Vi fortsätter att studera Matteus evangeliet. Bergspredikan är fantastisk, men det är förvånande att Jesus återkommer till saker som judarna redan visste. Det var inget nytt. Dagens bibelsammanhang är ett sådant:
Matt 5:33. Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren.2 Mos. 20:7. 3 Mos. 19:12. 4 Mos. 30:3. 5 Mos. 5:11, 23:21f. Jes. 65:16. 34. Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron, Jes. 66:1. Matt. 23:21. Jak. 5:12. 35. inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusa lem, för det är den store Konungens stad. Ps. 48:3. 36. Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hår strå vitt eller svart. 37. Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
De judiska lärarna lade extrem vikt vid att tala sanning. ”Världen är grundad på tre ting; rättvisa, sanning och fred”, var en talesätt man hade. ”Fyra personer är utestängda från Guds närvaro; bespottaren, hycklaren, lögnaren och skvallerbyttan” menade rabbinerna. De4 som följde shammais tolkning av lagen, fick inte ens t.ex.smickra en brud i sin klänning och påstå att hon var lysande vacker medan hon egentligen var ganska ordinär.
Men judiska rabbiner lade också vikt vid om sanningen hade förstärkts med en ed. Bibelns ord låg ju fast sen gammalt. Och i Nya testamentet återkommer detta tema regelbundet. I 2 Mosebok 20: 7 står det; ”Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” Detta ord har misstolkats av många, man tror att det har med svordomar att göra eller att nämna Guds namn vid fel tillfälle. Men detta bibelställe handlar om något helt annat. Det fördömer den som svär på Guds namn att något är sant, eller ger ett löfte i Guds namn och som bryter eden. I 4 Mosebok finns ett helt kapitel som handlar om löften och att svära eder i Guds namn. 4 Mos 30:1-2 lyder ; ”
Mose talade till stamledarna för Israels barn och sade: Detta är det som HERREN har befallt:2. Om en man ger ett löfte till HERREN eller svär en ed så att han binder sig* med en förpliktelse, då skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i allt efter det som hans mun har talat**.
Det fanns två felaktiga sätt som judarna använde eder och löften. Det ena var ett lättsinnigt sätt att avge löften. Det hade blivit en lättsinnig vana att börja ett uttalande med att säga ;”jag svär på mitt liv” eller ”jag svär vid mitt huvud”. Det andra sättet var att undvika att använda Guds namn för att komma undan. Man tänkte att – om jag inte använder Guds namn när jag lovar något så är det inte bindande. Men använder jag Guds namn så måste jag hålla löftet – Resultatet blev att man svor istället vid himlen eller Jerusalem eller Jorden eller vid sitt huvud osv. Man gjorde det så skickligt att det gick slentrian och ingen trodde längre på ett löfte. Det är det Jesus vänder sig emot. Den som inbillar sig att man kan svära vid något för att inte Gud ska vara inblandad bedrar sig. Allt tillhör Herren och han är allestädes närvarande, det går inte lura Gud. Tro inte att man genom smarta finter och bedrägliga konster kan smyga undan bort från Guds ansikte.
Detta är väldigt viktigt att tänka igenom, det gäller ju inte bara hur man talar utan hela livet är ju inblandat. Religiöst hyckleri är fruktansvärt. Utnyttjande av kristna människor genom smarta finter och halvlögner kommer inte gå förbi ostraffat. Att t.o.m. predikanter och missionärer överdriver om resultatet av sina ansträngningar, allt för att få lyssnarna att öppna sina plånböcker är bedrövligt. Men att kritisera i smyg och sprida skvaller är lika illa. Jesus talar om en väg att leva där man har integritet. Där ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Vi lever våra liv i Guds närvaro dygnet runt, överallt. Vi kan inte ha olika språk – ett i kyrkan och ett annat på jobbet t.ex. När min far var ganska nyfrälst och hade gått i kyrkan ett tag, så kom han med detta uttalande; ”Jag har upptäckt ett fel hos dessa kristna människor – de pratar för mycket skit och dricker för mycket kaffe!”
Nåväl, det var hans känsla, men det ligger en hel del i vad han sa. Vid ett annat tillfälle så hade jag och min gode vän Alf Lax varit på möte i Smyrna kyrkan i Göteborg. Vi samlades med alla de andra vid kaffeborden efter det härliga mötet, och tog för oss av kaffet och bullarna. Men inte Alf. Under det att sorlet i lokalen tilltog och pratet tog fart, så tittade Alf klurigt på oss andra och började mumla ”Vad snackar dom om?” sa han. ”Snackar dom om Jesus eller?” fortsatte han. Sen plötsligt reser han sig upp och ropar med hög röst ”Vad snackar ni om? Snackar ni om Jesus eller?” Sen satte han sig ner. Det blev helt tyst under 30 sekunder. Det gick som en chockvåg genom lokalen. Sen fortsatte kaffe gemenskapen men de flesta fick en tankeställare. Det var säkert ett nyttigt ”Profeterande” den gången, även om vi som var med Alf blev generade.
Hur som helst, helgelse behövs, absolut. Tungan har liv och död i sin makt, så är det.
Fortsättning följer…../Stefan Hallman www.ctvc.se