Jag fortsätter min blogg, dag för dag, där jag studerar Matteusevangeliet. Jag använder Nya testamentet, Reformations Bibelns översättning. Idag avslutar vi kapitel 2.
Han ska kallas Nasaré.
“19. Men när Herodes hade dött, se, då uppenbarade sig i en dröm en Herrens ängel för Josef i Egypten, 20. och sa: Stå upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som sökte efter barnets liv är döda. 21. Då stod han upp och tog barnet och dess mor och kom till Israels land. 22. Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen i sin far Hero des ställe, fruktade han för att bege sig dit. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade av Gud, drog han bort till Galileens trakter. 23. Och han kom och bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna: Han ska kallas nasaré.” (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln-nya-testamentet_787)
Matteus använder gång på gång hänvisningar till profetior i Gamla testamentet för att visa att hans berättelse är förankrad och förutsagt där. Ibland citerar han ett bibelord som vid ett ytligt beskådande inte verkar ha med sammanhanget att göra. Så är det med denna profetia: “Han ska kallas Nasaré”. Denna profetia finns inte i Bibeln. Däremot kan man möjligen förstå det utifrån ett ord i Jesajas 11:e kapitel som är en stark Messias profetia; 11:1 “Men ett skott ska skjuta upp ur Isaks avhuggna stam och en telning från dess rötter skall bära frukt.” Ordet skott, heter Nezer på hebreiska och utifrån det ordet har troligtvis Matteus hämtat förutsägelsen att Jesus skulle kallas Nasaré. Josef och Maria var ju från Nasaret enligt Luk 1:26-27, så det är ju inte förvånande att de återvände dit från Egypten.
Att de ville undvika Herodes Archelaos herravälde är inte svårt att förstå. Kung Herodes den store hade haft stora privilegier och förmåner från romarrikets härskare. Han hade fått regera ganska obehindrat över hela Israel. Men inför sin död visste han att det privilegiet kommer inte att fortsätta, så han delade upp arvet mellan tre av sina söner. Herodes Archelaos ärver tronen, Herodes Antipas och Herodes Filippos blir härskare över Gallileén och Peréen, en del av ÖstJordan landet och ett område nordost om Genesarets sjö. Se kartan:
Hela området styrdes alltså av Herodes den store, man kan se efter färgerna hur området delades upp. Hela det gula området styrdes alltså av Arkelaus. Det brandgula av Antipas och det lila av Filippus. Herodes familjen erkänner Arkelaus som kung och Herodes legotrupper som bestod av germanska (tyska), galliska (franska) och trakiska (bulgariska) förhärdade soldater. När Herodes dör utbryter det våldsammaste upproret det judiska folket någonsin upplevt. Man vill hämnas de båda skriftlärde Jehuda Ben Saripha och Mattatias Ben Margoloth som bränts levande för att ha plockat ner den romerska örnen på templet i Jerusalem. Arkelaus griper in och han låter hugga ner och slakta 3000 personer på tempelgården. Nu beger sig i tur och ordning Arkelaus och Antipas till Rom för att få sin makt stadfäst av kejsaren. Samtidigt beger sig en delegation av 50 äldste från judarna för att vädja till kejsaren att slippa dessa blodtörstiga galningar vid makten.
Under tiden tar upproret i Rom en ny vändning. En romare vid namn Sabinus, Kejsar Augustus finansprokurator, befinner sig i Jerusalem. Trots det laddade läget och alla varningar, börjar han att kontrollerar judarnas skatter och avgifter. Han ser till att lägga beslag på templets samlade förmögenhet på 400 talenter. I Jerusalem har romarna förskansat en legion soldater pga den kommande pingsthögtiden. Folket blir galna och börjar med stenkastning och fullt upplopp att attackera soldaterna. Upproret sprider sig som en löpeld över landet och kejserliga palats plundras överallt. Romarna kallar på förstärkning och en stor romersk här från Syrien är snart utanför Jerusalems portar varmed upprorsmännen flyr hals över huvud. Soldaterna fångar in 2000 män som sen sakta men metodiskt korsfästes utanför Jerusalems murar…
Sådan var alltså situationen när Josef med familj är på väg tillbaka från Egypten. Inte underligt att hans fruktade för kung Arkelaus…
Familjen drog vidare upp till Gallileéns bergsbygd. Till den lilla staden Nasaret. Där var de tillbaka i lugnet och friden. Denna plats kallades “Gallileéns blomma” av Hieronymonus, grekisk historiker. Staden låg 17 mil norr om Jerusalem och Nasaret betyder “väktarinna el. rik på grenar” , den låg på södra sidan av ett brant kalkberg, som höjer sig 140 m över dalbottnen. Dess arabiska namn är en-Nasira. Nasaret var Jesu barndomsstad. Staden nämns icke i G.T. och var även på Jesu tid liten och obetydlig, jfr Joh.l :46. (kan något gott komma från Nasaret?) Ändå var det ingen avkrok Jesus växte upp i. Gamla handelsvägar gick alldeles i närheten. Om man gick upp på de höga kullarna och såg västerut såg man ända till medelhavet. Man såg också den s.k. “Havsvägen”, vägen från Damaskus till Egypten, landbryggan till Afrika. Det var en av viktigaste karavanvägarna i världen. Det var vid denna väg Josef slängdes i brunnen av sina bröder (1 Mos 37) och det var på denna väg han fördes som slav till Egypten. Längs denna väg hade Alexander den store dragit fram för att utvidga sitt världsherravälde, det var här den romerske generalen Pompejus stormade fram för att utvidga romarnas välde söderut. Senare i tiden kom Napoleon med sin franska armé och det var denna väg som George Allenby, kom för att befria palestina från det turkiska väldet 1917.
Jesus levde omsluten av resande från alla nationer på väg åt alla håll i olika ärenden och uppdrag. Det fanns också en väg som gick österut mot romarrikets östra gräns. Den startade vid Acra vid Medelhavets kust och gick tvärs över palestina österut, här färdades karavaner med silke och dyrbara kryddor. Soldater marscherade taktfast i dammet och utgjorde nog en både spännande men fruktad syn. Mitt i detta växte Jesus upp. Han såg och visste – detta är värden och för dessa människor från alla hörn, ska jag ge mitt liv…!
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se