några andra bevis än de hade bevis att deras fruar existerade. De mötte sin fru varje dag och de mötte Gud varje dag.
Men om vi då behövde bevis för att Gud existerade, och utgick ifrån vår egen värld och våra egna sinnen. Hur skulle man börja? Ett bra och ofta använt är exempel är om en man som vandrade i en öken. Han sparkar till något i sanden och det visar sig vara ett armbandsur. Han hade aldrig någonsin sett något liknande . Han studerar dess fram och baksida, han ser botten och visarna. Han konstaterar att den här är full med små kugghjul, fjädrar och små mackapärer. Dessa är sammansatta på ett sätt som för visarna framåt på ett regelbundet sätt. På urtavlan är det siffror och små ädelstenar. Han ser att de små knapparna på den runda klockan skruvar upp fjädrar så att den tickar och rör sig själv på ett förutbestämt sätt.
Skulle han då säga; dessa olika metaller och juveler har kommit samman från jordens ändar genom en tillfällighet, genom slumpen har dessa saker fram skapat sig själva i den form av fjädrar och kugghjul och genom tillfälligheter har dessa plockat ihop sig själv att fungera tillsammans till en mekanism som genom en slump skruvar upp fjädrarna till att röra sig på ett regelbundet sätt och visa tiden?
Nej, han skulle givetvis säga till sig själv; jag har hittat ett armbandsur, alltså finns det en urmakare någonstans!
Ordning förutsätter ett tänkande sinne. Vår värld är en stor maskin som fungerar enligt bestämd ordning. Solen går upp och ner på ett förutbestämt sätt, ebb och flod kommer enligt bestämda mönster. Detta har varig välkänt sen urminnes tider. T.o.m de gamla astronomerna och astrologerna i Persien flera tusen år före vår tideräkning, förstod och räknade ut himlakropparnas exakta banor. När vi ser på världen så säger vi; det finns en fantastisk värld alltså måste det någonstans finnas en skapare. Någon sa ”Ingen astronom kan förbli ateist”.
Vi skulle också kunna utgå från oss själva,. Vi är levande varelser. Ingen människa har någonsin klarat skapa liv. Vi kommer från våra föräldrar, de kommer från sina, men var började det och vem satte igång det? Någonstans, någon gång måste allting ha startat, någon gång måste livet kommit in i världen. Det måste kommit utifrån, människan kan inte skapa liv. Till slut hamnar vi hos Gud igen.
När vi ser på världen så drivs vi till Gud. Filosofen Kant sa ”den moraliska lagen inom oss och himlarnas stjärnor ovan oss, driver oss till Gud”.
2) Så vi vet att Gud existerar och han skapat allt. Men för att kunna vörda Honom måste vi också veta hurdan han är. Vilka kvalitéer han har. Är han som de grekiska gudarna med sina intriger och falskheter vill man inte veta av honom. Men bibelns gud har helt andra kvalitéer, tre stora kvalitéer, som kan sammanfattas med orden ”Helighet”, Rättvisa” och ”Kärlek”.
3) För det tredje, anledningen till att vörda Gud, måste vara att man är medveten om hans konstanta närvaro i mitt liv. Denna närvaro kan inte vara knuten till vissa heliga platser eller tempel. Bibeln säger att min kropp är ett tempel åt Gud. Om jag vet detta och lever därefter så kan jag vörda Gud.
4) För det fjärde krävs också att jag lever i underordnande och lydnad under Gud. Luther frågar i katekesen om ”Hur vet vi att vi vördar gud?” Svaret är ”Vi vet att vi vördar Gud när både vår lära och våra liv är kristna”! Då vördar vi Gud.
Sammanfattningsvis: Vi kan vörda Gud när vi; vet att han existerar. När vi vet vem Han är. När vi lever i hans närvaro dag för dag och underordnar oss Hans vilja fullt ut.
Då kan vi i sanning bedja ”Helgat bli ditt namn”!
Lycka till och Gud välsigne dig.
Fortsättning följer…../Stefan Hallman….www.ctvc.se