Vi fortsätter läsa i Bergspredikan. Denna undervisning som kallas Guds rikets nya lag. På samma sätt som Mose gick upp på berget för att ta emot lagboken från himlen, på samma sätt går nu Jesus upp på ett berg för att leverera Guds rikets lag till folket.
Matt 5:3. Saliga* är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket** till. (*Alt. övers.: Välsignade. **Ordagrant: himlarnas rike.) 4. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Saliga är de ödmjuka*, för de ska ärva jorden**. (http://www.bibel.se/bibeln/reformationbibeln)
Vad betyder det att vara ödmjuk? Tittar man i svenska lexikon, så kan det vara ett ord med mindre smickrande betydelse. För bland Romare och greker ansågs ödmjukheten (PÅ latin :humilitas = låghet, nedslagenhet, försagdhet,undergivenhet) som något föraktligt. Närmast feghet och inställsamhet.
Men enligt bibeln handlar det om att ha ett sinne som är böjt. Ett sinne som är ringa och tänker smått om sig själv. Att vara ödmjuk (=en som lätt blir mjuk) stämmer också överens med den apostoliska förmaningen i Rom 12:16 ” 16. Var ens till sinnes med varandra. Sök inte efter det som är högt, utan håll er till det som är ringa. Håll inte er själva för kloka. Ps. 131:1. Ords. 3:7. Jes. 5:21. Rom. 15:5. 1 Kor. 1:10. Fil. 2:2.”
I Skriften, där är ödmjukhet ett av gudsfruktans viktigaste kännetecken. Ödmjukhet bestod för israeliten i att underordna sig Guds vilja, som den kom till uttryck i Guds lag och ordningar för det religiösa och sociala livet. Det var icke fråga om att underkasta sig en despotisk maktvilja, utan att i hängiven och frivillig kärlek böja sig för en nådig och barmhärtig Gud.
Ordet som används i grekiskan kastar dock ett annorlunda ljus över den bibliska betydelsen. Aristoteles, menar att ordet för ödmjukhet –“Praotes”, betecknar ett tillstånd som ligger mellan “orgilotes”=överdriven vrede och “aorgesia”= överdriven brist på vrede. Aristoteles menade att “praotes”,ödmjukhet, utgörs av det glada tillstånd mellan för mycket och för lite vrede.
Då kunde texten översättas “Välsignad är den man som blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tillfälle”. För en kristen skulle det innebära att det är aldrig rätt att bli arg för något som görs mot oss själva, men rätt att bli arg när någon annan skadas på något sätt.
Praotes används dock på ett andra sätt i grekiskan. Det är ordet för att beskriva ett vilt djur som blivit tämjt. Ett djur som blivit tränat att lyda kommando rop. Ett djur som lyder vad man befaller det. Så nu skulle man kunna skriva om meningen från Matt 5:5 så här: “Välsignad är den man som har varje instinkt, varje impuls och varje passion under kontroll. Välsignad är den man som har fullständig självkontroll”.
Praotes ställs ofta mot dess motsats “hypselokardia” vilket betyder :upphöjt hjärta! Alltså högmodigt hjärta. I ordet praotes finns inget utrymme för stolthet. Ödmjukhet är det första steget för att ta emot kunskap. Utan ödmjukhet kan man inte lära sig något. Quintillian, den store romerske retorikläraren yttrade om sina elever “De skulle utan tvekan vara exellenta studenter, om de inte alla redan var så övertygade om sin egen kunskap”.
En människa kan aldrig riktigt lära sig något utan ödmjukhet. Visheten i livet begynner med att man inser vad som gäller och ödmjukar sitt hjärta för det. Kärleken börjar med ödmjukhet och förkrosselse. Den kristna tron börjar med att man ödmjukar sig inför Jesu kors. En man mognar när han alltid betänker att han är skapad av Gud och är beroende av Honom. Så den rätta meningen med Matt 5:5 är då “Välsignad är den man som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov”
Det är bara att konstatera att de män som lyckats i livet är män med stor självkontroll. Ta t.ex. Mose som i slutet av sitt liv blev kallad den ödmjukaste mannen på Jorden (4 Mos 12:3). Mose var ingen vek typ, han kunde bli arg och brista ut i vrede. Men det var en kontrollerad vrede som endast släpptes lös vid rätt tillfälle. Ords. 16:32 “Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad”
Det var brist på självkontroll som fick Alexander den store på fall. I ett utfall av vrede under ett fylleslag, tog han sitt spjut och stack det genom sin bäste vän, som dog. En man som inte kan kontrollera sig själv, kan inte styra andra. Men en man som ödmjukat sig till att behärska sitt liv, är värdig att ärva Jorden.
Det är helt klart att ordet Praotes betyder mycket mer än svenskans ödmjukhet. Så den sammanfattade betydelsen av ordet skulle få Matt 5:5 att låta ungefär så här
“Välsignad är den man som alltid blir arg i rätt tid och aldrig blir arg vid fel tid, som har varje instinkt,impuls och svaghet under kontroll eftersom han själv är böjd och styrd av Gud, som är tillräckligt ödmjuk att erkänna sin egen okunskap, sin svaghet och sina egna behov, en sådan man är Kung!”
Fortsättning följer…/Stefan Hallman www.ctvc.se